Förvänt

På dagens Paulindaträning lade vi nästan allt fokus på högerbytena. Precis som jag tidigare konstaterat är bytena nästan alltid rena, och när de inte är det så byter han före bak. Men även när bytet är rent blir det gärna lite rumpstuds språnget före bytet, och ibland fler språng. Vi började med att testa lite byten fram och tillbaka på olika linjer och att ligga på en liten volt och få bra galopp innan jag rätar ut och byter. Paulinda konstaterade att jag måste få till ett lugn i galoppen inför bytet, och det var inte så lätt idag då det var rätt bra drag under galoscherna på Graosan. Vi landade i att sitta på en 20-metersvolt i förvänd vänster galopp och försöka hitta ett lugn och en stabilitet där. Det visade sig vara allt annat än lätt, men det var också tydligt att det är precis det vi behöver göra just nu. Hemläxan är alltså att jobba med detta – förvänd vänster galopp, hitta lugnet och testa att ställa och böja lite åt olika håll. När vi diskuterade på hemvägen föreslog dessutom Ulrik att jag då och då ska lägga en mindre volt utåt, som ju då blir rättvänd, för att motivera honom att bibehålla vänstergaloppen. Det tror jag är toppen i den övningen! Genom att jag rider förvänd kan jag sedan byta till rättvänd när jag vill, dvs jag kan lägga bytet i rätt läge och när jag har lugn galopp.

De sista minuterna tittade Paulinda lite på passagen också. Hon tycker att den blivit väldigt luftig och fin, och att jag ska jobba mer med att variera steglängden lite i den så den inte blir statisk och så jag känner att den är reglerbar.

Toppen att tippa

Vi lägger vår fritid till stor del i stallet. Då vill vi att arbetet där ska vara så lätt och okomplicerat som möjligt. Det ska vara ett nöje att ägna sig åt en fritidssysselsättning. En förutsättning för det är att vi har bra redskap. Vår skottkärra har under en period inte levt upp till det riktigt. Hjulets gummi har förstörts av att köras på gödselstacken dagligen. Det höll fortfarande luft men var inte särskilt runt. Runda hjul är på det hela taget bättre än icke-runda hjul.

Egentligen hade jag tänkt byta hjulet bara, me så fick jag se en annons på Facebook från Equiteres. Det var en rejäl tvåhjulig skottkärra med solida hjul som de tillverkar. Företaget finns i Blentarp, inte långt från oss, så jag tingade en och åkte och hämtade.

Det var lite pill med att montera den, men till sist (och med lite hjälp från en god granne som kom väldigt lägligt) fick jag ihop den. När jag lastade ur kärran såg jag att det saknades en bit. Jag messade säljaren och han satte sig i bilen och körde över den till mig. Just den biten satte jag sen upp och ner insåg jag efter ett tag. Vi får ändra det sen, för tillfället funkar den och jag orkar verkligen inte göra om något just nu.

Kärran funkar jättebra! Den är på 200 liter, så den är rejält stor. När jag mockat alla våra tre boxar var den bara halvfull. Däremot var det lite jobbigt att köra ut de på gödselstacken. Gödseln är ju packad där jag brukar köra den vanliga kärran, med ett hjul, men på sidorna där de här hjulen är, är det mjukt. Det kommer ju lösa sig med tiden, jag får jobba lite med att få det packat där med. Och kärran gick ut genom bakdörren till gödselstacken – bara det!

Lugnt nyår

Både vi och hästarna hade ett lugnt nyår igår. Eller Grao och jag jobbade förstås en del först, då vi träffade några kompisar i ridhuset och red WE. Men sen chillade vi alla på respektive platser på gården. Vi åker ju aldrig bort på nyår, eftersom vi måste titta till hästarna under tolvslaget. I år var vi dessutom lite extra försiktiga, eftersom Otto tidigare visat tendenser till att vara lite skotträdd, när det jagats i närheten.

Redan när vi tog in hästarna, vid femtiden, lite tidigare än vanligt, hade det börjat smälla så smått. Otto tog det i alla fall väldigt bra och var inte särskilt upprörd. Det jobbigaste med hästar och nyår är när det smäller hela tiden, så de inte hinner lugna ner sig emellan. Då staplas stressen bara upp mer och mer och det finns risk att den går över i panik. Men det var verkligen lovande att han klarade de första smällarna så bra tyckte vi. Ulrik hade dessutom förberett genom att klä Ottos fönster med svart plast, för att inte ljuset från raketerna ska bli så tydligt. Av samma skäl har vi hela stallet tänt så mycket det går, och har lamporna utanför stallet tända också.

