Sommar och dags för sommarjojo

Så här ser årets jojokort ut, inte på annat sätt.
Så här ser årets jojokort ut, inte på annat sätt.

Så här års kan man åka på Skånetrafikens sommarjojokort. Det innebär att man reser fritt i hela Skåne mellan 15 juni och 15 augusti för 650 kronor.

Sommarjojokortet är ett helt annat kort än de vanliga jojokorten, och det är ett nytt kort varje år. Vi beställer våra i förväg. Den 15 juni i år plockade jag ur mitt vanliga jojokort, lade i sommarjojokortet i plånboken och satte mig på tåget. När konduktören kommer funkar inte kortet. Hon försöker och försöker, men nej, läsaren säger att perioden är slut. Konduktören konstaterar att det kan den ju inte vara, det är ju första dagen för sommarkort idag. Efter ett tag kommer vi på vad som hänt. Jag har alltså tagit förra årets sommarkort och lagt i plånboken. Jag sitter på tåget utan giltig biljett, något som det är höga böter på… Konduktören är i alla fall snäll och skrattar åt mitt misstag. Hon låter mig åka in till Malmö, men hem får jag lösa biljett. Jag hade ju som sagt lagt ur mitt vanliga jojokort, så jag löste en mobilbiljett. Tyvärr råkade jag trycka fel vilket gjorde att jag fick faktura på biljetten. Nej, systemet är inte smidigt… (det är inte biljettautomaterna heller, jag behöver göra 14 knapptryck för att köpa en biljett från Malmö till Rydsgård).

 

Tyvärr väntad utveckling

Ridsport skriver i sin webbupplaga att tävlandet på lokala tävlingar minskat till förmån för pay and ride-arrangemang. En orsak som nämns är att ryttarna får betala ungefär lika mycket för båda arrangemangen men att vid tävling får klubben inte behålla hela kakan själv.

Jag är inte ett dugg förvånad – det här var det första jag förutspådde när licenssystemet ändrades så att lokallicensen togs bort och det infördes krav på hästlicens från lokal nivå. Tidigare kunde man börja att tävla för en kostnad om 250 kr/år -för en lokallicens. När man gick upp till regional ökade kostnaden, då behövde hästen licens och ryttarlicensen kostade 900 kr. Nu kostar alltså en licens oavsett nivå 750 kr per år – med den bra finessen som inte fanns innan att man kan betala 150 kr per tävlingsdag tills man kommit upp i 750 kr. Det är en jättebra grej!

Jag tycker det är jättebra att det anordnas träningstävlingar av olika sorter. Det är en bra möjlighet för ryttare som inte är tävlingsvana att få träna under tävlingslika förhållanden. Det är också en bra möjlighet för ekipage att få prova på en högre nivå för att se om det känns klart för att visas upp på tävling. Men det är inte tävling. Ekipagen får inte rangordnas, vilket kan vara bra när man vill testa sig själv, men tävlingsmomentet försvinner.

En annan sak som gör P&R-arrangemangen populära och enkla är att man inte behöver följa TR. Ryttare behöver inte ha grönt kort, tävlingen behöver inte ha överdomare, domaren behöver inte vara utbildad. Det gör ju naturligtvis arrangemangen enklare, men självklart finns det en stor risk att det även inverkar på kvaliteten och säkerheten. Många klubbar är ändå duktiga på att göra bra och säkra arrangemang, men det finns inget regelverk som styr detta.

Jag tycker frågan har två nivåer. Den minst viktiga är faktiskt individnivån. Om man själv är införstådd i skillnaderna mellan tävling och träning och båda möjligheterna finns är det självklart upp till var och en att välja vad som passar bäst vid varje tillfälle.

Den viktiga nivån här är strukturnivån. Vad händer om incitamenten för att arrangera riktiga tävlingar blir svagare och svagare? Kommer breddtävlandet förtvina och försvinna? Vad händer då med rekryteringen av tävlingsryttare underifrån? Vad händer med medlemsantalet i SvRF? Och hur kommer ekonomin för svenska elitsatsningar se ut? Faktum är ju att licenssystemet idag ser ut så att majoriteten av licenspengarna kommer från ryttare på lokal och regional nivå – och mycket liten andel går tillbaka till ryttarna på den nivån.

 

Är sniglar i hösilage ett problem?

Som jag skrev i ett tidigare inlägg har vi mycket sniglar här – även om det här året är betydligt bättre än det förra Sniglarna finns överallt i gräset och det är oundvikligt att få med dem när man pressar hösilage. Hur påverkar det hösilagets kvalitet? Vi vet ju att döda djur i balarna är skadligt, men gäller samma sak för skogssniglar?För fem år sedan skrev jag om detta i tidningen Ridsport utifrån en dragning av  Cathrine Haaga och Rolf Spörndly vid SLU i Uppsala. De hade gjort en analys av kvaliteten hos hösilage med sniglar i jämfört med motsvarande snigelfria hösilage.

sniglar

Sniglarna plockades i Horred på gränsen mellan Halland och Småland,i maj månad. Samtidigt gjordes en ”snigelräkning” för att ta reda på hur många sniglar per kvadratmeter det fanns. Resultatet blev högt, runt 70 sniglar per kvadratmeter, och detta alltså i ett tidigt skede på säsongen. Nära 700 unga sniglar plockades för experimentet.

För att vara säker på att vallen var helt snigelfri skördades den i Uppsalatrakten där det inte fanns några sniglar. Sniglarna klipptes i bitar på samma sätt som hade skett om de legat i vallen vid skörd. Dessutom tillreddes en blandning av snigelavföring och slem. Sniglarna och blandningen tillsattes vallprov med två olika torrsubstanshalter, 35% och 55%. Dessa ensilerades sedan i minisilos om ca 1,5 liter, liksom referensproverna utan sniglar. Efter 100 dagar analyserades proven.

Cathrine kunde då konstatera att mängderna enterobakterier och smörsyrasporer inte var högre i proven med sniglar i. En något förhöjd jästhalt kunde däremot ses, men skillnaden var inte särskilt stor. Däremot ökade mängden mjölksyra i snigel-silaget med följd att pH-värdet sjönk. Detta inverkar positivt på kvaliteten.

Sniglarna och ensilaget undersöktes också med avseende på förekomst av Clostridium Boltulinum typ C vid Statens veterinärmedicinska anstalt. Det är den bakterie som orsakar Botulism och som man är rädd för när det hamnat till exempel döda möss och harar i balarna. Glädjande nog kunde man inte hitta bakterier i ensilaget.

Slutsatsen av studien är alltså att det inte går att påvisa någon påtaglig risk för sämre kvalitet på hösilaget när vallen innehåller skogssniglar. Man ska dock komma ihåg att det i det här försöket bara användes unga skogssniglar, resultatet kan bli annorlunda om man skördar senare och får med flera, mer fullvuxna och äldre sniglar. Det finns alltså all anledning att återkomma till frågan, men än så länge har ingen uppföljning gjorts.

Vårt system för täcken

vakuum 003

Jag fick en fråga om hur vi gör med våra täcken, och kände att det krävde ett eget inlägg. Täcken tar plats, och det är ofta svårt att få blöta täcken att torka i stallmiljö, så det är ett problem man måste hantera på ett eller annat sätt. Våra lösningar är inte på något sätt revolutionerande, och det finns sånt som hade kunnat vara bättre förstås. Men på det hela taget är jag nöjd med systemet som vi har nu.

För det första ser vi till att få alla täcken tvättade när säsongen är slut. Vi lämnar våra till tvätt, men en egen tvättmaskin hade förstås varit optimalt. När de är rena och HELT torra lägger vi dem i vacuumpåsar. Det har flera fördelar. Varje täcke hamnar då i en egen genomskinlig påse vilket gör att det blir lätt att hitta och leta bland täckena. Dessutom tar de mindre plats, även om alla vacuumpåsar inte håller tätt – för det gör de inte. De dyrare är bättre än de billigare, men man får räkna med att det kommer att läcka.

vakuum 007

När ett täcke sedan är använt packar vi inte ner det i vacuumpåsen igen förrän det är tvättat. Vi har hyllor där vi kan ha ihopvikta täcken som är ”på gång”. Vi gillar inte täckeshängare i stallgången, så det har vi inte, trots att våra stallgångar är 3,5 meter breda.

Om täckena blir blöta låter vi dem i första hand torka på hästarna. Det låter kanske elakt, men om de är torra på insidan kommer det inte heller bli något genomslag, utan hästen kommer förbli torr när täcket torkar. Det är det absolut snabbaste och enklaste sättet att torka ett täcke på. Har det ändå läckt eller regnat så mycket att det blivit genomslag – eller om vi tagit av täcket för att rida och det hunnit bli genomslag under tiden så hänger vi täcket på en täckesgalge.

Täckesupphängning 003

Täckesgalgar är en fantastisk uppfinning! Vi drog oss länge för att köpa eftersom de är rätt så dyra, men vi ångrar inte en sekund att vi gjort det. Täcket hängs upp i bogspännet och den långa pinnen som är utmed ryggdelen ger hela täcket stadga. Tack vare den kan även jag, som är vertikalt begränsad, hänga upp tunga, blöta täcken högt upp.

Täckesupphängning 014 Täckesupphängning 006

Vi hänger täckena ute på vår foderloge. Detta är inte optimalt, helst skulle jag ha velat ha ett torkrum med lite värme och en avfuktare. Men som det ser ut idag har vi inte möjlighet till det, och det här fungerar bra. Jag skulle inte vilja ha många blöta täcken tillsammans med torrhö, men vi har plastat hösilage och inte så många täcken i förhållande till den stora luftvolymen på logen. För ett 155-täcke krävs det att man har möjlighet att hänga rätt så högt upp, åtminstone en 250 cm, helst lite till. Jag skulle gissa att vår upphängning är ca 280-290 cm upp. Man får också se till att det inte finns något som tar skada av fukt under täckena, risken att de droppar är stor.

Vi har sex täckesgalgar till tre hästar. Det räcker bra.

I den bästa av världar hade jag velat ha en galge till varje täcke, och så ett bra ställe där jag alltid kunde ha alla täcken hängande. Tänk så lätt det hade varit att bara plocka fram rätt täcke då, och vilken överblick man hade kunnat ha. Men jag tror ändå man hade behövt ett separat ställe för att hänga blöta täcken som ska torka.

Nya plantor och gamla

Trädgården 024

Igår besökte vi Åbergs Trädgård utanför Ystad, och som vanligt blev det rätt mycket i påsarna som vi fick med hem. I ett hörn av gräsmattan stod det en stor järngryta när vi flyttade in. Jag petade ner lite lökar och sommarblommor i den, men det blev aldrig riktigt bra. Dessutom visade den sig vara full av myror. Nu har jag tagit itu med den, tömt den och flyttat den in på innergården. Att köpa blommor till den var ett av skälen till att vi åkte. Sen tyckte jag att det var dags att byta ut penséerna också, de började se rätt tråkiga ut.

På Åbergs märker man att man är i Skåne...
På Åbergs märker man att man är i Skåne…

I järngrytan blev det en dahlia, tre blomstertobak av olika färger och en mynta med mörka blad. Runt kanterna satte jag lila lobelia – några kantlobelia som jag köpt på Möllevångstorget kompletterat med några hänglobelia från Åbergs.

Jag blev rätt nöjd med resultatet, men egentligen hade jag nog velat haft ännu mer på höjden. Nästa år kanske jag sätter något uppstammat i den – frågan är om jag skulle våga mig på att försöka stamma upp en av alla mina frösådda änglatrumpeter?

Trädgården 017

Till trappan på norrsidan blev det röda begonior. Jag hoppas att de fort blir större!

Trädgården 007

Vid vardagsentrén från innergården blev det påfågelsblomster. De kräver full sol för att vara utslagna, så jag hoppas solen där räcker – men än så länge idag ser det bra ut!

Trädgården 026

Vid vårt pilstaket planterade jag en klematis ”Ivan Olsson”, med vackra vita blommor som skiftar i ljusblått. Dessutom fick salladstornet en våning till med lite nya sallader och en ananassalvia. Det blev ytterligare lite kryddor, så nu måste jag fundera på var jag ska göra av dem – eller om jag helt enkelt ska köpa en våning till på tornet.

Det finns även en hel del som är planterat tidigare att njuta av i trädgården just nu. Allra roligast är kanske den här malvan som jag frösådde i vintras. Jag tycker färgen är helt fantastisk!

Trädgården 014 Trädgården 011

Den fristående vita rosen som doftar så gott är helt översållad av blommor.

Trädgården 032

Den här digitalisen gillar jag också färgen på:

Trädgården 023

På ena långsidan och en halv kortsida av ridbanan har vi en häck av vildrosor. Det är rätt skönt med inramningen från vägen och den ger också lite lä när det blåser från det hållet. Och så är det så vackert att rida bland rosorna! Tittar man över häcken är det dessutom en fantastisk utsikt.

