Vinterbespisning

Förra sommaren köpte vi en hölåda, en Haysaver, från Tjuvamossen. Vi köpte den när Ferro stod i sjukhage, för att han skulle kunna ha rent och fräscht hö hela tiden. Sen har vi använt den bland annat i vår vinterhage, som ju var väldigt lerig förra året. Den har funkat bra. I år har vi ju fått hagarna hårdgjorda och grusade och kommer förhoppningsvis inte ha en massa lera. Vi vill också kunna ge rejäla givor i hagen så hästarna har något att tugga på under dagarna – när vi inte jobbar hemma händer det ju att det blir ganska långt mellan fodringarna. Efter en del funderande kom vi fram till att en likadan låda till borde vara det bästa. Sen tänkte vi igen och kom fram till att två likadana till var ännu bättre. Då behöver hästarna aldrig samsas utan kan ha en var. Dessutom blir den sammanlagda volymen ordentligt stor. Vi har ju bra med protein i vårt hösilage, en kvot på ca 9, så vi kan fodra med både hösilage och halm ute. Halmen innehåller ju bara energi, så tillsammans blir det bra. Fördelen med halm förutom att det väger upp kvoten är ju att de inte kastar i sig den första timmarna de är ute utan de väljer att gå dit att äta lite då och då under dagen. Vi fick ju tag på riktigt fin halm som fungerar utmärkt att fodra med.

Snabbt svar

Jag har under några ridpass tyckt att galoppen har varit lite instabil. Jag har ibland fått byten, orena byten eller korta avbrott utan att det har varit meningen, särskilt när jag samlat eller t ex gjort en hörnpassering. Därför bad jag Paulinda titta lite på det i måndags kväll när jag var hos henne och tränade. Jag hann bara galoppera ett halvt varv på volten innan hon sa att hon nog visste varför. Hon konstaterade att jag får bak skänkeln lite för långt bak, inte mycket men någon centimeter. Det är ju egentligen inte jättekonstigt att det blivit så, jag har fått upp honom mycket mer framför mig i galoppen, och med högre front och mer sänkt bakdel blir det förstås lätt så. Grao är ju rätt så känslig, så när jag driver i det läget vet han inte riktigt vad han ska göra. Jag fick korta lädren ett hål och tänka att jag ska ha fram skänklarna framför mig, lite känsla av stolsits liksom. Det var svårt, men det hjälpte! Dessutom får jag inte driva alls med innerskänkeln i galoppen, utan bara använda ytterskänkeln. Däremot ska jag förstås ha känslan av att jag sänker inner knä och får ett långt innerben som han kan böja sig kring. Men jag ska alltså undvika att driva med den skänkeln.

När vi hade klarat av det var frågan vad vi skulle ägna resten av lektionen åt. Jag ska tävla några Lätt A framöver, Seniorcupen har ju två omgångar till. Därför får de mer avancerade övningarna vila ett tag, till vår vinterträning. Däremot kom vi överens om att det kan vara lämpligt nu att börja titta på programmen i Msv C. Tanken var ju från början att jag skulle debutera Msv C den här säsongen, men den blev ju lite rumphuggen. Om vi putsar på programmet nu så kan jag ju antingen starta klassen efter seniorcupen, om det känns bra, eller vara bra preppad inför nästa säsong.

Vi började med den förvända galoppen från Msv C:1. Det funkade rätt bra, men jag behöver träna på att få till vägen riktigt bra. Vägen är ändrad sedan jag red klassen sist, och jag tycker nog att den nya är lite knepigare – eller så är det bara att den är ny. Även de enkla bytena har fått en ny väg i Msv C:1. Här blev vägen rätt bra, men enkla bytena var inte alls bra. Där har vi mycket att jobba med!

Linjen öppna-volt -sluta i traven är ju en klassiker. Där finns det detaljer att fila på, men på det hela var vi rätt nöjda. Som ni ser på filmen fick jag ibland lägga en extra volt. Jag får ibland sladd med bakdelen och måste arbeta med att verkligen spåra i volten.

Vi arbetade även med bakdelsvändningarna, som ju bara finns i Msv C:2.

Team After Ski tar hem rosett

Idag har vi ridit seniorcupen på Flyinge, och äntligen var det dags att få testa vår kür! Vårt lagtema är after ski, och mitt musik är i tur och ordning: Petra Marklund – Händerna mot himlen, CCR – Bad moon rising, Smokie – Living next door to Alice och Ebba Grön – 800 grader. Musiken stämde fantastiskt bra till vårt program! Det satt som en smäck! Dessutom var Grao väldigt duktig och sansad och jobbade på så fint. Vi har fortfarande en del vi kan göra för att det ska bli ännu bättre, men nu är vi nere på finlir och detaljer. Vi kan få till det hela ännu mer mjukt och dynamiskt, men nu sitter grunden liksom. Vi fick sjuor på allt med koefficient utom ena förvända, där vi tyvärr fick en miss. Totalt, med musiken inräknad, landade vi på drygt 77,5%. Vi låg länge tvåa och trea, men tyvärr gick båda de sista ryttarna om oss, så vi fick den där nesliga platsen första utanför placering.

