Igår var vi på fina Skönabäck och tävlade dressyr, Amelia och jag. Skönabäck ligger ungefär en mil hemifrån så det var mycket smidigt och bekvämt. I samråd med vår tränare Olof hade jag ett nytt upplägg: Jag red ett helt pass hemma på förmiddagen innan tävlingsstarten på eftermiddagen. Där kortade jag istället av framridningen till ca 25 minuter (fast i praktiken blev det nog snarare 35).
På det hela var det nog ett rätt bra upplägg. Amelia var mycket mjuk och fin direkt jag satt upp på tävlingsplatsen. Hon var helt lugn, förr när jag tävlat har hon ofta varit en studsande krutdurk första tiden, det fanns det inget av nu. Jag hade dessutom som strategi att inte pausa särskilt mycket – vi är inte så bra på att ”börja om” utan är som bäst när vi får hålla på. Jag har ibland liknat Amelia vid en dieselvolvo, hon kan vara lite seg i starten, men efter en stund jobbar hon på som tusan. Med seg menar jag då inte slö, det är hon aldrig!
Inne i ridhuset var det varmt, men Amelia kändes fortsatt fin. Tyvärr hände något märkligt precis när jag fick startsignal. Jag skulle ju rida in i trav, men plötsligt blev det vajsing i kommunikationen och jag hade svårt att få henne att trava. Jag vet aldrig att det har hänt oss innan! Men vi rider ju sällan program med inridning i trav, så antagligen trodde hon att det var jag som hade hjärnsläpp och hon skulle bara fixa till det. Det löste sig efter ett varv på stora mittvolten, och jag kunde rida igång i trav.
Målsättningen var inte att rida på topp utan snarare att safea och rida jämnt och prydligt. Travprogrammet kändes ok men jag fick en dålig upptagning på första ökningen – den andra blev mycket bättre. Ryggningen blev ok, men jag trodde det skulle vara fyra steg – det skulle vara sex… Klantigt! Galoppen kändes riktigt bra.
Poängen var en besvikelse. Jag hamnade strax över 60% med kommentaren ”undertempo” på varenda bedömningspunkt + därnere. Lite ironiskt eftersom Olof alltid jag rider lite för hastigt och har sagt till mig att försöka dra ner tempot. Men som tävlingskamraten som vann klassen sa: Så är det för oss som är bra på att ta instruktioner – då slår det lätt över åt andra hållet!
Placeringsmässigt låg jag ganska precis mitt i startfältet, vilket ändå känns rätt ok.
Det jag tar med mig från den här tävlingen är att upplägget att rida fram hemma innan tävling är rätt bra om det är möjligt. Men jag måste då våga att korta framridningen ännu mer och lita på att jag har henne på plats mer eller mindre på en gång.
