Pusselbitar

När jag tränar elever i WE tjatar jag mycket om att bryta ner allt i delar och lära in/träna varje del för sig innan det sätts ihop till en helhet. Det är ju egentligen ingen konstig pedagogik, utan något som är ganska allmängiltigt. När jag övade piano gjorde jag precis samma sak – en hand i taget, en takt i taget, varje del långsamt, sen satte jag ihop delarna till ett stycke. Samma sak gäller ju även för dressyren. Vi måste först behärska alla beståndsdelar. Sedan måste vi klara av att sätta ihop dem.

Jag har jobbat en del med enkla byten sista veckan, och det är ju ett tydligt exempel. Bryter jag ner det i bitar så måste jag:

  1. ha en bra galopp innan
  2. göra en balanserad övergång till skritt
  3. skritta med kvalitet
  4. fatta galopp
  5. ha en bra galopp ur

På varje punkt finns det ett antal saker att arbeta med för att få kvalitet. På ettan kan det vara att galoppen måste vara tillräckligt rak, samlad och i uppförsbacke. På tvåan gäller det att göra övergången utan mellanliggande travsteg, i balans och utan att falla på bogarna. På trean är det nödvändigt att kunna skritta lugnt och rent utan stopp eller taktinslag. På fyran ska galoppfattningen vara bra och förstås rätt galopp. På femman gäller det att ha en lika bra galopp som på ettan.

Sen är det ju förstås så att det inte räcker att behärska alla dessa delar. Det måste även funka att sätta ihop dem. Men det är ingen större anledning att börja lägga pusslet om inte alla bitar finns. För vår del är det punkt 3 som är vår svaghet. Grao vill gärna takta och börja kränga i skritten. Därför jobbar vi mycket med att varva arbete i galopp och skritt, och få honom att skritta lugnt trots att han vet att vi håller på med galopp. En bra övning som jag kommit på för detta är att galoppera på 20-metersvolt och göra en övergång till skritt. Sen skrittar jag på en tiometersvolt ett eller flera varv. Den lilla volten hjälper till med eftergiften i sidan, rakriktningen och framför allt får den honom fokuserad på annat än att vi ska fatta galopp snart igen. När han skrittat bra ett tag, och då menar jag inte enstaka steg utan så länge att jag känner att jag kan fortsätta skritta bra, fattar jag galopp. Ibland fattar jag när jag kommer ut på den stora volten, men inte alltid. Ibland fattar jag även inne på lilla volten, och ibland följer jag den stora volten i skritt ett tag och kollar att det funkar. Jag övar även på de andra punkterna, men det är det här som är det absolut viktigaste för oss nu för att få till bra enkla byten.

Pinsam träningsvärk

I veckan var Grao och jag ute och galopperade, något vi ju gör ganska ofta. Den här gången var det lite extra roligt, eftersom det var första gången med den nya hoppsadeln. Vi trivdes bra med den båda två och då det var några veckor sedan vi var ute sist var Grao rätt så sugen på att galoppera. Vi red en runda vi ofta rider, ca 14 km varav ungefär 7 km galopp och 4,5 km i trav. En ganska normal runda. Men dagen efter började den komma, träningsvärken. Framåt kvällen hade jag svårt att gå i trappor och dagen efter var den ännu värre. Jag fattade först inte riktigt vad som hänt, jag hade ju inte ridit tuffare än jag brukar. Sen kom jag på att det förstås kan vara så att jag står lite annorlunda i fältsits i den nya sadeln. Nu på tredje dagen börjar det klinga av, men det är fortfarande rätt jobbigt – och jag sitter hellre ner än rider lätt! Idag ska jag träna, får se hur det går!

Quesadilla-frossa

Det var verkligen länge sedan vi var ute och åt, något vi normalt verkligen gillar att göra och gör rätt ofta. Men under det här pandemi-året har det förstås inte alls blivit så. Men nu i helgen var vi på Vingårdens Café och Bistro i Sjöbo – ett ställe vi tidigare gillat massor. Nu har de bytt ägare sedan vi var där sist, men de har kvar samma stil och stuk. Det som lockade oss var den quesadilla-frossa de serverar under söndagarna i april.Vi bokade bord precis vid öppning och till vår glädje var det verkligen inte någon trängsel där, det kändes helt ok. Quesadillorna eller vad det kan heta i plural var verkligen jättegoda! Det serverades tre sorter, vegetariska med gorgonzola i fullkornstortilla, pulled pork i majstortilla och kryddig kyckling i vetetortilla. Som tillbehör fick vi lite olika dipsåser och chilitortillachips. Allt var verkligen så där galet gott så man blir glad. Att det var ”frossa” betyder att de plockar in hur mycket man vill, det var bara att säga till. Fast vi konstaterade att vi klarade oss rätt långt på första omgången. Till efterrätt åt vi supergod creme brulée och till den ville jag ha en latte. Jag fick frågan om jag ville ha en skvätt whiskey i, och jag konstaterade att jag ju inte körde bil, så varför inte. Resultatet döpte vi till lirish a la Magnus – lirish för ”latte-irish” och Magnus efter servitören/bartendern som kom med idén. För det var verkligen en god idé!

Nya skor

Jag får ju inte nya skor riktigt lika ofta som den andra halvan i vårt ekipage, men idag har jag varit och köpt ett par nya arbetsskor att ha i stallet. Jag tyckte mina förra läckte lite, och när jag vände på dem insåg jag varför – det fanns helt enkelt inte mycket kvar av sulan. De var tre år gamla, men jag har använt dem i stallet och trädgården i princip dagligen. Ersättare blev ett par Sievi, spontant jättesköna och bra arbetsskor. En fördel som jag inte haft tidigare är BOA-systemet – med sån där knapp man vrider på istället för knytsnören. Det känns som om de sitter stadigt och det är ju förstås ingen risk att snörena går upp.

