Platsens betydelse

I veckan som gick gjorde en kollega till mig en klok reflektion. Han konstaterade att vårt minne ofta kopplar saker till den plats där vi hört eller gjort det. Särskilt tydligt blir det med saker som vi gör tillsammans med andra – vi kan i många år referera till ”det vi arbetade fram när vi var i Göteborg” och alla vet vad vi menar.

När jag höll på med staketet nere i vår skogshage häromdagen kom jag att tänka på ett specifikt kapitel i en bok. Jag insåg ganska snart varför – förra året när jag röjde på exakt samma ställe hade jag den boken i öronen, och på det stället hörde jag det kapitlet. Jag kom ihåg förvånansvärt många detaljer!

För oss som håller utbildningar är det här naturligtvis en intressant aspekt – blir det svårare för våra deltagare att komma ihåg vad de lärt sig när de suttit hemma vid sin dator i zoom – precis som de gör alla andra dagar?

Ulrik och Xipo skjuter pilbåge

Ulrik har ju skjutit pilbåge ett tag, och idag var det dags för honom att ta nästa steg, att skjuta från hästryggen. Han hade bokat en heldagskurs på ÅB Horse Event för att få hjälp och lära sig grunderna.

Xipo fick börja med att gå ut i en hage full med maskrosor, och under tiden som husse fick lite teori och avsutten träning passade han på att mumsa så mulen blev gul.

Sen fick Xipo komma med in i ridhuset och titta på och lyssna lite på pilbågsljud. Det var inga större problem tyckte han, första gångerna ryckte han till lite, men värre än så var det inte. Vi fortsatte med att gå fram och tillbaka med husse bredvid. Husse skjöt på målen under tiden han gick.

Efter lunch var det dags för uppsittning. Ulrik började med att skritta och skjuta på de båda målen som var uppställda med ungefär 30 meter emellan. Bara att hinna ladda om var en utmaning, men i skritt gick det riktigt bra. Sen testade de med lite trav och växlade sedan med trav och skritt och med att stå still och skjuta – allt för att inte lära in full fart utan träna på att Xipo skulle lyssna på vad Ulrik ville. Hans händer är ju förstås upptagna med pilbågen, så han måste rida helt utan tyglar. De testade även lite i galopp, och gick sen tillbaka till skritt för att inte lära in att fortare är bättre.

Som examensprov fick de sedan gå ut på utebanan och rida några vändor och skjuta där. Det gick verkligen jättebra! Ulrik kunde reglera tempot och byta gångart, även bryta av och sakta in utan problem, Xipo skötte sin del och Ulrik kunde fokusera på att skjuta. De var verkligen superduktiga!

Vårsysslor

Idag har vi gjort den årliga genomgången av staketet nere i vår skog. Det är bra att göra det innan växtligheten, framför allt nässlorna, hunnit växa upp alltför mycket. Förra året och även året innan röjde vi rejält med sly, grenar och björnbärssnår runt staketet. Det hade vi glädje av i år, det var betydligt mindre att göra nu. Hästarna har tillgång till skogen både sommar och vinter, och det är verkligen fint där nere – även om det är lite väl tätt med träd. Vi satte även upp vår bromsfälla. Även om vi inte har jättemycket insekter så finns det ju ändå en del – och fällan verkar göra ett bra jobb.

Magnifikt

Till sist kom våren även i år, och nu står magnolian i praktfull blom. Det är verkligen kul att se hur den växer och utvecklas år för år, nu är den ju verkligen ett riktigt träd. Vi planterade den 2015, då var den bara en hög käpp!

Praktiskt

För ett bra tag sedan fick jag en Stübben equisoft-sadelgjord av Ulrik i födelsedagspresent. Jag blev jätteglad. Grao blev något mindre glad. Den var NY och ANNORLUNDA. Han ville ha sin vanliga enkla gjord faktiskt! Jag lade undan gjorden ett tag, men i samband med att jag fick min nya sadel bestämde jag mig för att testa den igen. Det är ju ändå en väldigt bra gjord. Och nu funkade det utmärkt, Grao var helt nöjd med den helt plötsligt.

Förutom att gjorden sitter bra, är mjuk och rörlig så har den en smart konstruktion. Man kan ta isär den och bara tvätta själva fodret. Mycket bra, särskilt för en häst som svettas såna mängder som Grao gör. En vända i tvättmaskinen, sen är gjorden som ny igen.

Rosenträdgård

I helgen har jag gjort färdigt årets första större trädgårdsprojekt. Jag har röjt upp fyra äldre rabatter som har varit svåra att få ordning på ordentligt. I dem har jag sedan planterat nya rosor. Samtliga rabatter har våra vackra stenväggar som bakgrund, så jag har valt rosor som jag tror blir fina mot graniten. Förutom färgen ville jag att det skulle vara remonterande buskrosor med rätt mycket doft. Samtliga rosor är beställda barrotade från Flora Linnea. Jag fick dessutom utmärkt rådgivning av dem, tack för det!

Den första rabatten är på stallets västgavel. Den var egentligen inte så besvärlig, jag hade en hel del digitalis och en hortensia i den. Dessutom var den rätt full med lökar, framför allt påskliljor. Jag grävde upp hortensian och planterade om den på annat ställe. De flesta lökarna blev också omplacerade. Sen grävde jag igenom jorden ner till ca 50 centimeters djup och plockade alla rötter och blandade i gödsel från vår gödselstack. I den rabatten planterade jag sedan fem plantor av rosen Heidi Klum.

På innergården har vi två rabatter, en i sydläge och en i västläge. Den i sydläge har varit väldigt vildvuxen med gamla, ostyriga röda rosor, viltskott från en schersmin som vi tog bort första året och dessutom massor med malvor och stockrosor. Här fick jag hjälp av ett proffs att rotfräsa rabatten för att minska risken för att det kommer en massa skott igen. I den andra rabatten satte vi för fem år sedan rosen Midnight blue. Den lät jag stå kvar, men grävde igenom resten av rabatten ner till en halvmeters djup. Här har det tidigare stått en björnbärsbuske, som också fortfarande skickar ut en del skott. Vi får se om jag lyckades bli av med den nu eller om den återkommer. I den frästa sydrabatten blev det nu fem stycken Reine des violettes. I västrabatten kompletterade vi med två stycken Midnight blue till.

Det största projektet var ändå sydsidan av gästhuset. Där tog vi ner ett plommonträd för några år sedan, och sedan dess har vi haft stora problem med aggressiva viltskott med ett par centimeter långa taggar. Skotten växte ett par meter på höjden på en säsong och tog över allt. Innanför alla skotten satt även här gamla och förvuxna röda rosbuskar, som var svåra att rädda. Här fick jag en ganska stor yta uppfräst. Jag gjorde en ny rabatt där jag använde ett par överblivna slipers från ridbanebygget som kant. Det som återstår här är att jämna till resten av ytan och så in gräs så det blir en liten gräsmatta utanför. Rosorna här är nio stycken Mainzer fachtnacht.

Vi fortsätter med banträning – WE

Åter igen har Grao och jag varit hos Eva Nilsson på Rosdala och tränat på att rida WE-bana. Den här gången valde vi att snäppa upp och rida på Msv B-nivå. Det innebar att vi fick testa alla möjliga varianter i galopphindren – bibehållen galopp, byten i språnget, enkla byten och galopp – skritt – galopp. Vissa saker är vi riktigt nöjda med. Sidvärts över bom (åt lätta hållet då) går som ett rinnande vatten, bron funkar jättebra, galoppen är bitvis riktigt samlad och fin, övergångarna galopp-skritt – galopp är jag också väldigt nöjd med rent generellt.

Enkelslalomen blev däremot lite för svajig, särskilt i de förvända bågarna. Där måste jag hålla ihop ännu mer, särskilt när avståndet är 6 meter som här. Grinden har ju alltid varit svår för oss, men jag är nöjd med att Grao blir lugnare och mer sansad. Vi klarar grinden, men på sikt vill jag ha mer kontroll i varje steg. Nu låter jag honom rinna iväg lite för att inte stressa honom – jag tycker det i dagsläget är bättre. I klockan var han lite för ivrig att gå bakåt. Där valde jag att korrigera honom framåt då och sen kräva att han väntade på signal att gå bakåt. Samma sak vid bordet – jag valde att strunta i att lyfta kannan utan prioriterade istället att försöka få honom att stå still så länge jag ville.

Eva kommer med så bra instruktioner så jag vill hellre använda min tid för att träna och få hjälp med hindren än att rida en normal Pay & WE – men vi red förstås hela banan också, två gånger. Första gången var sådär, andra var jag riktigt nöjd med, även om jag hade fått underkänt på både klocka och bord på en tävling.

Lite extra kul var det att vi träffade Josefine och Hoppsan också – de gjorde en superfin runda!

Jag vet att Eva låter banan stå uppe några dagar till, så passa på och åk dit om du har möjlighet! Hon kommer även ha WE-aktiviteter under hästrundan första helgen i juli.

Trädgårdsarbete

Så här års känns det alltid som det är mer att göra i trädgården än det finns tid till. I helgen gjorde jag iordning växthuset och planterade ut tomaterna. I år tyckte jag att jag hade begränsat mig hyfsat och hade en rimlig mängd tomatplantor, men naturligtvis hade jag ändå några fler än jag har plats för. Dem satte jag ner direkt i gödselstacken. Förra året odlade jag pumpor så med utmärkt resultat, men de är ju kända för att ha stort näringsbehov – och klara näringsrik jord. Jag har ingen aning om tomatplantorna klarar det, men tänker att det är värt ett försök i alla fall. Jag har även tre krukor med busktomaten Vilma. De står just nu i ett fönster i stallet, men ska sedan planteras ut i större krukor på innergården. Gurkorna står fortfarande inne på glasverandan och väntar på lite högre temperaturer.

Jag har även påbörjat vårens projekt. Det är fyra rabatter som jag tömmer helt och ska sätta nya rosor i. Det blir en sort i varje rabatt, så fyra olika sorter totalt. Det som de har gemensamt är att de passar bra mot våra stenväggar, de är remonterande, de doftar och så förstås att jag gillar utseendet på dem. Två av rabatterna har jag fått professionell hjälp med att fräsa upp – det var alldeles för mycket gamla rötter i dem för att det skulle gå att göra bra för hand. Den längsta rabatten gör jag om helt och lägger ny kant mot gräsmattan – vi har ett par slipers kvar från ridbanebygget som passar perfekt där. Rabatterna är inte helt klara, men vi är en bra bit på väg, så jag hoppas att hela projektet kan bli klart inom någon vecka eller så – men rosorna som jag beställt har inte kommit än.

Det är fortfarande massor med vårarbete kvar i trädgården, så jag hoppas på lite bättre väder framöver – det ska ju helst vara skönt att vara ute och jobba också.

Grao Duqutig

Idag har Grao och jag varit hos Paulinda och tränat. Det blev också premiär för mina nya vardagsridstövlar, mina första någonsin med helsnörning. De funkade superbra, och framför allt är det så bra sko, bra sula, bra uppbyggd i foten. Sköna från början.

Själva träningen var så rolig, en riktig energiinjektion inför helgen. Grao var visserligen rätt spänd och känslig när jag skulle sitta upp, så jag fick lägga en stund på att få honom lugn och fokuserad. Men redan från början upplevde jag honom rakare och mer väl placerad under mig än tidigare, något som även Paulinda kommenterade. Jag har lagt rätt mycket arbete på just det senaste tiden, och det är så kul när man känner att sånt arbete ger resultat. Det jag har gjort handlar ju om ganska lågmält och tålamodskrävande detalj-jobb, men när det ger så här bra resultat är det jätteroligt. I och med att galoppen var så fin redan från början gick vi ganska snabbt över till att göra byten. Där upplever jag att poletten verkligen har trillat ner nu. Han kan vara lite efter eller före med frambenen i samma språng, men bytet är i ett språng, på hjälpen och väldigt ofta helt rent. Det vi ska göra nu är att jobba på att göra dem ur ännu mer samlad galopp.

Vi kollade av några skolor i trav, men de var Paulinda så nöjd med så dem dröjde vi inte vid. Istället gick vi över till att jobba vidare med piruetter. Precis som tidigare började vi med att galoppera samlat på en tiometersvolt och när galoppen är tillräckligt samlad plockar jag in bakdelen innanför spåret. Det gjorde vi bättre än vi gjort tidigare, så nu tyckte Paulinda att vi skulle gå vidare till nästa steg. Vi samlade till en stor arbetspiruett, och mitt i den bröt vi av till skritt och fortsatte med en stor skrittpiruett. Den stora svårigheten var att få skritten riktig långsam, steg för steg och dessutom korta steg, utan att tappa storleken på vändningen. Det är så lätt att göra vändningen snävare när man försöker rida långsammare. När vi fått lite bra skritt fattade vi galopp igen, första språnget med tanken framåt och sen fortsätta på vändningen för att inte riskera att vi börjar gå bakåt. Det här var en så bra övning för oss på många plan. Förutom att det hjälper oss att få riktigt bra piruetter så bidrar det i arbetet med att kunna skritta lugnt och rakriktat varvat med galopp – något vi lagt mycket arbete på.

Vi avslutade med lite piaff och passage. Passagen blir bättre och bättre, men det vi hade lite problem med idag var ingången i passagen – vi tappade lätt takten i början men lyckades få till det efter några meter. Jag måste också hitta finliret med hur mycket framåt vi ska rida – när det blir helt rätt har han en rejält stor och luftig passage som är härlig att sitta i. Med piaffen jobbade vi vidare med piaff ur trav, fram några meter och sen piaff igen. Där ska jag inte gå framåt för länge, utan bara några meter och sen tillbaka. Att vi går fram är för att inte tappa takt och framåtbjudning och det räcker med ett par meter. Han får inte hinna glömma att det är piaff vi jobbar med. Piaffen är svårare för honom, men han jobbar på jättebra.

Vi var trötta och jättenöjda båda två tror jag! Träna är verkligen bland det roligaste som finns och jag är så glad för min toppentränare.