Trädgården 020 Trädgården 022

 

Tävling med ny strategi

Igår var vi på fina Skönabäck och tävlade dressyr, Amelia och jag. Skönabäck ligger ungefär en mil hemifrån så det var mycket smidigt och bekvämt. I samråd med vår tränare Olof hade jag ett nytt upplägg: Jag red ett helt pass hemma på förmiddagen innan tävlingsstarten på eftermiddagen. Där kortade jag istället av framridningen till ca 25 minuter (fast i praktiken blev det nog snarare 35).

På det hela var det nog ett rätt bra upplägg. Amelia var mycket mjuk och fin direkt jag satt upp på tävlingsplatsen. Hon var helt lugn, förr när jag tävlat har hon ofta varit en studsande krutdurk första tiden, det fanns det inget av nu. Jag hade dessutom som strategi att inte pausa särskilt mycket – vi är inte så bra på att ”börja om” utan är som bäst när vi får hålla på. Jag har ibland liknat Amelia vid en dieselvolvo, hon kan vara lite seg i starten, men efter en stund jobbar hon på som tusan. Med seg menar jag då inte slö, det är hon aldrig!

Inne i ridhuset var det varmt, men Amelia kändes fortsatt fin. Tyvärr hände något märkligt precis när jag fick startsignal. Jag skulle ju rida in i trav, men plötsligt blev det vajsing i kommunikationen och jag hade svårt att få henne att trava. Jag vet aldrig att det har hänt oss innan! Men vi rider ju sällan program med inridning i trav, så antagligen trodde hon att det var jag som hade hjärnsläpp och hon skulle bara fixa till det.  Det löste sig efter ett varv på stora mittvolten, och jag kunde rida igång i trav.

Målsättningen var inte att rida på topp utan snarare att safea och rida jämnt och prydligt. Travprogrammet kändes ok men jag fick en dålig upptagning på första ökningen – den andra blev mycket bättre. Ryggningen blev ok, men jag trodde det skulle vara fyra steg – det skulle vara sex… Klantigt!  Galoppen kändes riktigt bra.

Poängen var en besvikelse. Jag hamnade strax över 60% med kommentaren ”undertempo” på varenda bedömningspunkt + därnere. Lite ironiskt eftersom Olof alltid jag rider lite för hastigt och har sagt till mig att försöka dra ner tempot. Men som tävlingskamraten som vann klassen sa: Så är det för oss som är bra på att ta instruktioner – då slår det lätt över åt andra hållet!

Placeringsmässigt låg jag ganska precis mitt i startfältet, vilket ändå känns rätt ok.

Det jag tar med mig från den här tävlingen är att upplägget att rida fram hemma innan tävling är rätt bra om det är möjligt. Men jag måste då våga att korta framridningen ännu mer och lita på att jag har henne på plats mer eller mindre på en gång.

Snigelelände

sniglar

Tyvärr har vi gott om de eländiga spanska skogssniglarna. Just nu är jag arg på dem för att de ätit upp mina pumpaplantor och de mumsar dessutom i sig av mina jordgubbar. Förra året hade vi massor och jag plockade varje kväll. Hittills har det varit rätt lugnt i år, jag har plockat en del men inga vansinniga mängder. Men så kom regnet, och nu är de överallt. Än så länge är de flesta ganska små, så jag hoppas att jag hinner ta dem innan de förökar sig. Men samtidigt så inser jag ju att för varje snigel jag ser finns det minst tio som jag inte ser.

Jag plockar med tång och dränker i en stor balja. Jag vet inte om det är bästa sättet, men med de mängder jag har känns det orimligt att klippa dem en och en. På Villa- och trädgårdsmässan i Malmö i våras såg jag förresten det här redskapet.  Jag ångrar lite att jag inte köpte till mässpris, men fortsätter det så här kan det bli så att jag beställer en.

Jag gör slut med Telenor

  • Ibland når man en punkt när det står klart att man måste gå skilda vägar. Vi har haft en relation i bra många år nu. Jag har inte räknat så noga, men det är säkert i alla fall tio. Och det har varit lite upp och lite ner, som i alla förhållanden, men nu räcker det. Telenor – tack för mig.
    Min senaste telefon, en Sony Xperia Z1 compact har varit bra, en telefon jag verkligen gillat. Men för kanske två månader sedan började den svika mig regelbundet. Den begick harakiri när man minst kunde ana det, ofta vid olämpliga tidpunkter, som mitt i en telefonintervju med någon man jagat i veckor. Kopplade jag in laddsladden hämtade den sig ganska kvickt, men det var onekligen problematiskt. Jag skaffade ett bärbart batteri, och vips så hade jag en hjärtstartare till telefonen. Men även den lyckan var kortvarig, efter bara någon vecka förkunnade telefonen att strömmen från det bärbara batteriet inte räckte till för att starta – den ville ha mer.
    När jag skaffade telefonen förlängde jag abonnemanget med 24 månader, och betalar alltså även av telefonen på 24 månader. Jag var noga med att se till att jag därför fick en telefon med just 24 månaders garanti. Jag frågade i Telenorbutiken, och jajemän, detta var ett garantiärende. Vi förbereder telefonen genom att avinstallera mitt kodlås och lite andra grejer. När vi är klara säger killen:
    — Det som sker nu är att verkstaden tittar på telefonen och avgör om det är ett garantiärende. Om det inte är det får du en offert på lagning Omdu säger nej till den kostar det  350 kr
    Jag:
    — Det är inte rimligt
    — Jo, så gör alla företag
    — Nej, alla företag tar inte betalt för att lämna en offert, de flesta gör det inte
    — Det här är ingen offert
    — Vad är det då?
    — Ett avgörande om det är ett garantiärende eller inte
    — Ja, dvs de tittar för att avgöra vad det kostar för mig att laga den?
    –Ja
    –Vad är det om det inte är en offert?Delete
    — Ääääh, det vet jag inte?
    –Jag tycker det är orimligt
    –Ja, men det är inte vi som tar ut kostnaden, det är Sony
    –Ok, men jag har avtal med er?
    –Ja, och vi har avtal med Sony
    –Ja, och ni har förhandlat pissigt och låter det går ut över mig?
    — Jaaaa, så kan man ju se på det Men du kan ju vara lugn, det här är ju ett garantiärende.
    –Vad finns det som skulle kunna göra att det inte blir ett garantiärende
    — Om det är något annat fel
    — Den där lilla sprickan jag har på skärmen, skulle den kunna vara ett problem?
    — Ok, den såg jag inte Ja, de kommer inte acceptera att laga batteriet utan att laga den. Så den kommer du få en offert på
    — Så de lagar inte det som är på garantin om de inte får laga sånt som inte är på garantin och ta betalt för det? Och jag vet ju innan att jag inte vill lägga 2000 kr på att laga den
    –Fast du vet ju inte om det kommer kosta så mycket
    — Nä, och enligt dig måste jag betala 350 kr för att få reda på det
    –Ja
    — Tycker du att det är rimligt?
    –Fast så är det, det kan inte jag hjälpa Om jag hade varit du så hade jag gått till killen som har butik på andra sidan gatan. Han är jätteduktig, och han kan nog laga batteriet åt dig utan att åtgärda sprickan
    –Men då har jag ju ingen nytta av min garanti?
    –Nej?
    –Som ju ska täcka batterifelet?
    –Ja?
    –Verkar det rimligt?
    — Öhhhh vet inte?
    –Nä, jag säger upp mitt avtal
    –Då får du ringa kundtjänst
    –Fast jag tecknade det ju här?
    –Jag måste väl kunna säga upp det på samma ställe där jag tecknade det?
    –Nej vi har bara rätt att teckna avtal, inte att avsluta. Och om du skaffar ett billigt avtal, tänk på att de inte har några butiker där du kan få service.

Nu undrar jag bara hur lång telefonkö det är hos kundtjänst.

Jag vill även betona att inga butiksbiträden kom till skada under dialogen. Jag förstår naturligtvis även att just han inte alls är problemet. Tvärt om försökte han verkligen hjälpa till, och var vänlig och trevlig hela tiden. Men med företag som inte är intresserade av att vara till nytta för kunderna kunde han inte göra mer än han gjorde.

Maja är hemma!

Maja2

Jag har fortsatt att ropa – men plötsligt var det Maja som ropade på mig. I morse vaknade jag av att det jamade utanför sovrumsfönstret. Det är inget ovanligt, så gör Elsa nästan varje morgon när hon har varit ute på natten. Men jag insåg ju rätt snart att Elsa låg bredvid mig. Fort fram med en morgonrock, och där kom hon!

Hon kastade sig förstås över matskålarna, men var ändå inte tokhungrig. Sen trodde jag hon skulle lägga sig och sova, men tydligen är det viktigare att hänga med matte. Efter ett tag fick jag ändå sätta mig vid skrivbordet, och här har jag nu massor med katthjälp.

Maja

Undrar om skatteverket uppskattar hennes behandling av deras papper? Eller om hon trodde att det var från Katteverket.

Ridbanevård

Gården 001
Vi försöker hålla banan sladdad mellan varje ridpass. Det gör att den håller fukt bättre och vi får dessutom alltid ett bra underlag att rida på.

Första året vi bodde här hade vi ingen ridbana. Det var jobbigt! Vi har ju inte särskilt bra möjligheter att rida ut hemikring heller, så det blev mycket körande med transporten.

Vi har valt att ha en ridbana på 20×40 utan staket. Vi valde även att satsa på riktigt bra belysning eftersom vi på vintern sällan har möjlighet att rida i dagsljus. Det var viktigt för oss att ha en helt rektangulär bana med räta hörnvinklar, men hade platsen räckt hade vi gärna gjort banan lite längre. Samtidigt tycker jag faktiskt att en 20×40-bana funkar bra till i princip allt utom att rida program för 20×60-bana (även om jag gör det ibland också).

På vår förra gård lärde vi oss att vård av underlaget är extremt väl investerad tid. Här har vi ju byggt banan från början och vill förstås behålla det bra underlaget. Vårt topplager är bara 5 cm djupt. Det är bra eftersom det gör att banan aldrig blir tung. Men det innebär också att det finns risk att hovspåren går ner genom topplagret in i mellanlagret. Det vill vi absolut undvika! Vi sladdar banan i princip varje gång vi ridit. På så sätt gräver inte hovspåren ner sig mer och mer i underlaget. Dessutom har vi lärt oss att det är ett bra sätt att behålla fukten i banan. Vi har en bra dränering, så mycket nederbörd är sällan ett problem. Däremot skulle torka kunna bli det, då vi har kommunalt vatten, som vi ju förstås inte vill använda för att vattna banan. Detta var inget problem på förra gården, där vi hade en å genom våra marker. Med en pump och lite slang hade vi alltid bra bevattning på ridbanan.

Nu har det varit väldigt torrt här i över en månad, men jag tycker ändå banan har klarat sig hyfsat, trots att vi inte vattnat. Det dammar en del, men underlaget är fortfarande fint att rida på. Jag har funderat på om det skulle kunna finnas någon gammal brunn någonstans på gården. Den är ju från 1886, så det har ju knappast alltid funnits kommunalt vatten. Det hade varit perfekt – då hade vi kunnat använda den för att vattna ridbanan och i trädgården. Finns det någon som vet hur man får reda på sånt? Finns det dokumenterat någonstans?

Med så tunt topplager som vi har så undviker vi att harva. Vi vill ju inte blanda topplager och mellanlager, och den risken finns ju vid harvning. Entreprenören som vi anlitade för banan menade att vi kommer behöva harva så småningom, men än så länge har vi inte haft något behov. Då får vi självklart inte djupharva, utan det handlar bara om att luka upp topplagret – men än så länge, efter snart två års användning, ser vi inga tendenser till att det skulle behövas.

Gården 002

Vi har genom tiderna sladdat banan med hjälp av häst, bil och gräsklippare. Sedan ett antal år har vi en fyrhjuling, vilket underlättar massor. Det vi har gillat bäst som sladd är ett galler, ca 140 brett och en dryg meter långt, med rutor som är ca 4×8 cm. Det hade en ram av galvade rör i framkant och i sidorna. Tyvärr sliter sanden mycket på materialet, och gallret lossnade från ramen. Nu har Ulrik tagit samma galler och byggt en träram till. Gallret är fäst i ramen med märlor. Som tyngd har vi en plastplanka som blivit över från stallbygget.

Gården 003

Utöver att vara noga med att sladda ofta behöver vi då och då skotta kanterna. Sladden kan ibland bygga lite vallar ut mot kanterna, särskilt i hörnen. Det är lättast att göra när det varit torrt ett tag.