Ulrik och jag åt en god trerätters middag tillsammans – toast med het kräftröra och rökta räkor till förrätt, ryggbiff med pepparsås och hasselbackspotatis till huvudrätt och chokladmousse till efterrätt. Hästarna åt hö, men fick festa till med betfor och havre vid tolvslaget.

Vi tycker det är en markant minskning av fyrverkerier nuförtiden – vilket är så skönt! Dessutom var det ingen i de närmsta gårdarna som sköt några, så runt omkring oss var det som en lugn bubbla. Vi konstaterade dessutom att våra nya stallfönster isolerar ljudet mycket bättre än de gamla. Dessutom avtog smällandet redan före 00.30, betydligt tidigare än hur det varit tidigare. Allt detta sammantaget gjorde att det ändå var rätt lugnt. Hästarna reagerar och blir lite oroliga, men det går inte upp i stress och panik. Det är vi så glada för!

Kul kaka

Jag önskade mig en rolig sockerkaksform i julklapp av Ulrik – och det fick jag! Nu är den invigd, och jag är jättenöjd. Den var lättanvänd och kakan blev snygg, vad mer kan man önska? Jag var lite orolig för att kakan skulle fastna i alla vinklar och vrår, så jag valde att pensla formen med smält smör för att få in smöret överallt. Formen är förvånansvärt tung, den är tjock och av massiv metall. Jag gjorde en apelsinjuiceinfuserad tigerkaka, som dessutom blev god.

Måluppföljning för 2021 och mål för 2022

Mina ridmässiga mål för 2021 var:

Dressyr:
1. Få bytena befästa. Om vi kan börja testa lite serier är det en bonus.
2. Göra hyfsade piruetter
3. Piaff
4. Starta Msv C, antingen digitalt eller på riktiga tävlingar med resultat över 60%, i slutet av året över 63%
5. Bonusmål: digital start i Msv B eller Advanced medium

WE:
1. Kunna rida en bana på msv-nivå på hemmaplan
2. Kunna rida en bana på lägst Lätt A-nivå på bortaplan

Om vi börjar med att titta på dressyren, så är det första målet nästan uppnått. Bytena åt höger är ännu inte tillräckligt bra och de föregås ibland av en rumpstuds – men själva bytet är nästan alltid helt rent. Jag bedömer att jag behöver jobba ännu mer med rakriktningen för att få dem lika bra som bytena åt vänster, som är tämligen problemfria. Vi gör dessutom bra serier i vart fjärde i enkelslalom, men vi har mycket kvar innan vi kan rida serier på riktigt.

Piruetterna är jag riktigt nöjd med, de tycker jag inte bara är hyfsade längre. Vi har även jobbat lite med piaffen och får till någon slags piaff – ibland är den dock mer av ”passage på stället” och vi har svårt att få till både piaff och passage på samma pass – men vi är på bra gång där med.

När det gäller dressyrtävlande gick lusten att tävla helt ur mig tidigt under året och jag har släppt det helt. Vi har gjort en digital Msv C med resultat någon enstaka tiondel under 60%, vilket jag förstås inte är nöjd med. Men jag har absolut ingen tävlingsmotivation nu så därför valde jag tidigt att släppa det målet.

Under sista halvåret har jag lagt mest fokus på vår WE-träning. Där har vi nått målen – vi har vid några olika tillfällen ridit igenom en bana på Msv nivå på bortaplan. Många av de hinder som tidigare varit problem går nu som ett rinnande vatten. Det stora bekymret är ju den spändhet som finns första gången Grao ser en bana. Jag konstaterade ju att det är synd att man på tävling bedöms på första varvet man rider på en ny bana – för oss hade det varit perfekt att bli bedömd på ungefär tredje varvet!

