Fullt upp

Den här veckan har det verkligen varit full fart på jobbfronten. I måndags började jag min tjänst på MSB. Som vanligt är det massor med nytt att sätta sig in i när man börjar ett nytt jobb. Här är det dessutom en verksamhet som är extremt komplex och ganska långt ifrån det jag gjort tidigare, så det är roligt, spännande och intensivt! I morgon åker jag till Stockholm på min första tjänsteresa. Min andra tjänsteresa börjar måndag kväll.

Att jag har börjat där innebär däremot inte att jag slutat i Tomelilla. Under hela april kommer jag jobba halvtid där och halvtid på MSB. Från 1 maj blir det sedan heltid på MSB. Jag håller alltså på att avsluta en del större projekt i Tomelilla parallellt med att jag drar igång nytt. Det är lite intensivt!

Hästarna får förstås också den uppmärksamhet de behöver. Grao har fungerat jättebra sedan jag fick sadeln fixad, han är verkligen känslig! Det var ju inte mycket som sadeln behövde justeras, men det gjorde stor skillnad. I söndags skrittade vi hela snogeholmsrundan. Det tog ett tag, men det var så skönt att komma ut på en långpromenad för oss alla.

Idag har vi fått gödning spridd på våra beten – de behöver än så länge få det på vårarna för att bli bra. Dessutom fick vi punkteringen på gräsklipparen lagad på verkstaden, så nu kan vi klippa gräs också.

Lördag i trädgården

Nu är det vår på riktigt här och saker blommar och växer i trädgården. Jag har ägnat förmiddagen åt att ta itu med en av mina många rabatter. Nackdelen med en så här stor trädgård är ju att det blir så mycket av allt, både arbete och för den delen kostnader. Det som kan kännas som ”ett rejält tag” blir ändå rätt pyttigt. Jag har kommit fram till att det bästa är att välja en bit i taget, då känns det ändå som om det blir något av jobbet. Så här såg rabatten ut när jag började:

Det är rosor, lavendel, malvor och stockrosor i rabatten, och så en massa vintergäck som just nu ser väldigt skräpigt ut. Malvorna har haft svårt att hålla sig inom rabattens gränser. De är jättefina, men nu har jag dem överallt!

Efter en hel del arbete ser det nu ut så här:

Jag klippte ner lavendeln rätt rejält, och gallrade malvorna hårt. Det innebär att jag just nu har en del riktigt fina malvaplantor om någon vill ha – de satt bara på fel ställe. En del maskrosor har jag också fått dra bort, och skott från schersminen jag tog bort för fem år sedan. Nu är det dags att ta tag i nästa rabatt, och när jag gått varvet runt är det bara att börja från början igen. Dessutom har det redan kommit en del ogräs i gruset på innergården, så ett varv med skyffeljärnet får det också bli relativt snart.

Under tiden njuter jag av allt som blommar i trädgården. Det är tur att det blir vacker blomning även om ordningen inte alltid är den bästa!

Sadeln fixad

Jag hade tur, Sonny från Sonnys sadelhjälp kunde komma redan idag och titta på min sadel. Han höll med om att den tippar fram lite, precis som jag anat. Han sa att det dessutom förklarade de lite spända musklerna i bakkant. Sadeln ligger inte helt still när jag rider lätt och det har störst påverkan just där. Min sadel är ju ullstoppad, och det som behövdes var lite mer fyllning fram. Sonny hade med sig utrustning för det och fixade det på plats, så praktiskt. Det gjorde ju att jag dessutom kunde gå ut och rida lite så han kunde se att det blivit bra.

Nu hoppas jag att min känsliga häst är nöjd!

Veterinärutflykt

Jag brukar säga att misstänker man att något är tokigt med hästen så är det det – det är ytterst sällan man åker till veterinären i onödan. Men det är precis vad jag gjort idag tror jag. Grao var rätt sparkig på den träning jag red för ett par veckor sedan. Dagen efter var jag och fixade hans tänder hos veterinären, och sen åkte jag till Åre, så han fick 14 dagars vila totalt. Första ridpasset efter vilan tyckte jag igen att han var lite väl sparkig. Sist han var det bytte jag sadel, och han slutade, så jag vet ju att han är rätt känslig för sadeln. Jag kollade igenom den och tyckte att den kanske lutade lite framåt, så jag testade med korrektionspadd. Fortfarande sparkig. Då bokade jag både veterinär och sadelprovare.

Idag var vi hos Anne på Saxtorp – hon är känd för att inte något undgår hennes ögon. Dessutom är hon utbildad kiropraktor utöver veterinär, vilket förstås är ett stort plus när jag är orolig för ryggen. Anne fick snabbt grepp om hur Grao funkar, och vi fick övningsspringa i gången några gånger eftersom han tyckte det var jättekonstigt och skyggade för väggarna. Men när han väl insett att det enda han skulle göra var att springa, så sprang han som sjutton.

Anne tittade på löpargången, på volt i ridhuset, på volt på hårt underlag och gjorde böjprov på alla ben. Han var helt ren och taktmässig, inga problem där. Sen kände hon igenom ryggen och tyckte inte den var särskilt problematisk heller. Han var dock lite spändare i musklerna i bakkant av sadeln och lite bakåt från det än han var i övrigt. Jag hade med sadeln och vi tittade gemensamt på den. Vi konstaterade att den möjligtvis var lite hårdare stoppad bak och att den släppte lite på mitten. Nu satt jag inte i den, men på gången var det det som hon kunde se. Dessutom har Grao musklat sig en del, så det kan vara så att den behöver anpassas efter det också.

Planen nu är att få ut vår sadelman imorgon. Han får titta på sadeln även när jag rider och se vad han tycker behöver göras med den. När det är gjort åker jag tillbaka till kliniken för att behandla de något spändare musklerna ytligt. Att vi inte gjorde det direkt är förstås för att jag vill kunna prova sadeln under ryttare imorgon. Det plus fortsatt träning kommer troligen lösa upp knutarna.

Amelia back in business

Idag gjorde Amelia comeback på stranden tillsammans med hennes alldeles egna ryttare och uppassare. Amelia var exalterad och lycklig så hon höll på att gå i bitar! Hon galopperade på stället tills hon fick galoppera i skrittfart. Sen galopperade vi i travtempo en stund för att övergå till galopptempo och fullt ös medvetslös. Matte var med på Xipo, som också hade roligt – men blev lite frustrerad för att han inte hann ikapp. Båda hästarna passade dessutom på att bada benen, bra när de går i lerig hage!

Åre – mat och boende

Vi bestämde oss för att åka till Åre ganska sent och när vi först letade boende fanns det inte så mycket att välja på. Men så hittade vi ett dubbelrum på hotell Tott, och vi bestämde oss för att boka det. Det var ett bra val! Hotellet är stort och har en hel del andelslägenheter, men vi bodde alltså i den rena hotelldelen, i ett rum med fantastisk utsikt över byn och sjön.

Vi insåg snabbt att en mycket stor fördel med hotellet var spa-avdelningen med bubbelpooler. Det var fantastiskt skönt att krypa ner i en varm bubbelpool med utsikt efter att ha åkt skidor en hel dag. Musklerna fick sig en genomkörare och blev (nästan) som nya. Det var så bra att vi konstaterade att vi nog helst alltid vill bo med bubbelpool i fortsättningen när vi åker skidor. Dessutom fanns det mysiga badrockar och tofflor på rummet.

Servicen på hotellet var god och frukosten hade bara en enda brist – det fanns inga croissanter. Annars uppskattade jag att det fanns frikostigt med färsk frukt till exempel.

Mat och dryck är inte billigt i Åre – men det är gott! Vi åt mycket bra alla dagar. En favorit var den här fläderdrinken som serverades på Werséns. Ulrik drack en hel del lokal öl och jag frossade i irish coffee – perfekt efter en dag i backen! Flera dagar gjorde vi så att vi delade en lunch i backen. Det är gott att få i sig något lagat mitt på dagen, men vi vill ju inte bli proppmätta när vi ska åka skidor, så det kändes som en bra strategi. Kaffe och bulle blev det en och annan gång också.

Vid ett par tillfällen var vädret faktiskt så bra att det gick att sitta ute, i alla fall om man hittade lä.

Åre – skidåkningen

Skidåkningen i Åre i år var minst sagt varierande. Vi hade alla väder som finns. Första dagen blåste det och var kallt. Det var dålig sikt och skidglasögonen isade igen. Backarna var rätt bra men i och med att vi inte såg så långt framför oss blev det ändå lite knepigt.

Under natten till dag två snöade det. Mycket. Jag gissar att det kom ungefär 30 cm nysnö under natten, snö som alltså inte blev pistad. För mig som inte är så duktig skidåkare blev det jobbigt. Backarna blev uppåkta och puckliga och mellan pucklarna var det bitar med blankis . Ulrik hade rätt roligt i början, men eftersom dagen gick blev det tufft för honom med i de alltmer uppkörda backarna. Jag började dessutom dagen med att bli påkörd bakifrån – i en i övrigt tom pist. Vi åkte över mot Björnen och åkte lite där, framför allt uppskattade vi liften Sadelexpressen som har en plastkupa – skönt när det blåser så mycket! Plötslig såg vi ett stort pådrag med skoterförare, hundförare och två helikoptrar. Det visade sig att det gått en lavin utanför pisten inte långt från där vi var. Tre personer hade setts i den – alla klarade sig ut på egen hand.

På tisdagen hade all snö blivit pistad, och solen sken. Forftarande blåste det lite men inte alls lika mycket. Det blev en helt fantastisk skiddag! Vi tog oss längst bort åt andra hållet, mot Ullådalen där det fanns riktigt fina backar och inte särskilt mycket folk. Tyvärr var det bara släpliftar där, så vi blev rätt trötta i benen. När vi åkt i rätt många timmar och började fundera på att ta oss tillbaka fick vi se att de hade öppnat högzon. Vi insåg att detta skulle bli vår enda chans att ta oss upp på toppen i år, så vi satte full fart mot gondolen. Det var fantastiskt fint uppe på toppen av Åreskutan! Sen fick vi jobba en del för att ta oss ner till vårt hotell och vi kom in strax innan liftarna stängde – då var vi rejält trötta och mycket nöjda!

Dagen efter kände vi av den tuffa skiddagen, vädret var dåligt igen och snön extremt tung – så vi valde att ta en lugn dag.

På torsdagen såg vädret inte lovande ut alls. Det blåste 20 m/s och ibland mer, och det regnade. Men det var ju vår sista dag, så vi fick ju försöka göra det bästa av det. Väl ute i backarna insåg vi att snön visserligen var lite långsam, men det funkade ändå rätt bra att åka. Vi tänkte åka till Björnen, men Sadelexpressen var avstängd på grund av de hårda vindarna, så vi tog oss till Ullådalen igen. Transportsträckorna var tunga för Ulrik på det dåliga glidet, han åker ju bräda och det kräver mer fart och glid än skidor. Regnet avtog och det blev någon grad kallare, ibland hade vi hagel, ibland snö och ibland faktiskt riktigt fin sol. Snön blev lite snabbare i och med att temperaturen sjönk och vi fick några timmar med riktigt fin åkning den dagen med. På grund av den kraftiga blåsten stängdes nästan alla stolsliftar och de sänkte hastigheten på släpliftarna, så det var lite segt att ta sig uppåt bara.

Summeringen är att skidåkningen var betydligt ojämnare än förra året i Funäsdalen, framför allt på grund av det växlande vädret. Vi fick en del riktigt bra åkning och en del åk som vi kunde varit utan. Ett stort plus är förstås att det är så lätt att få variation i åkningen i ett så stort system. Dessutom är backarna långa och höjdskillnaderna stora så åkningen blir rolig och effektiv.

Åre – resan

Vi har varit fem dagar i Åre och åkt skidor – jättehärligt! Den här gången testade vi att åka nattåg. Vi har båda åkt nattåg till Åre på 90-talet, men fenomenet har ju varit i det närmaste utdött i några år. Nu gick det att åka enkelt och smidigt med Snälltåget från Malmö. Vi åkte vid halv fem på lördagskvällen och var framme i Åre klockan åtta på morgonen. Hem åkte vi på torsdagen kl 16.15, framme i Malmö 7.05 fredag morgon. Upp var vi tyvärr tvungna att byta tåg i Östersund kl 5 på morgonen, eftersom sovplatserna var slut på direkttåget. Det var faktiskt ett mindre problem än vi befarat, och frukosten vi förbeställt på tåget mellan Östersund och Åre smakade verkligen gott!

Snälltåget har bara liggvagnar, dvs de där kupéerna där man är sex personer, tre på höjden på varje sida. Jag tycker att det funkar väldigt bra! Sen hade vi förstås rätt mycket tur också – på vägen upp var vi fyra i kupén, hem var det bara Ulrik och jag. Att sitta i en liten kupé på tåget är lugnt och trivsamt, och jag tycker man ligger bekvämt också. Tandborstning och sånt är lite meckigt, men det var det verkligen värt ändå – vi kunde ju åka skidor direkt på söndagmorgonen och åkte fram till kl 14 på torsdagen när vi skulle hem. Vi packade så lätt som det går när pjäxor, snowboard, hjälmar och en massa skidkläder ska med – men det blir ju ändå en del packning. På vägen upp kunde den stå i bagagerum och på hyllorna i kupén. Hem hade vi faktiskt checkat in allt bagage utom varsin liten ryggsäck med det viktigaste (bland annat min kudde som jag ville ha på tåget!).

Kul kuriosa – tågen vi åkte med var riktigt långa, det som gick hem var 485 meter! Vi åkte nästan längst bak, och fick alltså gå nästan en halv kilometer på perrongen.

Vi blev verkligen positivt överraskade över hur bra resan gick och hur trevligt det var – så nu tittar vi faktiskt på möjligheter att ”vuxen-tågluffa” i sommar!

Smart skrivare

Min skrivare har gett upp totalt, och jag har funderat en del på vad jag ska ersätta den med. Det sämsta med bläckstråleskrivare är ju att du behöver köpa nya patroner hela tiden, och förutom att det är rätt miljövidrigt så kostar det en himla massa pengar. För min förra skrivare gick en full uppsättning patroner på nästan 1500 kr, mer än vad många skrivare kostar. Men när jag började titta runt insåg jag att Epson har en bläckstråleskrivarserie som heter Ecotank. Det är ett system där du fyller på bläck i skrivaren från bläckflaskor istället för att använda patroner. En fördel är förstås att du slipper själva patronen. En annan är att allt bläck går åt, du slänger ju inget när du byter utan fyller bara på. Dessutom räcker bläckflaskorna till många fler utskrifter än patroner – 4000 till 6500 sidor räknar de med. En bläckpatron räcker ofta till sådär 800-1000 sidor. Bläckflaskorna kostar dessutom betydligt mindre, jag får en full uppsättning för ca 400 kr.

De första skrivarna med det här systemet som jag hittade var dock rejält dyra, och även om de fick mycket bra recensioner och testresultat var jag inte sugen att lägga 4-5000 kr för en skrivare. Så mycket skriver jag inte ut. Men efter lite letande hittade jag en enklare variant, för knappt 2000 kr. Totalekonomin på den kommer ju bli lysande, och dessutom kan jag skriva ut färgbilder med gott samvete. Jag beställde i torsdags och igårkväll kunde jag hämta och installera den. Flera recensenter hade varnat för att bläckpåfyllningen kunde vara lite kladdig, men det tycker jag inte alls att den var. Bläckflaskorna var smart konstruerade och det var inte alls svårt. Nu återstår att se om den är så bra som jag hoppas på.

Utveckling

Ja, jag tycker nog att jag bytt upp mig en del! De rosa pjäxorna köpte jag som student 1990 eller något sånt. Det var ett par hyrpjäxor från skiduthyrningen vid Tolvmannabacken i Kisa. Då var det jättelyxigt att äga ett par egna! Skidorna jag köpte året efter var 185 cm långa. Jag är 165 cm. Nu hyr jag skidor och uppskattar verkligen bekvämligheten med moderna, kortare carvingskidor.