Kajsa på Olsgård

Även idag gick vi upp tidigt – om än inte lika tidigt som igår. Vi hade mycket på schemat! Det första var ett besök på Landgestut Celle. Där var det i och för sig sommaruppehåll och nästan inga hästar på plats, men vi fick i alla fall en möjlighet att se oss runt på området.

• 

• 

• 

Inne i det gamla ridhuset blev vi dock riktigt besvikna. De hade under helgen hyrt ut det för en firmafest, och det ser rent förjäkligt ut! Vi funderade på hur man gör ett sådant underlag med glas, burkar och konfetti i ridbart igen.

När vi körde vidare mot Hannover fick vi syn på en skylt där det stod hengstprüfungsanstalt, HPA. Det där med förkortningen fick mig genast att känna mig som på jobbet, så hade vi sagt där! Men vi svängde i alla fall in och fick se en kort träningssejour av en fin ung hannoveraner.

Vi hade inte hur mycket tid som helst på oss, för kl 10 skulle vi vara på Passiers sadelfabrik i Hannover. Passier har gjort sadlar i över 150 år och företaget har gått i familjen, nu är det femte generationen som äger det. Det var verkligen jätteintressant att få se hur lite läder, plywood och metall bit för bit växte fram och blev en sadel. Resultatet av vårt besök kommer bli en artikel om hur en sadel görs i tidningen Hippson till hösten.

Efter besöket följde lite för många timmar på autobahn. Det var massor med vägbyggen och köer. Vi gjorde en avstickare i en by och åt lunch, vilket tyvärr tog lite tid det med. Under tiden steg temperaturen utanför bilen upp över 30 grader, så skönt ändå att ha AC i bilen. Jag roade mig dessutom med att fota skyltar med logotyper som inte har synts till på ett tag.

• 

• 

Kvällen tillbringades i studentstaden Heidelberg. Det är en jättefin liten stad och sista biten vi körde över bergen var så vacker. Vi fick riktigt god mat på Schnitzelbank, en restaurang och vinbar. Ja, Ulrik åt faktiskt sin tredje schnizel på två dagar! Jag valde en pepparstek på kalvryggbiff och ett glas rött vin. Den goda maten vägde väl upp att det var rätt trångt och varmt på den pyttelilla restaurangen – där en person på ett imponerande sätt klarade av att själv hålla alla gäster nöjda och servera all mat.

• 

Vi promenerade någon timme i altstadt, bland alla andra turister i den sköna sommarkvällen. Allra mest fascinerande var skyltfönstret där de sålde lederhosen, dirndlklänningar i lisebergskaninfärger tillsammans med en guldfärgad kalashnikov, en butterfly-kniv, en elpistol och tårgas.

• 

• 

• 

Nu sitter vi i hotellträdgården under tiden som vi försöker dra ut dagens värme ur vårt hotellrum med hjälp av en fläkt och vidöppna fönster. Jag hoppas vi får ner temperaturen till samma som det är ute nu, annars blir det tokjobbigt.

I morse gick vi upp i ottan och tog båten från Trelleborg till Rostock. Vi drar på roadtrip och låter våra trogna hästvakter (Matilda, Anna-Karin, Ann-Marie och Monica, vi uppskattar att ni vaktar gård, hästar och katter åt oss så väl!) sköta och vakta allt hemma åt oss.

Jag tycker det är sån härlig känsla av frihet att ta båten söderut och bara kunna köra vart man vill! Eller den här gången hade vi faktiskt bokat boende i förväg hela vägen, men ändå.

Det var lite kallt på båten, men sista halvtimmen satt vi ute och tittade på den fina infarten i Rostocks hamn – då insåg vi att det var rejält varmt ute. Mycket riktigt, temperaturen låg sedan på 38 grader större delen av dagen.

Jag startade semesterkänslan med att köpa en stor toblerone. Har ni sett så glest det blivit mellan alptopparna i dem!

Vår första anhalt och övernattning är i Celle. Här tänkte vi titta på bauhaus-arkitektur av Otto Haesler, som ritat en del spännande hus här 1924-30. Han var alltså tidig och en föregångare till bl a Gropius. När vi frågade på hotellet hur vi hittade dem fick vi en fnysning till svar. Celle är korsvirkeshus! Såna där lådor har inte här att göra!

• 

• 

• 

Ja, det kryllar av korsvirkeshus från 15- och 1600-talen här, och även en del yngre. Det är maffigt med hela långa gator med karaktäristiska gavlar. Titta särskilt på huset på bilden i mitten. Det är alltså byggt mycket senare än de andra, 1960!

Men vi tycker ju ändå att Otto Haesler-husen är intressanta, så vi letade upp en del.

• 

• 

• 

• 

• 

Vi diskuterade lite vad som skiljer neues bauen, det som vi i Sverige kallar Bauhaus efter skolan som bildades, från funkis. Vi konstaterade att det finns många gemensamma drag, till exempel att fönstren sitter långt ut i hörnen och att byggnaderna är designade för att vara bra att bo i, men också en del skillnader. Det känns som om det finns en mer klassisistisk estetik i dessa, kombinerat med starka influenser från kubismen.

Även här hittade vi ett hus som vi uppfattade som betydligt senare, men i samma tradition.

Den bågiga formen här ger dessutom associationer till jugendstilen, vilkte jag tycker blev en intressant kombination med de tydliga dragen från neues bauen.

Vi såg också ett annat kul hus. Det är helt målat med tromp d’oeil!

• 

• 

I den franska parken i staden kunde vi dessutom studera centralperspektiv.

Efter att vi tittat på hus var det skönt att sätta sig på en uteservering, äta en schnizel som till vår stora glädje var av fin kvalitet och opanerad, sån där tysk god svampsås med massor med grädde och för Ulriks del en öl, för mig ett glas rosé. Därefter flyttade vi över gatan och tog efterrätten där, italiensk glass för Ulrik och tiramisu (förstås!) för mig.

I morgon är det landgestut Celle som gäller innan vi lämnar den här stan!