Odlingar

I helgen hade jag planerat att plantera om tomaterna och grönkålen som vuxit sig alldeles för långa i pluggbrättet. Jag ställde dem dumt nog inte ute på glasverandan där det är lite svalare och ljusare, utan i köksfönstret för att jag skulle se dem och komma ihåg att vattna. Det gick alltså sådär.

När jag sen skulle plantera i helgen insåg jag att jag inte hade någon jord alls. Jag köpte en påse på kvällen, men hann inte plantera, så idag tog jag itu med det. I pluggbrättet sätter jag sju av varje sort. Nu väljer jag ut de fyra starkaste och planterar i krukor. Jag har en lysrörsarmatur som egentligen är en skrivbordslampa som jag sätter över, inställd med timer. Dessutom står de i ett hörn av söder- och västerfönster så ljuset brukar räcka. Temperaturen är 16-18 grader, även det tycker jag brukar vara lagom. Jag har också lärt mig att sätta en etikett i varje kruka. Av erfarenhet.

Küren tar form

I helgen har vi tagit några steg till mot en färdig kür – eller egentligen handlar det ju om en musiksatt Lätt A:1. Jag gissar att det finns folk som är lite nyfikna på det rent praktiska arbetet, så jag tänkte göra en enkel beskrivning av hur jag och Ulrik har jobbat. Jag utgår alltså från ett färdigt program, ska jag göra en riktig kür måste jag ju allra först sätta ihop ett program som passar mig och min häst, som lyfter våra styrkor och visar fram våra bästa sidor. Det här handlar alltså bara om att sätta musik till programmet.

Först måste jag välja lämplig musik. Vi har ett tema i vårt lag, så jag plockade ut ett antal låtar på temat, det blev en spellista på ungefär 40 minuter. Sen red jag med musik i öronen och kände hur låtarna kändes att rida till. Efter det valde jag ut 2-4 för varje gångart.

Nästa steg var att filma programmet. Jag hade ju det redan filmat från tidigare tävlingar, så jag har använt mig av en sådan film. Filmen är ändå hyfsat färsk, så jag tror att den kan stämma rätt bra. Efter att ha tittat på den, funderat och lyssnat på musik valde jag ut fyra låtar som jag vill använda mig av.

Nästa steg var att klocka programmet. Jag skrev ut ett protokoll och använde mig av tidmarkeringarna på filmen. Jag satte första halten till noll och noterade sedan tidkoder för varje rörelse.

Efter det gjorde jag en grovplanering av vid vilka punkter jag vill ha musikbyte. En del är väldigt givna, som till exempel när man byter huvudgångart. Andra är lite mer flytande och möjliga att variera.

Sen var det dags för oss att lära oss ett musikediteringsprogram – ingen av oss kunde något sedan innan. Efter att ha kollat runt lite fastnade vi för gratisprogrammet Audacity. Det är hyfstat enkelt att hantera och gör precis det vi vill. Efter ytterligare lite letande hittade vi en vettig instruktionsfilm vi kunde titta på för att lära oss grunderna också.

Nästa steg är att börja klippa ihop och låta musiken tona in och tona ut. Med det förarbete vi hade gjort gick det relativt lätt, men det är förstås lite pilligt att hålla reda på allt och göra det helt rätt. Jag hade ju dessutom satt halten som noll, vilket är rätt vettigt, men det innebär att vi måste lägga på tiden för inridningsmusiken (för mig 18 sek) på tidskoderna. Det är lätt att glömma! Jag köpte musiken på Itunes och laddade hem den. Sedan laddade vi upp alla låtarna i Audacity och körde dem som fyra parallella ljudspår. En låt kommer tillbaka, så den ligger andra gången som ett femte ljudspår. På så sätt kan vi förskjuta styckena i förhållande till varandra och använda precis de bitar av låtarna som vi vill.

