Jag gör slut med Telenor

  • Ibland når man en punkt när det står klart att man måste gå skilda vägar. Vi har haft en relation i bra många år nu. Jag har inte räknat så noga, men det är säkert i alla fall tio. Och det har varit lite upp och lite ner, som i alla förhållanden, men nu räcker det. Telenor – tack för mig.
    Min senaste telefon, en Sony Xperia Z1 compact har varit bra, en telefon jag verkligen gillat. Men för kanske två månader sedan började den svika mig regelbundet. Den begick harakiri när man minst kunde ana det, ofta vid olämpliga tidpunkter, som mitt i en telefonintervju med någon man jagat i veckor. Kopplade jag in laddsladden hämtade den sig ganska kvickt, men det var onekligen problematiskt. Jag skaffade ett bärbart batteri, och vips så hade jag en hjärtstartare till telefonen. Men även den lyckan var kortvarig, efter bara någon vecka förkunnade telefonen att strömmen från det bärbara batteriet inte räckte till för att starta – den ville ha mer.
    När jag skaffade telefonen förlängde jag abonnemanget med 24 månader, och betalar alltså även av telefonen på 24 månader. Jag var noga med att se till att jag därför fick en telefon med just 24 månaders garanti. Jag frågade i Telenorbutiken, och jajemän, detta var ett garantiärende. Vi förbereder telefonen genom att avinstallera mitt kodlås och lite andra grejer. När vi är klara säger killen:
    — Det som sker nu är att verkstaden tittar på telefonen och avgör om det är ett garantiärende. Om det inte är det får du en offert på lagning Omdu säger nej till den kostar det  350 kr
    Jag:
    — Det är inte rimligt
    — Jo, så gör alla företag
    — Nej, alla företag tar inte betalt för att lämna en offert, de flesta gör det inte
    — Det här är ingen offert
    — Vad är det då?
    — Ett avgörande om det är ett garantiärende eller inte
    — Ja, dvs de tittar för att avgöra vad det kostar för mig att laga den?
    –Ja
    –Vad är det om det inte är en offert?Delete
    — Ääääh, det vet jag inte?
    –Jag tycker det är orimligt
    –Ja, men det är inte vi som tar ut kostnaden, det är Sony
    –Ok, men jag har avtal med er?
    –Ja, och vi har avtal med Sony
    –Ja, och ni har förhandlat pissigt och låter det går ut över mig?
    — Jaaaa, så kan man ju se på det Men du kan ju vara lugn, det här är ju ett garantiärende.
    –Vad finns det som skulle kunna göra att det inte blir ett garantiärende
    — Om det är något annat fel
    — Den där lilla sprickan jag har på skärmen, skulle den kunna vara ett problem?
    — Ok, den såg jag inte Ja, de kommer inte acceptera att laga batteriet utan att laga den. Så den kommer du få en offert på
    — Så de lagar inte det som är på garantin om de inte får laga sånt som inte är på garantin och ta betalt för det? Och jag vet ju innan att jag inte vill lägga 2000 kr på att laga den
    –Fast du vet ju inte om det kommer kosta så mycket
    — Nä, och enligt dig måste jag betala 350 kr för att få reda på det
    –Ja
    — Tycker du att det är rimligt?
    –Fast så är det, det kan inte jag hjälpa Om jag hade varit du så hade jag gått till killen som har butik på andra sidan gatan. Han är jätteduktig, och han kan nog laga batteriet åt dig utan att åtgärda sprickan
    –Men då har jag ju ingen nytta av min garanti?
    –Nej?
    –Som ju ska täcka batterifelet?
    –Ja?
    –Verkar det rimligt?
    — Öhhhh vet inte?
    –Nä, jag säger upp mitt avtal
    –Då får du ringa kundtjänst
    –Fast jag tecknade det ju här?
    –Jag måste väl kunna säga upp det på samma ställe där jag tecknade det?
    –Nej vi har bara rätt att teckna avtal, inte att avsluta. Och om du skaffar ett billigt avtal, tänk på att de inte har några butiker där du kan få service.

Nu undrar jag bara hur lång telefonkö det är hos kundtjänst.

Jag vill även betona att inga butiksbiträden kom till skada under dialogen. Jag förstår naturligtvis även att just han inte alls är problemet. Tvärt om försökte han verkligen hjälpa till, och var vänlig och trevlig hela tiden. Men med företag som inte är intresserade av att vara till nytta för kunderna kunde han inte göra mer än han gjorde.

Maja är hemma!

Maja2

Jag har fortsatt att ropa – men plötsligt var det Maja som ropade på mig. I morse vaknade jag av att det jamade utanför sovrumsfönstret. Det är inget ovanligt, så gör Elsa nästan varje morgon när hon har varit ute på natten. Men jag insåg ju rätt snart att Elsa låg bredvid mig. Fort fram med en morgonrock, och där kom hon!

Hon kastade sig förstås över matskålarna, men var ändå inte tokhungrig. Sen trodde jag hon skulle lägga sig och sova, men tydligen är det viktigare att hänga med matte. Efter ett tag fick jag ändå sätta mig vid skrivbordet, och här har jag nu massor med katthjälp.

Maja

Undrar om skatteverket uppskattar hennes behandling av deras papper? Eller om hon trodde att det var från Katteverket.

Ridbanevård

Gården 001
Vi försöker hålla banan sladdad mellan varje ridpass. Det gör att den håller fukt bättre och vi får dessutom alltid ett bra underlag att rida på.

Första året vi bodde här hade vi ingen ridbana. Det var jobbigt! Vi har ju inte särskilt bra möjligheter att rida ut hemikring heller, så det blev mycket körande med transporten.

Vi har valt att ha en ridbana på 20×40 utan staket. Vi valde även att satsa på riktigt bra belysning eftersom vi på vintern sällan har möjlighet att rida i dagsljus. Det var viktigt för oss att ha en helt rektangulär bana med räta hörnvinklar, men hade platsen räckt hade vi gärna gjort banan lite längre. Samtidigt tycker jag faktiskt att en 20×40-bana funkar bra till i princip allt utom att rida program för 20×60-bana (även om jag gör det ibland också).

På vår förra gård lärde vi oss att vård av underlaget är extremt väl investerad tid. Här har vi ju byggt banan från början och vill förstås behålla det bra underlaget. Vårt topplager är bara 5 cm djupt. Det är bra eftersom det gör att banan aldrig blir tung. Men det innebär också att det finns risk att hovspåren går ner genom topplagret in i mellanlagret. Det vill vi absolut undvika! Vi sladdar banan i princip varje gång vi ridit. På så sätt gräver inte hovspåren ner sig mer och mer i underlaget. Dessutom har vi lärt oss att det är ett bra sätt att behålla fukten i banan. Vi har en bra dränering, så mycket nederbörd är sällan ett problem. Däremot skulle torka kunna bli det, då vi har kommunalt vatten, som vi ju förstås inte vill använda för att vattna banan. Detta var inget problem på förra gården, där vi hade en å genom våra marker. Med en pump och lite slang hade vi alltid bra bevattning på ridbanan.

Nu har det varit väldigt torrt här i över en månad, men jag tycker ändå banan har klarat sig hyfsat, trots att vi inte vattnat. Det dammar en del, men underlaget är fortfarande fint att rida på. Jag har funderat på om det skulle kunna finnas någon gammal brunn någonstans på gården. Den är ju från 1886, så det har ju knappast alltid funnits kommunalt vatten. Det hade varit perfekt – då hade vi kunnat använda den för att vattna ridbanan och i trädgården. Finns det någon som vet hur man får reda på sånt? Finns det dokumenterat någonstans?

Med så tunt topplager som vi har så undviker vi att harva. Vi vill ju inte blanda topplager och mellanlager, och den risken finns ju vid harvning. Entreprenören som vi anlitade för banan menade att vi kommer behöva harva så småningom, men än så länge har vi inte haft något behov. Då får vi självklart inte djupharva, utan det handlar bara om att luka upp topplagret – men än så länge, efter snart två års användning, ser vi inga tendenser till att det skulle behövas.

Gården 002

Vi har genom tiderna sladdat banan med hjälp av häst, bil och gräsklippare. Sedan ett antal år har vi en fyrhjuling, vilket underlättar massor. Det vi har gillat bäst som sladd är ett galler, ca 140 brett och en dryg meter långt, med rutor som är ca 4×8 cm. Det hade en ram av galvade rör i framkant och i sidorna. Tyvärr sliter sanden mycket på materialet, och gallret lossnade från ramen. Nu har Ulrik tagit samma galler och byggt en träram till. Gallret är fäst i ramen med märlor. Som tyngd har vi en plastplanka som blivit över från stallbygget.

Gården 003

Utöver att vara noga med att sladda ofta behöver vi då och då skotta kanterna. Sladden kan ibland bygga lite vallar ut mot kanterna, särskilt i hörnen. Det är lättast att göra när det varit torrt ett tag.

Vad händer med betet vid torka?

Vid torka är det risk att hästarna äter växter som de annars ratar
Vid torka är det risk att hästarna äter växter som de annars ratar

Här har det varit väldigt torrt en tid. Vårt bete har ändå klarat sig bra, men det finns risk att tillväxten på betet avstannar och det gräs som finns torkar och blir gult och näringsfattigt.

För hästar med stort näringsbehov är det därför viktigt att vara observant så de får i sig den näring som de behöver. Ett sätt kan vara att stödutfodra med grovfoder. Antingen kan man lägga ut grovfoder till hästarna i hagen och se om de väljer att äta det istället för att beta. Ett annat sätt är att ta in hästarna på stall en del av dygnet och ge grovfoder inne. Om det är mycket insekter eller dåligt med skugga i hagen kan hästarna dessutom uppskatta att få komma in i ett svalt och insektsfritt stall ett tag.

Även för hästar med mindre näringsbehov är det viktigt att ha koll på betestillgången. Minskar tillgången på betet är risken stor att de börjar äta växter som de annars ratar, vilket kan leda till förgiftning eller allergiska reaktioner.

Det är viktigt att stödutfodringen i första hand ska bestå av grovfoder. Om betestillgången är dålig och hästen får större mängder kraftfoder är risken stor att balansen mellan grovfoder och kraftfoder blir fel och hästen drabbas av störningar i mag/tarmkanalen som kan leda till kolik, diarré och i värsta fall fång. Stödutfodring av hästar som livnärt sig på bete är ett foderbyte och bör göras med försiktighet.

När regnet sedan kommer kan tillväxten skjuta fart igen. Det späda gräset som kommer då är näringsrikt och kan jämföras med vårbete.

När det är varmt och torrt är det dessutom viktigt att se till att hästarna får i sig tillräckligt med vatten. Vattenbehovet ökar med värmen, och äter hästen dessutom grovfoder, som har betydligt högre halt torrsubstans än betesgräs, ökar behovet ytterligare.

Under en ihållande torrperiod kan det vara en bra idé att putsa betena med lågt ställd betesputs eller köra med harven i hagen. På så sätt sprids hästgödseln ut och eventuella parasiter dör av värmen och torkan.

Att tänka på vid torrperioder:

  • Stödutfodra med grovfoder om betet inte räcker
  • Ha koll så hästarna inte börjar äta giftiga växter
  • Se till att hästarna får i sig tillräckligt med vatten
  • Passa på att putsa betena
  • När regnet kommer kan det bli en kraftig tillväxt på näringsrikt bete

Varje onsdag publicerar jag ett kunskapsinlägg om foder. De hamnar även i kunskapsbanken på Foderstat Online.

Salladstornet och Eton Mess – eller Eton Swiss

Gården 006

Det här tornet köpte jag förra året till jordgubbar. I år har jag planterat ut jordgubbarna som kantplantor i en rabatt och har istället sallad och örtkryddor i tornet. Det funkar superbra! Genom att placera den nära matplatsen har man alltid tillgång till gott och hemodlat.

Gården 037

Jordgubbarna har börjat mogna också. Tänk så gott det är med de första solvarma jordgubbarna! Jag äter dem gärna som de är, men vi passar även på att göra Eton Mess under jordgubbssäsongen. Jag gör hemmagjord kolasås, eftersom det är så gott och enkelt, men självklart kan man köpa sås också.

