Vi har precis haft UF-företaget New Hamn UF här. Tre flitiga och jättetrevliga tjejer levererade en pall hampaströ. Jag har länge varit nyfiken på att testa hampaströ, och numer finns det lokalproducerat här i Skåne. Däremot har jag kämpat med att få till en vettig logistik som fungerar för mig. I en diskussionstråd på Facebook hittade jag ungdomarna, och tog genast kontakt. Och de är verkligen helt otroligt efffektiva och serviceinriktade. Jag köpte en pall inklusive hemkörning. De hörde av sig i god tid och stämde av tidpunkt för leverans, var jag ville ha ströt och hur jag ville ha det avlastat. Då vi har influensa just nu sa jag att vi inte kunde hjälpa till med lossning, men det var inga problem. Raskt lastade de av och staplade upp balarna enligt mina instruktioner. De visade också stolt upp förpackningarna och berättade att de sett till att de packas med en extra kraftig plast för att hålla bättre. De är ju alla hästtjejer och vet precis hur irriterande det är när balarna går sönder när man lastar in eller ur dem. Det är sånt som gör det lilla extra, när man verkligen känner sin produkt och sin kundgrupp!
Om jag är nöjd med hampaströt kommer jag aboslut se till att köpa fler pallar innan UF-företaget avvecklas i juni. Det är ju en del av grejen med Ung företagsamhet – man driver företaget under en kort tid för att känna på livet som företagare. Jag önskar tjejerna all lycka till, och hoppas att de fortsätter på företagarbanan efter skolan. Om de inte gör det kommer de alla vara riktiga kap för en arbetsgivare!
Jag återkommer med ett inlägg om själva stöt när jag testat det, men leverans, service och kommunikation med kunden får New Hamn UF verkligen toppbetyg.
Här där vi inte har tjäle på vintern är trädgården inte helt i dvala. Grönkål går fortfarande att plocka, och jag hittade faktiskt ett par lökar, gul och röd, som fortfarande levde i en pallkrage. Bra när jag skulle improvisera ihop lite mat! Att bo långt söderut innebär dessutom att jag redan så här års faktiskt har några blommor i trädgården. Tidigast är förstås julrosorna – jag har gott om julrosor! Sedan något år tillbaka har jag vita julrosor i krukor vid ytterdörren. På sommaren sätter jag andra blommor bland bladen. Jag har även limefärgade julrosor som är jättetidiga. Jag fick en planta från en släkting för några år sedan, och märkligt nog dyker det upp nya plantor på de mest oväntade ställen – långt från moderplantan. Men det allra mesta vårtecknet är nog den vintergäck som håller på att slå ut i en rabatt på innergården.
Enligt bondepraktikan infaller halvsnödagen så här års, ibland nämns 19 januari. Det är den dagen då halva vintern har passerat och hälften av årets snö har fallit. Jag tänker att det då rimligen också är halvhödagen – den dag då man gjort av med hälften av grovfodret som kommer gå åt under vintern. Det är alltså hög tid att inventera och se om grovfodret räcker säsongen ut. I ärlighetens namn är det nog något jag gör mest hela tiden – går och räknar på åtgång, hur mycket har vi, och hur mycket är det kvar, hur långt kommer det räcka. Och i år kan jag känna mig lugn. Vi har idag gjort av med ungefär 41% av grovfodret, så enligt bondepraktikan ligger vi bra till. Det stämmer dessutom bra med alla andra sätt som jag kan räkna på, till exempel hur många dagar en bal räcker i snitt och hur många dagar det borde vara kvar till betet. Sen blir det ju lite annorlunda i år, då vi från någon gång i mars kommer ha ytterligare en häst. Men grovfodret kommer definitivt räcka till honom med. Det faktum att halva vintern nu har gått tar jag dessutom emot med glädje. Vi har inte haft särskilt mycket snö alls, och om det stämmer att hälften av årets snö har kommit nu så blir det förhoppningsvis en tidig vår. Det är välkommet!
