Enkel och god pasta

Jag köpte ju en grönkålsplanta när vi var på julmarknad i Danmark, och nu har den börjat leverera mat till oss. Ett par gånger har vi gjort en enkel och god pastarätt:

Fräs upp ett par-tre grönkålsblad (till två portioner) med rejält med hackad vitlök. Koka färsk pasta, gärna fylld (vi har testat både basilikafylld och svampfylld, båda delarna var jättegott). Häll av vattnet från pastan och häll på en liten skvätt grädde. Häll upp pastan i tallrikar och strö över grönkålen och lite riven ost.

Solglimt

Jag har varit i Göteborg och hållt en Grundkurs i samhällsskydd och beredskap den här veckan. Det innebär att Grao har haft en vilovecka, eller i alla fall fem vilodagar i rad. Om han är energisk i vanliga fall så är det inget mot vad han är när han vilat. Dessutom ser våra hagar ut så här nu:

Det lockar inte direkt till rörelse i vardagen. På lördagmorgonen var det grått och duggregn, men prognosen lovade uppehåll och några solstrålar – och mycket riktigt, under förmiddagens uteritt såg vi solen några timmar!

Vi åkte till Vomb för att låta Grao pysa lite energi, ett sätt att få honom mer ridbar sen. Vår taktik är att efter en kort skrittsträcka galoppera i bredd ganska länge så han direkt får släppa ut lite rök ur öronen. I bredd är bra, då försöker han inte springa om och blir inte så frustrerad när jag bromsar. Först vill han inte heller riktigt gå, särskilt inte i början av passet. Det innebär ju ansvar!

Vi skittade alltså bort till den del av travbanan som är dubbelfilig, det är inte jättelångt från parkeringen. Sen galopperade vi på i motsatt riktning mot vad vi brukar och kom till en del av skogen där vi inte ridit så ofta. Där hittade vi en superfin stig som vi inte ridit tidigare. Den var dessutom så bred att vi kunde fortsätta i bredd ett tag, tills Grao bestämde att han nog faktiskt kunde går först, han ville ju gå lite fortare egentligen. Vi fortsatte med en längre galoppsträcka på travbanan längre söderut. Grao kokade rätt bra och trava var inte aktuellt, däremot passage och galopp på stället. Men vi klarade i alla fall att ta några ganska långa skrittsträckor där han gick först, om än i ett ångande tempo. På ett ställe vid några dammar insåg vi hur mycket det verkligen blåste utanför skogen. Både Xip och Grao blev lite prilliga av blåsten och vi fick hålla i dem – men vårt fokus var delat då vi dessutom såg två jättefina havsörnar där.

Det är rätt många som rör sig i skogen, och många av dem har hundar med sig. Den här gången såg vi något som såg ut som ett mellanting mellan en cykel och en sparkcykel – två stora hjul med en ”ståplatta” emellan – dragen av ett gäng draghundar. Där gick det undan! Som ryttare kommer vi ju dessutom väldigt nära de vilda djuren, förutom havsörnarna såg vi rådjur, hjortar, en falk, ett gäng glador, flera svanar och hägrar.

Som avslutning hoppade jag några stockar och stenar med Grao. Han har verkligen blivit duktig på att hoppa saker i skogen nu, han går stabilt mot hindret utan att hetsa, hoppar mjukt och fint och stressar inte heller efter hindret. Det är stora framsteg!

Långt till jul

Jag fick en adventsljusstake av min faster och farbror i födelsedagspresent. Med fem ljus! Det innebär idel fördelar, till exempel är det snyggare med fem ljus än fyra, och det finns dessutom ett ljus kvar till julafton. Idag tände vi första ljuset på den långa staken!

Summering av 2019 – mål för 2020

Året närmar sig slutet och även om det kanske är lite tidigt känner jag mig redo att göra bokslut över träningsåret och titta framåt och sätta nya mål för nästa år. Så här skrev jag om dressyrtävlande för ett år sedan:

Målsättningen för 2019 blir att få allt stabilare, både hemma och på tävling. Jag kommer troligen fortsätta rida Lätt B & Lätt A – jag vill inte lägga på ytterligare svårigheter innan det fungerar bättre på tävlingsbanan.

Den planen höll vi också – jag tävlade inte alls under våren, utan arbetade hemma och borta på olika ställen, bl a på öppen bana och P&R för att få en ridbarhet även när det blir spänt. I början av hösten bestämde jag mig för att testa att tävla, och kunde konstatera att ridbarheten var betydligt högre även i spända lägen än hur det var året innan. Vi har inte gjort jättemånga starter under hösten men de vi har gjort har varit bra och vi har fått en del rosetter med oss hem.

Tävlingsmål nästa år är att få ännu bättre resultat i Lätt A. Som ett extra kaxigt guldkantsmål sätter jag att nå 70% i Lätt A. Jag har även som mål att debutera Msv C med godkänt resultat under året.

Ett annat mål jag hade för 2019 var att börja träna byten. Det har vi också klarat av – under senhösten började vi med bytena. Målet för 2020 blir att få dem befästa. På träningsfronten får det kaxiga guldkantsmålet bli att få till lite passage.

Jag hade inga tävlingsmål för WE utan ville bara träna vidare. Det har vi gjort, men kanske inte så mycket som jag tänkt från början. Vi har i alla fall varit iväg och ridit öppen bana på några ställen och vi har dessutom börjat hoppa så smått. Jag väljer att inte sätta några egentliga mål i WE under 2020 heller. Vi tar det lite som det kommer, fokuserar mest på dressyren men fortsätter att träna WE. Jag vill att det ska bli helt rätt och helt lätt om jag tävlar, så jag får ta det på känsla.

När det gäller uteritter har Grao mognat massor under året och han kan hjälpligt gå först, i mitten och sist i en grupp – även om det kan sprattla en del. Han har även varit i skogen ensam, och då är han superduktig. Uteritterna är verkligen roliga med honom, så det ska vi absolut fortsätta med – han har superkondition troligen till viss del tack vare våra långa och bitvis fartfyllda ritter i skogen.

Sammanfattning av mål för 2020:
Tävlingsmål: Debutera Msv C och rida på godkänt resultat (60%)
Guldkantsmål tävling: Få 70% eller mer i Lätt A
Träningsmål: Befästa byten
Guldkantsmål träning: Passage

Vem är naiv?

Ett vanligt argument i diskussioner som rör t ex brottslighet, migration och hur vårt samhälle utvecklas är att de som inte är kolsvart negativa är naiva. Det klassas som naivt att inte ”se” att vi är på väg åt fanders i Sverige. Att inte se att vi håller på att tas över av muslimer. Att inte se att vår välfärd monteras ner. Att inte se att vi håller på att bli ett laglöst land. Att tro på ”alternativmedier” anses till exempel inte naivt. Att tro på traditionella medier däremot är naivt. Att tro på forskning är naivt. Att tro på lösa och påhittade påståenden som ifrågasätter forskning är ”källkritiskt” och bra. 

Hur blev det egentligen så här? Hur blev ”källkritisk” att ifrågasätta utsagor som presenteras i publicerad och granskad forskning, som följer de vedertagna forskningsprinciperna? Och hur blev det att vara källkritisk att anamma tendentiösa ”alternativa sanningar”?  

Att vara källkritisk innebär ju att kritiskt granska källan. En forskningsstudie där metoden är tydligt beskriven och studien ska kunna upprepas av andra med samma resultat är en ganska tung källa. en lös åsikt från någon som inte tycker så är inte lika tung. Traditionella medier och undersökande journalister är bra på att granska sina källor. Så kallade ”alternativmedier” är det inte alltid, och kanaler som har en tydlig tendentiös slagsida är ju definitivt inte några klippor att luta sig mot här.

Tyvärr är det här med naivitet förstås ett ganska effektivt argument. Att se en ljusare världsbild är lätt att koppla ihop med naivitet, som kontrast till den mörkare världsbilden som med samma resonemang kommer sig av att du inte blundar för negativa fakta. Och vem vill vara naiv? Vem vill känna sig som om hen väljer att inte ta in hela bilden? Problemet är att detta blir ett effektivt verktyg för att skapa ”nyttiga idioter”. 

