Trädgården är fantastisk så här års, så mycket att njuta av!
Nytt jobb till Amelia
Idag har Amelia flyttat från oss. Hon och jag har varit ett team i 13 år. Nu ska hon istället jobba som läromästare/aktiv pensionär hos sin nya ägare. Amelia och jag har haft många fina år tillsammans, men de sista åren har hon ju hamnat i andra rummet. Nu kommer hon få vara förstahäst och få massor med uppmärksamhet. Det kommer hon gilla!
Galet gott jobbahemmafikabröd
För ett tag sedan såg jag ett recept jag tänkte att jag skulle prova någon gång. Någon gång blev dagens eftermiddagsfika, men tyvärr hittade jag inte receptet igen – så jag körde ur minnet. Det funkade utmärkt, det blev verkligen jättegott och lyxigt. Därför är det förstås bäst att jag genast dokumenterar så jag kan göra om!
En skiva formfranska per person – skär bort kanterna och kavla ut den tunt.
Bred på hasselnötskräm. Jag använder Kung Markattas, tycker den är långt godare än t ex nutella, men det funkar förstås det med.
Rulla till en hård rulle
Doppa rullarna i smält smör och sedan i en blandning av socker och kanel. Stek dem långsamt och försiktigt i stekpannan. (jag tror det kan ha stått i originalreceptet att man skulle köra dem i ugnen, men med bara två rullar kändes det onödigt att värma ugnen, och stekpannan funkade jättebra)
Det går givetvis att göra varianter på denna i all oändlighet, fylla med bär i mitten, doppa i ägg/mjölk istället för smör så det blir som en fylld fattig riddare osv. Men jag tyckte denna variant var supergod. Nästa gång tar vi kanske en sked glass till också!
Körsbärsdalen
Vi har under en tid hört många tala om körsbärsdalen utanför Veberöd, och på sociala medier har det kokat med frågor om när körsbärsträden blommar. Idag bestämde vi oss för att åka dit. Det var vi inte ensamma om. Trots att vi var rätt sena på eftermiddagen, mot kvällen, så var det galet mycket folk där! Det var till och med så mycket folk att någon hade kört dit en Fogarolli-moppe!
Dalen var mycket vacker, men jag insåg att jag nog är bortskämd med naturupplevelser. Förmiddagens ridtur i lövsprickningen tillsammans med ett par goda vänner toppade ändå detta – men mycket beror nog på att det var så himla mycket folk i körsbärsdalen också. Men jag fick ändå lite fina foton.
Passage på gång
I två dagar i rad har Grao och jag varit hos Paulinda och tränat. Vårt huvudfokus har varit våra två träningsmål för året – byten och passage.
När det gäller bytena går det lite olika bra. De första bytena på ett pass är oftast de bästa, sen blir han lätt lite taggad, kör upp huvudet och drar på. Han är oftast på hjälpen med bak, men blir ibland lite efter fram. Men på det hela blir det i alla fall bättre. Paulinda föreslog att vi skulle testa en martingal på dag två, för att se om det skulle hjälpa mig att kunna sitta stilla och hålla honom kvar i ramen. Jag tycker det funkade riktigt bra, och vi kom överens om att jag ska ha den på då och då, för att hjälpa honom att hitta rätt.
Passagen testade vi för första gången när jag tränade sist. Då var jag jättenöjd med att få några passageliknande steg, och red sedan fram ur det. Nu ville Paulinda istället att jag skulle sitta kvar i passagen lite längre och känna att jag kunde inverka. Dag två var vi ännu lite noggrannare med övergångarna, jag fick försöka att verkligen rida ren trav och ren passage och inga mellanting. Vi fick ändå fumla och leta lite efter takten, men efter ett tag tyckte jag att det blev rätt bra övergångar passage-trav när jag red lätt så fort jag gick över till trav. Som bonus fick jag mycket luftigare framben i traven när jag red fram ur passagen. Mitt största problem när jag rider passage är att jag låter min sits kollapsa. Jag måste räta upp mig, sitta på ridbyxornas bakfickor och se till att jag får skänklarna långt fram. Det måste jag jobba på!
Efter regnet
Det har varit torrt här länge nu, det var över fyra veckor sedan det regnade sist, när det äntligen började natten till igår. Igårkväll hade det kommit 14 mm och imorse ytterligare 8. Det kommer göra gott för våra beten! Jag började dagen idag med några efter regnet-sysslor. Den roliga var att så in de bitar av hagen som är bar jord efter att vi fick hagarna fixade. Det hårdgjorda med 0-16 på ska förstås inte sås, men vi fyllde ut en del svackor och hålor med matjorden vi tog bort för att få färre ställen där det blir vattenpölar. Där har jag nu sått ut vallfröblandning för hand. Det är rätt lätta och flyktiga frön, och det blåser lite, så det var rätt svårt att få det jämnt, men jag hoppas det blir bra! När man sår för hand så blir det ju lätt rätt mycket frön, men det är inget stort problem när det är såpass små ytor det handlar om.
