Oförtjänta poäng

Ystad Ridklubb, min och Ulriks hemmaklubb sedan två år tillbaka, arrangerar då och då Pay & Ride. Sist vi var där blev det pannkaka av allt. Därför var målet idag att ta mig lite längre än fram till domaren, helst genom hela programmet, Lätt A:1.

Så långt lyckades vi. Men det var verkligen inte bra. Grao var spänd och sprattlig, och även om jag lyckades styra runt så lämnade vår uppvisning mycket övrigt att önska. Jag ser det som att det finns stor förbättringspotential i alla fall. Vi fick ändå poäng. Riktigt mycket faktiskt. Oförtjänt mycket! 65,1% kändes verkligen inte som det speglade vår ritt, jag hade nog satt sådär tio procentenheter lägre om jag hade dömt!

Men jag är ändå glad att jag åkte, och jag tror det kan ha varit nyttig träning. Jag upplevde honom mer framför skänklarna än tidigare, även om han ballar ur lite ibland och är spänd däremellan. Sista uppridningen trasslade och jag la en volt, men sen blev det bra, och han gjorde en riktigt bra och stilla sluthalt, och även mellangaloppen på slutet var riktigt bra tyckte både domaren och jag 🙂 Jag upplevde det dessutom som om han faktiskt blev något mindre spänd under programmets gång.

Vi tränar vidare, och nästa gång ska vi förtjäna 65% på riktigt.

In i väggen

Helg betyder ofta träning – och idag var det träning för Paulinda som stod på schemat. Hon har verkligen tagit sig an oss som ekipage på ett bra sätt tycker jag, Planen idag var att checka av grunderna lite snabbare än tidigare och träna lite mer rörelser. Vi var överens om att det var skolor, förvänd galopp och övergångar galopp – skritt – galopp för att förbereda enkla byten som vi skulle fokusera på.

Att checka av grunderna gick ganska mycket enligt planen. Paulinda konstaterade att han var väldigt fin i traven och galoppen var inte dum den heller. Vi fick lite trassel med höger förvänd galopp då han ville lägga sig på min vänstra skänkel, så där fick vi ”ta ett kvartssamtal” som Paulinda säger – dvs arbeta igenom detta och tala om att det inte är ok att luta sig mot vänsterskänkeln. Det tog en stund och Grao var bitvis lite upprörd. Då gäller det att hålla balansen mellan att driva igenom och ta en paus för att kunna börja om ur ett lugnare läge. När det fungerade bra testade jag vänster förvänd, vilket fungerade bra. Därför gjorde vi bara några få kortsidor i förvänd där.

Därefter var det dags att ta itu med galopp – skritt – galopp. Det kräver ju lugn och balans, och Grao tycker det är jättesvårt. Att fatta galopp från skritt gör han bra, han sänker bakdelen och sitter in i en samlad galopp direkt. Att sedan göra en avsaktning direkt ner till skritt och – framför allt – skritta lugnt och avspänt, det är betydligt svårare. Vi fick rida rakt över ridbanan i galopp och galoppera vinkelrätt in i väggen för att få hjälp med bromsandet. Först samlar jag förstås galoppen så mycket det går, och sen pang – in i väggen – avbrott. Det är alltså samma teknik som jag jobbade med för Astrid för ett tag sedan! För en häst som Grao fungerar det rätt bra, han tappar inte i energi och ramlar på bogarna av stoppet. Däremot är det ändå svårt att få honom att direkt skritta lugnt och avspänt, och ibland fick jag skritta en halv 20-metersvolt innan han skrittade tillräckligt bra för att fatta ny galopp.

Sedan var lektionen nästan slut, men vi hann göra ett par öppna-volt-sluta åt varje håll innan vi avslutade. Öppnorna har blivit reglerbara och bra tycker jag. I volterna finns det risk att han ökar och springer på, så där måste jag fånga upp. Idag fick vi till rätt böjning och tvärning i de svåra slutorna, men han ville inte riktigt slappna av i överlinjen. Då fick jag göra en övergång till skritt i slutan och fortsätta den i skritt. Då var det lättare att få det att fungera. Paulinda tycker att jag ska göra så, och när det fungerar i skritt kan jag gå upp i trav igen.

Ridhuset var ordentligt kvavt, och vi dröp av svett båda två när vi var klara! Det blev en glass till människorna och ett äpple till hästen i affären på väg hem, ett bra stopp tyckte vi alla.

Skrylle igen

I helgen gjorde vi ett nytt försök med att rida i Skrylle, och nu hittade vi en bra runda! Drygt 12 kilometer, helt perfekt längd och bitvis riktigt roligt och omväxlande. Som ni ser på kartan har vi galopperat rätt långa sträckor, även om vi rätt ofta fick sakta av för att det var folk som promenerade, sprang, gick med barnvagnar eller hundar och så vidare. Men tittar ni på staplarna ser ni hur mycket mer tid det är i skritt. Vi blir ofta förvånade hur lång tid skritten tar och hur mycket mer skritt det blir än de andra gångarterna även om vi tycker att vi travat och galopperat nästan hela tiden. Det verkar som om vi har lättare att uppfatta sträcka än tid, och eftersom skrittsträckorna tar så mycket längre tid än trav- och galoppsträckor blir det mer än man tror. Jag kan uppleva samma efter ett pass på ridbanan. Men samtidigt – jag skrittar alltid första och sista tio minuterna och sen blir det ju lite skritt emellanåt även däremellan. Då är det ju inte så konstigt om ett pass på 45 min blir 25 min skritt, 10 min trav och 10 min galopp. Men det känns ju faktiskt lite mesigt!

Potatistorn

Vi har tidigare testat att odla potatis i höbal, vilket gick jättedåligt, och täckodlat i halm vilket gick ok men gav rätt dålig skörd. I år tar vi potatisodlandet till en annan nivå och odlar på höjden. Det ska bli spännande att se hur detta utvecklar sig!

Vi plockade först fram allt vi behöver: halm, potatis, nät, stolpar, ståltråd och lite verktyg. Sedan rullade vi ut nätet, kapade det i lagom längd och gjorde en cylinder med hjälp av ståltråd.

Cylindern fäste vi sedan i marken med hjälp av två rejäla blompinnar/stolpar:

Därefter petade vi ner halm i botten som ett fågelbo ungefär. Det behövdes ju ett redskap, och gödselplocken från ridbanan visade sig vara helt perfekt.

I fågelboet hällde vi lite jord och några potatisar.

Sen var det bara att fortsätta varva så tills nätröret var fullt.

Högst upp planterade vi lite blommor. Tanken är alltså att blasten ska växa ut genom gallret åt sidorna, så det så småningom blir en grön pelare med blommor på toppen.

Vi testade dessutom två potatishinkar som jag köpt på handelsträdgården. De är dubbla med en insats som går att lyfta upp så vi kan plocka potatis från sidorna utan att ta upp allt på en gång. När vi var klara skulle vi vattna. Då insåg vi att det hade varit mycket smartare att vattna varje lager under tiden vi monterade… Nåja, jag fick det hela ordentligt genomdränkt ändå. Jag tror den här konstruktionen kommer behöva vattnas en del, det är ju rätt mycket yta som kan torka, men å andra sidan håller troligen halmen fukt rätt bra inuti.

Chelsea på Österlen

Idag har vi varit på Österlen Garden Show. Nej, det är inte som Chelsea Flower Show, det är en bit kvar – men bitvis var i alla fall stämningen åt det hållet, minus Pimm’s förstås. Vi hade väldigt trevligt! Vi passade på att prata med några experter om planer vi har för vår trädgård och fick en hel del bra hjälp.

Vi shoppade också lite blommor, den mörka julrosen ovan och ett gäng pelargoner. Jag köpte dessutom en vänsterhänt-sekatör. Även om det inte ser ut att vara någon skillnad på en vanlig sekatör och en vänstersekatör så är det faktiskt det. Skillnaden är hur bladen sitter – de sitter tvärt om på vänstersekatören och minskar på så sätt risken att sega grenar ställer sig mellan bladen.

Food-courten såg på pappret riktigt bra ut – men när vi kom och skulle äta vid tretiden var nästan all mat slut! Vi fick i alla fall tag på en banh mi till Ulrik och en bao till mig – båda med högrevs- och teryakifyllning – jättegott! Jag köpte dessutom en stor fogarolli-latte, det är nog det godaste kaffet jag vet.

Vi körde förbi Frusen Glädje på hemvägen och köpte varsin glass. Vi konstaterade båda att kardemumma-glass var en jättebra uppfinning.

Väl hemma var det bara att sätta fart i trädgården. Jag började med att göra det sista i växthuset och planterade ut tomater, gurkor och sallad.

I år planterade jag bara om plantorna en gång, istället för två som jag brukar. Det märks, de är mycket mindre än andra år. Jag får se hur det påverkar, om jag ska gå tillbaka till tre gånger kommande år.

Pelargonerna fick ersätta vattenfallet på ena trappen. Det kändes synd att bara slänga fullt blommande penséer, så de fick flytta till ridbaneslänten, bredvid de återbrukade fingerborgsblommorna.

Där kan de ta sig och sprida sig om de vill det, och skulle de inte ta sig är det ingen katastrof.

Över krönet

Att träna ihop med en häst kan ibland kännas som att cykla en backig väg. Ibland går det uppför, då är det trögt och tungt och går långsamt. Men plötsligt är du över det där krönet och kan ligga lite på rull men ändå ta dig framåt i bekväm fart. En stund, för sen blir det backe igen förstås.

Just nu känns det som om vi tagit oss upp på krönet på en ganska seg backe. För någon vecka sen eller så kändes det som det började plana ut och vara på väg åt rätt håll, bara vi kämpade lite till. De senaste passen har visat att vi är över just det krönet. Nu kan vi rulla på en liten stund och njuta av utsikten, vi vet aldrig när nästa backe kommer!

Jämförelse

Jag fotade Grao lite i hagen idag!

Så här såg Grao ut när han kom hit.

Så här såg han ut idag

Det har hänt lite med exteriören tycker jag nog! Här kommer lite bonusbilder från hagen

Potthoppning

Grao och jag har ju galopperat bommar tidigare, och nu har han hoppat på riktigt med proffspiloten Sabrina Söderberg. Så idag höjde jag nivån för oss och vi galopperade bommar på pottor. Nästan som hoppning ju! Jag satte upp tre tunnor i ena änden i ridbanan och två diagonala pottbommar i andra änden. Det blev en riktigt bra galoppövning. Jag kunde kombinera att rida i tre tunnor i trav eller galopp eller bara galoppera runt tunnorna och vända in och göra en liten volt in emellan dem med att vända ut och galoppera över bommarna. Det blir naturlig kortning och längning av galoppen, samtidigt som kontrollen och liksidigheten tränas. Vi hade jättekul!

Utanför komfortzonen

På mitt nya jobb finns ett välutrustat gym. Dessutom får vi lov att träna en timme i veckan på arbetstid, som friskvård. Gym är ju liksom inte min grej, men vad tusan. Komfortzoner är väl till för att gå utanför?

Idag letade jag mig alltså dit. Tyvärr hade jag ingen som kunde visa mig vad jag borde göra, så jag bestämde mig för att cykla. Det kan jag i alla fall! Jag plockade fram en spotifylista och körde igång. Jag behöver en plan, så den blev att cykla i 10 låtar och ta kort vattenpaus efter nr 5 och nr 8. Jag tror det var en bra plan. Jag cyklade i ungefär 40 minuter och var rejält trött efter – så något gjorde jag nog rätt i alla fall.

Men det finns lite förbättringspotential när det gäller packningen. Jag ska i fortsättningen inkludera hårborste och torra underkläder i min gymväska.