Mer ljus

Under den mörka perioden har jag saknat en bra skrivbordslampa och en lampa av något slag i vårt vardagsrum utöver taklampan. Förra veckan var jag i Malmö och den lilla butiken Gamla lampor och möbler var öppen. Jag gick in en sväng och spanade och hittade två lampor som var intressanta. Jag åkte hem och funderade och spanade var de skulle vara och kom fram till att de båda skulle passa bra. Idag har jag varit och köpt dem båda. Jag är verkligen nöjd med hur bra de blev, även om golvlampan beöver få andra glödlampor. De jag hade var alldeles för ljusstarka. Märta gillade arbetslampan i tysk industristil – den blev ett riktigt kattsolarium. Golvlampan är bara ungefär en meter hög, med ganska stora glaskupor. Stilen är 40-tal, och jag tycker den passar bra i vårt hus där hela husets historia samsas.

Speeda lugnt

Idag har Grao och jag ridit Pay & WE i Ystad, vår hemmaklubb. Så kul med ett arrangemang på vår klubb och jätteroligt att välkomna ett gäng WE-ryttare dit. Det blev 14 starter totalt, jättebra! Grao och jag började dagen med att visa vad grenen går ut på och vad hindren handlar om på en kort uppvisning. Sen fick Grao låna en box i ridskolestallet. Och han fick matsäck! En stor!

Sen rev vi vår första Msv A teknik och speed. Jag har tyvärr dragit på mig ischias på högersidan, så ett problem är att jag inte kan sitta ordentligt vilket gör att Grao har svårt att byta åt höger. Det märktes och drog ner en hel del. Men vårt stora mål med dagen var att matte inte ska pumpa upp adrenalinet för högt och att den låga adrenalinnivån hjälpligt ska smitta även till hästen. På den punkten är jag nöjd! Vi bestämde oss för att rida en lugn speed, där vi inte gasade någonting. Korta vägar och snäva svängar var ok, men inte gasa, sakta av tidigt och vara lugna så vi inte sabbar något. Det klarade vi riktigt bra. Jag har dessutom fått en tid hos sjukgymnast på onsdag, så jag hoppas få hjälp med ryggen. Jag håller tummarna för att vi löser resten när jag kan sitta normalt och Grao inte känner att han måste kompensera för matte som sitter konstigt. Filmen nedan är på vår speedritt.

Tåg till Rydsgård

I höstas noterade Ulrik att ett gäng spelutvecklare höll på att göra en skånsk version/extension på spelet Ticket to Ride – Tåg till Rydsgård. Vi blev sugna på spelet och naturligtvis är det extra roligt att Rydsgård är vår tågstation. Ulrik åker tåg mellan Rydsgård och Malmö dagligen, och jag åkte regelbundet både när jag hade kontor i Malmö och när jag jobbade i Tomelilla. Vi tecknade oss för ett spel som vid det laget hade olika prisnivåer beroende på hur många förbeställningar de skulle få. Det visade sig att vi inte var ensamma – det blev ett stort tryck på spelet och nu lagom till jul kom de första 2500 spelen ut i handeln. De var i princip alla förbeställda och det visade sig vara många som blev besvikna över det. Vi var och hämtade vårt spel hos Webberöds E-handel häromdagen. Bara under tiden vi var där var det flera som frågade efter spelet och vi fick frågan om vi inte ville sälja. Det ville vi inte!

Idag har vi provspelat, och vi gillade spelet! Det funkade alldeles utmärkt att spela på två, men vi tror att det är ännu lite roligare på tre eller fyra spelare. Men vi kommer säkert spela bara vi två fler gånger med. Nu när vi provspelat vet vi lite bättre hur man ska vara taktisk, och spelet kräver lite tankemöda samtidigt som det går rätt fort. Vi spelade klart en omgång på ungefär en timme, och varje drag går fort så det är inte långa väntetider. Vi hade ju inte originalspelet (men Ulrik har spelat det på 90-talet) så vi fick ju köpa ett grundspel (vi valde Europa) samtidigt, men vi valde att direkt spela på den skånska versionen. Liknande varianter finns även för Göteborgsområdet och Östergötland.

Saffranssockerkaka med mandelmassa

Jag har under en tid funderat på om det går att smaksätta sockerkaka med saffran. Jag bestämde mig för att testa. Jag har även funderat på om det går att ha mandelmassa i, så jag testade det med. Det blev supergott! Jag är ju lite dålig på att mäta när jag bakar, men så här var receptet ungefär i alla fall:

3 ägg
1 dl socker
75 g smör
3 dl mjöl
2 tsk bakpulver
0,5 g saffran
1 dl mjölk
75 g mandelmassa
ströbröd eller mannagryn till formen

Vispa ägg och socker pösigt. Smält smöret och pensla formen med smält smör. Har du en slätare form än min går det att minska smöret lite. Bröa formen.
Blanda mjöl och bakpulver och rör ner i smeten. Häll i resten av smöret, mjölk och saffran och rör runt. Hyvla ner mandelmassan med osthyvel och rör försiktigt. Häll i formen ohc grädda i 175 grader i 40 minuter.

Bokförda katter

Den första januari i år blev det lag på att alla katter ska registeras i Jordbruksverkets register. Det innebär att alla katter (över 14 år) också behöver vara ID-märkta. Jag tycker detta är toppen av många olika skäl, inte minst för att det ger katten högre status. Även om kattens status generellt sett höjts mycket under min livstid så ses de fortfarande inte av alla som lika mycket husdjur som t ex en hund. Däremot så har antalet halvvilda ladugårdskatter minskat avsevärt, och katter som Sixten, som ju kom gåendes hit och flyttade in, är inte lika vanliga som förr. Det märks inte minst på att det faktiskt blivit svårare att få tag på en ”vanlig bondkattunge” och det numera är fullt möjligt att ta några hundralappar betalt för kattungarna. Det tycker jag också är jättebra! Det bästa är förstås om den som föder upp kattungarna också ser till att de är hälsokontrollerade, har fått sin första vaccindos och gärna är id-märkta innan de säljs. Det har ju inte våra varit, så vi har fixat det själva.

Våra katter har vi tidigare registrerat i ett föreningsägt register. Om de skulle komma vilse är det ju bra att det går att hitta oss som ägare genom att avläsa chippet. Tidigare katter har även haft halsband med namn och telefonnummer i, men Sixten vägrar halsband totalt. Nu går det alltså även att hitta oss via Jordbruksverkets register.

När registret öppnade de första dagarna på året blev det kaos och systemet gick ner. Det gladde mig! Det innebär ju att kattägarna faktiskt tar detta på allvar och att många verkligen ville göra rätt och registrera sina katter direkt. Att sen systemet inte är dimensionerat för den anstormningen har en del raljerat över, men det är ju inte så konstigt. Det är förstås dimensionerat för att klara en vardag med normalmånga registreringar, inte att alla ska registrera precis samtidigt. Sen löste sig ju dessutom detta rätt fort och redan efter någon dag funkade registreringen alldeles utmärkt. Saker som mobilt bank-id och swish har verkligen gjort administration enklare! Det kostar 40 kronor per katt att registrera, en trevligt måttfull avgift, och i och med att man swishar går inga pengar till att skicka ut räkningar, som fallet var när vi registrerade vår gård som anläggning och hästarnas hem.

I registret anger ägarna kattens färg och särskilda kännetecken! Jag är lite nyfiken på alla fantasifulla beskrivningar som kommer finnas där, kattfärger är ju ingen lätt grej. Jag hade nog helst skrivit ”viltrandig, grå och gul” på våra katter. Men jag försökte i alla fall att få rätt benämningar, så Märta blev blåtabby med vita tassar, bröst och nos, Agnes svarttabby (vilket kanske borde ha varit bruntabby) och Sixten rödtigré med vita tassar och bröst. Ulrik skrev även in att Sixten har ovanligt kort svans, vilket ju onekligen är ett kännetecken på honom! Jag blev sugen på att ladda upp bilder också, som sagt, kattfärger är svårbeskrivna.

Mål för 2023

Under nästa år kommer Grao och jag fortsätta att fokusera på WE, med dressyren som grund mer än som självändamål. Vår stora svaghet under det gångna året har varit lugn och fokus, så det är där vi sätter in arbetet under kommande år. Vi har för det mesta bra poäng på galopphindren, men dras ner av stillaståendehindren. Det är det allra viktigaste att förändra under kommande år. Vi kommer fortsätta tävla på samma nivå, men blir det möjlighet att starta även Msv A kommer vi definitvt ta den. Vi kommer även träna mer och mer på en hand med sikte på svår klass. Vi kommer även fortsätta med dressyrträningarna för Paulinda med målet att höja dressyrnivån för att få bättre resultat i WE. Det kan tänkas att jag gör någon dressyrstart, men det är inget jag ser som ett mål.

Sammanfattningsvis:

Mål för 2023

Tävla Msv B och Msv A i WE utan några betyg lägre än 6 på några bedömningsgrupper eller hinder.

Måluppföljning 2022

Så här års är det dags att summera året och följa upp de ridmässiga årsmålen. För 2022 såg det ut så här för Grao och mig:

Dressyr
Fortsätta med byten, serier, piruetter, piaff och passage.
Bli så rakriktade att bytena åt höger är okomplicerade och vi kan göra serier
Bonus – kunna rida övergångar mellan piaff och passage

WE
Tävla Msv B och känna att vi kan göra ett vettigt resultat även första rundan på en bana (mer en känsla än ett specifikt resultat jag är ute efter)
Bygga en trägrind och träna på den

I dressyren satte jag ju inte upp några tävlingsmål eftersom jag tappat sugen för att tävla dressyr. Jag har inte heller gjort en enda dressyrstart under året, men vi har tränat vidare på sakerna ovan. Högerbytena är vid det här laget rätt okomplicerade, men vi har ännu lite mer att jobba med när det gäller rakriktningen. Serierna visade sig ha ytterligare ett problem – Grao byter jättefint på hjälpen när han kan förvänta sig ett byte. Byteshjälper som han inte förväntar sig väljer han oftast att ignorera helt. Troligen är det så att han som är så känslig tycker att jag håller på och mumlar en massa strunt hela tiden och det är enklast att inte låtsas om det. För att lösa problemet på rätt sätt måste jag ju jobba med min kroppskontroll och göra det tydligare för Grao när jag ger hjälper och när jag inte gör det. Det är inget jag fixar lite kvickt, men ambitionen är att komma dit! En snabbare lösning är förstås att lära honom att det kan komma fler byten i rad, så han börjar förvänta sig det. Jag misstänker att jag kommer behöva jobba på båda fronterna där. Halvpiruetterna är jag riktigt nöjd med och vi jobbar även med helpiruettter – och att kunna rida flera varv innan vi går ur. Där kan vi antingen tappa något språng, börja välta åt sidan eller tappa ut rumpan – men vi jobbar vidare med det med. Piaffen och passagen jobbade vi en hel del med i början av året, men har satt lite på paus ett tag – passagen är bra och piaffen är tillräckligt bra för nu.

Men det vi ändå fokuserat mest på i år är ju WE. Under våren missade jag i princip alla träningar och de båda tävlingar som fanns inom rimligt avstånd på grund av andra åtaganden. Däremot kom vi ut på två stycken tremomentstävlingar under hösten, båda i Msv B. Resultatmässigt är jag mycket nöjd – både dressyren och tekniken har legat mellan 60 och 65%. I speeden är vi snabba när vi inte ska stå still. När vi ska stå still är vi jättelångsamma – eftersom vi inte alls står still! Det finns alltså en stor förbättringspontential där – och genom att träna på att kunna stå still kommer vi även höja våra teknikresultat. Vi har ju haft rätt många åttor både i dressyr och teknik – problemet är att det även blir fyror eller i värsta fall ännu lägre.

Våren, sommaren och hösten rann iväg väldigt fort i år, och trots att planerna på att bygga fast grind fanns med hela tiden blev det aldrig gjort. Det är helt enkelt något vi får flytta över till nästa år.

Nästa år ja – jag måste förstås ha årsmål även för 2023. Jag återkommer till dem – året är ju inte helt slut än.