Den andra sysslan är mindre angenäm, men väldigt nödvändig. Jag har haft ihjäl mördarsniglar. Nu efter regnet har de kommit upp i galet stora mängder. Troligen har den milda vintern varit gynnsam för dem. De är ännu så länge små, men som sagt, många. Igår hade jag ihjäl ett hundratal. Idag på morgonen blev det nästan 300. Det känns ändå bra att bli av med den del så här tidigt, när de inte hunnit föröka sig än – men jag bävar för hur snigelåret i år kommer bli. För varje jag ser finns det ju säkert minst 10 jag inte ser…
Modernisering
Stigbyglarna jag använder köpte jag begagnade 1995. Jag har inte sett någon anledning att byta ut dem, jag är nöjd med dem och tycker dessutom de har snygg form. Men det har ju hänt en del på utvecklingsfronten när det gäller stigbyglar sen dess, det kan jag ju inte förneka. Så när en kompis till mig ville sälja sina Sprenger System 4 slog jag till. Jag fick börja med att korta stiglädren ett hål, de här stigbyglarna är ju mycket högre än mina gamla. Ärligt talat kände jag faktiskt inte jättestor skillnad när jag red, lite mjukare svikt i knäna i lättridningen kanske? Men de är ju i alla fall säkrare, och jag gillar tyngden i dem, så de får definitivt sitta kvar på dressyrsadeln.
WE-utflykt
Igår åkte Grao och jag tillsammans med Josefine och Hoppsan till ÅB Horse Event och red öppen WE-bana. Det var riktigt kul! Konceptet med öppen bana passar ju Grao och mig väldigt bra. Här hade Josefine och jag hela banan för oss själva en hel timme, perfekt för att kunna testa sig fram lite och få till bra träning för en häst som behöver tid på sig.
Vi fokuserade mest på de hinder vi redan kan. De som är jobbiga nosade vi på, men pressade inte. Det innebar att vi gjorde t ex enkelslalom, parallellslalom, tre tunnor, bron, klocka i korridor, sidvärts över bom och hopphinder utan några större problem. Ok, han drog på en rejäl blånit första gången jag red på hindret, det har aldrig hänt förut! Men han var helt klart inte beredd. Sen hoppade han bra alla gånger. Lansen går sådär, vi kan plocka ur och i, men han är rejält spänd. Jag valde att hålla mig i trav den här gången, även om det brukar funka även i galopp. Bordet gjorde vi halt i trakterna av, för att komma lite närmare varje gång, men jag lät bli att ens nudda kannan. Repgrinden red vi bara utmed.
Josefine och Hoppsan var jätteduktiga! De red hela banan i både trav och galopp. Jag hoppas att det blir lite tävlingar som de kan komma ut på snart.
En trädgårdsrunda
Så här års blommar det överallt. Trädgårdens paradnummer är förstås magnolian, men det finns mycket annat roligt också, inte minst alla de lökar jag råkade gå bananas över i handelsträdgården i höstas.
Dialektal språkkänsla
Jag har ju flyttat runt rätt mycket, och bott i olika dialektområden. Jag har inte jättebra språköra, så jag har inte påverkats så mycket av de olika dialekterna, jag är helt enkelt inte så bra på att härma dialekter. Däremot har jag ju plockat med mig en del användbara ord. Fast det är klart, ibland kan ett ord som jag tycker är användbart visa sig vara totalt odugligt – om den jag pratar med inte har det i sin vokabulär. Ett exempel är när jag gick till vaktmästeriet på mitt jobb här i Skåne och frågade om vaktmästaren hade en pirra jag kunde låna. Han tittade så storögt på mig att jag fattade att något är fel. Min skånska kollega avslöjade då att pirra betyder något HELT annat på skånska.
Från västergötland har jag med mig käcka uttryck som ”hältahälta” och längs börtibak” eller ”vänna på daxera” (översättning: hälften hälften, dvs hälften pommes frites hälften mos i korvkiosken, längst bak och vända på dygnet).
Ett annat problem med att plocka upp ord och uttryck från dialekter är att språkkänslan inte riktigt finns där. Första gången jag upplevde det var när jag gick på folkhögskola tillsammans med folk från hela landet. Min värmländska kamrat sa alltid ”ska vi bast” när hon undrade om vi skulle bada bastu. Däremot bröt hon ihop av skratt när jag frågade henne ”ska vi bad bast”. Det blev helfel, för det hette förstås ”ska vi bad bastu” Man släpper alltså bara sista vokalen när det är ett verb, inte när det är ett substantiv.
Ett annat exempel dök upp härom veckan. Skånskan har massor med bra ord och uttryck, och jag har fångat upp rätt många som jag tycker är bra och användbara. Men när jag sa ”jag ska prega ner katten i kattburen” började Ulrik, som ju är skåning från början, vrida på sig. För att prega något använder man alltså en preg, ett verktyg av något slag. Han tyckte därför det lät rätt obehagligt och våldsamt att prega ner katten. Däremot pregade vi givetvis ner halmen i våra potatistorn, med hjälp av en halmpreg:
