Jag gillar ju att fotografera fåglar, men har inte haft någon tillräckligt bra utrustning tidigare. Förra veckan hittade jag ett mycket prisvärt Sigma 150-600 och bestämde mig för att slå till. Och vilken skillnad! Nu kommer det verkligen vara kul att försöka fota fåglar – det är fortfarande ett svårt motiv, men nu finns i alla fall en möjlighet att kunna få bilder med skärpa i. Jag övade lite på en skrattmås ikväll:
När alla andra firar nationaldag firar vi den något större högtiden Ulriks födelsedag. Enligt tradition firade vi med en utflykt – och det blev ju lite extra roligt att kunna utflykta i gul sportbil med taket nere i strålande väder.
Vi valde att åka runt på vackra småvägar lite på tvärsen upp till Kristianstad där vi åt lunch på Bara burgare. Det är ett enkelt ställe som har helt suveräna burgare, hemgjord ketchup och supergod aioli och välfriterade pommes frites. Därefter åkte vi till Wanås slott och promenerade runt i skulpturparken. Parken är stor och vacker och det är hög kvalitet och stor variation på konsten, ett höjdarresmål. Vi konstaterade att den hamnar på andra plats av de skulpturparker vi besökt – Pilane på västkusten är svårslaget, mycket på grund av att den kala och avskalade naturen där lyfter konsten så bra. Här kommer lite bilder från parken och skulpturerna – just nu blommar dessutom de jättestora rhododendronarna helt fantastiskt.
Den fina dagen räckte nästan hela vägen hem – mindre än en mil hemifrån fick vi stanna och ta upp taket på bilen.
Idag hjälpte Ulrik mig lite från marken när Grao och jag tränade dressyr. Vi fokuserade på förvänd galopp. Vägen vi red var halvt igenom, flytta lite sidvärts mot långsidan och genom kortsidan, sedan in på diagonalen och tillbaka till rättvänd galopp.
Första försöket var ren katastrof! Det funkade inte alls. Jag tappade styrningen och vi bara fladdrade runt. Ulrik lät mig rida vägen några gånger i skritt och trav istället. Det var en jättebra taktik, Grao fick förstå vad som väntades av honom i lugn och ro och allt blev lugnt och sansat. Vi red vägen åt andra hållet i skritt och trav också när vi ändå höll på. Samtidigt hjälpte Ulrik mig lite med sitsen. Jag har ju haft så stort fokus på att sitta kvar på inner sittben under lång tid så jag har tappat kontrollen på ytterskänkeln. Den åker upp och jag driver för högt upp och långt bak. Jag fick släppa stigbyglarna i skritt och känna mig lite för – och vi konstaterade att jag ibland måste släppa ut knäna något när jag ska driva för att få drivningen runt och liksom uppåt. Det funkade bra i skritt, men är förstås mycket svårare i galopp samtidigt som jag håller på och fokuserar på annat. Jag måste helt enkelt jobba med att programmera om muskelminnet så det blir rätt – och det kommer säkert ta lite tid.
När jag sen tog vägen igen i vänster galopp blev det riktigt bra! Första gången slarvade jag när jag skulle in på diagonalen efter att ha klarat hela kortsidan och fick ett omslag, men sen gjorde vi det hur fint som helst.
Höger förvänd är svårare för oss, och här tappade jag greppet första två gångerna. När jag kom ut på långsidan mot första svängen körde han ner huvudet, jag försökte få upp det samtidigt som jag höll baken på plats med ytterskänkeln – det gick inte alls bra! Men sen bestämde jag mig för att lätta i handen sår fort jag kände att huvudet var på väg ner och inte kompensera – han fick helt enkelt ta ansvar för sin huvudposition själv. Jag fokuserade bara på att sitta kvar i rätt galopp. Då blev det riktigt bra! Det är klart att han inte ska köra ner huvudet, men det får vi ta sen. En sak i taget.
Vi konstaterade att höger förvänd är svårt för Grao eftersom han måste sätta in höger bak rakt under sig och ta rätt mycket vikt på det. Det gör ju att höger förvänd också blir väldigt bra träning för honom. Han blir mindre och mindre oliksidig, men det märks ju fortfarande.
Våra tre potatistorn lever och frodas! Nu har det börjat titta ut blast på sidorna på alla tre.
