Över krönet

Att träna ihop med en häst kan ibland kännas som att cykla en backig väg. Ibland går det uppför, då är det trögt och tungt och går långsamt. Men plötsligt är du över det där krönet och kan ligga lite på rull men ändå ta dig framåt i bekväm fart. En stund, för sen blir det backe igen förstås.

Just nu känns det som om vi tagit oss upp på krönet på en ganska seg backe. För någon vecka sen eller så kändes det som det började plana ut och vara på väg åt rätt håll, bara vi kämpade lite till. De senaste passen har visat att vi är över just det krönet. Nu kan vi rulla på en liten stund och njuta av utsikten, vi vet aldrig när nästa backe kommer!

Jämförelse

Jag fotade Grao lite i hagen idag!

Så här såg Grao ut när han kom hit.

Så här såg han ut idag

Det har hänt lite med exteriören tycker jag nog! Här kommer lite bonusbilder från hagen

Potthoppning

Grao och jag har ju galopperat bommar tidigare, och nu har han hoppat på riktigt med proffspiloten Sabrina Söderberg. Så idag höjde jag nivån för oss och vi galopperade bommar på pottor. Nästan som hoppning ju! Jag satte upp tre tunnor i ena änden i ridbanan och två diagonala pottbommar i andra änden. Det blev en riktigt bra galoppövning. Jag kunde kombinera att rida i tre tunnor i trav eller galopp eller bara galoppera runt tunnorna och vända in och göra en liten volt in emellan dem med att vända ut och galoppera över bommarna. Det blir naturlig kortning och längning av galoppen, samtidigt som kontrollen och liksidigheten tränas. Vi hade jättekul!

Utanför komfortzonen

På mitt nya jobb finns ett välutrustat gym. Dessutom får vi lov att träna en timme i veckan på arbetstid, som friskvård. Gym är ju liksom inte min grej, men vad tusan. Komfortzoner är väl till för att gå utanför?

Idag letade jag mig alltså dit. Tyvärr hade jag ingen som kunde visa mig vad jag borde göra, så jag bestämde mig för att cykla. Det kan jag i alla fall! Jag plockade fram en spotifylista och körde igång. Jag behöver en plan, så den blev att cykla i 10 låtar och ta kort vattenpaus efter nr 5 och nr 8. Jag tror det var en bra plan. Jag cyklade i ungefär 40 minuter och var rejält trött efter – så något gjorde jag nog rätt i alla fall.

Men det finns lite förbättringspotential när det gäller packningen. Jag ska i fortsättningen inkludera hårborste och torra underkläder i min gymväska.

Dubbelträning

Helg betyder ofta träning för oss, och den här helgen har det varit dubbel träning. Igår tränade Grao och jag för Paulinda. Det blev återigen ett ganska tufft pass, där vi höjde kraven på Grao, inget trams! Jag fick vara bestämd, emellanåt tuff, men hela tiden rättvis. Jag säger höjde kraven, men egentligen handlar det inte om höga krav – snarare att vi sänkte toleransen. Han ska gå fram för skänkeln, inte hänga på någon skänkel och driva rakt med bakbenen och inte kränga i sidled. Inte mer – men inte heller mindre.

Jag fick också jobba med ställning i nacken utan att böja så mycket i övrigt, och absolut inte vika halsen. I hörnpasseringarna var målsättningen att hela tiden lägga in ett par steg mer för att få dem långsamma och balanserade. På det hela taget gav jobbet rätt bra resultat, och vi kunde rida fin och balanserad förvänd galopp åt båda hållen och faktiskt något som börjar lika slutor i trav också. I galoppen fick jag ”sitta på bakfickorna” – ett bra sätt att få upp hästen framför mig och rida galoppen i uppförsbacke.

Idag var både Ulrik och jag iväg och tränade WE hos Julia. Det visade sig med en gång att det varit nyttig träning igår, Grao var jättefin redan på framridningen. Julia tipsade mig om att när han lägger sig inåt så kan jag höja innerhanden – inte mot mig utan rakt uppåt. Då måste Grao hitta sin balans själv. Grao är snabblärd – i alla fall i bland – och insåg snabbt detta. För att inte tappa balansen gasade han istället. Jag fick alltså vara beredd och observant på det.

Grao, liksom de flesta hästar, fungerar ju lite som en cykel. Ju mer rörelse framåt du har, desto lättare är det att hålla balansen. Cyklar du riktigt långsamt blir kraven större på att du själv är i balans och du vinglar mer för mindre viktförändringar när farten är lägre. Grao löser gärna det själv genom att gå fortare framåt. Jag vill istället att han ska hitta sin egen balans i det lägre tempot.

Vi började med tre tunnor, där just detta blev vårt fokus. Inte falla in – lyfta handen – reglera tempot. Det gick riktigt bra, men det gäller att inte tappa koncentrationen. Både Ulrik och jag fick också jobba med att överdriva böjningen i volterna – ett bra sätt att gymnastisera och öka kontrollen eftersom det kräver att vi bestämmer både böjning och voltens storlek.

Nästa hinder var ryggning i vinkel. Grao är bra på att rygga, och redan andra gången sa han ”du kan luta dig tillbaka matte, jag har koll på det här” och ryggade med turbofart. För att återta kontrollen steg för steg fick jag arbeta med att rygga, göra halt, rida fram, rygga, halt rygga igen och så vidare. Efter några vändor började han lyssna lite mer på mig för att kolla upp vad han egentligen skulle göra och det blev riktigt bra. Julia och jag pratade också lite om skillnaden mellan fysisk halt och mental halt. Hästen kan stå still med benen, fysisk halt, utan att ha gjort halt mentalt. Då måste jag stå kvar tills han även står still i huvudet och verkligen väntar på nästa instruktion.