Kolasås: ungefär lika delar socker, sirap och grädde
Koka till lagom konsistens. Det förstås det som är det svåra. Det går säkert att använda en termometer och hitta rätt temperatur, men jag har ingen. Det gäller alltså att avbryta kokningen när det fortfarande är sås men man vill ändå ha hunnit få en karamelliseringsprocess. Ju närmre gränsen man vågar ligga, desto godare. Tyvärr går det inte att titta på klockan heller, för det varierar massor. Jag brukar titta på bubblorna. Först är de små och tunna i skalet. När skalet på bubblorna är lite tjockare drar jag av och hoppas att jag inte gjort knäck.

Eton Mess – blanda jordgubbar, kolasås, maränger, vaniljglass och vispad grädde i önskade proportioner. Jag är inte så förtjust i vispgrädde och skippar den helt.

Edit – enligt våra brittiska vänner kan vi inte längre kalla detta för Eton Mess. En riktig Eton Mess består bara av jordgubbar (hälften mosade, hälften skivade) vispgrädde och krossade maränger. Då får jag döpa om detta till Eton Swiss – för det är ju en variant på marängswiss!

Var får jag egentligen rida?

skylt 2

När jag skrev om ridleder för ett tag sedan fick jag en fråga om hur lagstiftningen kring ridning egentligen ser ut. Därför skriver jag nu ett inlägg om just det – vad är lagligt och vad är inte lagligt. Jag bortser alltså från allt vad konflikter, konfliktlösning och smidighet heter här – för självklart är det i verkligheten inte alltid så enkelt att man som ryttare kan eller ens bör hävda sin rätt att rida på ett ställe bara för att det är lagligt. Men det är som sagt en fråga jag bortser från här.

Generellt är det allemansrätten som gäller även vid ridning. Naturvårdsverket har en utmärkt beskrivning av allemansrätten till häst.  Väldigt enkelt är ju tumregeln för allemansrätten att man får rida där man inte stör eller förstör. Detta gäller enstaka ekipage, när det handlar om organiserad verksamhet som till exempel turridning kan det bli svårt att hävda allemansrätten. Det finns en del fall där turistföretag som exploaterar allemansrätten för ekonomiska syften har blivit fällda. Som arrangör ska du anmäla samråd till Länsstyrelsen i sådana fall. Ett annat knepigt fall är större inackorderingsstall som marknadsför sig med att de har bra ridvägar – som i många fall ligger på annans mark. Varje enskild ryttare kanske inte stör eller förstör, men blir det många som utnyttjar allemansrätten i ett område kan det bli problem.

 

Ibland kommer det upp skyltar om Ridning förbjuden. För att de ska vara giltiga krävs ett formellt beslut bakom den. Det saknas ganska ofta.

För det första måste skylten förstås vara en ”riktig trafikskylt”. Hemmagjorda varianter är aldrig lagliga. Men för att en förbudsskylt ska ha laga kraft måste det dessutom finnas ett formellt beslut bakom. Det gäller inte påbudsskyltar, som till exempel de blå skyltar som visar att en väg är en ridväg. Alla beslut måste dessutom finnas i den nationella databasen RDT – Rikstäckande databas för trafikföreskrifter. Därför är det relativt enkelt att ta reda på om en förbudsskylt är laglig eller inte, finns den i databasen är den laglig, finns den inte där så gäller den inte. Databasen finns tillgänglig på transportstyrelsens hemsida. Tyvärr är den inte helt enkel att söka generellt i, men vet man vägnummer eller gatunamn kan man söka efter vilka trafikföreskrifter som finns just där. Vill man göra en mer allmän sökning på till exempel en viss kommun väljer man kommunen och kryssrutan ”Förbud mot trafik med fordon”. Där ska ett förbud mot ridning finnas listat om det är giltigt.

Beslut ska finnas oavsett om vägen är statlig, kommunal eller enskild. Däremot tas besluten på olika ställen. På statliga vägar, dvs vägar utanför tättbebyggt område beslutar länsstyrelsen. I terräng och i tättbebyggda områden beslutar kommunen. På enskilda vägar utanför tättbebyggt område beslutar länsstyrelsen. Detta gäller oavsett om vägen har statsbidrag eller inte. Det är alltså inte möjligt för en markägare eller vägsamfällighet att förbjuda ridning hur som helst, utan ett beslut måste tas i kommun eller landsting för att vara giltigt. Förutom att söka i databasen kan man kontakta sin kommun eller länsstyrelse för att få besked om vilka beslut som är tagna.

Däremot kan det vara viktigt att observera att gång- och cykelvägar generellt inte är tillåtna att rida på. Där behövs inget beslut, utan det ligger i det faktum att det är en gång- eller cykelväg. För att ridning ska vara tillåtet där krävs en påbudsskylt, dvs en skylt med Ridning tillåten.

Vem är det som beställer?

Förr var handlande och konsumtion ganska enkelt. Man ville ha något, man betalade för det och man konsumerade. Det fanns olika teorier för prisbildning, och relationen mellan tillgång och efterfrågan var den vanligaste modellen för prissättning.

Idag har allt blivit mycket mer komplext. Det finns en mängd olika affärsmodeller och det är inte alltid den som konsumerar som är den som betalar. Det kan lika gärna vara ett företag som vill att många ska konsumera den aktuella produkten av ett eller annat skäl. Ibland kan man även ta betalt i flera ändar för samma sak. Relationen mellan beställare, betalare och kosumerare är ibland minst sagt intrikat.

Som konsument kan man ju spontant tycka att det här är rätt bra. Jag vill tala i telefon – någon annan betalar för det. Jag vill ha en tjänst – någon annan betalar för det. Och ofta blundar man för frågan: men vem är det som betalar egentligen? Och varför betalar de? Om någon annan betalar och jag inte betalar – finns det då någon som bevakar mina intressen?

Mitt ena yrkesområde, journalistiken, är ett uppenbart exempel. Där har det i och för sig ofta funnits en reklamfinansiering i botten, men den har varit ett komplement till prenumerationsintäkterna. Och – inte minst viktigt – redaktionerna har varit noggranna med att vara fristående från annonsavdelningen. Idag finns alla möjliga konstellationer i olika medier, där uppenbar content marketing trängs med ideologiskt finansierade redaktioner med olika bakgrund och diverse amatörskribenter som får en produkt för att blogga positivt om den. Samtidigt hörs det ibland röster om att ”det görs för lite granskande journalistik idag” och ”mycket som skrivs är så ytligt”. Men handen på hjärtat – är du beredd att betala för den goda journalistiken? Eller vem är det som ska vara beställare och betalare om inte läsaren är beredd att betala? Ska vi skriva i läsarens intressen eller någon annans? För vad händer om den som betalar inte är nöjd? Och vad händer om ingen vill betala alls?

Även i min andra verksamhet med foderstatsberäkningar är detta en central fråga. Jag tar betalt av den som beställer foderstaten. Det är inte en självklarhet alls. Det går att få alldeles gratis foderrådgivning från dem som säljer foder. Frågan är förstås vems intresse de sätter först. För mig hade det varit möjligt att ha andra affärsmodeller än den jag har. Men lojaliteten och opartiskheten är viktig. Men någon måste betala – och då blir det i mina ögon bäst om det är beställaren som gör det, även om det blir en kostnad som drabbar konsumenten direkt – inte en marknadsföringskostnad för ett stort företag.

Chelsea Flower Show del 3 – shoppingen

Chelsea Flower Show 048

För egen del blev det inte särskilt mycket shoppat på Chelsea Flower Show – jag fick med mig två påsar frön till riddarsporrar. Ett skäl var förstås att jag flög med bara handbagage. För den som har möjlighet att på ett bra sätt få med sig sticklingar fanns en hel del fynd att göra bland växterna, och om man inte flyger kunde man köpa med sig större grejer med. Ulrik hade nog gärna sett att jag packat ner pizzaugnen på bilden ovan i handbagaget… Jag plockade i alla fall åt mig en mängd broschyrer, och kanske beställer jag såväl Clematis som flugfångande växter från England på sikt – eller varför inte frön till t ex mammutlök?

Chelsea Flower Show 254 Chelsea Flower Show 258 Chelsea Flower Show 267 Chelsea Flower Show 306 Chelsea Flower Show 285 Chelsea Flower Show 298 Chelsea Flower Show 312 Chelsea Flower Show 250

 

Alternativ dressyrbedömning

Att ägna sig åt en bedömningssport som dressyr är ju lite speciellt. Det gäller att alltid rida så bra att domaren inte kan sätta låga betyg! Men hur det än är så finns det en mänsklig faktor med i bedömningen, och det får vi förstås leva med.

Men jag tycker det är intressant att fundera på om det går att göra dressyrbedömningen enklare för domaren, tydligare för ryttaren och mer begriplig för publiken. I Storbritannien kommer ett nytt system testas i sommar enligt denna artikel i Horse & Hound.

Detta att konkretisera och bryta ner exakt vad som brister och hur mycket avdrag det ska ge är en intressant tanke. Naturligtvis kräver det mycket av domarna, men det gör ju alla bedömningssystem. Här blir det högst konkret vad avdraget gäller och har man dessutom en standardiserad skala för hur stora avdragen ska bli bör det bli hyfsat konsistent, även om den mänskliga faktorn kommer spela in även då.

Jag kan egentligen bara se en risk med detta. Alltid när man inför ett system där det är tydligt vad som belönas och vad som inte belönas finns risken att utövarna fokuserar endast på det som är lönsamt. De förfinar det som ger höga poäng. Finns det då luckor i systemet riskerar de delarna att istället falla tillbaka. Det är precis samma bekymmer som med många kvalitetsledningssystem och måluppfyllelsesystem i arbetslivet. Det gäller att verkligen veta vad man vill ha och att kunna definiera det på ett bra sätt. Ett bra exempel är kommunen där klimatmålet var att man skulle bygga xx km cykelvägar årligen. Det ledde till att det byggdes en cykelväg parallellt med två andra vägar – där den ena var en motorväg och den andra en redan lämplig och välanvänd cykelväg. Resultatet blev att kommunen nådde sitt väl kvantifierade och definierade klimatmål – men effekten för miljön var helt obefintlig. Man hade satt ett mål som egentligen beskrev en möjlig metod, ett medel. Inte ett mål som beskrev det man egentligen ville uppnå.

Detta är naturligtvis viktigt att ta hänsyn till när man utvecklar och förfinar ett bedömningssystem. Enkelhet och tydlighet får inte gå ut över det som man egentligen eftersträvar. Men jag är övertygad om att det går att hitta bra system som är mer konsistenta, konsekventa och tydliga att arbeta efter än det vi har idag, och den här typen av experiment är spännande och viktiga för dressyrens utveckling.

Pasta med sås på kirskål

wp-1465295420863.jpg

Efter att ha förfasats över all kirskål jag har i trädgården bestämde jag mig för att testa och äta den. Det blev bra. Jag kommer aldrig kunna äta så jag håller ogräset i schack, men det skadar ju inte att ha lite trevligt medan det tar över trädgården.

För en portion gjorde jag så här:
Plocka en full näve kirskål, späda blad.
Förväll en minut
Koka upp saltat vatten och lägg i en portion pasta
Tärna och stek lite kycklingfilé, jag gissar att jag gjorde på ca 50-60 g
Hacka de förvällda kirskålsbladen och häll i stekpannan tillsammans med kycklingen
Lägg till en försvarlig mängd hackad vitlök till blandningen
När pastan är klar, häll av kokvattnet och lägg i en rejäl klick St Agur eller annan god ädelost och en skvätt grädde
Blanda i grejerna från stekpannan
Red med mjöl och späd med mjölk om det känns nödvändigt
Hacka över valnötter

wp-1465295413345.jpg

Med ingredienser som St Agur, grädde och valnötter kan man givetvis inte misslyckas! Jag tyckte det var så smakrikt som det var så jag kryddade inget mer. Den inte alltför snåla biten St Agur sköter sältan utmärkt på egen hand.