Vårt lag red stabilt och bra! Med jämna 76,8, 77,2 och 77,5 hamnade vi på en tredjeplats. Vi var ju bara tre ryttare, så vi kunde inte räkna bort vårt sämsta resultat, men det var en gedigen och stark laginsats helt enkelt. Så det blev en rosett i alla fall!

Tillbaka till jorden

Precis som sig bör hamnar vår gödsel tillbaka på åkrarna och bidrar till kretsloppet och matproduktionen. Idag kom vår grannbonde och hämtade vår stack, och gödseln såg verkligen fin ut när han grävde i stacken. Det innebar ju dessutom att jag fick skörda de tomater som jag satte i gödselstacken när det var fullt överallt i våras – det blev en hel del fina körsbärstomater som vi kommer göra tomatsås på. Jag fick dessutom klippa av alla pumpor, så nu kommer de inte växa mer. Jag tar in pumporna och låter dem som behöver det ligga och mogna ett tag. Framför allt Blue Hubbard mår ju bra av att ligga till sig ett tag innan man använder dem.

Var är katten?

När jag var borta förra veckan försvann Maja några dagar. Samtidigt lade en kompis ut ett inlägg om att hon hade köpt en gps till sin katt. Jag slog genast till på en likadan. Tanken är att vi ska kunna leta upp henne på kvällarna och se till att hon sover inne – hon behöver den vilan nu.

GPSen heter Tractive, och förutom manicken man sätter på ett halsband krävs ett abonnemang. Dessutom har jag laddat hem en app så jag kan söka efter henne i telefonen, det finns även ett webbgränssnitt.

En nackdel är att den är ganska stor. Det blir en ganska rejäl klump som sitter på halsbandet på Maja, som ju själv är ganska liten. En annan är att den behöver laddas rätt så ofta. Min plan är att ta av den varje kväll när hon är inne och ladda över natten.

Hur funkar det då? Jo, det funkar bra! Det går att hitta henne när man vill, och det är rätt roligt att se hur hon rör sig. Hon håller sig ju rätt mycket runt gården, men går några svängar också. Nedan är bilden på hur hon gått idag – rött är de områden där hon vistats längre stunder. Idag har hon tagit en sväng nere i vår skogshage till exempel, och hon har antagligen stannat och spanat möss lite här och var. Det är riktigt roligt att kunna spionera på henne!

Sixtensäkring

I helgen fick vi hem första omgången av hösilage. Vi har ny leverantör, och analysen är lovande, det ser riktigt bra ut. Tyvärr är Sixten väldigt förtjust i balarna också. Vi har dem två och två på höjden, och han tycker att han ligger toppenbra däruppe. Det är fin utsikt och han är verkligen på toppen av världen. Tyvärr gillar han dessutom att vässa klorna i plasten. Vi har aldrig haft någon katt innan som gjort det, och så klart blir vi lite bekymrade. Därför drog jag fram vår största presenning och slog in balarna.

Inridningen avcheckad

Jag har ju varit borta, och det innebär att Grao har haft semester. I tio dagar har han bara gått i hagen och haft det bra. Vi mjukstartade igår med lite lätt longering för att kolla av explosiviteten. Den var helt klart under kontroll. Idag var det alltså läge att sitta upp och kolla om han fortfarande är inriden. Det var ju min vän Johannas mamma som påpekade att hennes hästar troligen fortfarande var inridna när Johanna klagade på att vintern var så kass att hon fick börja från början med dem – ett utmärkt uttryck konstaterade vi! Dessutom när det gäller Grao är jag aldrig helt och hållet säker på att han verkligen fortfarande är inriden 😀

Väderförutsättningarna idag var dessutom sådär. Det blåste rätt rejält och till och från regnade det. När jag satt upp kändes det som om han kunde explodera precis när som helst – och ett par gånger gjorde han det också. Jag hade bestämt mig för att ta ett väldigt kravlöst pass – just för att kolla av inridningen och läget efter vilan. Jag höll fast vid det och skrittade i knappt 20 minuter först. Vi gjorde skänkelvikningar och skolor och red dessutom igenom Lätt A:1 – fast helt och hållet i skritt. Jag ska tävla det programmet i helgen. Att skritta hela programmet tycker jag är jättebra på flera sätt. En bra sak är att jag lär mig programmet, en annan är att man i skritt hinner rida väldigt noga. Det gör att jag inte bara lär mig vägarna, jag kan också pränta in hur jag behöver rida för att rida programmet väl.

