Mer ljus

Det blir ju allt mörkare om kvällarna nu och det är ofta mörkt när jag ska lasta efter att ha ridit i ridhuset. Lampan i transporten är ju en bra grej, men det är lite bökigt att behöva gå till förarplatsen för att få igång den. Jag vill ha smidiga och enkla rutiner och bra lösningar – så jag köpte två batteri-ledlampor, sådana som kallas bland annat garderobslampor. Jag satte en mitt fram i släpet och en bak, så man kan tända när man kommer och ska lasta utan att behöva gå runt släpet. Det blev riktigt bra! Lamporna lyser mer än jag trodde, och är lätta att tända och släcka. De sitter med kraftig tejp i väggen, superenkelt. Jag funderar lite på att köpa ett tvåpack till och sätta den ena i taket på sadelskåpet. Den andra kanske hamnar bak på andra sidan då.

Vi byter fasaner mot falkar

Grao och matte har börjat åka till ridhuset – det har regnat och blåst lite för mycket sista dagarna. Det innebär att vi slipper alla de fasaner som springer runt banan just nu. Istället har vi fått bekanta oss med andra fåglar – det bor två tornfalkar i ridhuset. Falkar är bättre än fasaner. Fasanerna är där Grao är. Falkarna däremot delar bättre. De tar den övre halvan av ridhuset och låter Grao ha den nedre själv. Betydligt bättre om ni frågar Grao. Idag tränade vi på vårt dressyrprogram, och Grao var jätteduktig! Lyckas vi få till det så på tävling är jag mer än nöjd.

Fasan(s)full bana

Hela vår gård kryllar just nu av fasaner, det verkar som det är flera kullar som vuxit upp i våra buskar i sommar. I dag såg jag till exempel ett tiotal ungfasaner i trädgården när jag tittade ut. De finns även runt ridbanan. Grao tycker det är luriga fasor. De är de plötsligaste fåglarna han vet. Det gör att våra ridpass just nu är tämligen ryckiga. Jag hoppas de flyttar hemifrån snart!

Äppelpajpizza

På en ingivelse svängde jag ihop ett nytt bakverk, en äppelpajpizza. Jag hade en färdig pajdeg liggande i kylen. Den lade jag på en plåt på ett papper, helt platt som en pizza. På den strök jag ut en röra av rivet äpple, brunt rörsocker och kanel. Jag gräddade det hela i ca 15 minuter. Anrättningen kan ätas ljummen med glass eller som jag gör – kall som tilltugg till kaffet, utan några andra tillbehör. Enkelt och jättegott!

Användbar skritt

Grao och jag gjorde en måndagskvällsutflykt till Paulinda. Kvällens fokus var att jobba vidare med dressyrprogrammet för Msv B WE, som vi planerar att rida på tävling en gång till i höst. Våra svagheter är travslutorna och skritten, särskilt när det är något som Grao tycker är lite läbbigt runt eller utanför banan. Även halten efter den ökade galoppen kan vara ett bekymmer – han gör en bra halt men har svårt att stå still. Vi ska ju dessutom fatta galopp ur halten, och det vet Grao. Bara onödigt att dra ut på det liksom tycker han. Det visade sig att alla dessa tre saker hade en gemensam nämnare – vi behöver arbeta med skritt för att förbättra dem.

När det gäller slutorna började vi rida slutor utmed långsidan i skritt. Det är ganska lätt. Sedan gjorde vi en halvvolt på ca 12 meter, en bit förbi medellinjen alltså, och gick över i en diagonalsluta mot spåret. Känslan och böjningen ska vara precis samma som utmed spåret. Men det är mycket svårare! Grao håller inte heller med om att det är ”samma sak”. Rakt är rakt och snett är snett. Om snett är samma som rakt så är det ju inte snett och det var ju snett det skulle vara. Alltså är snett svårare än rakt. När vi var ca 5 m från spåret gjorde vi en snäv halvvolt tillbaka till spåret och fortsatte i sluta utmed långsidan. Grao andades ut. Så småningom växlade vi över i trav och fortsatte. Att vi red slutan utmed långsidan och höll kvar tanken in i diagonalslutan hjälpte ändå en del och slutorna blev bättre och bättre. Till sist red vi några slutor som de är i programmet – in från hörnet till kvartslinjen, omställning och tillbaka ut till spåret.

