Linnelakan

Spånpellets har blivit dyrt. Riktigt ordentligt skitdyrt. Därför var det läge att testa något annat som strö i våra boxar. Vi har tidigare funderat på bland annat rapspellets och hampa. För ett tag sedan dök ytterligare ett möjligt alternativ upp – linströ. Det faktum att det finns en leverantör bara några kilometer från mitt jobb och att det gick att köpa ett provpaket på fem balar fällde avgörandet – lin får bli det vi testar med. Jag gillar ju lin som material rent generellt. Det man strör med är skärven, de stråbitar som man vid linberedning tar bort från lintågorna som sedan spinns till tråd. Ytterligare en fördel är att hästar generellt tycker att lin inte är gott – risken att de äter av sängkläderna är liten.

En bal innehåller 250 liter eller 18-19 kilo och är ungefär lika stor som en halv kutterspånbal. Vi har ju torvbäddar i botten och en bal fyller ut bra – det blir ett fint lager över bädden även i våra ganska stora boxar (den största är drygt 20 kvm). Jag har nu fyllt två av boxarna och hunnit mocka en – och det övervägande intrycket är positivt. Linet ger ett ljust intryck Det fyller och täcker betydligt mer än en säck spånpellets och blandar sig inte heller lika mycket med botten. Det var dessutom väldigt behagligt att mocka i. Tekniken är lite annorlunda än med spånet, då linet är väldigt lätt. Man får kasta runt lite försiktigt så flyger det bort från det man vill slänga. Resultatet blir att man slänger ut väldigt lite strö – och att bajset ser ut som kokosbollar. Jag vet ju ännu inte hur drygt det är, hur ofta jag kommer behöva fylla på. Därför är det i dagsläget svårt att uttala sig om prisvärdheten – men med ett pris på ca 100 kr per bal om man köper en hel pall känns det spontant som betydligt bättre än många andra strömedel.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *