På spåret

På fredagar är det dags för På spåret. Grao och jag började redan lite tidigare och tog ett träningspass helt på det temat. Passande!

Vi saltade spåret och lite ridvägar innan det blev kallt, men eftersom det kom snö var det svårt att se exakt var det var saltat. Därför har det blivit så att vi bara ridit på spåret. Underlaget är inte perfekt, men det funkar i alla fall. Jag kan faktiskt tycka att det är lite intressant och nyttigt med begränsningar ibland. Det blir så tydligt om saker fungerar då. Idag jobbade vi mycket med övergångar i skolor, framför allt mellan skritt och trav, men även mellan skritt och galopp. Både traven och galoppen får vara ganska samlad och kontrollerad när underlaget inte är perfekt. I galoppen varierade jag mellan att fatta rättvänd och förvänd galopp. Det blir inga längre sträckor i de högre gångarterna, men det behövs knappast heller. Ett sånt här pass är det balans och rakriktning som är i fokus.

Lysande

Igår hade vi elektrikern här nästan hela dagen. Det var en hel del saker som vi fick fixade, både i huset och i stallet. Inne så fick jag till exempel äntligen upp mina fina lampetter från 40-talet i trappen. Jag hittade ju en taklampa som matchar dem för rätt länge sedan också. Så fort jag har köpt dimbara kronlampor till den ska den också upp i hallen.

Ute fick vi bland annat mer ljus i foderrummet. Två nya lampor i själva rummet och två till i täckesdelen. ”Det blir ju en riktig walk in closet” sa elektrikern! Jag skrattade, det är ju precis vad jag brukar kalla den.

Ärvda kläder

Första vintern jag hade Grao sydde jag ett ländtäcke till honom. Tyvärr visade det sig att den jättesnygga filten jag använde är lite elastisk. Det är inte toppenbra när man vill att ländtäcket ska ligga still när hästen rör sig. Så synd, för jag gillar som sagt verkligen 40-talsfilten och färgen är fin på Grao. Nu i kylan har jag istället provat några äldre ländtäcken från tidigare hästar. Både Axelines och Kalix täcken passar perfekt på Grao också. Frågan är bara hur jag ska göra med namnen? Det är ju lätt gjort att byta ut namnen, men samtidigt känns det lite fel. Det är nostalgiskt att ha täcken sydda till tidigare hästar och ha kvar namnen. Jag skulle ju förstås kunna lägga till Graos namn också, men jag tror nog det får vara. Det känns ändå som han lånar ländtäckena – jag har ju sytt egna ländtäcken till nästan alla mina hästar. Jag är istället inne på att sy ett nytt eget till Grao, men just nu har jag inte tid. De jag har funkar ju ändå.

Veterinärbesök med Ester

I tisdags var Ester hos veterinären igen. Den här gången blev hon kastrerad och chipmärkt. För en hona är det ju ett lite större ingrepp än på en hane, men det är ju ingen stor operation tack och lov. Men hon har ju ändå ett rejält sår på magen, så det är bäst att hon och Sixten inte brottas på ett tag. Det kan vara ordentligt tuffa tag dem emellan och Sixten är ju dubbelt så stor som Ester. Därför får Ester nu bo i vårt gästrum ett tag. Hon tycker det är rätt tråkigt, så jag har till och från suttit därinne och jobbat för att hålla henne sällskap. När hon har läkt ska hon få börja gå ut lite, det har hon ju inte gjort hos oss innan.

Bake off-middag

I helgen har vi testat ett koncept som funnits på många restauranger vid nyår i flera år, men som nu under pandemin blivit vanligare även vanliga helger. Vi köpte en förberedd och kyld trerättersmiddag från Svaneholms slott. Beställningen skulle göras senast torsdag och middagen hämtades under fredag eftermiddag/kväll. Jag skulle till ridhuset, så jag svängde införbi med hästarna och hämtade vår kasse. För oss är en trerättersmiddag sent på fredagkvällen alldeles för mycket, men i och med att allt var kylt var det inga problem att göra den på lördagen istället.

Förrätten var fisktacos med kallrökt lax. Där var allt förberett, och de skulle ätas kalla, så där var det bara att lägga ihop allt och hugga in. Vi har aldrig haft kallrökt lax i fisktacos tidigare, men det var jättegott.

Huvudrätten var hjortinnanlår, potatisgratäng, rödbetor och gulbetor och skysås. Köttet var verkligen superfint! Det var förberett men inte färdiglagat, så vi körde i en köttermometer och tillagade det upp till 54 grader i ugnen. Under tiden stod potatisgratängen och betorna också där och blev varma. Såsen kokade vi bara upp lite snabbt på spisen. Köttet blev helt perfekt, lagom rosa rakt igenom och så mört och fint.

Till efterrätt var det äppelpaj med vaniljsås, även det i byggsats. Jag gjorde två portionspajer i creme bruleeformar. I botten hällde jag äppelkompotten och ovanpå den råa smuldegen. Vaniljsåsen fick vi förstås också med.

Vi tycker det blev en suverän trerätters middag som vi väldigt lätt lagade till efter våra respektive ridturer och en hel del utomhusfix. Vi kommer göra så här fler gånger, och kanske testa några andra restauranger också – och hoppas att det här är något som restaurangerna kommer fortsätta med även när pandemin är över.