Nyttiga idioter är ett begrepp som handlar om personer som i god tro sprider illasinnad och tendentiös information. Genom att paketera det som ska spridas på ett smart sätt (se även inlägget om att vi hellre delar negativa och onyanserade saker) kan till exempel en antagonist få personer utan ont uppsåt att arbeta för dem. Det kan handla om att sprida felaktiga budskap, men även om att skapa osäkerhet och splittring i en befolkning, eller kanske en starkare politisk polarisering – vilket ju faktiskt är en effekt av en förenklad världsbild snarare än av en komplex sådan. Jag vill hävda att det är den nyttiga idioten som är naiv. Faktiskt.

En öm tå

Jag har jättedumma tånaglar och har haft problem med nageltrång så länge jag kan minnas. Idag har jag gjort en königsoperation på ena stortån, och när den är läkt ska jag få den andra fixad också. Jag hoppas verkligen det kommer hjälpa! Just nu sitter jag i soffan med foten i högläge och riktigt känner in hur det känns att ha en öm tå. Hoppas ingen trampar på den bara.

Jag gör en Aniston

Igår regnade det och mitt hår blev väldigt trassligt. I morse hade jag svårt att reda ut det – då mindes jag att jag hört att Jennifer Aniston använder pälsglans i sitt hår. Kan hon så kan jag – och vips var jag fin i håret på några sekunder! Nu får jag skaffa ytterligare en flaska och ha en i stallet och en i badrumsskåpet tror jag.

Premiärtur

För Ferro har det där med att åka transport inte varit lika självklart lätt som för flera av våra tidigare uppfödningar. Han tyckte inte alls att det var självklart att kliva in i en trång låda bara för att vi föreslog det. Jag insåg ganska snart att det var just ”trång” som var problemet för honom. Jag plockade ut all inredning och öppnade båda framdörrarna – då är det skönt att ha ett släp som går att öppna upp så mycket! Då gick det ganska lätt att få honom att tycka att det var ok att gå in och äta lite havre i släpet.

Efter det har vi satt in inredningen steg för steg, bit för bit, och till sist gick det bra att få honom att gå in med mellanväggen ställd åt sidan.

Idag var det dags för vår premiärtur – eftersom det dessutom var dags för den tredje vaccinationssprutan i grundvaccineringen. De båda tidigare har vi gjort med veterinär hemma i stallet. Ferro fick alltså åka till Svedala veterinärpraktik och få en spruta och sen hem igen. Det gick hur bra som helst och han skötte sig jättebra. Men han var SÅ förvånad när jag öppnade framdörren, han körde ut huvudet, och han var inte kvar på samma plats! Han kände faktiskt inte igen sig alls! Det var så märkligt? Det var tur matte hade med en godispåse.

Men nästa gång matte öppnade var allt rätt, och han kunde gå ut till kompisarna.

Han fick en present hos veterinären också. Han vet inte riktigt vad han ska ha den till, det kändes mer som en vuxenpresent?

Han tycker själv att han vuxit massor, och matte konstaterade med mätstickan att han är exakt 160 över manken och 157 över baken. Matte tycker det är alldeles lagom. Men huvudet är ännu ganska litet på alla sätt – han har fortfarande ponnygrimma och ser inte ut att vara på väg att växa ur den.

Partytrick och goda grunder

Vintern är en träningsperiod då det är perfekt att jobba med de goda grunderna. Samtidigt är vintern rätt tråkig, och då piggar det upp med lite partytrick. Det är den grundfilosofin vi tränar utifrån just nu, och igår var vi hos Olof och jobbade med båda delarna.

Vårt första och viktigaste partytrick att träna på under den här vintern är ju galoppombytena. Jag förklarade för Olof hur jag tänker – jag ser arbetet som tvådelat. Den ena delen handlar om att få honom att fatta vad han ska göra på hjälpen. I det arbetet rider jag gärna framåt, ser till att han får utrymme att byta utan att bli kort i bytet. Jag ser hellre ett större byte med mindre kontroll i början. Kvaliteten är underordnad, och jag tycker till och med att det inte är någon katastrof om det blir orent. Det löser sig med tiden. Den andra delen är att arbeta med galoppkvalitet och styrka och att få honom lätt i fronten. Men till en början kopplar jag inte ihop detta. Olof tyckte resonemanget kändes helt ok och att det nog kan passa för mig och Grao. Jag har ju inte 10 000 byten i kroppen utan måste jobba utifrån de förutsättningar jag har och han trodde att detta kan vara en väg som fungerar för oss för att nå målet.