Graos rehab rullar vidare. Det är nu drygt åtta veckor sedan hans operation och vi trappar långsamt upp. Redan efter några dagar började vi gå promenader. Vi går exakt samma runda hela tiden, runt vår gård. Det är ca 250 meter runt, och ett varv tar knappt 3 minuter. Vi började med att gå ett varv och har sedan trappat upp, ett varv i veckan. Nu går vi alltså åtta varv runt gården på varje promenad. Det tar drygt 20 minuter och blir ganska exakt 2 kilometer. Grao har haft lite olika energinivå i promenaderna. Jag leder i grimma och lina, men lägger linan ett varv över nosryggen.
Vi gör även en del övningar för att stärka muskulaturen runt knät. Det är naturligtvis bättre för korsbandet om muskulaturen är stark och stabil. Hästsjukgymnasten som är knuten till vår veterinär har gett oss ett gäng övningar att göra. De tar kanske 5-10 minuter totalt, och jag gör dem för det mesta i samband med insläpp. Då får Grao dessutom stå under vår infravärmare, jag inbillar mig att det är bra för muskulaturen att få lite värme.
Jag tejpar även stora rumpmuskeln gluteus maximus med kinesiotejp. Till skillnad från sporttejp är det en elastiskt tejp som både kan användas för att stabilisera och för att stimulera muskler. Jag har ju själv haft en del problem med mitt vänstra knä, och jag har både gjort övningar liknande de som Grao får göra och haft kinesiotejp – och jag upplever att det verkligen har hjälpt mig. Därför tror jag absolut att det hjälper Grao också!
Kinesiotejpen som Grao använder är gjord för djur med päls, så den sitter riktigt bra. Det gör att jag tejpar med ny tejp ungefär en gång i veckan. I samband med att jag tejpar om brukar jag också låta honom gå utan tejp ett eller max två dygn. Tejpen fästs uppe vid korset, går i en stor mjuk båge över rumpan och ner till strax under knäleden. Första och sista decimetern av tejpen ska fästas helt utan stretch. Tejpen sitter på ett skyddspapper med en svag stretch, ca 15%, så det innebär att jag får ta av skyddspappret och låta änden dra ihop sig innan jag fäster den. Jag klipper även runda hörn i ändarna. Båda dessa åtgärder för att tejpen sitter bättre och inte lossnar i hörn och ände. När jag fäst den första decimetern drar jag av pappret efter hand som jag fäster tejpen och försöker att sätta den med ungefär samma stretch som den har på pappret. När jag har en decimeter kvar drar jag av pappret helt, låter den dra ihop sig och fäster sista biten. Sen pressar jag fast tejpen ordentligt med handen. Särskilt i böjen behöver jag göra det noga för att den ska sitta kvar ordentligt. Tejpen avsedd för djur fäster förvånansvärt bra på päls. Jag klippte ett spår där tejpen ska sitta, men inser att det inte alls är nödvändigt. Den sitter bra ändå.
Vid vårt återbesök fick jag även instruktioner att tejpa magmusklerna. Syftet med den tejpen är att stimulera bukmuskulaturen och få en mer avslappnad och stark överlinjen.
Så här års är ju inte den grusade rasthagen jättekul, och när jag skulle passa på och mocka hagen innan det var kolmörkt hade jag lite väl mycket hjälp av två hästar. Jag gick och hämtade några grenar från när vårt äppelträd blev beskuret, och vips var hästarna sysselsatta med annat och jag fick mocka ifred. Några harar hade redan börjat tugga på barken, men det fanns definitivt kvar till hästarna med.
Graos rehabtid går långsamt framåt. I nästan fem veckor stod han i sin box dygnet runt, förutom de promenader jag försökte få in två gånger om dagen. I slutet av den perioden var han inte så kul att leda, han var extremt känslig och reaktiv. Jag hade egentligen tänkt ha honom på box i sex veckor, men när det närmade sig fem kände jag att det inte var hållbart längre. Då delade jag av vår grusrasthage i en mindre del, på ungefär 7×7 meter och en större. Xipo fick gå i den större och Grao i den mindre. Grao gick alltså i en egen liten sjukhage, men med bara en enkel tråd till polaren Xipo. Sedan helgen, det vill säga sju veckor efter operationen, går Grao och Xipo tillsammans i hela rasthagen, som är ca 15×30 meter.
