Arno till salu

 

Nu annonserar vi ut Arno igen. Precis när vi lagt ut honom i höstas fick han ett aktivt överben. Vi valde att ta bort annonsen och avboka de spekulanter som hört av sig och låta överbenet stabilisera sig i lugn och ro. Sen har han fått vintern på sig att mogna både fysiskt och psykiskt, och utbildningen har förstås fortsatt. Men nu är vi redo att släppa honom bara rätt person dyker upp!

http://hastmarknad.hastnet.se/sok/annons.php?aid=1070694

Ihopsläpp

Idag har Xipo fått gå ut ihop med Amelia och Ferro. Det fungerar ju inte att ha alla tre valackerna tillsammans, dessvärre. Däremot fungerar de två och två i alla konstellationer. Det gör att vi har för dåligt med hagar för att Am och Ferro ska kunna gå helt ensam – och Xipo har fungerat bra med både Amelia och hennes föl tidigare.

Ihopsläppet var helt odramatiskt. Xipo visade direkt att han inte var något hot, han stod helt still och tog någon tugga gräs då och då. Ferro var nyfiken och smög fram mot honom och sprang sedan tillbaka till Amelia. Amelia hötte lite med öronen bakåt mot Xipo, men det var mest för syns skull. Det var i princip inget spring alls, och efter bara några minuter stod alla och åt, var och en på sitt sätt. När jag tittade till dem efter 20 min låg Ferro och sov – mellan Amelia och Xipo.

Rädsla och besvikelse

Idag har jag och Grao varit och tävlat. Det har varit en omtumlande dag som inte alls gått som planerat. Tävlingsplatsen var liten, trevlig och låg inte särskilt långt bort. Under framridningen till första klassen var Grao spänd, men ridbar och det kändes helt ok när det var dags att rida in.

Första klassen var en Lätt B:1. Det fanns ingen collectingring, så jag hann precis in och rida ett varv när vi fick startsignal. Han var lite spänd och tittig, men inte jättefarligt, jag har ridit honom när det varit värre. Ganska tidigt i programmet ska vi lägga en 10-metersvolt i trav. Mitt i volten känner jag hur benen försvinner under honom  och han sätter sig på baken, sprattlar, går ner med rumpan i underlaget igen och sen kommer han upp på fötter. Under en bråkdels sekund ser jag framför mig hur han bryter ett ben och vi måste avliva honom på plats. Sen känner jag ju att han är helt ok, rör sig som han ska, så jag ber domaren att få göra om volten innan jag fortsätter. Jag rider igenom programmet, lugnt utan att sätta tryck i honom. Han går en del på dubbla spår och tittar på kortsidorna, men det viktigaste är ju att det är lugnt och stabilt. När jag kommer ut börjar jag skaka och hyperventilera. Jag går undan och skrittar och andas. Jag hade nog blivit mer chockad än jag först trodde.

Det är bara 50 minuter mellan klasserna, men jag går och dricker lite och kollar in mitt resultat medan min kompis som var med leder Grao.  Jag hade fått 54%. Det kändes verkligen inte kul, jag visste ju att det inte var en höjdarprestation men jag trodde nog jag låg över 60 i alla fall. Men det spelar ju egentligen mindre roll.

Jag har först svårt att fokusera under nästa framridning, men på ren vilja börjar jag göra en massa övergångar – det går ju inte att göra bra utan att fokusera på ridningen. Jag är inte jättepepp, men känner att min häst faktiskt är jättefin, mycket mer avspänd än förra framridningen, fint framme för skänkeln och precis lika fint tillbaka när jag bad om det. Jag spottar upp mig och bestämmer mig för att inte mesrida, utan faktiskt visa upp min fina häst. När jag kommer in fattar jag galopp och galopperar ett varv med lite tempoväxlingar. Det känns bra!  Så får jag startsignal, fattar galopp, vänder upp på medellinjen och känner hur underlaget släpper under ena bakbenet i svängen. Jag gör halt och säger till domaren att jag vill börja om och att jag vill rida utom tävlan. Jag vill inte börja på det sättet och vi är där för att träna. Då säger domaren till mig att om jag vill ut och tävla måste jag börja med att lära mig att rida min häst i balans, om jag flängrider kommer han inte kunna bära sig på böjda spår. Det var säkert i all välmening, men det tog rätt hårt kan jag säga. Jag startar om och rider programmet på ett sätt som jag är helt nöjd med. Vi får ett omslag i sista förvända när han skyggar för insläppshörnet och ett hack i traven på samma ställe något tidigare. Men i övrigt är jag jättenöjd med hur vi tog oss runt.

Men när jag kom ut var det bara något som brast. Jag insåg att jag satt på hästen och grät. Antagligen var det väl all spänning som släppte. Det kändes rätt jobbigt att som medelålders relativt rutinerad ryttare sitta och gråta på tävlingsplatsen. Men det fantastiska var att flera av de andra ryttarna kom fram och pratade med mig. De berättade att flera av dem också halkat på underlaget, om än inte lika illa som jag. En sa att hon beundrade mig för att jag fullföljt efter händelsen. En som hade sett det hela sa att hon också blivit rädd och var så glad att min häst inte var skadad.

Och det är ju egentligen det sista som ringer genom mitt huvud hela tiden. Det gick bra! Han skadade sig inte! Och han var verkligen fin på framridningen, och även om jag inte fick ett enda betyg över 6 tycker jag att han faktiskt gick riktigt bra i Lätt An.

