Bättre än man kan tro

Dagens tävling är jag mer nöjd med än vad resultatlistan visar. Jag var jättesist i båda klasserna. Så, nu är det sagt, över till det som gör att jag ändå är lite nöjd.

Framridningen till Lätt Bn var för det första riktigt bra. Jag sa till min medhjälpare att ”om det går dåligt på banan, påminn mig om hur fin han var på framridningen”. Vi har ju inte alltid haft sådär fina framridningar, så bara det var en stor seger.

I programmet i Lätt B kämpade vi en hel del med att hitta en tvåtaktig gångart någonstans i registret mellan passage och sken. Vi lyckades inte. Rätt mycket av traven gick i någon slags trav med passageanslag och när jag tryckte fram hittade vi inga nyanser. Jag är däremot jättenöjd med våra travlängningar, som ju i Lätt B görs i lättridning (valfritt, men självklart väljer jag det). Även i galoppen kämpade vi en del med att hitta takt och tempo, och dessutom fick vi ett omslag i ena galoppökningen. Resultatet blev 61,3%.

Inför Lätt A:3 fick vi ytterligare en bra framridning, jag valde dessutom att rida fram rätt kort eftersom klasserna låg nära varandra. Inne på banan är min upplevelse att jag fick ett av de mest harmoniska och ridbara Lätt A:3 jag någonsin ridit. Nu hittade vi traven, och även högergaloppen var riktigt bra. Vänstergaloppen hade vi tyvärr lite strul med, och det kostade många poäng. Men det som kostade oss allra mest tror jag var att vi inte fick några högre poäng alls. Vi fick två sjuor, och sen massor med 6,5, men desutom ett gäng missar då. Det resulterade i 61,8%, inte något toppresultat det heller.

En skillnad mot tidigare tävlingar som jag ändå är väldigt glad för är att jag uppfattade honom som ridbar och känslig även när han var spänd. Grao kan ju växla mellan totalt okänslig/okontaktbar till hypersensitiv, och nu låg han mer åt det hypersensitiva hållet. Det blir på det hela rätt svårridet,allt är lite överkänsligt så att säga, men är ändå så mycket bättre än okontaktbar. Mer hänger förstås på hur väl jag rider, och alla mina missar blir jättetydliga. Men det är ju ett mycket bättre läge att arbeta ur ändå.

På spåret

De senaste två ridpassen har varit förberedelser inför morgondagens tävling. Igår drog jag upp en medellinje och satte dessutom ut pottor att rida mellan. Nu skulle vi minsann få raka uppridningar på medellinjen. Minns ni att det ”förr” alltid fanns en markerad medellinje när man tävlade. Jag minns faktiskt inte när den försvann, men det borde ha varit sådär 15-20 år sedan. Jag har många gånger gått med kratta, skrapa eller liknande och dragit upp medellinjer när jag varit funktionär i alla fall!

Medellinjen var i alla fall en bra hjälp för mig för att hitta rätt. Jag har en tendens att vända lite för tidigt och hamna vid sidan av linjen. Det blev ju extremt tydligt nu. Jag passade även på att använda medellinjen för att få exakt tio meter stora volter. Jag insåg att det var ett utmärkt hjälpmedel och ska försöka komma ihåg att göra det fler gånger. Det är ju dessutom väldigt enkelt gjort.

Idag var vi och red öppen bana på tävlingsplatsen. Grao tog det hela förvånansvärt bra, och jag red igenom Lätt A:3, det högsta programmet jag rider, utan något drama. Jag höll dock kraven på honom ganska låga för att inte orsaka onödig spänning idag. Om han känns fin imorgon höjer jag troligen ribban lite högre. Det stod tre domarbord i ridhuset, det kommer ju även vara högre klasser med tre domare, och av någon anledning var det högraste domarbordet det som var riktigt skumt. Vi hade lite problem att rida mot det först, och i programmet har vi en galoppökning rakt emot det. Därför fick vi lägga lite extra energi på det hörnet. Han var ju aldrig helt avslappnad, men i alla fall hyfsat ridbar – det är jag mycket nöjd med i dagsläget.

Nu är vi preppade och laddade inför morgondagen! Det är ju jättelänge sedan vi tävlade, så jag är beredd på att det kan bli problem. Sist jag tävlade var faktiskt just här, och då tog jag mig inte igenom Lätt A:3, jag fick utgå. Målsättningen nu är att fullfölja, men såklart vill jag göra det bra också. Helst!

Åttio plantor senare

Årets insatser för att minska arbetet med ridbanekanterna avslutas med ett projekt för att minska jobbet med att trimma området utanför kanten. Efter att vi hade fräst upp kanterna och frilagt sliprarna bestämde vi att vi skulle plantera vintergröna, Vinca Minor, runt banan. Det är en fin marktäckare som, liksom namnet antyder, är vintergrön. Den har flera fördelar för oss. Den första är att den är låg, den håller sig på ca 10 centimeters höjd. Det gör ju att vi får en perfekt höjd på växtligheten runt. Nästa fördel är att den klarar av både skugga, halvskugga och sol. Det gör att vi kan ha den på alla sidor runt banan. Den sista fördelen är växtsättet. Den kryper utmed marken, och på utlöparna bildas det rötter. Från rotpunkterna växer det ut nya rankor, det blir som en ny planta ute på rankan. Det gör ju att om den väl etablerar sig bra så är den extremt livskraftig och spridningsbenägen. Förhoppningsvis tar den på sikt över det ogräs som annars växer där. Vi har tidigare köpt 30 plantor i två omgångar och planterat. Idag fick vi de sista 50 som vi hade beställt på en plantskola. Det var ett rätt drygt kvällsjobb att rensa ogräs, plantera och vattna alla plantorna, men efter att vi tillsammans lagt över sex timmar på detta efter jobbet är det klart! Nu vill vi ha regn och vi vill att de etablerar sig och tar över allt så snabbt som möjligt!

Pumpabröd

Pumporna på gödselstacken är väldigt produktiva, det finns massor med pumpor av olika sorter nu. De flesta är förstås inte färdiga än, men en pumpa av sorten Uchiki Kuri har varit mogen ett tag. Jag funderade lite på vad jag skulle göra med den, och valde till sist att riva ner den i morgonens frukostbröd. Jag gjorde alltså en deg som skulle kalljäsa igårkväll och bakade ut brödet till frukost på morgonen. Det är alltid så smaskigt! Jag gjorde en enkel vanlig deg med 5 dl vatten, 1 dl olja och 50 gram jäst, blandade i den rivna pumpan och en blandning av vetemjöl special och grahamsmjöl. Sen fick det jäsa över natten och jag bakade ut det som portionsbullar. Pumpan tillför lite smak, men framför allt gör den brödet väldigt saftigt. Jag var lite för trött igårkväll för att ta vara på pumpakärnorna och rosta dem, men nästa gång gör jag nog det också.

Välskrapat

Som jag skrivit om tidigare har vi lagt en hel del arbete på hörnen och kanterna på vår ridbana i år. Nu är hörnen helt ogräsfria och sliprarna frilagda och vi vill gärna att det ska förbli så. Då och då stannar vi när vi sladdar och lyfter in sladden i hörnet så vi inte ska missa dem varje gång. Men vi har också funderat lite på det där med kantskrapa. Vi har ju en liten skrapa på vårt sladdgaller och den gör helt klart nytta. Vi behöver inte alls skotta kanterna så ofta sen vi skaffade den. Men våra vänner har en handdragen skrapa som vi lånat någon gång – och den var ännu bättre. Vännerna köpte den på Equitana och den verkar inte finnas i Sverige. Jag letade upp företaget som säljer dem. De hade en webbshop men levererade bara inom Tyskland. Jag mailade och de svarade snabbt med en offert för leverans hem till oss. Vi bestämde oss för att slå till, och någon vecka senare kom vår lantbrevbärare körande med den.

Skrapan dras som sagt för hand, men den är inte alls tung. Det går hur enkelt som helst att dra den ett varv runt banan. Bäst blir det om man drar skrapan efter man sladdat. Är det ojämnt hoppar den lite. Vår plan nu är att dra kanterna med skrapan varje gång vi sladdat i ca två veckor. Det blir lite bättre för varje gång. Dessutom kan vi ju dra den ända in i hörnen, så skrapandet bidrar till att hålla dem ogräsfria. Efter det tror vi att det räcker att dra skrapan ungefär en gång i veckan, eller kanske till och med varannan vecka.

Laddat i ladorna

Idag har vi fyllt upp vinterförrådet av halm och havre. Vi strör ju inte med halm, men tycker det är bra att ha för att förlänga hästarnas tuggtid och mängden fibrer de får i sig. Vi har dessutom alltid grovfoder med hög kvot mellan protein och energi – i år ligger den runt 9. Det gör ju att det går utmärkt att komplettera med halm, som bara innehåller energi och inget protein. Jag stötte på en grannbonde på den lokala macken häromdagen och beställde ett lass halm i småbal. Havre hade jag redan beställt av samma bonde.

Halmen lassade vi in i ett fristående uthus vi har, 100 balar gick in bra, och vi kommer ändå in och kan hämta annat som finns där. Havren fick vi till ett jättebra system för. Den kom i två storsäckar med ”tapp” i botten. Bonden höjde bara upp dem i lagom höjd och så tappade vi ner i våra tunnor. Nu kom verkligen den stora soptunnan på fyra hjul som jag köpte väl till pass. Den och alla tunnor vi hade tillgängliga blev fulla – det gick precis jämnt ut. Nu är vi välförsedda ett bra tag framöver.

Längs medellinjen

Idag hade Grao och jag satt väckarklockan för att åka och träna för Paulinda. Eller ja som ni förstår är det halva ekipaget som sätter klockan, den andra halvan behöver någon som har koll på tiden.

