Efter regnet

Det har varit torrt här länge nu, det var över fyra veckor sedan det regnade sist, när det äntligen började natten till igår. Igårkväll hade det kommit 14 mm och imorse ytterligare 8. Det kommer göra gott för våra beten! Jag började dagen idag med några efter regnet-sysslor. Den roliga var att så in de bitar av hagen som är bar jord efter att vi fick hagarna fixade. Det hårdgjorda med 0-16 på ska förstås inte sås, men vi fyllde ut en del svackor och hålor med matjorden vi tog bort för att få färre ställen där det blir vattenpölar. Där har jag nu sått ut vallfröblandning för hand. Det är rätt lätta och flyktiga frön, och det blåser lite, så det var rätt svårt att få det jämnt, men jag hoppas det blir bra! När man sår för hand så blir det ju lätt rätt mycket frön, men det är inget stort problem när det är såpass små ytor det handlar om.

Den andra sysslan är mindre angenäm, men väldigt nödvändig. Jag har haft ihjäl mördarsniglar. Nu efter regnet har de kommit upp i galet stora mängder. Troligen har den milda vintern varit gynnsam för dem. De är ännu så länge små, men som sagt, många. Igår hade jag ihjäl ett hundratal. Idag på morgonen blev det nästan 300. Det känns ändå bra att bli av med den del så här tidigt, när de inte hunnit föröka sig än – men jag bävar för hur snigelåret i år kommer bli. För varje jag ser finns det ju säkert minst 10 jag inte ser…

Modernisering

Stigbyglarna jag använder köpte jag begagnade 1995. Jag har inte sett någon anledning att byta ut dem, jag är nöjd med dem och tycker dessutom de har snygg form. Men det har ju hänt en del på utvecklingsfronten när det gäller stigbyglar sen dess, det kan jag ju inte förneka. Så när en kompis till mig ville sälja sina Sprenger System 4 slog jag till. Jag fick börja med att korta stiglädren ett hål, de här stigbyglarna är ju mycket högre än mina gamla. Ärligt talat kände jag faktiskt inte jättestor skillnad när jag red, lite mjukare svikt i knäna i lättridningen kanske? Men de är ju i alla fall säkrare, och jag gillar tyngden i dem, så de får definitivt sitta kvar på dressyrsadeln.

WE-utflykt

Igår åkte Grao och jag tillsammans med Josefine och Hoppsan till ÅB Horse Event och red öppen WE-bana. Det var riktigt kul! Konceptet med öppen bana passar ju Grao och mig väldigt bra. Här hade Josefine och jag hela banan för oss själva en hel timme, perfekt för att kunna testa sig fram lite och få till bra träning för en häst som behöver tid på sig.

Vi fokuserade mest på de hinder vi redan kan. De som är jobbiga nosade vi på, men pressade inte. Det innebar att vi gjorde t ex enkelslalom, parallellslalom, tre tunnor, bron, klocka i korridor, sidvärts över bom och hopphinder utan några större problem. Ok, han drog på en rejäl blånit första gången jag red på hindret, det har aldrig hänt förut! Men han var helt klart inte beredd. Sen hoppade han bra alla gånger. Lansen går sådär, vi kan plocka ur och i, men han är rejält spänd. Jag valde att hålla mig i trav den här gången, även om det brukar funka även i galopp. Bordet gjorde vi halt i trakterna av, för att komma lite närmare varje gång, men jag lät bli att ens nudda kannan. Repgrinden red vi bara utmed.

Josefine och Hoppsan var jätteduktiga! De red hela banan i både trav och galopp. Jag hoppas att det blir lite tävlingar som de kan komma ut på snart.

Dialektal språkkänsla

Jag har ju flyttat runt rätt mycket, och bott i olika dialektområden. Jag har inte jättebra språköra, så jag har inte påverkats så mycket av de olika dialekterna, jag är helt enkelt inte så bra på att härma dialekter. Däremot har jag ju plockat med mig en del användbara ord. Fast det är klart, ibland kan ett ord som jag tycker är användbart visa sig vara totalt odugligt – om den jag pratar med inte har det i sin vokabulär. Ett exempel är när jag gick till vaktmästeriet på mitt jobb här i Skåne och frågade om vaktmästaren hade en pirra jag kunde låna. Han tittade så storögt på mig att jag fattade att något är fel. Min skånska kollega avslöjade då att pirra betyder något HELT annat på skånska.

Från västergötland har jag med mig käcka uttryck som ”hältahälta” och längs börtibak” eller ”vänna på daxera” (översättning: hälften hälften, dvs hälften pommes frites hälften mos i korvkiosken, längst bak och vända på dygnet).

Ett annat problem med att plocka upp ord och uttryck från dialekter är att språkkänslan inte riktigt finns där. Första gången jag upplevde det var när jag gick på folkhögskola tillsammans med folk från hela landet. Min värmländska kamrat sa alltid ”ska vi bast” när hon undrade om vi skulle bada bastu. Däremot bröt hon ihop av skratt när jag frågade henne ”ska vi bad bast”. Det blev helfel, för det hette förstås ”ska vi bad bastu” Man släpper alltså bara sista vokalen när det är ett verb, inte när det är ett substantiv.

Ett annat exempel dök upp härom veckan. Skånskan har massor med bra ord och uttryck, och jag har fångat upp rätt många som jag tycker är bra och användbara. Men när jag sa ”jag ska prega ner katten i kattburen” började Ulrik, som ju är skåning från början, vrida på sig. För att prega något använder man alltså en preg, ett verktyg av något slag. Han tyckte därför det lät rätt obehagligt och våldsamt att prega ner katten. Däremot pregade vi givetvis ner halmen i våra potatistorn, med hjälp av en halmpreg:

Jämförelsedags

Så här dags jämför jag magnolia, det är kul att se hur den växer år från år! Här är årets jämförelse. I tur och ordning är bilderna från 2015, 2016, 2017, 2018, 2019 och 2020. Den sista bilden är en bonusbild på hur den ser ut kvällstid i år, med belysning.

Lerfritt

Planen var ju att vi skulle göra iordning våra vinterhagar förra året, men tyvärr blev det inte gjort. Därför var vi angelägna om att få det gjort så snabbt som möjligt i år. En fördel med att föra det tidigt är ju också att det hinner sätta sig mer innan det är dags att använda hagarna igen. Idag blev det fixat!

I vinterrasthagen, som är 800-900 kvm ungefär, misstänkte vi att det fanns en bra, hårdgjord yta ungefär en decimeter ner. Det stämde också – när matjorden var bortskalad var det hårt och stabilt och fint. Ovanpå den ytan lades en fiberduk, och sen en decimeter 0-16 ovanpå det, ordentligt packat.

I den stora skogshagen som vi också använder vintertid fylldes den ganska branta slänten vid grinden upp med 0-16. Slänten jämnades ut så det blir en jämn sluttning bort från grinden. Vi grusade ungefär 15-20 meter så förhoppningsvis kommer det i alla fall inte bli så kladdigt vid grinden i alla fall.

Nu ska det hela sätta sig ett tag, och sen får vi se om det behöver paddas eller om det räcker att det är packat med lastmaskinen.

Växthuspremiär

En av högtidsdagarna så här års är när växthuset kommer igång. Och den dagen är idag! Jag har i år tagit ett krafttag med att förnya jorden i mina odlingsbäddar och har grävt ut och dragit ogräsrötter ner till ca 40 centimeters djup. Sedan har jag fyllt på med ren hästgödsel från en mockad hage och ny jord. Jag planterade ut sex st tomatplantor, två vardera av Vintage Wine, Gardenberry och Sungold. Dessutom blev det två plantor tomatillo. Det senare har jag aldrig odlat innan, och aldrig lagat mat med. Jag får väl leta mexikanska recept när det är dags för skörd tänker jag. Jag kommer även ha fyra plantor av tomatsorten Vilma i krukor på innergården. Jag kommer även ha gurka i växthuset, men det är för tidigt att plantera ut den än.

Jag planterar ner tomatplantorna rejält djupt. De har redan över en decimeter med massor med rötter sedan förodlingen, och nu när jag sätter ner dem 5-7 cm till får de ännu mer rötter. Uppåt kommer de ju ändå växa.

Jag gjorde även iordning en av mina dubbla pallkragar, där jag satte grönkål, kronärtskocka, röd och gul lök och morot. Som vanligt hjälpte Sixten till, trädgårdsarbete är hans grej.

Jag har även förodlat pumpor och squash av olika sorter. Dem planterade jag direkt i gödselstacken. De vill ju ha mycket näring och där har de obegränsad tillgång. Dessutom håller gödslet fukt bra. Nu är ju allt torrt på ytan, men bara en liten bit ner var det fuktigt och fint.

Lokalt kött

Vi har under en längre tid pratat om att sluta köpa kött i affären och istället bara köpa från lokala producenter. Vi har också gjort det en del, men nu börjar vi närma oss målet att bara sällan köpa kött i affär. De få gånger vi gör det ska det självklart vara svenskt, och helst också från någon lokal producent.

Nu har vi hittat en jättebra producent av nötkött och kyckling nära oss, Bosarps gård utanför Blentarp. Där kan vi plocka ihop och köpa de styckdelar vi vill ha och som vi planerar att laga mat av istället för att köpa färdiga lådor. Risken med sådana är ju att vissa bitar blir kvar i frysen för vi inte har någon plan för dem, eller helt enkelt glömmer bort dem. Idag ska vi röka 3 kg kyckling och 1 kg revben därifrån – det är så lyxigt att ha sånt i frysen! Dessutom får vi förstås en smaskig måltid idag.