Mer schablon

Den fasttejpade adresslappen på vår brevlåda har blivit jätteful och oläslig. Men jag har ju ångan uppe med schablontillverkning, så jag gjorde en med vår adress också.

Det här är ju betydligt mindre och pilligare än ridbanebokstäverna, så jag borde kanske skaffat en skalpell. Men då hade jag ju inte kunnat sätta igång direkt, så det fick bli mattkniven till det här jobbet också.

Den vita sprayfärgen funkade ju här med, även om det inte blir knivskarpt eller perfekt. Stilen blir lite US Army-inspirerad! Kanske inte jätteelegant, men klart funktionellt och personligt.

Samla i ladorna

Våra hästar livnär sig på bete sedan några veckor tillbaka. Men det är ändå skönt att ha resurser i form av torrt småbalshö om vi ska åka bort med övernattning, ha hästarna inne någon natt eller om det blir så mycket torka att betet inte räcker. Om det inte sker så är det ändå bra att ha småbalshö, det är praktiskt i början av fodersäsongen när det fortfarande inte går åt så mycket grovfoder. Därför har vi varit iväg och hämtat ett lass löspressat hö nu på morgonen. Vi fick in 45 balar i släpet, vikten varierar men jag gissar att de snittar på ca 8 kg styck. Det är en tillfredsställande känsla att stå och titta på fint och nystaplat hö! Sixten tyckte dessutom att det var väldigt spännande. Han hjälpte till att stapla, kollade både över och under att det såg bra ut och dessutom övade han lite parcour i foderrummet medan vi bar.

Bra och dåliga dagar

Att träna tillsammans med en häst är i alla fall aldrig enformigt. Särskilt inte med en häst som Grao. Det är ett rätt stort spann mellan vår lägstanivå och vår högstanivå kan man väl lugnt säga.

Igår var vi hos Paulinda och tränade. Grao trivs alltid väldigt bra där. Han blir harmonisk, troligtvis för att ridhuset upplevs som harmoniskt och Paulinda själv är dessutom en mycket harmonisk person och tränare. Han kändes jättefin redan på framridningen och under lektionen blev han än bättre. Vi arbetade vidare med byten och passage. På det hela taget gick det bra med bytena, men några gånger glömde han ett framben i det lätta bytet – där måste jag ha mer fokus så det inte händer! Även passagen gjorde vi ett bra arbete med – nu fick jag fokusera än mer på min sits och på att inte klämma med knäna. Jag måste sitta mer på rumpan med benen lösa framför mig. När jag hamnade rätt fick vi en del riktigt bra steg!

Utöver det började vi med två nya saker. Vi var överens om att det var dags att börja arbeta mot piruetter. Jag fick lägga mig på en volt som var ca 12 meter i diameter mitt i ridhuset. När jag hittat linjen följde jag den med frambenen men hade baken lite innanför. Samtidigt samlade jag ordentligt. Jag behövde inte tänka böjning som i sluta, utan kunde snarare rida honom lite utåtställd, mer som skänkelvikning. Ur det läget gjorde vi sedan även övergångar galopp – skritt – galopp. Detta arbete gick märkligt nog bättre i höger varv, som ju är vårt svåra varv. Fast egentligen är det inte riktigt så att vi har ett svårt varv och ett lätt varv, utan det är mer så att det varierar vilket håll som är svårt och vilket som är lätt, men grundorsaken är samma (han är svagare i höger bak, men det blir bätre och bättre, och nu bar han sig alltså bättre på höger än vänster bak).

När vi höll på med passagen sa plötsligt Paulinda ”hur ser hans piaff ut då?”Ingen aning”, svarade jag. Då tyckte hon att vi skulle testa. Det var rätt svårt, han hade ju passage i huvudet och tyckte det blev konstigt med piaff. Jag fick rida piaffen ur trav. Vi fick några steg på stället, men jag hade svårt att bibehålla framåtbjudningen. Jag måste vara kvick att rida fram (i trav) så fort jag märker att det inte går svagt framåt, att han stannar eller ännu värre tänker bakåt. Nåja, så mycket piaff blev det väl kanske inte den här gången, men det var rätt sjyssta första försök tycker jag nog ändå.

Dagen efter ett pass med så mycket samling hade det nog varit optimalt med en vilodag i hagen eller en skogsrunda. Men vi hade planerat att rida WE med Josefine, så jag tänkte att jag får ta ett lugnt pass helt enkelt. Vädret hade dock inga planer på det där lugnt. Det blåste rejält. Först ut var Josefine och Hoppsan, och Hoppsan var ordentligt spänd och tittig. Trots det fick de till en del riktigt bra ridning och jag kunde visa några träningsknep så de kan jobba vidare med sina svårigheter.

