Min slugmaster har kommit

Stånds 019

Jag slog ju till och beställde en slugmaster häromdagen, och nu är den testad. Tyvärr lever den inte riktigt upp till förväntningarna – som i och för sig var rätt höga.

Först gick vi ut på ridbanan, där brukar vi alltid ha mycket sniglar av någon anledning. Vi plockade raskt sex-sju sniglar, men när vi skulle tömma insåg vi att det inte var så bra att plocka på sand. Rensningsmekanismen kärvade, och vi fick rengöra den noggrant innan den fungerade. Även senare har vi insett att det bara behövs enstaka sandkorn för att den ska kärva – så på och runt ridbanan får vi fortsätta plocka manuellt med tång.

På gräs och på grusväg fungerar den bättre. Men även där är det ibland svårt att få sniglarna att fastna, och på grusvägen måste man se till att det inte hamnar stenar mellan piggarna. Nu tror jag i och för sig att de flesta dör bara av att man trycker alla spikar i dem, men det är ändå lite irriterande. I instruktionerna står det att man inte ska trycka utan bara låta tyngden arbeta, men då upplever jag att de nästan aldrig följer med. Ett lätt tryck behövs. Det kan kanske bero på att vi har mycket sniglar i gräs som är lite högre än gräsmatta, men även där tycker jag faktiskt att det behövs lite tryck.

Efter varje användning måste den rengöras noga. Det är en del pill med det, eftersom snigelslemet sätter sig rätt rejält. Efter rengöring har vi sprayat med 5-56, och det känns som om det är bra – rengöringsmekanismen går faktiskt bättre och bättre.

Summeringen är lätt besvikelse. Så länge man inte är på sand funkar den ok – men det går inte fortare än att plocka med tång. Även om man inte behöver böja sig så är det lite för mycket pyssel och fix för att det ska fungera för att det ska vara riktigt smidigt.

Är det bra att dressyrprogrammen blir tekniskt lättare?

Inför det aktuella numret av Ridsport intervjuade jag Lars Andersson som är den som arbetat med dressyrprogrammens utformning de senaste 15 åren ungefär. Jag ville veta varför dressyrprogrammen framför allt i lätt klass blir tekniskt sett lättare och lättare.

På 80-talet red du skänkelvikningar i skritt och framdelsvändningar i Lätt B. Du vände halvt igenom i galopp, lade sex skrittsteg innan du nådde spåret och sen fattade du den andra galoppen. I Lätt A red du åttametersvolter i både trav och galopp, du gjorde längre och tvärare skänkelvikningar än idag och du fattade galopp ur både halt och ryggning, på medellinjen rakt mot domaren. Allt detta är svårigheter som vi inte ser i programmen idag. En annan skillnad är att på den tiden skulle allt ske på en exakt punkt, idag har du ofta en sträcka mellan två bokstäver på dig i de lättare programmen.

Lars förklarar att fokus för dressyrprogrammen är kvalitet i rörelserna och kvalitet i hästens utbildning. Programmen ska inte fälla utan istället uppmuntra god utbildning och hjälpa ryttaren att hitta kvalitet i rörelserna. ”Petimeterdressyr leder inte framåt” säger han.

Jag tycker det var en av de mest intressanta intervjuer jag gjort på mycket länge. Lars är en klok och genomtänkt person som har en tydlig strategi han arbetar efter. Det är inte lätt att skapa dressyrprogram som har krav på sig att vara korta, relativt enkla att lära in och som framför allt ska ge domaren så bra möjligheter som det går att göra en rättvis bedömning. Jag tror också att hans strategi är helt rätt för att få fram väl presterande resultat i högre klasser på sikt – och faktum är ju att svensk dressyr på elitnivå definitivt har höjt sig rejält sedan 80-talet.