Grao blev så klart något lugnare att leda när han fick börja gå ut, men den riktigt stora skillnaden blev när han fick gå tillsammans med Xipo. Han känns mycket mer harmonisk och tillfreds nu. Det är jättetydligt att det inte alls är samma sak att ha sällskap med en tråd emellan som att faktiskt gå tillsammans. Det gör ju också att det är lättare för mig att gå våra allt längre rehabpormenader på ett bra och städat sätt.
Otto får än så länge gå ensam, men i en betydligt större hage. Han är lite för aktiv för att det ska vara bra för de båda andra, som ju båda är konvalecenter. Han är tack och lov rätt duktig på att sysselsätta sig själv i hagen. Han har två hörn i hagen som är långt från grinden, flera hundra meter, och han går ofta till något av dem. De är dessutom placerade så att han oftast har lä i något av hörnen, vilket har varit bra sista tiden. Grao och Xipo har en hög häck utmed ena sidan av hagen, och stallet utmed en annan. Sista tiden har det varit rätt vindriktning, så de också har haft lä – i alla fall så mycket lä som det blir när det stormar.
Vädret idag är verligen uselt. Just nu är det regn på is, så till och med Graos rehabpromenad får pausa. Istället bestämde jag mig för att testa att göra en sockerkaka i airfryern – mest för att se om det funkade. Det första steget var att kolla om min stora favoritform fick plats i den. Den passade precis, om jag tog ur korgen. Sen gjorde jag en traditionell tigerkaka. Jag testade att ha en filead clementin i den ljusa smeten. Det gav tyvärr inte så mycket smak alls, jag får nog ha mer om det ska märkas. Jag tror även att apelsin är effektivare. Min form är rätt stor, så jag gör en lite större sats smet än standardrecepten. Jag är ju rätt dålig på att använda recept när jag bakar, men här är ungefär hur jag gjorde:
Vispa ägg och socker poröst, blanda i vetemjöl och bakpulver. Blanda sedan i smält smör och mjölk, jag reglerar tjockheten på smeten med mjölken (den ska vara tjock och trögflytande). Innan jag häller i smöret brukar jag pensla formen med det smälta smöret. Jag bröar formen med lite olika saker, den här gången blev det traditionellt ströbröd. (Jag förvarar förresten ströbröd, panko och liknande i frysen, i ziplockpåsar. Perfekt att bara ta fram och använda, möglar inte, smular inte ner och håller i en evighet) Jag tar undan en knapp 1/3del av smeten och smaksätter den med kakaon. Resten av smeten hade jag som sagt clementiner i, men det gjorde inte så mycket nytta. Funderar på om jag ska testa att ha i lite frysta hallon nästa gång.
Häll i den vita smeten, klicka i den bruna. Rör om försiktigt med en gaffel eller kniv elller slickepotten. För min lite större form med den här mängden smet var 160 grader i 35 minuter lagom. Med en mindre sats hade jag fortfarande haft samma temperatur men kortat tiden lite.
Sockerkakan blev jättefin. precis som den blir i ugn. Fördelarna med att göra i airfryern är främst att det går åt mindre el, man behöver inte förvärma och om man har tiden rätt behöver man inte heller passa på tiden för att ta ur kakan ur ugnen.
Till nyår ville jag ha chokladfondanter till efterrätt. Jag kollade runt efter lite recept och gjorde till sist den här varianten. De blev jättegoda! Jag kommer göra några mindre ändringar till nästa gång. Jag tryckte i en hel Fazer blå pralin i varje. Det var lite för mycket, en halv blir bättre. Om jag får tag på Fazers minttryffel, de där pralinerna som är ljus choklad och minttryffelfyllning, blir det nog ännu bättre. Jag funderar även på att testa med en center eller en mintchoko, det tror jag också blir bra.