Därefter red Ulrik och Xipo. Även Xipo var rejält påverkad av blåsten och var inte särskilt lättriden. De är ändå såpass rutinerade att de kunde rida hela banan på en hand, men jag har sett dem stabilare.

Efter att ha sett de båda andra rida hade jag inte jättehöga förväntningar på Grao. Mycket riktigt var han galet spänd. Vi började med att jobba i skritt i en tydlig och strikt ram. Grao behöver ram när han är spänd, den ger honom någon grad av trygghet i det otrygga. Så småningom kunde vi trava lite och även fatta galopp vissa sträckor. När han är så här får jag hela tiden göra bedömningar av vad som funkar och lägger sig i plus-vågskålen och försöka undvika att vi lägger vikt i minus-vågskålen. Jag har små möjligheter att ha någon plan, utan jag får helt enkelt göra det som i stunden känns som det kommer fungera. Det blev ett kort pass, bara en knapp halvtimme, men jag tror vi ändå hade mer plus än minus på vågen.

Arbetsdag

Idag har det varit helgdag så vi har haft arbetsdag. På morgonen lastade vi in båda hästarna. Grao och jag släppte av Xipo och Ulrik i Vomb och fortsatte till Paulinda för att träna. Mer om det i ett annat inlägg senare, men jag kan lova att vi fick svettas, både Grao och jag – det var ett riktigt tufft pass!

När vi kom hem åt vi en god lunch, sen satte vi igång med lite olika sysslor. Matilda och jag röjde växtlighet i vår skogshage. Det är en fantastiskt fin hage, men det är mycket jobb att hålla staketet rent. Vi har sågat, klippt och dragit träd, buskar och annan växtlighet. På några ställen har träd fallit ner över staketet och vi har dessutom behövt spänna aluminiumtråden en hel del. Ett par lagningar har det också blivit.

Vi orkade inte riktigt hela dessvärre, när vi nästan var klara var det ett stycke som var rätt så illa däran, och vi bestämde att vi tar det en annan dag. Det borde vara max en timmes arbete kvar, så det är klart överkomligt.

Under tiden fixade Ulrik med bromsfällan jag köpte förra veckan. Det var rätt pilligt och jobbigt, särskilt att få fast den i marken. Men nu är den uppe. Hästarna är förundrade. Det ska bli spännande att se hur den fungerar!

Bokstavsinvasion

Idag tyckte Grao att det var jätteskumt på jobbet. Det var krukor med bokstäver överallt! Banan var som invaderad! Så fort han hade passerat en så dök en annan upp. När vi red serpentiner dök de dessutom upp på båda sidor. Det var klart lurigt. Han är helt säker på att de inte funnits där tidigare. Han har dessutom en egen bokstav, G, men den är osynlig. Ännu lurigare faktiskt.

Bokstavsbana

Idag var vi och köpte blommor och gjorde klart ridbanebokstäverna. Jag hade en idé om att ha olika blommor i de olika krukorna, en för varje bokstav. T ex Begonia i B, Hortensia i H, Kalla i K, Petunia i P, ja, ni fattar. Ulrik tyckte det var lite nördigt 😀 Och rent praktiskt är det ju inte lysande heller, så det blev likadana Pn i alla krukor – vinröda petunior alltså!

Tyvärr gjorde vi ett fel när vi anlade banan. Vi lät gräset på utsidan gå kant i kant med slipersarna. Det var dumt, eftersom det har gjort det lätt för gräset att växa in över kanten. Nu fick vi alltså gräva ur det övervuxna gräset för att kunna ställa krukorna på kanten. Planen är ju att ta bort allt övervuxet gräs, men det är galet mycket jobb och tyvärr kommer det behöva göras om och om igen.

För att få bokstäverna exakt rätt använder vi ett 30 meter långt måttband. Vår hjälpreda Sixten tyckte det var ett jättebra jobb för honom.

Bokstäver

Av olika skäl har det inte blivit av att vi skaffat bokstäver till vår ridbana. Vi har haft punkterna utmärkta med solcellslampor, och så uppfann vi ju dessutom discodressyren som någon kanske minns. Men vid ett samtal med några vänner i helgen blev jag pepp på att fixa bokstavsmarkeringar. Vi har inget staket, så jag såg två omedelbara alternativ. Det ena var att skaffa såna där bokstäver som sitter på bågar, som krocketbågar ungefär. Det andra var att ha blomkrukor med bokstäver på. Det sista lät roligast att göra, så jag satte igång direkt. Jag hade som mest sex likadana krukor i mitt kruksortiment, och flera av dem var dessutom redan planterade i, så jag åkte och köpte åtta krukor.

Nästa steg var att måtta ut lagom stora bokstäver i ett lämpligt typsnitt och skriva ut, en bokstav per papper. Jag valde ett lite tjockare papper, 160 g, för att få stadga i mina schabloner.

Därefter skar jag ut bokstäverna med en mattkniv. För sånt som är mindre och mer detaljerat är en skalpell att föredra, men här funkade mattkniv utmärkt.

Böjda linjer är svårast, men det gick rätt bra till och med att göra ett B.

Idag åkte jag och köpte vit sprayfärg för att spraya på bokstäverna. Det första bakslaget kom när jag skulle tejpa på schablonerna på krukorna. Det är ju lite pilligt eftersom ytan inte är plan. Den är ju inte ens cylindrisk utan snarare lite konformad. Men största problemet var att färgen på krukorna släppte av tejpen! Som tur är upptäckte jag det omedelbart så jag hann inte förstöra krukorna.

Efter lite funderande kom vi fram till att det borde funka att en håller schablonen och en sprayar. Sagt och gjort, på med målarkläder och handskar, och igång!

Ärligt talat – det gick sådär. Färgen torkade inte direkt när den landade på underlaget och det kladdade och rann en del. Resultatet blev inte alls så bra som jag hade hoppats. Men det är i alla fall krukor med bokstäver på, så jag tror faktiskt jag får acceptera att de är lite kladdiga. Men nöjd är jag inte. Jag får helt enkelt plantera riktigt snygga blommor i så det blir det som hamnar i fokus.

Tävlingsträning

Vi kan ju inte direkt jobba så mycket med våra tävlingsmål i år, så hittills har jag mest fokuserat på träningsmålen. Men idag passade Grao och jag på att åka och rida en Pay&Ride på en grannklubb. Vi valde Lätt A:1 eftersom det är det vi ska rida i Seniorcupen om den nu blir av i år. Dessutom är kort bana lite mindre bana att hålla reda på för Grao.

Grao är fortfarande rätt spänd inne på banan (och inte bara när vi rider program, utan hela tiden på banan), men han överreagerar inte längre. Vi kan ta oss runt det vi ska, men spändheten gör att han inte riktigt är mellan hand och skänkel på det sätt jag vill och som jag har honom på träning. Vi red hela programmet utan några betyg under 6. Vi hade dessutom 7 eller 8 på alla moment med koefficient. Det är toppenbra! Totalt fick vi ca 68%, med inget betyg under 7 på galopprogrammet. Det känns klart godkänt, även om jag ju känner att vi absolut inte rider på toppen av vår förmåga. Vi kan mer, vi ska bara komma dit på tävlingsbanan också. Jag börjar dessutom bli sugen på att testa en Msv C på Pay&Ride, det borde inte vara omöjligt för oss.

Välkommen in Sixten

Nu när Sixten har varit hos veterinären flera gånger och dessutom har blivit kastrerad var det dags för sista steget i hans integrationsplan in i vår familj. Han har flyttat in i huset. Han tyckte det var jättespännande att gå runt i huset och spana. Trappor var märkligt, han var tvungen att pröva flera gånger. Men han kom på grejen! Det var även konstigt att gå igenom dörren, både in och ut. Två världar! Som garderoben i Narnia!

Maja och Elsa tar det hela någorlunda med ro. Maja markerade genast att jag var hennes, men det struntade Sixten i. För honom är det husse som är den viktiga människan. Elsa bevakar honom på avstånd, men allt är fredligt. Vi har också köpt en Feliway Friends som sitter i ett eluttag. Den utsöndrar samma sorts feromoner som en kattmamma som har ungar.

Under natten sov Sixten i husses kontorsstol. Husselukt var tydligen det bästa och tryggaste han kunde tänka sig. Idag har han varit ute under dagen, men nu i kväll kom han in igen.

Dagens fynd

Eftersom det blåser en del har vi inte jättestora problem med insekter här. Men det är förstås inte insektsfritt. Därför har vi en tid diskuterat att vi skulle köpa en bromsfälla, en sån där stor svart boll med vit strut över. Vi har flera kompisar som har och är mycket nöjda. Vi har dessutom räknat ut att med rätt placering bör den täcka stora delar av våra båda största hagar.

Idag frågade en kollega om jag ville följa med henne till Ryttare&Häst på Flyinge efter jobbet. Det sa jag förstås inte nej till! Hon provade ut en hjälm och jag strosade runt och tittade. Och vad fick jag syn på, om inte en bromsfälla – med 50% rabatt! Jag köpte den på studs! Tyvärr körde jag vår lilla sportbil, så jag hade inte en sportslig att packa den säkert i bilen (och när man tillbringat hela dagen med att bli utdragen ur kraschade bilar känns sånt än viktigare). Därför ligger den nu i kollegans bil – jag får ta en annan bil till jobbet imorgon, så jag får ju ändå hem den till helgen.