Efter lång och noggrann skritt kändes det som om det mesta av spänningen hade släppt. Då tog jag några varv i trav och galopp och kände på lite övergångar. Det blev inte alls mycket, kanske 5-6 minuter totalt. Att alla övergångar funkade, att han var på hjälperna och kändes hyfsat rakriktad tyckte jag var tecken på att han fortfarande är inriden, så då nöjde jag mig för dagen.

Lättridningens lov

För ett par år sedan skrev jag ju om lättridning och fördelarna med att tillåta lättridning på tävling. Jag känner att frågan är väl värd att återkomma till. Under sommaren hade jag funderingar på att starta brittiska onlinetävlingen Dressage Anywhere, och kollade därför in en hel del brittiska dressyrprogram. Jag insåg att i Storbritannien har de en helt annan inställning till lättridning än vad som är gängse i svensk dressyr. Upp till ungefär Lätt A-nivå är det tillåtet att rida lätt när man vill i travdelen av programmen. Lättridning i ökningar är tillåten på ALLA nationella nivåer, alltså ända upp till motsvarande Msv A. Det är först på FEI-nivå som man måste sitta ner även i ökningarna.

Jag kan se stora fördelar med detta. För det första tycker jag att det är trevligt med valfriheten. En spänd häst är lättare att få avspänd om du kan rida lätt. Är hästen inte spänd är det ändå positivt att kunna rida lätt i travökningarna. Det ger hästen helt enkelt bättre förutsättningar att öka väl om den dessutom inte behöver balansera en studsig ryttare på ryggen. Och det där är ju för det mesta en spiral som kan gå åt ena eller andra hållet – en studsig ryttare får hästen att spänna sig, en spänd rygg får ryttaren att studsa. Kan du istället få ryggen avspänd genom att rida lätt blir det lättare för hästen att öka och därmed blir det lättare att sitta ner i ökningen. Jag rider lätt i alla ökningar som inte är på tävlingsbanan. Det gör att jag ger min häst förutsättningar att hitta hur han ökar utan att jag är i obalans – och ökar chansen att vi båda faktiskt är i god balans de gånger jag är tvungen att sitta ner, på tävling.

Jag rider även lätt under en stor del av travpassen på träning. Det är inte alltid lätt att rida lätt dock. I vissa moment kräver det rätt god balans och timing för att ge hjälperna rätt. Att rida lätt i skolor och samtidigt få dem balanserade, bra och samlande kräver lite teknikträning. Det kan vara betydligt lättare att få till timing och balans när man sitter ner. Mitt mål är att kunna rida bra och inverka rätt både under nedsittning och lättridning. Det ger mig mer verktyg och ett bredare register i min ridning. Jag upplever att det finns ryttare som inte vill rida lätt under träning, för att ”i dressyr gör man inte det”. Det är självklart viktigt att kunna sitta ner i traven, men jag tycker att det är synd att inte använda sig av det bredare register som du får om du inkluderar lättridningen. Jag red till och med lätt i början när jag introducerade passage för min häst. Lättridningen gjorde det lättare för honom att få upp ryggen i passagen. Nu gör jag inte det längre, men jag rider gärna lätt när jag går ur passagen och över i trav. Det hjälper mig att få tydliga övergångar och hjälper honom att förstå att han ska växla från att skjuta ifrån uppåt till att skjuta ifrån framåt. Jag rider dessutom än så länge gärna på i ganska långa steg i övergången just för att få den tydliga skillnaden mellan passage och trav.

Jag skulle gärna se en förändrad syn på lättridning i svensk dressyr, och jag tror att en ändring i synen i tävlingsreglementet skulle kunna få ett genomslag även i synen på lättridning under träning även av hästar som inte längre är unghästar.

Iväg

För första gången på ett halvår har jag lämnat Skåne den här veckan. Först har jag haft kurs i Göteborg. Det var verkligen roligt att vara igång med riktiga kurser igen! Vi hade förstås gjort en del anpassningar för att kunna ha kursen fysiskt, bland annat hade vi några föreläsare på zoom och vi hade färre deltagare än vanlig. Och så hade vi laddat upp med handsprit.

Igår fortsatte jag över till Gotland för att träffa mina föräldrar. Nu ska jag ha en skön helg här, september är en perfekt tid att åka hit. Havet är fortfarande varmt och klimatet behagligt, och septembersolen är allra finast här tycker jag.