För två år sedan blev vi sugna på att åka som publik på sydsvenska mästerskapen i beridet bågskytte. Vi lyckades få tag på några gps-koordinater och lite tider och åkte iväg, nästan två timmar bort för att titta. Vi följde koordinaterna och tiderna vi fått, men när vi kom dit var alla iväg därifrån. De skulle ta en lunchpaus på drygt två timmar. Vi valde att åka vidare.
Därför var vi först lite småskeptiska när våra kompisar Björn och Josefine frågade om vi ville åka och titta på samma mästerskap i år. Men vi konstaterade att tävlingarna hölls på Hovdala, vilket gjorde att det kändes mycket mer proffsigt och publikvänligt. Torsdagens tävlingar skulle starta 12, och det passade oss perfekt. Jag kom ju norrifrån med sportbilen och Ulrik kunde lifta med Björn och Josefine dit, så kunde vi titta och sen göra sällskap hem.
Dagen innan frågar Ulrik i facebookeventet om det finns ett detaljerat tidschema men får inget svar. Starttiden kl 12 ligger kvar och det finns en karta där tävlingsområdet är utprickat, bra nog tycker vi.
När jag kommer strax e kl 13 ser jag inga tävlingar någonstans. Jag försöker ringa alla de andra, men mottagningen är så dålig att jag inte får något svar. Efter ett tag får jag ett sms från Ulrik. Det visar sig att tävlingarna var flyttade både när det gäller tid och plats. De hade av en slump råkat hitta till tävlingsplatsen som låg långt bort från slottet, där jag befann mig (och där tävlingarna skulle ha varit enligt kartan). Då var det bara ett par ryttare kvar som skulle rida. De får tag på en arrangör som berättar att tävlingarna startat kl 10 och att alla de tävlande blivit meddelade om detta via messenger. När jag kom var alltså allt över. En annan man som kommit dit till 12 hade inte sett något, eftersom han aldrig hittade till den förflyttade tävlingsbanan, det fanns ingen som helst skyltning.
Beridet bågskytte har egentligen alla förutsättningar att bli en publikmagnet. Det är fart och spänning och det är lätt även för en icke insatt publik att se om de träffar tavlan eller inte. Men på det här sättet blir det ju inte mycket med det. Jag tror det dröjer tills vi försöker titta igen.
Bilden ovan är tagen av Björn Ljungström, visst är han en fantastisk fotograf? Synd bara att han inte fick fler ekipage att fota 😉
Innan Ulrik och jag träffades hade han en gul sportbil. Jag har under åren hört mycket om den, och Ulrik har verkligen saknat sin bil. För någon månad sedan satt jag med en arbetskamrat på lunchen och pratade om sportbilar. Det ledde till att jag fortsatte samtalet med Ulrik och han gjorde en sökning på sportbilar till salu. Han skickar mig en länk på en gul Toyota MR2 som han hittat till salu i Örnsköldsvik.
–Det där är väl en sån som du haft, sa jag.
–Det är den bilen som jag haft, svarade Ulrik.
Nu står den hemma på vår gård 🙂
Det visade sig att bilen inte stod i Örnsköldsvik utan fanns i Stockholm. Dessutom är det tjejen som Ulrik sålde bilen till för 11 år sen som fortfarande är ägare – och som behöver sälja eftersom hon numer bor centralt i Stockholm. Även hon var mycket fäst vid bilen och hon blev glad när hon hörde vem som köpte tillbaka den!
Jag körde hem bilen i veckan som var. Ulrik och några kompisar mötte mig på Hovdala utanför Hässleholm, där vi planerat att titta på beridet bågskytte – mer om det i ett annat inlägg.
Bilen är tvåsitsig och har inget bagageutrymme att tala om. Därbak finns motorn. Bakom stolarna finns några små fack och under det som brukar vara motorhuven finns ett utrymme där det ligger ett litet reservdäck. Jag hade ju lite packning med mig, och även om jag hade försökt minimera den blev det lite trångt när vi var två i bilen. Jag fick helt enkelt ha min ryggsäck i knät. När vi passerar Sjöbo svänger vi in vid Coop för att köpa varsin bit choklad. Inne i affären tänker vi att vi lika gärna kan handla lite mer, det är ju långhelg. Precis när vi betalat och fyllt en papperskasse kommer jag på en sak:
–Var ska vi göra av maten?
Det slutar med att jag får sätta mig på passagerarplatsen och sen får Ulrik lassa på mat + ryggsäck ovanpå mig.
