Ridbanevård

Gården 001
Vi försöker hålla banan sladdad mellan varje ridpass. Det gör att den håller fukt bättre och vi får dessutom alltid ett bra underlag att rida på.

Första året vi bodde här hade vi ingen ridbana. Det var jobbigt! Vi har ju inte särskilt bra möjligheter att rida ut hemikring heller, så det blev mycket körande med transporten.

Vi har valt att ha en ridbana på 20×40 utan staket. Vi valde även att satsa på riktigt bra belysning eftersom vi på vintern sällan har möjlighet att rida i dagsljus. Det var viktigt för oss att ha en helt rektangulär bana med räta hörnvinklar, men hade platsen räckt hade vi gärna gjort banan lite längre. Samtidigt tycker jag faktiskt att en 20×40-bana funkar bra till i princip allt utom att rida program för 20×60-bana (även om jag gör det ibland också).

På vår förra gård lärde vi oss att vård av underlaget är extremt väl investerad tid. Här har vi ju byggt banan från början och vill förstås behålla det bra underlaget. Vårt topplager är bara 5 cm djupt. Det är bra eftersom det gör att banan aldrig blir tung. Men det innebär också att det finns risk att hovspåren går ner genom topplagret in i mellanlagret. Det vill vi absolut undvika! Vi sladdar banan i princip varje gång vi ridit. På så sätt gräver inte hovspåren ner sig mer och mer i underlaget. Dessutom har vi lärt oss att det är ett bra sätt att behålla fukten i banan. Vi har en bra dränering, så mycket nederbörd är sällan ett problem. Däremot skulle torka kunna bli det, då vi har kommunalt vatten, som vi ju förstås inte vill använda för att vattna banan. Detta var inget problem på förra gården, där vi hade en å genom våra marker. Med en pump och lite slang hade vi alltid bra bevattning på ridbanan.

Nu har det varit väldigt torrt här i över en månad, men jag tycker ändå banan har klarat sig hyfsat, trots att vi inte vattnat. Det dammar en del, men underlaget är fortfarande fint att rida på. Jag har funderat på om det skulle kunna finnas någon gammal brunn någonstans på gården. Den är ju från 1886, så det har ju knappast alltid funnits kommunalt vatten. Det hade varit perfekt – då hade vi kunnat använda den för att vattna ridbanan och i trädgården. Finns det någon som vet hur man får reda på sånt? Finns det dokumenterat någonstans?

Med så tunt topplager som vi har så undviker vi att harva. Vi vill ju inte blanda topplager och mellanlager, och den risken finns ju vid harvning. Entreprenören som vi anlitade för banan menade att vi kommer behöva harva så småningom, men än så länge har vi inte haft något behov. Då får vi självklart inte djupharva, utan det handlar bara om att luka upp topplagret – men än så länge, efter snart två års användning, ser vi inga tendenser till att det skulle behövas.

Gården 002

Vi har genom tiderna sladdat banan med hjälp av häst, bil och gräsklippare. Sedan ett antal år har vi en fyrhjuling, vilket underlättar massor. Det vi har gillat bäst som sladd är ett galler, ca 140 brett och en dryg meter långt, med rutor som är ca 4×8 cm. Det hade en ram av galvade rör i framkant och i sidorna. Tyvärr sliter sanden mycket på materialet, och gallret lossnade från ramen. Nu har Ulrik tagit samma galler och byggt en träram till. Gallret är fäst i ramen med märlor. Som tyngd har vi en plastplanka som blivit över från stallbygget.

Gården 003

Utöver att vara noga med att sladda ofta behöver vi då och då skotta kanterna. Sladden kan ibland bygga lite vallar ut mot kanterna, särskilt i hörnen. Det är lättast att göra när det varit torrt ett tag.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *