Äntligen igång igen

Grovtvättmaskinen har ju varit en välsignelse och jag har använt den flitigt. Men i slutet av sommaren började den helt plötsligt slå till jordfelsbrytaren hela tiden. Jag inledde jakten på en reparatör. Det var inte helt enkelt, första firman jag ringde frågade om saker som fakturaadress och sånt, så jag frågade om de över huvud taget jobbade mot privatpersoner. Det brukade de inte, och det innebar dessutom att de inte hade rutiner för rut-avdrag. Det gjorde ju att reparationen skulle bli rätt dyr, så jag valde att leta vidare. Nästa jag ringde hade inga problem med det, och efter att vi hade åkt bort om varandra i några veckor lyckades vi boka en tid när jag var hemma. Reparatören konstaterade att ett av de tre värmeelementen var trasigt. Han skulle försöka hitta reservdelar och sen höra av sig. Tyvärr var det inte riktigt så enkelt. Han konstaterade efter ett tag att originaldelar gick inte att uppbringa. Men han sa att han skulle vara kreativ och försöka hitta en annan lösning, och han hade några reparatörskompisar som han ville diskutera ärendet med.

Efter ett tag återkom han och sa att han kanske hade en lösning. Den är inte perfekt, den ger en effekt på 2500 W istället för 3000 W som det ska vara, men han trodde skillnaden var tillräckligt liten för att det skulle funka. Det är alltså en lågenergimaskin, normalt ligger de på sådär 7500W.

I torsdags var han här och monterade och testkörde ett tag, och i helgen var det riktiga elddopet. Jag tvättade fem maskiner, dvs alla schabrak som vi inte kunnat tvätta på två månader. Och det har funkat! Jag hoppas verkligen det håller i sig, jag har så saknat möjligheten till grovtvätt. I veckan ska jag nog slänga in mattan i köket, och nu har dessutom täckessäsongen dragit igång.

Opererad igen

Under det senaste året har jag ju gjort nageltrångsoperationer på båda stortårna. För ett tag sedan insåg jag att det kanske inte hjälpt riktigt, så jag kontaktade vården igen och fick en remiss till en kirurg. Igår var jag där, och hon tittade på båda tårna och konstaterade att det inte har blivit bra. Båda måste göras om. Hon tog den ena direkt, så jag fick åka hem med bara en sko och en sån där blå tossa på andra foten. Den andra får jag en tid för efter nyår.

När bedövningen släppte igår fick jag rejält ont. Nu har det gått snart ett dygn och det är något bättre, men jag kommer definitivt få tillbringa helgen på soffan, så inaktiv som möjligt. Det är tråkigt! Men jag fick ett bra tips om en serie på Netflix, The Queen’s gambit, så nu sträcktittar jag på den. Om det är uppehåll ikväll ska jag försöka att gå ut till stallet och säga hej till hästarna. I såna här lägen är det skönt att ha fem meter till stallet! Katterna gör mig sällskap i soffan, de ser inget problem med det.

Kultingar

Idag stannade jag med bilen och fotade de här små söta kultingarna genom fönstret. Vildsvin är ju inte så kul vilt, men när de är så här söta smälter i alla fall jag! De var busiga och nyfikna och jag kunde stå och titta på dem ett bra tag innan de bestämde sig för att springa vidare, alla tillsammans i en stor klunga.

Den där hatten

Plötsligt har debatten om hatten blossat upp igen. Ett stort antal dressyrryttare skriver att de månar om sin valfrihet i hatt- eller hjälmfrågan. Jag har inga problem att förstå den känslomässiga relationen till symbolen Hatt, jag har själv skrivit om min egen känslosamma relation till min hatt.

Men jag kan ändå tycka att det är rätt underligt att man i en extremt regelstyrd sport väljer att ställa sig på barrikaderna för just rätten att bära hatt på tävlingsbanan. Samtidigt finns det alltså en formel för hur man räknar ut hur diskret en FEI-godkänd frack måste vara färgmässigt:

Civilians. The following is compulsory at all CDIYH (7yo) / CDIJ / CDIY / CDIU25 / CDI3* /CDI4* / CDI5* / CDI-W and CDIOs, FEI Championships, Regional and Olympic Games: a black or dark blue tail coat or jacket, or other dark colours may be worn within in the international HSV colour scale. Colours having a value for “V” smaller than thirty two percent (32%) according to the HSV model may be approved through application to the FEI. Contrast colouring and piping is allowed.

Jag tycker det finns väldigt många regler som går att ifrågasätta och kanske vrida på i dressyren. Frågan om hatt hamnar inte på den listan över huvud taget, och jag välkomnar obligatorisk hjälm även i internationella klasser.

Mer elände

Grao är på bättringsvägen efter sin kolik. Han har verkat rätt matt och tagen ett tag, och det tog lite tid att få honom att dricka ordentligt, men sakta går det åt rätt håll. Men tyvärr tillstötte det en komplikation efter behandlingen. Grao var ju väldigt svår att sticka och spände halsen så det var svårt för veterinären att hitta ett blodkärl samtidigt som han kastade sig för nålen. Tyvärr resulterade det i ett inflammerat blodkärl. Han svullnade upp rejält på halsen, under sticket.

Efter att ha resonerat med veterinär satte vi in hippotrim och metacam. Dessutom fick vi domosedan utskrivet, sån som man lägger under tungan. Den ska vi ge om vi behöver ta ut veterinär igen, så det inte blir så besvärligt att sticka honom. Dessutom har han fått maten upphängd så han inte behöver sänka huvudet till marken för att äta – han ömmar rejält i svullnaden. Jag tempar honom dessutom två gånger dagligen för att hålla koll på att han inte försämras. Hittills har han i alla fall varit feberfri, och svullnaden har gått ner en hel del nu, så det verkar gå åt rätt håll. Med inflammation i kroppen ska han förstås inte röra sig mer än nödvändigt, så nu får han stå ensam i en rasthage om dagarna ett tag. Glädjande nog dricker han i alla fall bra nu.

Mitt andra hem?

Under hösten håller jag en hel del kurser i Stockholm, vilket förstås innebär mycket resor och boende borta. Jag har valt att boka in mig på samma hotell hela tiden, Best Western Bentleys på Drottninggatan. Det är ett trevligt och personligt hotell med riktigt bra läge. Att det är i en byggnad från förra sekelskiftet med en vacker gammal hiss från Graham Brothers gör dessutom mig lite extra glad. Jag är ju rätt nördigt intresserad av den tidsepoken.

Läget på övre delen av Drottninggatan, mot Vasastan är förstås bra för att det är centralt, men också för att jag är lite extra förtjust i de här delarna av stan. Jag bodde inte så långt härifrån ett halvår 1990 och kan kvarteren utan och innan. Dessutom är det ett idealiskt läge för enklare mat på kvällarna. När jag ska äta ensam vill jag ju ha ett ställe som inte bygger på att man ska sitta och umgås med sitt sällskap, utan det ska vara gott och rätt så effektivt. Här finns flera mindre ställen med både takeaway och enklare barserveringar. Den här gången var jag av förklarliga skäl rätt trött om kvällarna och valde att ta med mat upp på hotellrummet. På tisdagkvällen blev det tacos och hemgjorda tortillachips från källarrestaurangen La Neta, och på onsdagen valde jag decomposed samosas från Indian Street Food. Båda ställena ligger precis intill hotellet, och båda har utsökt mat! En annan fördel med att bo centralt är att jag bara kunde ta hissen ner och köpa en glass när hettan från den indiska maten blev överväldigande.

Det är dessutom trevligt att vara stamgäst på ett så personligt hotell. Förra vistelsen blev jag uppgraderad till ett dubbelrum med takterass. Jag tackade och uttryckte min uppskattning, det var verkligen fint! När jag kom sent i måndags kväll visade det sig att de hade blockat ett likadant rum till mig hela dagen, så ingen annan gäst skulle få det. En annan rolig sak var att jag i tumultet i måndags inte fick med mig min namnskylt, så jag gjorde en egen handskriven. När receptionisten råkade se den gjorde hon en utskrift åt mig, så jag fick en proffsigare skylt, helt fantastisk service! Det är inte jättekul att bo borta, men sådana här saker gör det så mycket trevligare.

Mardrömmen kolik

Grao har genomlevt några tuffa dygn. I söndags visade han koliksymptom. Han hade magljud och bajsade men mådde klart dåligt, så vi ringde ut jourveterinär. Hon konstaterade också bra magljud, och normal doft och funktion från magsäcken och inga direkta problem rektalt, men ändå kolik. Han fick två sorters kramplösande och sondades med paraffinolja och vatten. Jag var så imponerad av honom när veterinären förde ner sonden genom näsan, utan att han fått lugnande. Hon ville inte ge det, för det skulle försvåra för oss att ha koll på hur han mådde. Kanyler är han däremot inte så glad i, han är svårstucken intramuskulärt, och det blir förstås än svårare att hitta ett blodkärl på honom, men även det löste den duktiga veterinären. När hon åkte sent på kvällen såg han ut att vara på bra bättringsväg. Vi promenerade honom 10-15 minuter varje timme fram till 2, sedan en gång kl 4 och en gång kl 6. Jag longerade även ett par gånger och lite trav verkade hjälpa magen så han kunde bajsa. Men klockan 6 tyckte vi att han såg lite hängig ut och framåt åttatiden kom det nya kolikkramper. Jag ringde direkt veterinären igen, och han fick mer av samma behandling. Jag skulle egentligen ha åkt till Stockholm för att jobba på morgonen, men jag lyckades organisera om med hjälp av goda kolleger och fick tåget ombokat till eftermiddagen.

När det var dags för mig att åka hade han varit stabil några timmar, men vi visste ju att den kritiska tidpunkten var när effekten på den kramplösande behandlingen släppte – det var då de nya kolikkramperna kom på morgonen. Ulrik fick alltså hålla stenkoll på honom under hela kvällen och på egen hand utföra de nattliga promenaderna en natt till. Nu har det gått ytterligare ett dygn och läget har varit stabilt. Han är dock inte uppe på full matranson än. Nu längtar jag hem för att själv få vara hos honom, även om jag vet att han är i goda händer.

Medalj till Matilda och Xipo

Idag har Matilda gjort sin tävlingsdebut i WE. Hon har ju tränat lite WE med honom här hemma med oss under sommaren, och Ulrik frågade henne om hon ville testa att rida det första Skånska mästerskapen i WE, som skulle avgöras i Lätt A, precis den nivå Matilda har tränat på. Det ville hon, så under de senaste veckorna har Ulrik drillat henne i teknik och jag har hjälpt till att titta på dressyrprogrammet.

Tävlingen hölls i Hässleholm, men med en starttid strax innan kl 14 för dressyren hade vi ändå en bekväm morgon. Tyvärr hålls ju tävlingarna nu utan publik och varje ryttare får bara ha med sig en medhjälpare, så Ulrik fick stanna hemma och ha koll via den utmärkta onlinerapporteringen. Josefine och Hoppsan var också med och vi hade en toppendag, med fint väder, duktiga ryttare och hästar och bra fikabröd. Matilda och Xipo skötte sig båda alldeles extra utmärkt och red tre jämna ritter med en tredjeplats i dressyren, en femteplats i tekniken och en fjärdeplats i speeden. Det räckte till en tredjeplats både i klassen och i distriktsmästerskapen! Hon fick jättefina rosetter och ännu finare vinglas i pris. Xipo fick morötter!

Grattis till både Matilda och Xipo!

Ooooops

Idag skulle jag få min sadel kollad, jag har ju tyckt att det är något som stör/begränsar Grao i samlingen ett tag. Jag ville vara säker på att det inte var sadeln och eventuellt justera den lite.

Tyvärr konstaterade vi snabbt att ja, sadeln begränsar honom, men inte som jag trodde genom att vara trång fram utan genom att trycka bak. Jag fick prova några andra sadlar och kände en tydlig skillnad när ländryggen inte fick tryck på sig. Min gissning är att han under de senaste månadernas arbete med mer samling har musklat sig i ländryggen, just där sadeln slutar, och det är därför den trycker där nu. Jag upplevde inte alls att det var så här för ett tag sedan, men det har förstås kommit smygande.

Så jag råkade beställa en ny sadel, en Amerigo dressage HC Pinerolo. Modellen är tydligen helt jätteny. Sadeln jag provade var inte perfekt för mig, men med en helt måttad sadel ska det också lösas förstås. Framför allt är det knästöden som var för stora, ett vanligt problem för mig. Det är ju lätt åtgärdat när man köper ny sadel, och jag beställde dessutom såna knästöd som man sätter med kardborre, så de är lätta att både flytta och byta ut.

Nu måste jag bara hitta en vettig lösning i åtta veckor, tills den nya sadeln kommer. Och förstås sälja min fina Erreplus Adelinde.