Nästa projekt under lektionen var att öva skrittprogrammet. Vi red den diagonala travökningen, övergången till skritt, hela skrittprogrammet inklusive bakdelsvändningarna till och med galoppfattningen några gånger. Här är ju det stora problemet att hålla Grao avspänd i skritten. Det är något lättare när vi har fart. Nycken för mig är att rida så han håller huvudet lågt hela tiden. Så fort han höjer det sänker han ryggen, blir spänd i överlinjen och riskerar att hamna på dubbla spår. Om han dessutom börjar titta på något är det inte alls ovanligt att vi hamnar i 45 graders vinkel mot spåret. Det ger inga poäng. Det är lite synd, för bakdelsvändningarna är riktigt bra, dem fick vi beröm för. Men det hjälper inte när skritten är kass. Jag fick jobba på att rida aktivt och försöka sysselsätta honom och se till att han håller huvudet relativt lågt. Det är svårt och något vi måste jobba mycket mer med.

Det sista momentet vi jobbade med där skritt fungerade som ett verktyg var galoppökning – halt – galoppfattning. Efter att vi ökat och gjort halt vill Grao inte så gärna stå still, och bromsar jag så riskerar han att kliva bakåt. Jag fick göra halt, direkt rida fram två steg i skritt, ny halt, två steg i skritt och så vidare en tre – fyra gånger innan vi fattade galopp. Jag behövde också tänka förvänd sluta i skrittstegen för att vi skulle vara i rätt läge när vi fattade galopp igen. Även det här var svårt! Vi har i sanning mycket att jobba med nu.

Vi avslutade med att göra några galoppiruetter åt båda hållen. Jag fick träna på att rida långsamt och lägga in många språng i varje vändning.

Bra tips

Vi använder hölådor i plast från tjuvamossen till våra hästar i hagen – något vi är mycket nöjda med. Vi har tre stycken, men tyvärr var det förra vintern någon häst som lyckades knöla ihop en av lådorna. Jag har försökt räta ut den, men det har gått dåligt. Under sommaren verkar något ha hänt så den var lite mindre knölig än tidigare, men den var fortfarande svår att använda eftersom den inte stod plant.

På mitt jobb finns ju resurser för det mesta, så igår frågade jag en kollega om det fanns något bra verktyg för att räta ut plastlådan.

— Det finns det absolut, svarade han, men börja först med att fylla den med hett vatten. Då kanske du kan lösa det med handkraft.

Jag insåg direkt när han sa det att det var smart. Idag har jag tejpat igen dränerningshålen i botten, hällt i varmvatten och – tryckt ut bucklorna med tummarna. Helt fantastiskt, och gick på nolltid!

Tävlingsdebut

Grao och jag har ju tränat WE ett bra tag, men fram till idag har vi aldrig tävlat. Jag valde ju att vänta med att ens träna på hinder de första åren jag hade honom. När han kändes mogen för att börja träna var han inte mogen för att tävla. Under ett ganska bra tag åkte vi till olika ställen och provade banor, några gånger efter en tävling men utom tävlan, rätt många gånger på träningar på olika ställen. Ett av målen för i år var att genomföra en riktig tävling. Det har varit några tävlingar i Skåne under våren, men de har krockat med landslagsträningar. Idag åkte vi till Mörrum i Blekinge och debuterade i en Msv B – en trevlig tävlingsplats!

Det hela började rätt dåligt. Strax innan jag kom fram, efter drygt två timmars körning slog mig en insikt som en blixt. Jag packade aldrig sadelgjorden! Jag svängde in på tävlingsplatsen, pratade med några bekanta och tävlingsledningen och innan jag visste ordet av hade jag tre erbjudanden om att låna sadelgjord! WE-folk är fantastiska, och särskilt tack till Malin, Marie och Lisa som alla ansträngde sig för att hjälpa mig. Maries extragjord funkade toppen för oss, och hon var snäll och stannade kvar tills jag hade ridit klart. TACK!

