Vårt stallbygge – en tillbakablick del 2

Vi behövde förstås en bra gödselplatta också. Vi valde att göra en som sluttar och är nedsänkt i änden mot stallet. Det gör att den är lätt att tömma med maskiner från den högre änden som är vid vägen och lätt att tömma i från stallet. Dessutom är den tät och håller en hel del regnvatten. Vi funderade på att ha tak över för att få mindre vatten, men samtidigt är det ju så att vattnet påskyndar nedbrytningen av gödseln. De gånger när det blivit fullt med vatten har vi pumpat ur med en pump och vattnat växthus och odlingar med gödselvatten.

Även inne i stallet pågick förberedelser för gjutning samtidigt.

Liksom i det som skulle bli foderrum

Inne i stallet gjöts golvet i två omgångar. I gångarna valde vi lite grövre kvastning och fall mot de två golvbrunnarna som är inkopplade på gårdens avloppsbrunn. I boxarna behöver det vara helt plant för att det ska gå att montera boxinredningen, så där är det helt vågrätt och brädstruket. I efterhand insåg vi att det hade varit smart att dra ut det brädstrukna ungefär en halvmeter utanför boxarna ut i gången. Där behövs inte strukturen eftersom hästarna sällan går så nära väggarna, och det hade gjort gången lättare att sopa. Då kan man sopa längs med kvastningen tvärs över gången så allt hamnar på det släta. Sen är det lätt att sopa ihop allt längs med gången där golvet är slätt.

Vårt stallbygge – en tillbakablick del 1

För ganska exakt åtta år sedan fick vi tillträde till vår gård. Byggnaderna fanns här, men det som nu är stall såg ut som på bilderna ovan inuti. Det första som behövde göras var alltså att göra om detta till ett modernt och funktionellt stall. Vi tog hjälp av byggfirman Bröderna Erlandsson med att göra detta. De gjorde ett riktigt bra jobb – de hade inte jättemycket erfarenhet av stall men lyssnade väl på oss och tog till sig och lärde sig om det regelverk som gäller för stallbyggnader såväl som våra önskemål. Så här åtta år senare är det roligt att se tillbaka på processen, därför gör jag en serie inlägg med tillbakablickar på bygget.

Det första som gjordes var en förstärkning av takkonstruktionen och nya takbjälkar en halvmeter högre upp än loftets golv. Det visade sig faktiskt att det tidigare varit takbjälkar på den höjden – troligen har takhöjden sänkts någon gång under de år som gått sedan gården byggdes 1886. När det var klart togs innertaket bort.

Sen skulle all gammal inredning bort. Vi konstaterade att golvet var så dåligt och varierande att allt golv också fick bilas bort och ge plats för ett nytt.

Här är vi ungefär två arbetsveckor in i projektet. Allt metallskrot kördes iväg, men sten och bortbilad cement fick bli en konstgjord kulle i vår rasthage. Det var även en del av golvet som bestod av 10×10 cm gatusten. Den har vi sparat och använt till en del projekt på gården.

Hej Heidi Klum!

Nu har den sista av mina fyra nya rosor, Heidi Klum, börjat blomma. Jag är nöjd! Det har verkligen blivit bra med de fyra rosrabatterna och alla rosorna är så vackra i sina olika rosa färger mot stenväggarna.

Två hoppsasteg i rad

Grao och jag fortsätter att träna oss igenom semestern, idag har vi varit hos Paulinda. Vi fortsätter att jobba med samlade rörelser, med piruettarbetet som vårt viktigaste projekt just nu. Jag är rätt nöjd med arbetet hemma, men sista passet hade jag lite problem med att han blev ivrig och ramlade runt. Jag nämnde det och fick några bra verktyg för att förhindra det. Det viktigaste är att se till att jag har honom bra på yttertygeln. Jag ska även tänka att jag fattar galopp i varje språng. Genom att rida ut rakt fram på lite olika ställen minskar jag också risken. Idag var detta faktiskt inget större problem och vi fick till riktigt bra piruetter åt vänster och godkända åt höger – vårt svåra håll.