Det går helt säkert att få dem bra i vanlig ugn också, men nyckeln till att få dem riktigt bra är att göra dem minst en dag innan och frysa dem. Sen tillagar man dem direkt från fryst. Det innebär dessutom att man alltid kan ha ogräddade fondanter i frysen, och fixa en jättegod efterrätt på 10 minuter när som helst.
2 ägg 1 dl socker 100 g smör en skvätt mjölk 1 dl vetemjöl 0,5 dl kakao praliner eller någon annan choklad du gillar
Smält smöret. Rör ihop ägg och socker. Blanda i smör och mjölk och sikta i vetemjöl och kakao. Rör allt ordentligt och klicka i formar. Jag använde de silikonformar som jag fått med airfryern. 6-8 st blir lagom. Tryck i någon slags chokladbit i mitten på varje.
Lägg formarna i frysen.
Vid tillagning – tag ut så många formar som du vill göra och kör i airfryern, 9 minuter i 190 grader.
Under julhelgen har jag vässat mina gotländska skills. Jag har klätt om min gotlandsljusstake. Det är ju en hel del pyssel, och jag konstaterade att jag hade behövt göra kanske tre eller fyra för att förfina tekniken. Samtidigt är jag rätt glad att det bara var en! Jag har dessutom fått improvisera och testa mig fram i hur man gör, men jag är efter förutsättningarna väldigt nöjd med resultatet. Nu tänker jag att den inte behöver kläs om på ett tiotal år eller så. Jag kommer använda stearinljus med batteri och ledlampor i den, så den blir dessutom helt brandsäker. Även med kattunge i huset.
Ljusstaken har överlevt ett antal flyttar, men var väldigt tufsig och rufsig. Guldpappret var blekt och den såg allmänt sliten ut. Dessutom har en arm gått av vid något tillfälle, och den är lagad. Det allra första steget var att hitta rätt papper. Jag hoppades kunna köpa på Wessman & Pettersson, bokhandeln i Visby, när jag var där i november. De har sålt papper tidigare, men dock inte längre. Jag mailade en som säljer gotlandsljustakar men fick inget svar. Så jag började leta på egen hand. Efter en del efterforskningar kom jag fram till att det var sånt papper som kallas ”glanspapper” som var det bästa. Jag beställde från Panduro. Ett paket guld och ett paket vitt, med fem ark i varje paket, räcker. Det visste inte jag så jag beställde lite för mycket.
När jag fått tag på papper drog jag loss allt det gamla. Det var förvånansvärt väl limmat, och det var ett ganska svårt jobb. Jag skrapade armarna med morakniv och sandpapprade ner de sista ojämnheterna. Jag accepterade lite pappersrester kvar på ljusstaken men ville inte ha ojämnheter under det nya pappret. Jag gjorde dessutom om lagningen så den blev bättre. Under det nya pappret syns den inte.
Jag valde att skära pappret med en mattkniv och linjal, från långsida till långsida. Först klädde jag de delar av ljusstaken som inte skulle ha ”fluff” med guldremsor. Jag valde att göra dem 2 cm breda. Foten slog jag in som ett paket ungefär. Själva ljushållarna klädde jag med bredare pappersremsor som jag även vek ner inuti ljushållaren. Jag använde UHU universallim, det var ett bra val tror jag.
Själva fluffremsorna valde jag efter rätt mycket funderande att göra 10 cm breda. Remsan viks på mitten med utsidan in. Sedan markerade jag 1 cm från kanten och klippte sedan fransar från den vikta sidan. Jag måttade inte bredden på fransarna, men tänkte att jag ville ha dem mindre än 1 cm breda men mer än 5 mm. När jag klippt en del mätte jag, och de blev ungefär 7 mm breda. De här fransarna klippte jag helt vinkelrätt mot vecket. När jag klippt klart en remsa plattade jag ut den, limmade ena kanten och vek tillbaka åt andra hållet, så utsidan kom utåt och fransarna blev mjukt bulliga. Jag valde att göra rätt många remsor klara innan jag började montera.