För 2022 tror jag att jag kommer fortsätta att lägga fokus på WE. Jag ska försöka åka till så många olika ställen som möjligt och arbeta på att hela tiden ha fokus på uppgiften och ha Grao framme för skänkeln även när det är saker att titta på. Vi ska också tävla – något vi ju inte alls gjort i WE tidigare. Jag har ju tidigare gjort bedömningen att tävling snarare skulle skada vår utveckling än gynna den, men nu känner jag att vi är redo för tävlingsdebut. Min plan är att starta Msv B, och om möjlighet ges eventuellt även Msv A. I tekniken finns det inget som är nytt i Msv A som vi inte behärskar, våra svårigheter ligger på hinder som finns även i lägre klasser. Däremot innebär en start i Msv A att vi måste sätta ihop en kür enligt de strikta regler som finns i WE. Fördelen med det är att när jag väl gjort det har jag en kür som även funkar i svår klass så småningom, då Msv A-küren är en svårklasskür riden på två händer istället för en.

Så nästa års mål i sammanfattning blir så här:

Dressyr
Fortsätta med byten, serier, piruetter, piaff och passage.
Bli så rakriktade att bytena åt höger är okomplicerade och vi kan göra serier
Bonus – kunna rida övergångar mellan piaff och passage

WE
Tävla Msv B och känna att vi kan göra ett vettigt resultat även första rundan på en bana (mer en känsla än ett specifikt resultat jag är ute efter)
Bygga en trägrind och träna på den

Saffransscones – lyxig julfrukost

Häromdagen hittade jag ett recept på saffransscones, och på julafton gjorde jag dem till frukost, tillsammans med färskost och björnbärssylt. Det blev några över, som jag frös direkt. De funkade bra som juldagsfrukost efter en stund i micron också. Receptet:

3 dl gräddfil
1 kuvert saffran
7-8 dl vetemjöl
1 msk bakpulver
1/2 tsk salt
2 msk socker
125 g smör

  • Värm ugnen till 250°.
  • Koka upp gräddfil och saffran. Låt svalna.
  • Blanda mjöl, bakpulver, salt och socker i en bunke. Finfördela smöret i mjölet. Rör i gräddfilen och arbeta ihop till en deg.
  • Platta ut degen på mjölad bänk till en 2 cm tjock platta. Ta ut ca 12 rundlar med ett litet glas, ca 6 cm i diameter.
  • Lägg dem på en plåt med bakplåtspapper. Nagga med gaffel
  • Grädda i mitten av ugnen 8–10 min.

Enkel isolerad vattenbalja

Vi bor ju på breddgrader där det inte är jättekallt längre perioder. Därför har vi inte sett någon större anledning att skaffa en eluppvärmd vattenbalja till hästhagarna. Vi har hällt upp varmvatten på morgnarna med hjälp av några vattenkannor. Men nu har jag testat att göra en jätteenkel isolerad balja, fortfarande utan uppvärmning. I somras köpte vi två nya vattenbaljor. De var på 65 liter, de vi har sen tidigare är 90 liter. Däremot är omkretsen nästan lika stor som de större baljorna. Det går alltså att hänga den mindre inuti den större och få en luftspalt runt. Bara det gör ju stor skillnad mot en vanlig balja. För att isolera ytterligare lite lade jag spånpellets i botten på den stora baljan och fodrade den mindre med ett liggunderlag runt kanterna.

I natt har det varit under -10 så självklart håller den inte isfritt då, men det var ändå stor skillnad på den isolerade baljans islager och den oisolerade som Otto har – den var helt bottenfrusen.

Vit jul

I år har vi en vit jul – det är ovanligt här nere på sydkusten. Det började snöa igårkväll och har fortsatt idag. Det är inga mängder med snö, men det är i alla fall helt vitt. Katterna håller sig inne. Hästarna har inget alternativ, de åker ut. Men Ottos päls är inte mycket att ha i det här vädret, han tycker det är bra med täcke. Han står just nu med rumpan mot vinden och håller ut.