Rastlöst

När vädret är så dåligt som idag har katterna ingen lust att gå ut. De båda yngre blir rastlösa, så vi har motionerat dem lite med laserpekaren. Både Ester och Sixten tycker det är jättekul. Vi avslutar alltid med att de får ”fånga” något gott så de känner att jakten varit lyckad.

Dressyr och frisyr

Jag har,liksom många andra gått med ”coronafrisyr” senaste året. Det är en bra bit över ett år sedan jag klippt mig. Idag blev det åtgärdat med en genial lösning – min dressyrtränare är även frisör, och hon har byggt en liten ”popup-salong” hemma på sin gård. Jag bokade alltså både klippning och träning, med 40 min emellan – en så bra lösning! Vi började alltså med att Paulinda klippte av 20 slitna centimeter av mitt hår. Sedan fortsatte vi med en träning med fokus på Msv C:1-programmet som jag tänkt tävla när det är dags att tävla igen. Jag fick en hel del hjälp med mig hem för att pusta på olika programdelar, så nu är det bara för oss att jobba vidare.

Ester knackar på

På vår ytterdörr finns en hästsko att knacka med. Ester har kommit på att man kan knacka med den när man vill in. Det har skett så många gånger nu att det omöjligt är en slump. Jag är nog allra mest imponerad över att den lilla katten räcker upp!

Äntligen hoppsadel

Vi började ju leta ny hoppsadel för ett tag sedan, men fick ta en liten paus. Grao fick en stengalla som besvärade honom till och från i en vecka ungefär. Men nu verkar det hela vara stabilt och vi har börjat rida igen. Idag hade vi bokat in oss på Sadelmagasinet i Sjöbo för att prova den Stübben Juventus som jag lånat hem tidigare och som jag tyckte var rätt bra tillsammans med en sadelprovare. Även utprovaren tyckte den såg bra ut, och hon tyckte inte en ändring av bomvidden var befogad, något som jag hade funderat på. Däremot tyckte hon att jag med den, precis som med min dressyrsadel för tillfället, ska rida med en frontlyftarpadd ett tag. Sadeln fick följa med hem igen – och nu ser jag fram emot att få testa den på riktigt, både för hoppning och galopper i skogen. Sadeln är en ganska modern Stübbensadel, i mycket fint skick – och stübbensadlar är ju outslitbara. Dessutom är den praktiskt nog svart med bruna detaljer, helt omöjlig att felmatcha alltså!

Sött

Så här års doftar det viol på stora delar av vår gård. De små väldoftande blommorna breder ut sig både i gräsmattan och i kanten av grusvägen runt gården. Jag blir alltid så sugen på violtabletter när jag passerar. I år funderade jag på om jag kunde ta tillvara på detta på något sätt. Smaksatt sockerlag funderade jag på, men det använder jag inte så ofta. Kanderade violer är ett annat alternativ, men det är rätt pilligt. Jag bestämde mig för att smaksatt socker var en bra början, så får jag testa att kandera violerna sen om jag känner för det. Sockret går att använda till smaksättning och dekoration, jag tänker till exempel att jag ska testa att ha det på våfflor. Att göra violsocker är inte särskilt svårt. Jag plockar violer, rensar dem (med hjälp av Ester som ni ser på bilderna nedan) och mortlar dem tillsammans med socker. Proportionerna provade jag mig fram till. Sockret blir fuktigt av blommorna, så sen fick det torka utspritt under natten och idag på morgonen hällde jag upp det vackert lila sockret i burkar. Oavsett så är det i alla fall dekorativt!

Magiskt

Med en hårfager lusitano har jag flera gånger konstaterat att hästens hylla med hårvårdsprodukter är både mer omfattande och mer exklusiv än min egen. Jag har ju varit väldigt nöjd med mina två favoritprodukter – Carr&Day&Martins pälsglansspray och Leovets Riders magic. Men alltid när någon frågar om bra produkter för man och svans är det ett gäng som svarar att Cowboy magic är det absolut bästa som finns. Häromdagen var jag på Megs i Svedala. När jag såg att de hade Cowboy magic bestämde jag mig för att testa. Jag pratade lite med en av tjejerna som jobbar i butiken som också rekommenderade den och gav mig några tips. Hon sa att den är drygast på nytvättad man eller svans, men funkar bra även på smutsig – men då går det åt lite mer. Hon tipsade mig också om att gnugga in gelen och sen låta den sitta ett tag innan jag borstar ur.

Idag har jag testat. Jag tvättade svansen och hade i en klick i blöt men ren svans. Manen lät jag vara som den var – hyfsat nyrullad – och hällde i gel där med. Jag väntade en stund, ganska exakt så lång som det tog att borsta bort all lera från kroppen. Resultatet blev jättebra! Svansen var hur lätt som helst att borsta igenom, och även manen funkade bra även om jag fick öka på mängden där lite. När jag sedan red flög manen som i timotej-reklamen. Den referensen är antagligen så gammal att den inte går att googla, men ni som minns 70-talet vet nog vad jag menar.

Sen är ju frågan jag måste undersöka – slår Cowboy magic Riders magic? Till utseende, funktion och konsistens är de ganska lika. Priset är också rätt lika, men det är betydligt mer i en flaska Riders magic än i en tub Cowboy magic känns det som. Jag måste först se hur länge effekten sitter i. Sen får jag göra exakt samma procedur med Riders magic och se hur resultatet blir och hur det står sig i en jämförelse. Jag återkommer alltså troligen i frågan framöver.