När matten är borta dansar katterna på bordet

För ett tag sedan skaffade vi larm, både till huset och till sadelkammaren. Idag när vi var iväg fick vi ett meddelande om att larmet hade utlösts i huset. Kamerabilderna från vårt matrum visade enligt vaktbolaget ”husdjur”. Larmet är inställt så katterna inte ska kunna lösa ut det, men om flera katter är på samma ställe finns det ändå en liten risk. Troligen har det alltså varit fler katter på matbordet – alla tre var inne vid tillfället och de två ynglingarna kan hitta på lite av varje. De vet ju att de inte får vara där, men de vet också när vi inte är hemma. Frågan är om de lärt sig att det är en dum idé nu. Jag vet faktiskt inte hur högt larmet låter men det är nog inte jättetrevligt. Men nu vet vi i alla fall att allt fungerar!

Vi tränar WE-bana

Graos och min lördagsutflykt idag blev till Rosdala utanför Tomelilla. Eva som är WE-domare bjöd in till Pay & Ride, på en bana som Ulrik ritat. Det hela var suveränt anordnat, med så generöst med tid på banan att vi kunde prova alla hinder först i lugn och ro och sen dessutom rida banan flera gånger. För Grao är det ett optimalt upplägg, och även om jag tycker han var duktig redan från början så var han förstås spänd, men det blev bättre och bättre med tiden. Första gången vi red banan blev han spänd och hög i formen och allt blev studsigt och oharmoniskt. Andra vändan red jag istället med byten i två tunnor och parallellslalom, så det blev ett mellanting mellan Lätt A och en lätt Msv-bana. Den omgången blev mycket bättre och jag landade på strax över 60%. Det var verkligen skönt att känna att det blev bättre och bättre under tiden vi red, och vi fick massor med bra tips och kommentarer med oss hem.

Våra konditionsrundor

Sedan ett tag tillbaka har Grao och jag regelbundet, ungefär en gång i veckan, ridit en konditionsrunda på egen hand. När Grao är själv i skogen är han mindre stressad än när han har sällskap. På sitt sätt är det lite trist, det är ju trevligt att rida tillsammans med andra. Men å andra sidan, om vi ska rida på lite snabbt för att hålla pulsen uppe så är det viktigare att han har rätt fokus. Grao är ju dessutom en häst som gillar att känna igen sig så det har blivit så att jag rider exakt samma runda varje gång. Han vet precis när han ska svänga, åt vilket håll vi ska och visar dessutom rätt tydligt vilka stigar han gillar. Jag har fått lite olika längd på rundan, men den bör ligga någonstans mellan 11 och 13 kilometer.

Egentligen ”behöver” ju inte Grao bättre kondition än han redan har. Men jag upplever att han mår bra av att få gå på framåt, och jag tror faktiskt att de flesta dressyrhästar gör det. Sen gör det ju inget att han får bra kondition av det, och jag tror faktiskt att vi jobbar upp min kondition samtidigt. Vi rider inte tokfort, men vi travar och galopperar större delen av sträckan. Rundan tar 70-90 minuter sådär, precis lagom. Idag var det rätt mycket folk i skogen, så då får vi ju förstås bryta av och skritta. Grao vet det, men så fort vi passerat vill han öka igen. På det hela taget låter jag honom bestämma tempot, det är bara när underlaget eller förutsättningarna på annat sätt kräver att vi tar det lugnare än han vill som jag bestämmer. Jag tror att vi verkligen gillar de här rundorna båda två. På kartan är grönt skritt, gult trav och rosa galopp.

Ett litet klipp

Jag rider just nu med padd som bygger upp fram i väntan på att få nya sadeln perfekt justerad. Jag hade sedan tidigare en fårskinnspadd med ilägg, men jag tyckte det blev jobbigt och klumpigt så jag köpte en smidigare gummipadd. Just nu åker jag mycket till ridhus, vilket förstås innebär att jag bär på sadeln en del. Jag kom på att jag genom att göra två små klipp fick allt att hänga ihop mycket bättre. Dessutom vet jag att padden ligger helt symmetriskt utan att behöva lägga så mycket energi på det.

Nyanser av rosa

Under dagens träning för Paulinda hade vi fokus på nyanser. Små nyanser. För att säkerställa att jag hela tiden har Grao på hjälperna och med fick jag jobba med tempoväxlingar i den lilla skalan, inte mellan samlade gångarter och mellangångarter utan de små små nyanserna inom samma variation av gångarten. Eller som Paulinda så målande uttryckte det – du ska inte växla mellan rosa och rött utan mellan olika grader av rosa. Arbetet med dessa små nyanser hade jag sedan nytta av både i piruettarbetet och i passagen. Särskilt i passagen blev det jättetydligt att jag fick en mer ridbar passage när jag först arbetade med nyanserna i traven och sedan gick över gradvis i passage. Tidigare har jag jobbat mer på att få en ren övergång trav-passage-trav. Nu funkar det rätt bra och då kände jag att jag verkligen hade nytta av att kunna rida i dragläget mellan trav och passage. Ur passagen vill jag däremot gärna gå fram i bra trav – vilket funkar utmärkt när han ligger så fint i hjälperna.