Otto hoppar

Otto har jobbat på bra hemma men han har inte fått åka iväg på äventyr på väldigt länge. Vi konstaterade i veckan att det var över ett halvår sedan han åkte transport, så vi provlastade. Trots mörker och dåligt väder gick han rakt in, helt utan tvekan. Lika duktig var han när vi åkte och löshoppade sen. Det var snöigt och halt, men Otto gick rakt på och gick sedan av försiktigt utan att halka. Han är barfota runt om, så han har ju inga brodd, men inte heller några hala skor. Värre var det med bilen som låg i baken på oss på väg till ridhuset – jag såg den i bredsladd i backspegeln flera gånger. Men vi körde lugnt och hade inga problem att ta oss fram.

Löshoppningen gick alldeles utmärkt. Vi hoppade inga höjder, men trots att han bara löshoppat ett par gånger och det var i februari sist, var han snabbt med på noterna och visste vad han skulle göra. Han fattade galopp på kommando och saktade av och stannade på kommando, hittade linjen bra rakriktade sig och hade bra flyt över hindren.

Luciadressyr

På tisdag är det lucia, men Grao tjuvstartade och var stjärngosse redan idag när vi red luciadressyr på Ystad Ridklubb. Vi red programmet som vi tävlat några gånger i år, Msv B WE. Grao var rätt spänd, men betydligt mer ridbar än sist vi red program i Ystad. Vi fick inga stora missar, men spändheten gör honom ju rätt kort i formen och det gör också att han går på dubbla spår, särskilt i vänster varv. Det är lite intressant, för några år sedan hade vi istället problem med exakt det i höger varv när han blev spänd. Jag var nöjd med att vi hade såpass bra kommunikation genom programmet, att han faktiskt stod still i halterna (även om jag vill kunna göra dem lite längre än jag gjorde nu) och att han byter bra. Grao hade manen och svansen full av glitter och stjärngossestrut på huvudet. Han var lite bekymrad över det först, särsklit glittret i svansen jagade honom hela tiden. När vi gjorde halten ur galoppökning lossnade en bit av det långa glitter som hängde ner på sidan av hans hals och ramlade ner på marken. Grao gjorde halt och hoppade sedan en meter rakt åt sidan när glittret anföll! Men vi kunde i alla fall komma igång med programmet igen efter det. Vi taktar fortfarande lite i skritten, men även den är på rätt väg. Vi fick inga poäng, utan bara kommentarer – och Johanna som dömde och jag är väldigt överens om vad som är bra och vad vi behöver jobba med. Johanna har ju dessutom följt oss sedan Grao kom till Sverige och det är alltid roligt att höra hennes syn på hur han hela tiden utvecklas.

Linnelakan

Spånpellets har blivit dyrt. Riktigt ordentligt skitdyrt. Därför var det läge att testa något annat som strö i våra boxar. Vi har tidigare funderat på bland annat rapspellets och hampa. För ett tag sedan dök ytterligare ett möjligt alternativ upp – linströ. Det faktum att det finns en leverantör bara några kilometer från mitt jobb och att det gick att köpa ett provpaket på fem balar fällde avgörandet – lin får bli det vi testar med. Jag gillar ju lin som material rent generellt. Det man strör med är skärven, de stråbitar som man vid linberedning tar bort från lintågorna som sedan spinns till tråd. Ytterligare en fördel är att hästar generellt tycker att lin inte är gott – risken att de äter av sängkläderna är liten.

En bal innehåller 250 liter eller 18-19 kilo och är ungefär lika stor som en halv kutterspånbal. Vi har ju torvbäddar i botten och en bal fyller ut bra – det blir ett fint lager över bädden även i våra ganska stora boxar (den största är drygt 20 kvm). Jag har nu fyllt två av boxarna och hunnit mocka en – och det övervägande intrycket är positivt. Linet ger ett ljust intryck Det fyller och täcker betydligt mer än en säck spånpellets och blandar sig inte heller lika mycket med botten. Det var dessutom väldigt behagligt att mocka i. Tekniken är lite annorlunda än med spånet, då linet är väldigt lätt. Man får kasta runt lite försiktigt så flyger det bort från det man vill slänga. Resultatet blir att man slänger ut väldigt lite strö – och att bajset ser ut som kokosbollar. Jag vet ju ännu inte hur drygt det är, hur ofta jag kommer behöva fylla på. Därför är det i dagsläget svårt att uttala sig om prisvärdheten – men med ett pris på ca 100 kr per bal om man köper en hel pall känns det spontant som betydligt bättre än många andra strömedel.