Ulrik körde med sina matchande bilhandskar
Bilen är riktigt kul att köra, även om min start med den inte var så rolig. Det var massor med kristihimmelsfärdstrafik ut ur Stockholm, och jag låg i en timme i gångfart med bland annat stora lastbilar runt mig. Toyotan är riktigt låg, du sitter med i princip raka ben strax över marken, så jag kände mig pytteliten därnere med all jättetrafik omkring mig. Men sen när trafiken lossnat och särskilt när jag kunde köra på lite mindre vägar fick jag uppleva körglädjen – den ligger som ett strykjärn i kurvorna 🙂
Bilen har en hardtop som jag förstås hade på när jag körde från Stockholm, för att få med den hem! Vinterdäcken fick säljaren posta till oss. Nu har vi tagit av hardtopen och ser fram mot en sommar med vind i håret.
Det kliar tydligen lite när man är blöt. Tur att det finns mat då.
Vi har ju som jag tidigare skrivit ett bekymmer med råttor i foderrummet. Vi har helt enkelt observerat en hotbild där. En inriktning vi beslutat för att minska HR – Hotet från Råttorna – är att öka kattnärvaron. En ökad kattnärvaro bör vara en förebyggande och avskräckande åtgärd. Detta bör ske i samverkan – SKM – Samverkan Katt Människa.
Människans sektorsansvar är att se till att det finns tillgängliga kattkarameller på strategiska ställen. Katten ansvarar för sin del – att äta upp karamellerna och därmed befinna sig på den plats där karamellerna är. Maja är helt med på noterna här.
Maja vet precis var karamellerna finns, och vet inte människan kan hon ta ansvar för att visa. Det ska vara rätt och inte slarvas!
Vi får utvärdera modellen när karamellerna är slut.
I morse läste jag en fråga i en hästgrupp som lät ungefär så här, fritt återgivet:
I hoppningen finns det vissa övningar och avstånd som du kan använda för att underlätta för hästen, till exempel femochenhalvan. Finns det motsvarande övningar för att underlätta för hästen i dressyr?
Jag har funderat lite på detta under dagen, och när jag inte hittade tråden igen bestämde jag mig för att det får bli ett blogginlägg.
För det första skulle jag säga att det absolut finns sätt att underlätta för hästen i dressyren, precis som det finns sätt att göra det svårare för hästen att göra rätt. Det är däremot kanske lite svårare än att stega upp rätt avstånd i en kombination. Ansvaret för att underlätta för hästen hamnar på ryttaren och det kräver en hel del känsla och timing att klara av att göra det fullt ut. Jag ska ge ett exempel, vi tar något relativt enkelt – att fatta galopp.
För att få en bra galoppfattning måste du känna att hästen är redo och kommer ha lätt för att göra fattningen. Ryttaren måste förbereda hästen, då blir det lätt att göra en fattning av hög kvalitet. Men hur förbereder du då? Jag kan inte säga HUR du gör, det finns liksom ingen enkel manual. Men du måste se till att hästen är framme för skänkeln, lyhörd och rakriktad.
Sen finns det ju övningar som hjälper dig att förbereda och hitta rätt. Ett väldigt tydligt exempel är ju att lägga en volt innan du går in i en skola. Volten hjälper dig med förberedelserna och rider du volten bra har du goda förutsättningar för öppnan eller slutan.
Ett annat knep är att inte göra för svåra saker. Jag tänker till exempel att hästen ska vara stark, lydig och rakriktad nog för att gå förvänd galopp innan du börjar träna förvänd galopp. Du tränar det alltså inte genom att jobba med förvänd galopp utan förutsättningarna måste finnas innan. Förutsättningarna måste alltså inte bara finnas i stunden utan även på ett större plan. Där tror jag det är viktigt att inte se dressyr som ”grejer hästen lär sig att göra” utan som en utveckling av styrka, rörlighet och bärighet som gör det möjligt för hästen att göra saker.
Jag tror det är här som proffsen skiljer sig från oss amatörer. De har så mycket kunskap, erfarenhet och ridkänsla att de kan ge hästarna riktigt bra förutsättningar för att lyckas. Om de dessutom använder sitt omdöme och inte begär för svåra saker för snabbt kan de ändå få en relativt snabb utveckling, mycket snabbare än för oss som inte har de förmågorna.
För ett drygt år sedan köpte jag en lättviktshjälm på rea. Den har varit en favorit hela den varma delen av året. Idag när jag hängde upp den upptäckte jag plötsligt detta:
Hjälmen är som ett litet utryckningsfordon!