Jag fick börja att göra några byten, och Olof tyckte vi var ganska rätt på det även om det inte blir helt rätt hela tiden. Jag fick testa att rida i förvänd på spåret och vända upp i förvänd ungefär på medellinjen. Därifrån rider jag skänkelvikning ut mot spåret och lägger ett byte precis när jag når spåret. Det funkade riktigt bra från vänster till höger, som ju är vårt svåra byte. Åt andra hållet hade vi svårare, men efteråt kom jag på att det ju normalt är vårt lätta byte – alltså kan det vara rimligt att fortsätta öva det på vanligt sätt men använda den här metoden just för det svåra där den hade stor effekt.

Sedan arbetade vi med galoppkvaliteten. Kvällens aha kom när Olof sa till mig att inte försöka samla med ländryggen och bäckenet, det trycker ner och låser frampartiet. Istället ska jag vinkla bäckenet åt andra hållet och liksom kuta lite och arbeta med magmusklerna. Det gjorde att jag upplevde det som om stora delen av låren kom loss från sadeln och det skapades ett utrymme – som en väl välvd rygg och en lyft front fyllde fint. Jag kände snarare på Grao än på mig när jag gjorde rätt, det var häftigt!

Vi avslutade med att göra samma arbete i trav, med stort fokus på takten. När jag fick upp ryggen kunde jag samla eller rida framåt men aldrig mer än att jag behöll takten. Det blev ett fint arbete som jag tror lägger grunden för en bra trav och en bra passage framöver.

Jag fick stressa rätt bra för att hinna hem från jobbet och träna, men det var så värt det, en härlig känsla efter ett bra träningspass är bästa sättet att toppa några intensiva arbetsdagar!

Negativ och förenklad – givet framgångskoncept

Vill du bli delad och spridd på sociala medier? Var negativ! Det är ett faktum som bl a tidningen Resumé noterat att negativa inlägg delas betydligt mer än positiva. Helst ska du vara sådär ordentligt onyanserad också 

Det här är ju ett rätt intressant fenomen, och verkligen inget nytt. När jag var liten hördes ofta kritik mot tidningar att ”de skriver bara om elände”. Idag har gemene man ett mycket större inflytande över vad som skrivs, sprids och delas. Uppenbarligen hjälper inte det, något slags kolletivt undermedvetet verkar dras mot och intressera sig mer för det som är dåligt, hemskt och fördjävligt. Någon kanske minns att jag skrev om fördjävligt-spärren för ett tag sedan? Den verkar vara svag eller obefintligt i kollektivet i stort. 

Jag kopplar detta även till den forskning som just nu bedrivs av Maria Fors Brandebo på Försvarshögskolan om destuktivt ledarskap – även om det egentligen är ett helt annat ämne. Hon har konstaterat att en chef måste göra fem positiva saker för att väga upp en enda negativ handling. Vi lägger helt enkelt mycket större vikt vid det negativa även när vi bedömer våra chefer. 

Men är detta ett problem då? Är det inte bra att vi uppmärksammar det som är negativt? Om vi bara blundar för det negativa och trallar på med allt som är bra – hur ska vi då kunna skapa en bättre värld? 

Självklart måste vi på ett konstruktivt sätt ta oss an saker som inte är bra. Men det måste ske med skärpa, analys och eftertanke. Vi kan inte göra det allt för enkelt för oss. Jag tror dessutom att det är viktigt att vi håller koll på vår riktning – och uppmärksammar såväl små framsteg som bakslag. 

Ett problem med att negativitet sprids lättare än positivitet är att det påverkar vår världsbild. Ju mer negativa saker vi ser omkring oss, desto mörkare blid av omvärlden får vi. Och om det negativa dessutom tenderar att spridas mycket lättare kommer vår bild bli att det går utför med det mesta. Den explosion av input vi får från alla håll idag kommer bekräfta detta om och om igen. Det är ju till och med så att negativa saker som är helt påhittade får större tyngd än positiva som är sanna. För sanningen har mycket lite med saken att göra egentligen.