Fållan var inget stort problem för oss, visserligen hände det att han stod emot lite något galoppsprång in men han jobbar sig runt i galopp, trots att volten är väldigt liten. Vi bröt av till skritt och gjorde en bakdelsvändning utanför, vi är inte riktigt mogna för byte + halvpiruett än.

Dagens sista hinder var trägrind. Ulrik och Xipo gör den hur bra som helst både framlänges och baklänges. Vi har svårt att ens komma nära… Grao ville gärna svänga ut baken från grinden när jag försökte göra halt vid den. Men Julia visade mig hur jag kunde rida på en liten volt bredvid grinden för att hålla baken på plats. Sen fick jag skritta på den lilla volten och göra halt på olika ställen på den, för att slutligen göra halt på volten nära grinden. Det fick räcka för oss.

Det har varit två riktigt roliga träningsdagar! Jag pratade lite med Paulinda om att rida någon P&R framöver, men vi kom överens om att jag i första hand ska träna vidare – det jobb vi gör nu kommer troligen hjälpa oss när vi åker ut och det är lika bra att klara av det först.

Fotorunda i trädgården

I stora delar av Sverige har det varit snö de senaste dagarna. Vi har sluppit det, men vädret har ändå varit rätt dramatiskt, med åska, sol, regn och stark vind om vartannat.

Idag tog jag en runda med kameran i trädgården, resultatet:

Det finns hopp

Grao och jag har inte börjat hoppa än, vi har nöjt oss med att galoppera över bommar på marken. Jag valde istället att låta stuntpiloten Sabrina Söderberg ta de första sprången. Det är mycket bättre att ha en skicklig och van hoppryttare på ryggen första gångerna.

Grao tyckte det var lite mysko att matte stod kvar på marken och någon annan hoppade upp. Bara det att ha ny ryttare är ju rätt ovant för honom, och nu skulle han ut på en bana där han aldrig varit – och där det stod massor med hinder. Sabrina lotsade honom lugnt runt och lät honom ta tid på sig. Inget stress, bara lugnt och bygga förtroende. Efter en stund tyckte Grao det var ok att gå förbi även de konstiga fälttävlanshindren som stod på banan och de kände lite på varandra i alla gångarter. När de väl kommit dit gick allt ganska snabbt. De började med att ta sig över lite bommar i en hög på marken.

När de gjort det några gånger från båda hållen lade vi upp ena änden på en bom

Och slutligen kom båda ändarna upp:

Jag tycker det är väldigt bra jobbat på en halvtimme faktiskt! Sabrina är en fantastisk ryttare, mjuk och lyhörd för hästen och klarar snabbt av att läsa av vad individen behöver för att klara uppgiften. Grao fick förstås några kråkhopp över och gick av lite stort någon gång, men hon sitter bara där och följer med på ett mjukt och trevligt sätt. Jag är så nöjd med dagens utflykt.

Dripp dropp

För att spara på både vatten och arbete under sommaren bestämde jag mig för att gräva ner en droppslang i växthuset i år. Jag har inte möjlighet att ha ett helt bevattningssystem med timer och sånt som sköter vattningen helt automatiskt, men detta kommer ändå spara en del jobb. Jag behöver bara koppla på slangen och dra på vattnet och kan sen göra annat medan växthuset vattnas på ett jämnt och bra sätt.

Droppslangen kan ju ligga ovanpå jorden, men jag valde att gräva ner den en bit. Det gör bevattningen effektivare och minimerar avdunstningen maximalt, så det kommer gå åt mindre vatten på det sättet. Med tanke på torkan förra året känns det som en bra idé.

Jag fick börja med att sopa ut en massa gamla löv från vinrankan och kiwin som legat i växthuset under vintern. Sen tog jag itu med jordbäddarna som på ytan såg riktigt bra ut, nästan inget ogräs alls. Men när jag började gräva insåg jag att det var massor med ogräsrötter i jorden. Jag grävde igenom all jord och plockade bort så mycket rötter jag kunde. Sen placerade jag ut droppslangen. Det visade sig att de 7,5 meter jag köpt var precis lagom.

Jag grävde ner slangen och hämtade några kärror brunnen gödsel från vår gödselstack och lade på toppen. Sen drog jag igång bevattningen. Jorden var rejält torr, så jag låter den vara på ett bra tag och hoppas jag kan få jorden rejält genomvattnad. Sen kommer jag blanda gödsel och jord och fylla på med en hel del ny jord också. Sen är det dags att plantera ut alla tomatplantor och annat som står på glasverandan och väntar.

Jag gör om

För ett tag sedan planterade jag ju ett gäng digitalis vid ridbanan. Det var lite av en chansning, plantorna var sådana som jag rensat bort från gruset utanför rabatten. Chansningen gick inte hem, det blev ganska rejäl nattfrost fem nätter i rad precis efter jag satt dem. Alla dog.

Men jag hade inte dragit upp alla felväxande digitalis, det fanns ett bra gäng till. Nu har jag dragit upp dem och planterat igen. Jag hoppas det går bättre den här gången. Det halkade med några pärlhyacinter också!