Kajsa på Olsgård

När jag skrev om ridleder för ett tag sedan fick jag en fråga om hur lagstiftningen kring ridning egentligen ser ut. Därför skriver jag nu ett inlägg om just det – vad är lagligt och vad är inte lagligt. Jag bortser alltså från allt vad konflikter, konfliktlösning och smidighet heter här – för självklart är det i verkligheten inte alltid så enkelt att man som ryttare kan eller ens bör hävda sin rätt att rida på ett ställe bara för att det är lagligt. Men det är som sagt en fråga jag bortser från här.

Generellt är det allemansrätten som gäller även vid ridning. Naturvårdsverket har en utmärkt beskrivning av allemansrätten till häst.  Väldigt enkelt är ju tumregeln för allemansrätten att man får rida där man inte stör eller förstör. Detta gäller enstaka ekipage, när det handlar om organiserad verksamhet som till exempel turridning kan det bli svårt att hävda allemansrätten. Det finns en del fall där turistföretag som exploaterar allemansrätten för ekonomiska syften har blivit fällda. Som arrangör ska du anmäla samråd till Länsstyrelsen i sådana fall. Ett annat knepigt fall är större inackorderingsstall som marknadsför sig med att de har bra ridvägar – som i många fall ligger på annans mark. Varje enskild ryttare kanske inte stör eller förstör, men blir det många som utnyttjar allemansrätten i ett område kan det bli problem.

Ibland kommer det upp skyltar om Ridning förbjuden. För att de ska vara giltiga krävs ett formellt beslut bakom den. Det saknas ganska ofta.

För det första måste skylten förstås vara en ”riktig trafikskylt”. Hemmagjorda varianter är aldrig lagliga. Men för att en förbudsskylt ska ha laga kraft måste det dessutom finnas ett formellt beslut bakom. Det gäller inte påbudsskyltar, som till exempel de blå skyltar som visar att en väg är en ridväg. Alla beslut måste dessutom finnas i den nationella databasen RDT – Rikstäckande databas för trafikföreskrifter. Därför är det relativt enkelt att ta reda på om en förbudsskylt är laglig eller inte, finns den i databasen är den laglig, finns den inte där så gäller den inte. Databasen finns tillgänglig på transportstyrelsens hemsida. Tyvärr är den inte helt enkel att söka generellt i, men vet man vägnummer eller gatunamn kan man söka efter vilka trafikföreskrifter som finns just där. Vill man göra en mer allmän sökning på till exempel en viss kommun väljer man kommunen och kryssrutan ”Förbud mot trafik med fordon”. Där ska ett förbud mot ridning finnas listat om det är giltigt.

Beslut ska finnas oavsett om vägen är statlig, kommunal eller enskild. Däremot tas besluten på olika ställen. På statliga vägar, dvs vägar utanför tättbebyggt område beslutar länsstyrelsen. I terräng och i tättbebyggda områden beslutar kommunen. På enskilda vägar utanför tättbebyggt område beslutar länsstyrelsen. Detta gäller oavsett om vägen har statsbidrag eller inte. Det är alltså inte möjligt för en markägare eller vägsamfällighet att förbjuda ridning hur som helst, utan ett beslut måste tas i kommun eller länsstyrelse för att vara giltigt. Förutom att söka i databasen kan man kontakta sin kommun eller länsstyrelse för att få besked om vilka beslut som är tagna.

Däremot kan det vara viktigt att observera att gång- och cykelvägar generellt inte är tillåtna att rida på. Där behövs inget beslut, utan det ligger i det faktum att det är en gång- eller cykelväg. För att ridning ska vara tillåtet där krävs en påbudsskylt, dvs en skylt med Ridning tillåten.