Men samtidigt blir jag lite orolig. Hur slår det här för alla hobbyryttare med normala hästar, såna som Caroline pratade om i sitt blogginlägg som jag skrev om härom dagen? Alla som gillar att träna dressyr, men som aldrig kommer kunna få fram den där schwungen och bärigheten i sina hästar? Alla som trots det faktiskt kan träna sig till perfektion i raka ryggningar med rätt antal steg och exakthet i övergångarna? Alla som kan arbeta med förfining och precision även om stor mekanik och luft i steget saknas? Dessa ekipage som kanske inte är elitdressyrens framtid, men som älskar att träna och tävla på sin nivå?

Jag tror att bredden bidrar till eliten på flera sätt. Ett sätt är den rena kopplingen – även elitryttarna har börjat på lägre nivå någon gång i tiden. Ett annat sätt är att glädjen i att tävla dressyr föds i breddtävlandet. Finns den glädjen hos en amatörryttare kanske den uppmuntrar även sina barn att tävla dressyr – och de kanske är potentiella elitryttare. Eller så gillar man sporten och vill stödja den genom att vara funktionär, stötta Dressyrringen, köpa biljetter till Falsterbo, GHS eller SHS eller på andra sätt allmänt bidra till att sporten kan finnas och fortleva på alla nivåer. Dessutom är breddens licenspengar rätt viktiga för eliten i dagens system. Frågan är om det går att utforma ett tävlande som passar alla dessa grupper? Ett tävlande som stimulerar bredden och som stimulerar eliten?

Jag är inte främmande för att dela dressyrtävlandet i två ligor – en för proffs och en för amatörer. På så sätt kan båda grupperna få det just de behöver. Då skulle man kunna ha helt olika program i de båda ligorna. I proffsligan är de lättare programmen tekniskt lättare – där kan de träna sina unga hästar och utveckla gångarter och kvaliteter på ett sätt som är lämpligt för hästar tänkta för högre klasser. I amatörligan kan programmen istället vara tekniskt mer knepiga för att på det sättet premiera hästar som är välridna, lydiga och välgymnastiserade. Även de allmänna intrycken kan se lite olika ut och viktas olika.  Lite som WE-dressyrprogrammen, där teknisk färdighet på olika sätt lyfts framför stor gång.

En trädgårdsrunda

Trädgård 007

Dags för en trädgårdsrunda med kameran! Det här är väggen utmed vårt stall, mot innergården. Jag är så nöjd med blomningen där! Det är två gamla klängrosor som fanns när vi flyttade in, men som då var rätt undanträngda av en stor schersmin som dominerade den här rabatten. Dessutom finns det svarta, enkla stockrosor som jag frösådde förra året och en särskild variant av malva, mauritansk rödmalva, som jag sått i år. Längst fram är en rad med lavendel. Det blev lite trångt, men fint tycker jag!

Trädgård 031

Trädgård 001Trädgård 038

I vår häck finns en hel del roliga växter. Nu blommar strävdeutzian, som jag verkligen gillar.

Trädgård 012

Det flätade pilstaketet har verkligen tagit sig.

 

Trädgård 008

En lilja och lite oregano

Trädgård 022

Trädgård 013

Mina hallonbuskar är inte så välskötta, men de ger bär!

Trädgård 028

Arbetar för högtryck

Stånds 013

Vi har en 13 år gammal högtryckstvätt som jobbat flitigt hos oss. Men de sista åren har den känts långt ifrån arbetsvillig, och den har gärna gett igen med diverse duschkaskader eftersom packningarna inte varit helt fräscha – och det har varit rätt svårt att få tag på nya. Förra året höll den dessutom på och stönade och stånkade oroväckande mycket. Så när vi såg ett rabatterbjudande på en 13 år modernare version av samma modell och märke slog vi till. Invigningsjobbet blev att tvätta släpet, vilket den gjorde med den äran. Särskilt bra var att det går att ställa trycket.

Stånds 006

Ett bra knep när man tvättar släpet är att parkera det i uppförsbacke – då rinner vattnet ut fint.

Betet som engagerade

703

Gårdagens blogginlägg gick som en raket – delvis på grund av Ponnymammans blogginlägg. Det blev även en livlig diskussion på min egen facebooksida. En del av diskussionen handlade om mineraler på bete – något jag tidigare skrivit om. 

Det blev även en diskussion om huruvida jag märker ord eller inte när jag säger att det inte är betet som är problemet. Naturligtvis handlar det inte om att märka ord. Jag kan ju till exempel inte säga att det är dåligt att bo i Stockholm för att de jag känner som har begått lagbrott bor i Stockholm – och sen mena att det är att märka ord om någon ifrågasätter det? Nej, det handlar som jag sagt tidigare om att identifiera angripa själva problemet om det finns problem – inte skära brett runt problemet och förkasta det som inte är problematiskt.

Bilderna jag använt både i det här inlägget och det förra kommer för övrigt från ett unghästbete – Bassholmen i Bohusläns skärgård. Fram till 2011 gick det varje sommar ett tjugotal ett- och tvåårshingstar lösa på ön. De flottades dit och hem. Vår Hugo (Halifax e Highcruiser, f 2008) gick där sommaren 2010. Den typen av sommarkollo tror jag alla unghästar skulle må bra av!

 

Behöver man en elithäst i lätt dressyr?

Nästa nummer av tidningen Ridsport kommer handla en hel del om dressyrtävlande på breddnivå. Jag har skrivit en del av texterna och det har varit ett högintressant arbete. Jag har intervjuat flera personer som är genomtänkta och intressanta att prata med. En av dem är Caroline Johansson. Hon är en vanlig men ovanligt klok hästtjej. Anledningen till att jag pratade med henne var det här blogginlägget om sporthästavel och hopplöshet. 

Caroline vill ha roligt med sin häst. Hon vill kunna rida ut barbacka i skogen och samla kraft om hon har haft en jobbig dag på jobbet. Hon vill kunna göra roliga saker med sin häst. Och en av de roligaste saker hon vet är att träna och tävla dressyr. Och med tävla menar hon verkligen tävla och ha en chans att vinna – inte bara Lätt C/Lätt B utan gärna i alla fall medelsvåra klasser. Men går det att göra allt detta med en och samma häst, funderar hon. Och går det att ha en häst som placerar sig i låt oss säga Msv B eller Msv A som vanlig hobbyryttare. Och kan man göra andra saker med den? Går det att låta den gå i flock i stor hage? Går det att ge sig ut och galoppera över ängarna med vännerna? Går det att skritta barbacka på lång tygel och nynna för sig själv?

Jag tycker Caroline har kloka funderingar, och jag delar hennes bild av vilken typ av hästar det är som placerar sig på dressyrtävlingar. Relativt lågt i klasserna är det tydligt att känsliga kvalitetshästar som kanske dabbar sig lite ibland ändå slår de stabila hästarna som går som klockor, men mindre spänstigt och uttrycksfullt.

Jag tror det är viktigt att våga titta på detta. Är det så här? Och är det så det ska vara? Jag kan se att det kan vara positivt för dressyrsporten  – ur elitperspektiv och för att få en ”bredare elit”. Men samtidigt kan jag se att det kan vara skadligt med. Om inte gemene ryttare tycker det är roligt att tävla dressyr, eller ser det som en gren som kräver ”svåra hästar” kommer de inte vilja tävla. Och då kommer de troligtvis inte anstränga sig för att deras barn ska tävla dressyr heller. Och vem vet – där kanske vi tappade en blivande landslagsryttare?

Frågan diskuteras som sagt i flera artiklar i kommande Ridsport – missa inte det numret, jag tycker det är riktigt bra!

 

Svepande generaliseringar om hästar på bete

928

Under helgen har fiktiva bloggaren Silverbjälke skapat en del debatt med ett inlägg där han gör svepande generaliseringar om hästar på bete. Jag skrev ett svar och blev sedan ombedd av en vän att utveckla detta i ett eget blogginlägg. Det kommer här!

Så här skrev Silverbjälke:

Folk älskar ju sommarbeten… Själv tror jag det är många hästar som inte gör det och att många riktigt dåliga rundor, kass ridning & sabbade relationer mellan häst & ryttare kommer från sommarbetet.

Avelsston, Från föl till 3 år. Unghingstar. 4årsvilan… tja, det finns många jag har på beten men jag ser många som har sina hästar uppstallade, klipper dem, täckar dem, smörjer & sprayar dem, tränar & tävlar resten av året och sen får för sig att hästen vill ha semester 4-7 veckor ?

Antar det är därför man ser så många börja om med så mkt fel, så mkt lektioner till hösten.

Antar att det är därför man ser hästar som är svettiga, rastlösa, knöliga av insektsbett och står hängandes som om de vill begå självmord i hagarna.

Använder man betet som en pittoresk ursäkt för att själv ta hästledigt ett tag på sommaren ?

Verkar som många gör det och övertygar sig själva om att det är härligt för hästen.

nä………… Det är nog ganska många hästar som inte tycker det är superhärligt och ganska många hästar som efter sommaren får betala priset för sin påtvingade semester.

Inlägget är ju inte glasklart i vad kritiken går ut på, men jag sammanfattar det ungefär så här:

  • Ridningen/träningen blir lidande
  • Det blir en stor omställning för hästen
  • De får insektsbett
  • Hästarna gillar inte att gå på bete
  • Det blir jobbigt för hästarna att komma tillbaka till arbete

666

Det mesta av detta handlar ju inte ens om att hästen går på bete, utan om att han tycker att det finns omdömeslösa hästägare som abrupt förändrar allt över en dag, och samtidigt lägger ner ridningen. Jag svarade så här:

Jag har svårt att förstå det där med att ta de absolut värsta exemplen och generalisera svepande. Det som beskrivs som negativt är dålig hästhållning, inte betesgång. Det går att ha dålig hästhållning på box, i lösdrift, ja i alla uppstallningsformer som finns. Det innebär inte att de formerna generellt är dåliga.
Hästar är av naturen gjorda för att ströva, leta föda och äta gräs. Därför är det naturligtvis bra för dem att göra det. Därmed inte sagt att allt är bra bara för att det är naturligt eller att vildhästar alltid mår bra. Men vi som håller hästar har ju möjlighet att ge dem bästa möjliga förutsättningar. Att låta dem äta lagom mängd gräs, se till att de har möjlighet att röra på sig över större ytor, att de har skugga och inte plågas alltför mycket av insekter är sånt vi kan göra för att de ska ha det bra. Om hästarna är för magra eller för tjocka på betet har man ju gjort fel någonstans, och självklart är det lika viktigt att hästarna får lagom mycket mat, oavsett om den är färsk, torkad eller konserverad.
Sen förstår jag inte heller resonemanget att bete måste vara vila. Jag har alltid sen tonåren arbetat hästarna oavsett om de äter gräs eller hö eller hösilage – jag förstår helt enkelt inte riktigt varför typen av mat skulle påverka hur de jobbar.

Svaret jag fick var präglat av ännu mer svepande generaliseringar:

för många som har hästen som hobby så finns en tendens att under året lyssna på den ena experten efter den andra och styra tex energi & lynne med allt från betfor, magnesium, salter, +energipellets och maniskt väga varje måls stårfoderpåse & sen ha ett schema där hästen rids ut 3ggr i veckan, på bana 2 ggr, longeras 1 ggr och vila en dag. de styr hagtiderna på minuten och har pedantiska rutiner för allt, Sen helt plötsligt på en minut så skall allt de jobbat med under 11 månader brytas tvärt och hästen skall ha semester, de kör den till ett gräsfält och där skall den stå i 4-5 veckor. Självklart finns det ganska många individer som reagerar på det. Och självklart finns ganska många hästar som inte funkar exakt som där man slutade efter sin semester. Tankegången att bete inte alltid är för hästens bästa är utifrån det perspektivet, de som inte har dem hemma och fortsätter många av de dagliga sysselsättningarna trots sommarens utevistelse, De som har 1-2 hästar inackorderade någonstans och inte bor där hästen bor. De som anser hästen ska ha semester för att hästen är gräsätare och de själva behöver ledigt.

Som synes handlar det fortfarande inte om själva betet, utan om att ”folk” är ologiska och inkonsekventa i sin hästhållning – och han antyder att det dessutom är av lathet. Det är lite som att säga att ”det är dåligt att ha häst på box” och om någon protesterar så hävdar man att man vet många som har hästen i en box med minimimått 22 timmar per dygn och sen ute i en platt grusad hage 10×10 m två timmar per dygn – och det är ju faktiskt förskräckligt.

631

Jag vidhåller att hästar mår bra av att slippa äta torkad mat eller konserver under den tid på året då det finns färsk mat, naturligtvis i mängder som är lämpliga för individen. Jag vidhåller att den form av mat hästen konsumerar inte har med hästens eventuella träning att göra. Den har inte heller med skötsel eller brist på skötsel att göra. Jag vidhåller att stora hagar där hästarna kan röra sig är nyttigt för dem. Går det att ha dem så året runt är det bra, går det inte så är det i alla fall bättre att låta dem gå i stora hagar under betessäsongen än inte alls. Jag vidhåller att insekter oftare är ett problem för hästar som står i frimärkshagar några timmar mitt på dagen än för hästar som kan ströva över större ytor hela dygnet. (Och går hästarna ute nattetid kan de tycka att det är jätteskönt att komma in och hänga några timmar mitt på dagen, står de inne på natten blir det ju inte mycket hagtid kvar då).

Jag blir dessutom besviken över att många applåderar och sväljer de svepande generaliseringarna. Tänk om det istället blir så att ”Silverbjälke säger att bete är dåligt, så då låter jag mina hästar stå inne och bara gå i grushage fyra timmar när det är som varmast, då är jag en bra hästägare”. Jag tror inte hästarna skulle vara så mycket gladare av det.

Nej, den som vill framföra kritik och få mig att lyssna måste vara saklig och konkret. Kritisera det som är dåligt och motivera varför just det är dåligt – då blir det intressant.

Min supergoda pizza

IMG_20160624_175553290

Vi är inte så traditionsbundna av oss, och igår på midsommarafton festade vi till på vår goda hemgjorda pizza. Jag tycker vit pizza är godast, och min favorit är vit pizza med päron, grönmögelost och valnötter. Så här görs min pizza:

Det finns tre hemligheter bakom en välgräddad pizza – den ska gräddas fort, varmt och underifrån. Därför börjar jag med att sätta ugnen på undervärme och 275 grader, och sätter in en tom plåt.

Kavla ut en pizzadeg. Att göra pizzadeg är tråkigt, och vi har testat många olika färdiga. Favoriten är den som man köper fryst på Picard, men jag tycker att det funkar med såna där kylda förkavlade också. Men om jag använder en sån kavlar jag ut den lite extra.

Först täcker jag botten med en blandning av creme fraiche och ost. Jag täcker hela vägen ut till kanten, men det är förstås valfritt. Sen skivar jag över päron över hela ytan, smular över grönmögelost – helst St Agur som jag köper från Lilla Ostaffären som ligger precis bredvid Picard i Malmö. Överst lägger jag hackade valnötter.

IMG_20160624_173744548

När ugnen och plåten är varm tas plåten ut och pizzan (som ligger på ett bakplåtspapper) dras upp på den varma plåten och placeras på nedersta falsen i ugnen, där den gräddas kort och snabbt. För det mesta är 4-5 minuter lagom, men det handlar lite om vilken deg man använder hur tjock degen är och hur mycket fyllning man har. Botten ska ha en fin gyllenbrun yta på undersidan.

IMG_20160624_175546908