Eftersom jag planerar att tävla lite framöver så fokuserade vi på sånt som är bra att kunna på tävling och lade sånt vi än så länge inte behöver åt sidan. Mitt första önskemål var att träna uppridningar. De är svåra, och de blir inte lättare av att de är allra först i programmet när Grao är som allra mest spänd. Det är ju rätt synd att börja med att ge ett dåligt intryck men tyvärr är det stor risk för det för oss. Därför – träna!

Vi gör inte halt på medellinjen när vi tränar. Halterna tränar vi istället utmed spåret. Det är förstås för att ha bjudning ända in i halten när vi tävlar, så inte nedre halvan i ekipaget vill briljera och göra halten direkt när vi vänder upp. Han vet ju!

Det var helt rätt att träna på uppridningar. Vi gjorde dem verkligen skitdåligt. Så fort jag vände upp blev Grao spänd och backade av. Jag kompenserade genom att driva för att få fram honom framför skänkeln. Då bytte han galopp. Oavsett vilken galopp vi hade från början. Jag fick först bryta av till trav, trava fram och sen fatta ny galopp när jag var på långsidan igen. När det inte heller löste problemet fick jag testa att rida så långsam galopp jag kunde på medellinjen. Det gick något bättre och vi gav oss. Vi fortsatte sen med lite linjer ur Lätt A:3. Både skänkelvikningarna, ryggningen och förvända galoppen gjorde vi riktigt bra. Travökningarna var inte så dumma heller även om det är en svårighet för oss. Nu red jag lätt i dem och fortsatte ökningen en bit efter vi nått långsidan, och det gör ganska stor skillnad. Tanken är att rida så på träning för att sen kunna sitta ner på tävling. Galoppökningarna däremot är vi världsstjärnor på!

Efter att vi ridit linjerna frågade Paulinda vad jag ville använda mina sista minuter till. Jag frågade om det var dumt att göra ett par uppridningar till, och hon tyckte att det var en bra plan. Jag kände att jag fått rätt bra stuns och balans i galoppen efter att ha ridit de förvända, så jag hade hopp om att vi skulle kunna avsluta bättre än vi började.

Det gjorde vi! Vi gjorde en bra uppridning från varje håll – och det kändes ju som en bra avslutning på ett bra pass.

Höskräpfritt

Torkan som varit ett tag har gjort att vi har börjat stödutfodra våra hästar med hö. Varje morgon och kväll får de en skottkärra från en rundbal torrhö. För att inte få hö som blåser omkring på hela gården (eller egentligen i rasthagen som vi går igenom till hagen, men ändå) har jag tagit till lakanstricket. Det här höt är dessutom väldigt kortstråigt och smuligt, så det gör dessutom att jag kan få med lite mer på varje lass. Jag lägger helt enkelt ett lakan i framkanten på skottkärran, lassar på lasset och viker sen över lakanet och stoppar om. Det är snabbt, enkelt och funkar utmärkt!

Projektredovisning: Repgrind

I våras bestämde jag mig ju för att ta itu med hindret repgrind på riktigt. Jag köpte mig ett par hinderstöd för att kunna träna kontinuerligt hemma. Nu är det dags för slutrapport i projektet.

I början satte jag upp repgrinden nästan varje dag då jag red på ridbanan. Jag bröt ner det i delar och tränade länge på en del i taget. Jag red intill och stod nära repet. Jag red intill, lyfte och satte tillbaka, jag gick genom grinden avsuttet och höll i grinden, jag red alla moment utan rep och så vidare. Nu är vi i hamn med projektet, i alla fall på hemmaplan och i standardutförande.

Nu får vi träna vidare på andra grindar på bortaplan och förstås med den andra varianten, att gå baklänges genom grinden. Sen borde jag förstås bygga mig en trägrind också. Jag har gjort ritningar.

Mer om framme för skänkeln eller framför skänkeln

Häromdagen när jag red slog det mig att övningen ”tre volter” som finns i dressyrprogrammen i WE kan fungera bra för att illustrera skillnaden mellan ”framme för skänkeln” och ”framför skänkeln”.

Om du rider volterna precis som de är i WE-programmen, dvs först en 20-metersvolt i mellangalopp, följt av en 15-metersvolt i arbetsgalopp och en 10-metersvolt i samlad galopp, alla från samma punkt, så måste hästen vara framför skänkeln för att volterna ska bli bäriga och övergångarna stabila. Varje gång du gör en övergång till ny volt och högre grad samling får du upp hästen lite mer framför dig. På så sätt hjälper även övningen till med att öka graden av ” hästen framför skänkeln”. Ju bättre övningen fungerar, desto bättre har du troligen hästen framför skänkeln.

Om man däremot väljer att göra volterna tvärt om, dvs börjar med den samlade lilla volten och sen går mot större och snabbare – då kommer du direkt märka hur väl du har hästen framme för skänkeln. Du kommer ju behöva ha en omedelbar respons framåt vid varje övergång, ju tydligare och bättre den är, desto mer är hästen framme för skänkeln.