Nu ska jag smälta detta, och så småningom komma igen. Min häst har tack och lov inte tagit illa vid sig. Han går och betar och ser ut som om inget är så gammalt som förmiddagens tävling.

Förberedelser

Ikväll förbereder vi oss inför morgondagens tävling. Jag gör saker som att läsa in program, flytta bettet till rätt träns och se över utrustningen. Grao fixar pälsen.

Vi ska rida Lätt B:1 och Lätt A:1. Det blir debut i Lätt A – eller programmet där man får springa på tvären, gå i fel galopp och backa 🙂 Det är dessutom en ny tävlingsplats, vilket Grao ju kan vara lite skeptisk till. Men vi måste ju ut till nya ställen, så det är bara att prova, bryta ihop och komma igen!

 

Fölhantering

När det gäller hantering av föl tycker vi att nyckelorden är Lugnt och Lagom. De unga fölen ska vänja sig vid människor men inte överhanteras. Att leda fölet ut och in dagligen under någon eller ett par veckor brukar vara fullt tillräckligt.

När fölen är riktigt små fungerar vanlig grimma dåligt. Där vi bor är det alldeles för riskabelt att låta fölet gå fritt med mamman, så vi använder en fullstorleksgrimma som på bilden ovan. Den träs över huvudet och spänns sedan runt magen. Vi tycker det fungerar bäst med en grimma som har ett sånt där löpande spänne på nackremmen – den som alltså blir runt magen på fölet. När vi leder lägger vi dessutom ett grimskaft runt rumpan på fölet för att putta på framåt om det behövs. (just nu behövs det betydligt mycket mer broms än puttning!) Man håller alltså på den del som går över ryggen, Ulrik beskriver det som att hålla i en väska. Det är dessutom en bra träning för fölet att lära sig stå still när vi tar av och på i box och i hage – just nu har vi en period då Ferro gärna skulle springa helt fritt hela tiden. Fritt och fort!

Grao fick en present

Jag han shoppa lite i München också. Flera av mina internationella favoritförsäljare var där, så jag passade på att köpa ett par handskar från den trevliga mannen som bjuder på champagne och säljer Haukeschmidt. Ulrik fick en uppsättning benskydd av en ny modell från Equi-Safe, som också har väldigt trevliga säljare. Xipo har ju ett överben på insidan av ena kotan bak, så han behöver bra skydd som inte slits alltför fort – jag tror det här kommer funka bra. Den Tysk-norska kvinnan som säljer Le Mieux fanns också på plats, så vi pratade alla språk samtidigt med henne och handlade ett jättefint blått hoppschabrak som Grao  och Arno får dela på. I det vegetariska matståndet med så goda grytor stod samma finska som förra året, även hon sken upp och ville prata språk med oss – även om hon inte kan jättemycket svenska.

Dessutom hittade jag ett superfint kandar till Grao på tyska jättebutiken Loesdau. Det är väldigt mjukt och fint läder, ett pannband med vita stenar med massor med glitter i och en nosgrimma som är lite bredare mitt på. Snyggt och kändes som fin kvalitet till ett hyfsat pris! Jag har aldrig ridit Grao på kandar innan, men i Portugal har han i alla fall gått på pelham med dubbla tyglar, så det är inte helt nytt med stångverkan i alla fall. Vi lånade Xipos stång och bridong från Stübben för att testa, och jag tycker det fungerade väldigt bra.

Grao konstaterade att presenter kanske låter bra, men det innebär för det mesta att man får något nytt. Han är generellt tveksam till konceptet nytt. Men det här var ändå rätt ok, så låt gå då.

Fölnamn och fölfilm

När jag var i München skickade Ulrik mig den här filmen. Det är inte utan att den fick mig att längta hem lite!

Nu har vi dessutom bestämt oss för namn – han ska heta Olsgårds Ferro.

VM i bilder – speed

Speeden igår blev spännande och ledde till en hel del omkastningar i den individuella resultatlistan. Extra roligt var att det var vansinnigt mycket publik, det var tjockt med folk på alla läktare och flera led runt banan. Stämningen var verkligen på topp! Alla våra tre ryttare tog sig runt på ett bra sätt även om vi ännu inte riktigt kan tävla med de allra snabbaste. Astrid var snabbast, tyvärr missade hon ringen, hade hon fångat den hade hennes tid varit riktigt konkurrenskraftig.

 ‘

Tekniken i bilder

Dagen har bjudit på blandade resultat. Åsa var först ut och red en stabil teknik. Hennes resultat räckte till en 25 plats av 45 och gav en rejäl klättring uppåt i resultatlistan. Johanna hade tyvärr en spänd häst och fick en hel del missar och tappade istället placeringar inför speeden. Astrids Altivo såg hur fin som helst ut när han kom in på banan, men tyvärr ringer klockan en andra gång när hon precis ridit över startlinjen. Hon hade hamnat på fel sida om en stolpe på väg fram till startlinjen, så hon blev utesluten. Du får inte rida igenom hinder efter att du fått startsignal. I morgon är det speed, då kör vi så det ryker.

Här kommer dagens bildkavalkad.

 

 

VM i bilder – dressyren

Idag har dressyren varit, och de svenska ryttarna gjorde bra ifrån sig. På kvällen träffades ett stort gäng svenskar, nästan 20 stycken, och åt tillsammans på vår favoritrestaurang sedan förra året, Viet-Thai.  Det var verkligen jättetrevligt att kunna sitta och prata häst och WE tillsammans!  I morgon är det tidig start, ryttarna ska gå banan 7.30.