I början av passet tittade vi på lite byten och konstaterade att de funkar bra nu. Så när vi hade en stund kvar på slutet föreslog jag att vi skulle testa att göra två byten på en lång diagonal. Paulinda tyckte det var en bra idé. Jag lade det första bytet rätt tidigt, det andra när jag kände att vi var i balans och sen fortsatte jag ut i förvänd galopp. Till min stora glädje funkade det bra. Detta har jag lite svårare att jobba med hemma eftersom jag bara har kort bana, men får vi några bra stubbar att rida på i höst kommer det bli ett perfekt arbete att fortsätta med där. När vi utan problem gör två och sedan tre byten på en linje är det dags att börja räkna i serier. Att göra det här arbetet på en stubbåker har flera fördelar. De långa linjerna gör att du inte behöver stressa med bytena utan kan låta det ta den tid det tar. Dessutom är stubben randig så det är lätt att hålla en rak linje och det är också lättare att lyfta blicken och titta framåt. För hästens del innebär det ofta lite extra bjudning att rida på en stubb, vilket kan kanaliseras till stora och bra byten.

Att rida på en hand

Många förknippar WE med ridning på en hand. Det är ju både rätt och fel – i svår klass rids allt på en hand. I klasserna under det får alla hinder ridas på två händer, och jag anser att man ska använda båda händerna så långt det är möjligt för att få en bättre ridning. En stor skillnad är förstås att användningen av tygelhjälper blir så mycket mer begränsad. Du kan inte göra några ledande tygeltag alls, och du har ganska små möjligheter att göra ställande tygeltag. Det är alltså bra att kunna både svänga och rida hästen stabilt i form på yttertygeln utan att behöva använda tygelhjälper för detta när du rider på en hand.

Det är bra att börja träna enhandsridning tidigt, men det är viktigt att komma ihåg att inte försöka lösa problem på en hand. Det är mycket bättre att gå tillbaka och jobba med problemen på två händer och sen testa igen för att se om det fungerar. Att vara extremt noga med detaljer på två händer är alltså den bästa förberedelsen för att kunna rida på en hand.

När man har alla tyglar i en hand gäller det att hitta en fungerande tygelfattning. Om du rider på kandar, med fyra tyglar, är fattningen från arméns ridlära oftast att föredra. I WE rider du ju med bara två tyglar – om svår klass rids på kandar håller du bara i stångtygeln och låter bridongtygeln hänga. Det är vanligt att därför montera bort bridongen helt och bara rida på stångbett, så kallat blankt kandar. Innan du är där är det bra att träna enhandsridning på den vanliga betslingen, med en tygel. Jag rider en del enhandsridning på vanligt två- eller tredelat bett. Fördelen är att du inte har den större utväxlingen som ett stångbett har och konsekvenserna när jag gör fel blir mindre. Det hela blir betydligt mindre känsligt och vi kan träna och lära på ett positivt sätt. Nackdelen är att jag inte får samma hjälp med välvning av överlinjen som jag har med ett stångbett – men det får jag klara mig utan tills vi är på stabil svårklassnivå tänker jag. (Och då är vi förhoppningsvis inte i så stort behov av den hjälpen) En annan skillnad är att styrningen blir lite annorlunda med ett ledat bett jämfört med ett rakt. När man bara har en hand att tillgå kan det vara en fördel att bettsidorna sitter ihop, något som jag ser som en nackdel när man rider på två händer. Därför kan det vara en idé att börja rida på en hand på ett helt rakt bett, utan hävstång, men jag väljer som sagt att rida på mina vanliga bett.

Tillbaka till tygelfattningarna! Det finns två olika grundfattningar att välja mellan. Den ena liknar den som arméns ridlära lär ut. Du har båda tyglarna i vänster hand och handen är stående, med tummen som högsta punkt. Den ena tygeln ligger som vid ridning med två händer och den andra kommer in under lillfingret.

En fördel med den fattningen är att det är lätt att korta och länga tyglarna genom att öppna handen lite och justera båda tygeländarna med den andra. Detta får du lov att göra i WE, men det måste vara tydligt att du inte för den lediga handen framför den som håller tyglarna (i närheten av tyglarna) och att du bara håller i tyglarna med den andra handen precis så länge som krävs för att fixa längden. Du får inte dröja kvar.

Den andra fattningen är med liggande hand, handryggen uppåt. Den ena tygen går in vid lillfingret och kommer ut vid pekfingret, den andra går åt det andra hållet.

Den här fattningen ger större möjligheter att styra genom att vrida handen. Den vridningen funkar kanske extra bra med ett oledat bett, men jag tycker det är rätt bra även med ett ledat. Nackdelen är att det är svårare att ändra längd på tyglarna, eftersom du måste ta en tygel i taget.

Fixade hörn igen

Förra året gjorde vi ju ett rejält ryck med hörnen på ridbanan som hade vuxit igen. I år har jag hållt efter dem bättre. Idag rensade jag dem för andra gången den här säsongen – nu går det på ungefär 5 minuter per hörn, så inget stort jobb. De bästa redskapen tycker jag är ett skyffeljärn och en spångrep – då behöver jag knappt ens böja mig ner!

Vi är i mål

För lite drygt två månader anmälde jag Grao och mig till distansryttare på distans sommarutmaning. Vi skulle rida 160 km på åtta veckor, och bara pass över 10 km räknades. Vi hade ju ett litet avbräck i början på grund av att jag gjorde en operation, så vi tappade lite drygt två, nästan tre av de åtta veckorna där. Tur att det inte var Grao som opererades, honom hade jag gett betydligt längre konvalecens.

Nu är vi i alla fall i mål, med 163,5 kilometer ridna. Det blev elva pass, några med sällskap men de allra flesta ensam. Inga pass är ridna hemma, här tycker jag det är svårt att få ihop rundor med tillräcklig längd och vettigt underlag. Såklart går det, men jag tycker det är betydligt mer givande att rida på ställen med bättre förutsättningar. Under en stor del av tiden har det dessutom varit rejält varmt – en runda på drygt 16 km red vi i 30 grader och så mycket insekter att vi nästan fick slå oss fram. Ett par gånger när jag vred på huvudet var Graos rumpa nästan helt täckt av otäcka grå blinningar. Tack och lov är han tålmodig med värme och insekter – det kan ju ha att göra med att han är uppvuxen i ett betydligt varmare klimat. Vi har sett kronhjort, dovhjort, en rävunge, örnar, glador, svanar, hägrar, ormvråkar och rådjur på våra turer. Vi har under den här tiden däremot inte stött på några vildsvin, det gör vi ju ibland annars. När jag summerar på Equilab ser jag att det blivit 76,9 km i skritt, 41,7 km i trav och 42 km i galopp. Den observante ser att summan inte stämmer med totalsumman, men det är inte jättekonstigt. Equilab är för det första inte helt exakt i sin gångartsberäkning, sen har den ju dessutom avrundat siffrorna vid varje pass. Jag tycker i alla fall det är intressant att se att jag nästan skrittat halva sträckan – så känns det verkligen inte! Att jag ändå har kunnat hålla såpass mycket trav och galopp beror förstås på att jag valt att rida på ställen med bra underlag. Det är också tydigt att andelen skritt är betydligt högre när jag har sällskap – då vill man ju prata och ha trevligt också!

Jag är i alla fall jättenöjd med att Grao och jag, som ju faktiskt mest identifierar oss som dressyrekipage, har klarat av utmaningen. Vi har dessutom haft rätt roligt tillsammans!

Äntligen

För fem eller sex år sedan planterade jag en palmlilja vid ridbanan. Läget är soligt och väldränerat, precis som den vill ha, och den har klarat sig bra och sett fin ut alla år. Men någon blomma har jag inte fått, förrän i år då. NU blommar den för fullt och är jättefin! Efter blomningen kommer den här bladrosetten dö, men den kommer förhoppningsvis sätta nya rosetter. Det finns faktiskt redan ett par till som jag kan hoppas på. Det är verkligen en häftig blomma – och än finns det många knoppar kvar på den så jag hoppas få ha glädje av blomningen ett tag till.

Lättputsat

För ett tag sedan publicerade tidningen Ridsport ett tips om en billig elektrisk ansiktsborste som funkade bra att putsa läder med. Ulrik åkte genast och köpte en åt oss. Det var välinvesterade 50 kronor! Jag testade att tvätta av mina genomsvettiga vardagsridstövlar med sadeltvål (vardagsstövlarna har jag inte skokräm på utan smörjer med sadelprodukter). Det var snabbt, lätt och effektivt! Jag använde den jättemjuka borsten. Svampen tror jag är toppenbra om man istället vill putsa upp glans. Jag ska se om det går att köpa till lite lösa borstar, så man kan ha en för varje typ av produkt – vi kommer absolut använda den här grejen en hel del!