Nu har jag en testvariant som jag ska rida till. Vi tror inte den är helt bra, utan vi får nog arbeta lite mer med den, men då är det bra att ha testat en gång innan. Slutligen kan man exportera det hela till mp3-format från audacity och ha en ljudfil.

När det gäller kür och upphovsrätt är principen att arrangören betalar till STIM, precis som de gör när de själva väljer musik och spelar på tävlingsplatsen.

Ingen tävling att minnas

Idag gjorde vi säsongsdebut och red Lätt A:1 och Lätt A:3 på Sydslätten. Vi värmde upp redan i onsdags och åkte dit på öppen bana. Det är en jättebra grej som klubben ofta har – banan är uppbyggd några dagar innan och du kan få åka dit och visa hästen banan. Grao var spänd, men efter ett bra tag gick han riktigt fint. Vi avslutade med några linjer ur programmet.

Idag var Grao jättespänd både på framridningen och på banan. Vi tog oss igenom Lätt A:1 på något sätt, trots att han egentligen inte ville vara i närheten av kortsidan med domaren och stod emot rejält när vi red åt det hållet och jag fick verkligen balansera för att vi skulle hålla oss någorlunda på linjerna. Vi slutade på 61,25%, vilket jag tyckte var bra med tanke på hur osäkert det var. Samtidigt vet jag ju att han gjorde en del saker riktigt bra, t ex fick vi 7,5 på halt och ryggning och 7 på gångarterna. Jag fick dessutom några vänliga ord på vägen och beröm för hur jag hanterat situationen av domaren.

I Lätt A:3 är det lång bana, vilket gör att nedre kortsidan är vid insläppet. Det innebar tyvärr att vi hade två otäcka kortsidor. Då blir det liksom inte så mycket plats kvar på mitten att glänsa på. Efter ett instabilt och ojämnt travprogram och en en bra förvänd galopp följd av ett tvärstopp när vi närmade oss ena kortsidan valde jag att utgå.

Jag vet inte riktigt ännu hur jag ska resonera och vad jag ska dra för slutsatser, mer än att idag funkade det inte särskilt bra. Jag får träna vidare och troligen måste jag nog ut mer och tävla – men ärligt talat är ju inte det så kul en sån här gång.

Skafferifix

Här har vi skafferiet i två stora lådor i köket. Jag tyckte först att det var rätt praktiskt, men insåg att jag hade väldigt svårt att hålla ordning och reda i lådorna. Efter att ha hittat mjölmögel i ströbrödet ett par gånger bestämde jag mig. Något måste göras.

Igårkväll var vi på IKEA och jag handlade en ansenlig mängd glasburkar med lock. Man kunde välja lock av glas, bambu, silikon eller plast till burkarna. Efter lite fundering valde jag glas. Jag vill att det ska vara lätt att se innehållet i burkarna, och det är ju uppifrån man ser eftersom lådorna är låga.

Idag har jag rensat, slängt gammalt (vilket faktiskt var något mindre än jag trodde) och fixat i lådan där jag haft bakgrejer, och även flyttat ner en del andra torrvaror dit. Det blev bra!

Nu återstår den andra lådan, och att köpa lite fler stora burkar till t ex pasta och liknande. I den lådan är det nog dessutom mycket jag kan slänga. Jag ska även se till att få lite ordning på konserver där. Sen kommer det vara fint och lätt att hitta och ha översikt!

Vårblommor

Nu har det börjat blomma i trädgården. Jag har ju valt att ha en hel del tidiga blommor just för att det är så här års som man behöver blommorna som mest. De vilda violerna på väg till soptunnan blommar också, det luktar som en hel violask! Inomhus finns det också spår av tidig vår – tomatfröna har grott. Nästa vecka är det nog dags att plantera om dem i krukor.

Att flytta manken

Idag tänker jag bli väldigt teoretisk och utveckla en tanke jag har gällande det arbete Grao och jag gör på dressyrbanan just nu. Jag hoppas ni vill nörda lite ihop med mig!

Min tränare Olof har då och då pratat om att ”flytta manken”, att placera händerna i rätt position och sen se till att manken befinner sig mitt emellan dem. Jag har tyckt detta har gett bra resultat, men under ridpasset idag funderade jag lite mer på detta och insåg att jag faktiskt förstod vad det var som hände och varför lösningen var att ”flytta manken”.

Grao och jag har arbetat mycket med rakriktning, kanske framför allt det senaste året. Innan det hade vi liksom mycket annat som behövde prioriteras. Det jag insåg nu var att vi inte nödvändigtvis behöver vara rakriktade bara för att fötterna spårar. Problemet ser lite olika ut beroende på varv – orsaken är densamma men det yttrar sig på olika sätt. I vänster varv har jag en häst som spårar, och i mitt exempel följer voltspåret väl. Han är dessutom böjd precis i samma grad som voltspåret. Det innebär att de två viktigaste kriterierna för rakriktning är uppfyllda. Varför är vi då inte rakriktade? Jag har försökt att skissa upp det hela. Skissen är uppifrån och föreställer en häst på volt. Hovarna är placerade som om hästen står still, men resonemanget gäller förstås häst i rörelse. Linjen föreställer hästens överlinje.

Som ni ser följer både hovarnas spår och överlinjen voltens form. Men överlinjen är placerad lite innanför hovarna och voltspåret. Hästen lutar enkelt uttryckt inåt. Jag behöver alltså flytta överlinjen (tänk manken) utåt, så den hamnar mellan mina händer, rakt över hästen. Jag måste ju samtidigt fånga upp den så den inte istället ramlar utanför linjen. Det hela resulterar i klassisk ”inner skänkel mot ytter tygel-ridning”, fast jag tycker det funkar bättre om jag samtidigt tänker just att jag flyttar manken utåt.

I det andra varvet, i vårt fall höger varv, blir det ytterligare mer komplext. Han vill nämligen även där luta överlinjen åt vänster, det blir alltså utåt i det varvet. Det kompenserar vi, oklart om det är jag eller Grao, ofta med att överböja. Då hamnar bakdel och framdel på spåret, men manken hamnar utanför. Det blir alltså en knyck i halsen:

Detta känner nog de flesta som rider igen – istället för att böja hästen viker vi halsen och ytter bog ramlar ut. Det som händer för mig är att detta händer även om jag håller bogen på plats – det är inte framben och bog som ramlar ut utan hela överlinjen som liksom buktar utåt. Det jag behöver göra är att räta upp halsen, men det räcker inte. Rätar jag bara ut halsen, men låter manken vara kommer hästen att inte följa voltspåret. Jag behöver alltså flytta manken åt höger, samtidigt som jag ser till att hovarna fortsätter att följa spåret och halsen är i det närmaste rak samtidigt som hästen är ställd åt höger. Även här finns en risk att det blir för mycket och vi då ramlar inåt i volten.

Detta är ett arbete jag jobbat en hel del med, men mer intuitivt. Jag har upplevt att vi har dålig balans när överlinjen inte linjerar med hovarna och att det kränger en del. När jag får hästen att linjera även i höjdled har det känts mer stabilt.

Väder och oväder

Den här helgen har återigen dominerats av väder. Under lördagen hade jag ett möte i Stockholm. Det blåste storm, så flygturerna både upp och ner blev rätt turbulenta. När planet gungar som en båt redan när det står still i gaten förstår man att det kommer bli skakigt på riktigt.

Söndag morgon däremot var det uppehåll och det blåste inte ens särskilt mycket. Hagarna är jätteblöta av allt regnande, nu skulle det behöva bli ett längre uppehåll så det torkar upp lite.

Grao och jag åkte till Vomb och red en långtur – nästan 17 km på knappt två timmar blev det. Vi hade uppehåll, men såg spår av att det blåst ordentligt där också.