På framridningen till dressyrmomentet kändes Grao väldigt fin. Han var fint framme för hjälperna och med på nästan allt. När vi red in på dressyrbanan, inne i ridhuset tyckte han att läktaren utmed ena långsidan var klart suspekt. Jag prioriterade att rida förbi den åt båda håll innan jag fick startsignal. Grao var spänd och tyckte inte om att gå mot eller på den långsidan. På andra sidan av banan gick han stabilare. Men på det hela taget gjorde han ändå ett bra jobb och jag är jättenöjd. Lite förenklat hade vi femmor på allt mot/på den läbbiga sidan och sjuor på det som var på andra ställen. Helt följdriktigt landade vi alltså på 60,5%. Här har vi ju en del att jobba med, men det är ändå bra att han är såpass ridbar även när det är lite otäckt.

Tekniken gick utomhus, och där var det förstås ännu mer att titta på. Vi tog oss igenom banan med ett par riktigt stora missar och inte riktigt den harmoni jag önskar och som vi kan ha. Trots missarna landade vi på 65%, vilket jag förstås är helt nöjd med.

I speeden hade jag bestämt mig för att satsa. Tyvärr tappade vi en hel del tid när vi skulle stänga grinden och framför allt vid kannan. Bordet var väldigt lågt och det tog lite tid för mig både att få tag på kannan och sätta ner den – och när den väl var nere stod jag 180 grader åt fel håll! Dessutom fick vi ett par missförstånd om vart vi var på väg, där måste matte lära sig att bli tydligare. Jag fick inte heller ringen, och med facit i hand var det lite synd. Ringen ger -10 sekunder, och i slutänden var det exakt den tiden som skilde mig och den som vann speeden.

Det finns alltså rätt mycket vi kan förbättra, men nu är vi ute och tävlar! Det har tagit några år, men nu är vi på gång.

Pall

För ett par veckor sedan köpte vi en bra ihopfällbar pall att ha i släpet. Den står hur bra som helst ovanpå reservdäcket, framför sadelskåpet. Jag har dessutom säkrat den med ett kasserat bensnöre med karbinhakar från ett täcke, funkar super! Jag har saknat att inte alltid ha med en uppsittningspall, nu finns den med för både träning och skogsridning. En nackdel med att ha med uppsittningspall är ju förstås att du måste lämna den på marken under tiden du rider. Jag tänker att ute i skogen på en parkering finns det ju en viss risk att den försvinner medan man är borta. Därför målade jag på vårt efternamn på den. Det hindrar ju inte någon från att ta den, men jag tänker att det är lite mer pinsamt att använda en pall med fel efternamn på. Jag får bara hoppas att det inte dyker upp en tjuv som heter Ekedahl.

Fördröjd träning

Jag har i flera veckor planerat att träna WE för Julia. Den första tiden vi bokade fick jag avboka pga influensa. Den andra tiden fick jag också avboka eftersom jag inte hade blivit frisk. Sen har jag jobbat en hel del, men igår flexade jag ut vid 15.30 för att äntligen komma iväg och träna. Inte heller denna gången gick det helt enligt plan. På E6, någon mil före jag skulle svänga av, blev det tvärstopp på grund av en trafikolycka längre fram. Vi stod helt stilla på motorvägen i ungefär en timme och en kvart. Det var 28 grader varmt, så jag var glad över att jag kunde öppna upp framdörren till släpet. Temperaturen därinne var faktiskt bättre än jag befarade redan innan jag öppnade, men skönt för Grao att kunna ha full ventilation. Jag valde att bara öppna dörren som var bort mot mötande trafik som rullade på hela tiden. Jag tror inte Grao hade besvärats så mycket av det men dumt att ta några risker.

Tack och lov tyckte Julia att det var okej att köra träningen när jag kom fram. Grao tyckte att hennes utebana var rätt läbbig, särskilt huset där det var lite byggställningar och sånt som inte BORDE vara där. Grao gillar när saker är rent, avskalat och minimalistiskt. Han är inte mycket för prylar och dekorationer, han vill att allt ska vara rent och avskalat, betongbrutalism och dansk enkelhet är hans estetiska preferenser. Det som är väldigt positivt är att han faktiskt fokuserar om när uppgiften blir tydlig för honom. När jag rider i hindren vet han vad som förväntas och han lägger energin på att lösa uppgiften. Det är så bra att vi kommit dit! Jag vet även att jag löser hindren även om han skyggar och trasslar på vägen in. Det var en positiv överraskning för Julia, som ju inte sett honom på ett tag. När vi ridit hinder en stund glömde han helt bort omgivningen och jobbade på jätteduktigt.

Vi började med att träna på enkelslalom utan byten. När jag ska tävla Msv B är det ju det som gäller, och vi har tränat den med byten så mycket att Grao förväntar sig det. I höger galopp är det inga problem att hålla galoppen genom slalomen – i vänster måste jag hålla ihop och stötta lite tydligare för att han inte ska byta. Vi tränade att göra vissa svängar och hoppa över andra för att få till den där totala kontrollen. Ett annat toppentips som verkligen gjorde skillnad var att fästa blicken på toppen av käpparna, inte på basen. Det förbättrar sitsen och linjen och hela ridningen.

Nästa hinder vi tränade var bom på marken. Där blev Grao lite stoppig i början, då bommen låg mot det han tyckte var läbbigt. Vi tränade på att lägga övergången på lite olika ställen, men framför allt att göra den mjuk – hellre med ett par travsteg än att det blir tvärstopp. Då fick vi bra flyt och det funkade fint åt båda håll.

Vi gick vidare till tre tunnor. Jag hade först svårt att få till volt två och tre bra, men när jag lade det första bytet ett språng tidigare och direkt vände blicken till nästa volt blev det betydligt bättre. Samma sak gäller egentligen i parallellslalomen, som var dagens sista hinder. Fokus på byte, sväng och titta på topparna på stolparna. Bytena har blivit fina, stora, rena och på hjälpen.

Tack och lov kunde Grao och jag rulla hem helt utan probem, och även om det blev en sen kväll så var vi väldigt nöjda båda två.

Programfokus

Grao och jag har varit hos Paulinda och tränat igen. Det här passet hade vi fullt fokus på dressyrprogrammet till Msv B WE. Vi har nämligen anmält oss till tävling! Det blir Graos allra första WE-tävling, så jag vet ju inte riktigt vad jag kan förvänta mig. Grao kan allt som ingår hur bra som helst, så det är bara att hoppas att vi klarar av att fokusera bra.

Vi lade upp träningen så att jag först red skritt- och galoppdelarna. Sedan diskuterade vi vad vi behövde jobba mer med och gjorde det. Sen red jag inridningen och travdelen, och så gjorde vi samma sak där. Till sist satte jag ihop allt och red hela programmet i sträck.

I skritten är vår utmaning – att skritta. De bakdelsvändningar som ingår är inga problem alls, utan det svåra är att gå lugnt och inte takta. I galoppen briljerar Grao i galoppvolterna. Han gör dem verkligen superbra och det är så roligt att rida en häst som är så med på noterna. Bytena var rena, men ibland lite studsiga, och sista vändningen in på medellinjen från mitt på långsidan får jag vara försiktig så han inte börjar byta på medellinjen. Vi jobbade fram lite tekniker för att undvika det och på slutet blev det riktigt bra. Grao och jag har inte hunnit ut i skogen och galoppera på ett tag, och det gör att det blir lite väl mycket energi. När jag bromsar den blir det lätt lite studsigt och ojämnt. Jag ska se till att vi får våra utegalopper, så blir den delen mycket lättare för oss båda. Det gäller att hålla energinivån så det är glatt och roligt och inte så att det skapar frustration och dålig kommunikation.

I travdelen lade vi en hel del jobb på diagonalslutorna. De är rätt korta, så det gäller att få till böjningen rätt från första steget. Jag fick också lite hjälp med hur jag ska tänka i övergången mellan höger och vänster sluta, så jag kommer bra in i den nya direkt. Den tekniken kommer jag fila lite på i skritt hemma så jag har lite mer tid på mig. Mellantraven var vi alla jättenöjda med! Där har Grao hittat sin teknik, han länger fint och är duktig på att komma tillbaka till samling med hög front och vikt på bakbenen.

Det är fortfarande lite tid kvar fram till tävlingen, så jag hoppas hinna med en lektion till innan dess.