Ny helg nya träningar

Även helgen som gått har jag ägnat en hel del åt träning. På fredagkvällen var Grao och jag hos Paulinda. Det var ett bra tag sedan nu, jag hade inte varit där sedan innan min operation. Jag berättade att jag upplever att Graos tidigare snedhet/tendens att falla åt höger förvärrats under vilan, och att det åter är något jag behöver lägga en del tid och energi på. Paulinda höll med där, även om hon konstaterade att vi inte är tillbaka där vi var en gång i tiden, men hon såg precis vad jag menade. ”Men det kommer du lösa rätt sabbt tror jag” var hennes uppmuntrande ord. Vi började alltså passet med att titta på hur jag ska jobba med detta. Paulinda tycker jag ska arbeta mycket i skritt på en volt som är 10-max 15 m i diameter för att ha en begränsad yta och en tydlig linje att jobba på, utan att det blir svajigt som det lätt kan bli på en långsida. Helt uppenbart är ju att jag ska se till att Grao inte lutar sig mot höger skänkel, men det är också viktigt att se till att vänster bog är placerad där jag vill, dvs under hästen och inte till vänster om hästen. Jag måste dessutom se till att använda tyglarna för att placera överdelen av hästen rätt, så inte hela hästen lutar inåt. Genom att jobba på volten i lugn och ro i skritt kan jag se till att en hjälp i taget går igenom och funkar som den ska. När jag väl är där är det inte svårt att se till att hästen inte heller välter åt sidan. Ett bra knep är att växla mellan olika sidvärtsrörelser, skänkelvikningar åt båda håll, framdelsvändningar och bakdelsvändningar. Särskilt framdelsvändningen åt höger visade sig vara mycket användbar i det här arbetet.

I övrigt tittade vi en hel del på bytena. Jag har fortfarande svårare för det åt höger, och det underlättar förstås inte av vält-tendenserna. Men trots det fick vi många bra byten åt båda håll, och jag tror nyckeln för högerbytena till stor del ligger just där – är han rak och där han ska vara så blir bytet bra. Vi provade även lite passage. Jag upplevde ju att vi tappade passagen ett tag när vi tränade en hel del piaff och vi bestämde att fokusera på piaffen och plocka fram passagen senare igen. När jag ridit själv nu har Grao flera gånger frågat om vi inte ska gå i passage och jag upplever att passagen har kommit tillbaka, med förbättrad kvalitet. Paulinda höll med om att han nu är mer ridbar i passagen och att han bitvis har riktigt bra passage. Vi nöjde oss med det och blandade inte in piaffen den här gången.

På söndagen var det dags för WE-träning igen. För tredje helgen i rad åkte vi till ett nytt ställe med nya hinder och tränade – den här gången var det ÅB Horse Event i Tollarp där Astrid Hedman hade träningar. Ok, stället var inte helt nytt för Grao, han har varit där på en öppen bana för ganska länge sedan, men det är absolut tillräckligt nytt för att det ska räknas som nytt för Grao.

För att maximera träningen ville jag börja med att rida rätt på banan utan att träna på enstaka hinder i förväg. Det är ju så det blir på tävling. Jag konstaterade att om jag på tävling alltid kunde bli bedömd på ungefär tredje gången jag rider banan istället för första skulle jag ha anständiga restultat! Det ÄR en svårighet med en spänd häst att direkt rida bana på ny plats och nya hinder. Vi tog oss i alla fall igenom, men på vissa hinder med en del svårigheter. Allra störst var de vid bordet. Grao stannade och gjorde en jättefin halt – på fel sida eftersom matte styrt fel. Sen gjorde han en jättefin halt på rätt sida när matte rättat sig. Kannan var en plåtkanna. Grao tyckte den var jätteläskig, och ville bort från den. Matte höll kvar i den, och då blev han rädd för att den förföljde honom. Jag red runt tunnorna några gånger i skritt och försökte verkligen få honom att fokusera på jobb. När jag kände att spänningarna släppte red jag tillbaka till bordet och satte ner kannan. Även andra varvet var han spänd, men då kunde vi ta ett varv i passage med kannan i hand, tredje gången klarade vi hindret som det ska vara (och då red matte på rätt sida direkt också, även matte har viss inlärningsförmåga trots allt).

Vi gjorde faktiskt en del hinder bra också. Enkelslalom med byten och lans i hand satte han klockrent varenda gång, liksom hindret klocka i korridor. Han galopperade fint ända in i vinkeln, gjorde halt vid klockan och ryggade fint ur vinkeln på kommando efter att ha stått stilla i fi halt innan. Grinden gjorde vi bara åt ett håll, men den löste han alldeles utmärkt, trots nytt rep och nya stolpar. Det känns som om han knäckt grindkoden nu. Vi hoppade även hindret med lans i handen. Det är inte en Grao-prestation, det är en mattepretastion. Grao kan, matte är dålig. Men matte fick ändå godkänt av Grao den här gången. Parallellslalomen med sju käppar hade alla våra svåra högerbyten mot väggen, så den var extra svår. Men på slutet satte vi den med. Han är ju för det mesta ren i själva bytet nu, men han kan vara rätt studsig innan.