På vägen hem brakade det loss. Först lite regn, sen snö. Sen började det hagla. Jag fick köra jättelångsamt bitvis på grund av allt hagel som vräkte ner. När vi tagit oss in i stallet, och Grao stod på gången brakade det till riktigt rejält – åska!

Hela eftermiddagen har det regnat, snöat och haglat om vartannat. Ett tag var marken helt vit. Jag är verkligen glad att vi hann få en bra ridtur innan, men det är så trist för hagarna. Vi hade ju beställt hårdgörning av våra vinterhagar förra sommaren, men entreprenören hann aldrig med innan regnet kom på hösten. Det kommer vara hög prio på att få det gjort den här sommaren.

Första steget mot küren

Eftersom vi bor i Skåne är det ingen omöjlighet att rida kür även om man inte befinner sig på de högsta nivåerna i dressyr. Här finns kürcuper från Msv B-nivå, och på ännu lägre nivå, Lätt B och Lätt A, finns seniorcupen. Där rider man ”fusk-kür”, dvs programmet är ett befintligt, men du sätter själv musik till. Jag har tidigare år inte fått rida seniorcupen eftersom det finns begränsningar för vilka klasser ryttaren får ha ridit de senaste fem åren. Men nu insåg jag att det faktiskt är över fem år sedan jag red några högre klasser, så nu kan jag vara med och leka!

Idag tog jag alltså det första lilla steget mot en färdig kür – jag hade satt ihop en spellista med musik jag kan tänka mig, inom mitt lags tema förstås, och provred med musik i hörsnäcka. Sedan gjorde jag en grovsortering i skritt, trav och galopp. Jag har förstås redan hittat lite favoriter, men jag ska testa och suga lite mer på det innan jag bestämmer mig.

Vad det blir för musik och vilket tema vi har? Det håller jag på ett tag, men det kommer att avslöjas så småningom, jag lovar!

Inget flyt

Vissa kvällar blir saker inte riktigt som man tänkt sig. Idag visade sig solen på eftermiddagen. Jag bestämde mig att flexa ut en stund tidigare och åka hem till hästarna. På vägen hem började det blåsa, mycket. Sen började det regna. Också det mycket.

När jag kommer hem står Grao i hagen med täcket över ryggen och om halsen. Jag insåg att jag hade glömt svansrem! Stackars Grao tyckte det var jätteotäckt och vågade inte röra sig. Jag gick ut i hagen, säkrade upp täcket och lyckades övertyga honom om att han skulle följa med mig in. Jag satte upp honom på gången, och han stod och skakade – oklart om det berodde på att han var blöt och frös eller så spänd, eller båda delarna. Jag tog av täcket och tänkte att jag skulle hänga det över en boxdörr medan jag hämtade ett ylletäcke att lägga på. Då stod det klart att i alla fall en del av skakningarna berodde på spänning – han blev så rädd för täcket att han hoppade rakt upp och grimman gick sönder. Jag fick honom lugn och fick på ett varmt och fint ylletäcke och släppte in honom i en omockad box. Tre rullningar blev det. Att tvätta ylletäcke är sådär kul faktiskt.

Efter alldeles för lång tid hade jag i alla fall mockat, fixat hö och fått in de andra hästarna. Jag gick ut i den leriga hagen för att fylla hölådan till imorgon. Stöveln fastnade i leran, jag lirkade upp den men lyckades på något sätt skvätta en rejäl mängd lervälling in i stöveln.

Ulrik är på tjänsteresa, och jag var sådär sugen på att laga mat. Men jag fick en idé. Jag kunde göra en pannkaka fylld med lite tacoköttfärs från frysen. Jag tar fram köttfärsen och en gaffel för att skrapa loss en lagom portion till mig. Gaffeln gick rakt igenom plastbyttan och in i min hand.

Nu ska jag ta kväll tror jag – ska bara natta alla djur först. Håll tummarna för att jag inte klantar mig mer, det räcker för idag.