Sen var det dags att börja linda. Jag limmade på basen på remsorna och lindade lagom tätt. Det var rätt pilligt, särskilt på de delar där det är ganska tätt och limmet riskerade att fastna i papper som redan satt fast på en annan arm. Samtidigt är det här det roliga jobbet – det är nu man ser resultat! Då och då gick jag och tvättade lim från fingrarna, det blev snabbt klibbigt.
När jag lindat klart ville jag göra något lite extra. Det är rätt vanligt att gotlandsljusstakar har någon typ av dekoration vid korsen, där armarna möts. Jag konstaterade att det var ganska lite plats vid det övre korset, men vid det nedre kunde jag göra en pappersblomma med samma teknik. Jag klippte en 2 cm bred guldremsa som jag vek och klippte på samma sätt som fluffet. Den delade jag i två lika bitar och rullade till en rulle. Sen skar jag två remsor av det vita, som var 6 cm breda. Dem vek jag också på samma sätt och markerade en 5 mm kant. Sen klippte jag rätt tunna fransar, i 45 graders vinkel mot vecket. Jag vände och klistrade på samma sätt som ljusstaksfluffet och rullade sen utanpå den lilla guldrullen. Blommorna var lite för svåra att bara limma på, så jag använde dessutom ett guldhäftstift för att få fast dem.
Syftet med min resa till Portugal var ju att hitta en ny häst. Och jag hittade Polo. Polo är en svartbrun hingst som är född 2019, alltså fem år gammal nu men blir sex nästa år. Han är alltså ett halvår äldre än Grao var när jag köpte honom. Polo är 161 cm hög och har precis som Grao en stor turbomotor. Men till skillnad från Grao är han betydligt mer trygg med det mesta. Han är väl grundriden och bra utbildad för sin ålder. Nu är kontraktet skrivet och nästa steg är att han ska bli kastrerad. Men först måste det gå 20 dagar för att försäkringens karenstid ska ha gått över – om det skulle bli komplikationer. Därefter kommer han stå kvar hos säljaren tills han är läkt. Det tar ca tre veckor. Då är vi framme i månadsskiftet januari-februari. Jag tycker det är en rätt dålig tid för en häst att flytta från Portugal till Skåne, så han får vara kvar i Portugal ungefär en månad till. Den tiden kommer han tillbringa hos Astrid Hedman. Hon kommer rida honom åt mig, och träna svensksaker som att gå i hage med elstaket och liknande. Det innebär att det kommer vara vår på gång när han äntligen kommer till Olsgård och får träffa sin nya familj och sin nya flock. När han kommer hit gör vi som vi gjort med alla våra importer – håller honom så isolerad vi kan i stall och hage i ca tre veckor. Då hinner vi ta maskprov på honom och se att han inte fått med sig något smittsamt hem. Våra hästar från Portugal har alltid varit parasitfria och vi anlitar transportbolag som är mycket noga med hygienrutiner och smittskydd – men självklart måste vi ändå vidta försiktighetsåtgärder.
Det är förresten lite roligt med namnet. Våra hästar heter ju Grao, Xipo och Otto. Vi har tidigare även haft Arno, Ferro och Hugo, och vi har en katt som heter Kuro. Bland det sista Ulrik sa innan jag åkte var ”vi får väl hitta ett smeknamn med fyra bokstäver som slutar på O till den nya hästen”. Jag visste inte vad hästen hette förrän efter jag bestämt mig! Många portugisiska namn är väldigt krångliga dessutom, så skönt med ett enkelt namn. De som är födda 2020 har dessutom namn på Q, krånglig årgång!
Ridmässigt planerar jag att under våren introducera WE-hinder för honom. Det har han inte sett innan. Jag kommer förstås arbeta med att vi ska lära känna varandra och vi kommer även träna dressyr förstås. En tanke jag har är att försöka rida någon dressyrtävling på honom redan till våren med målsättning att kunna starta WE till hösten. Jag tror det kommer bli en superroligt häst att arbeta med, och ett bra komplement till Grao som jag förstås kommer rida parallellt.
