Arbetsdag

Idag har det varit helgdag så vi har haft arbetsdag. På morgonen lastade vi in båda hästarna. Grao och jag släppte av Xipo och Ulrik i Vomb och fortsatte till Paulinda för att träna. Mer om det i ett annat inlägg senare, men jag kan lova att vi fick svettas, både Grao och jag – det var ett riktigt tufft pass!

När vi kom hem åt vi en god lunch, sen satte vi igång med lite olika sysslor. Matilda och jag röjde växtlighet i vår skogshage. Det är en fantastiskt fin hage, men det är mycket jobb att hålla staketet rent. Vi har sågat, klippt och dragit träd, buskar och annan växtlighet. På några ställen har träd fallit ner över staketet och vi har dessutom behövt spänna aluminiumtråden en hel del. Ett par lagningar har det också blivit.

Vi orkade inte riktigt hela dessvärre, när vi nästan var klara var det ett stycke som var rätt så illa däran, och vi bestämde att vi tar det en annan dag. Det borde vara max en timmes arbete kvar, så det är klart överkomligt.

Under tiden fixade Ulrik med bromsfällan jag köpte förra veckan. Det var rätt pilligt och jobbigt, särskilt att få fast den i marken. Men nu är den uppe. Hästarna är förundrade. Det ska bli spännande att se hur den fungerar!

Bokstavsinvasion

Idag tyckte Grao att det var jätteskumt på jobbet. Det var krukor med bokstäver överallt! Banan var som invaderad! Så fort han hade passerat en så dök en annan upp. När vi red serpentiner dök de dessutom upp på båda sidor. Det var klart lurigt. Han är helt säker på att de inte funnits där tidigare. Han har dessutom en egen bokstav, G, men den är osynlig. Ännu lurigare faktiskt.

Bokstavsbana

Idag var vi och köpte blommor och gjorde klart ridbanebokstäverna. Jag hade en idé om att ha olika blommor i de olika krukorna, en för varje bokstav. T ex Begonia i B, Hortensia i H, Kalla i K, Petunia i P, ja, ni fattar. Ulrik tyckte det var lite nördigt 😀 Och rent praktiskt är det ju inte lysande heller, så det blev likadana Pn i alla krukor – vinröda petunior alltså!

Tyvärr gjorde vi ett fel när vi anlade banan. Vi lät gräset på utsidan gå kant i kant med slipersarna. Det var dumt, eftersom det har gjort det lätt för gräset att växa in över kanten. Nu fick vi alltså gräva ur det övervuxna gräset för att kunna ställa krukorna på kanten. Planen är ju att ta bort allt övervuxet gräs, men det är galet mycket jobb och tyvärr kommer det behöva göras om och om igen.

För att få bokstäverna exakt rätt använder vi ett 30 meter långt måttband. Vår hjälpreda Sixten tyckte det var ett jättebra jobb för honom.

Bokstäver

Av olika skäl har det inte blivit av att vi skaffat bokstäver till vår ridbana. Vi har haft punkterna utmärkta med solcellslampor, och så uppfann vi ju dessutom discodressyren som någon kanske minns. Men vid ett samtal med några vänner i helgen blev jag pepp på att fixa bokstavsmarkeringar. Vi har inget staket, så jag såg två omedelbara alternativ. Det ena var att skaffa såna där bokstäver som sitter på bågar, som krocketbågar ungefär. Det andra var att ha blomkrukor med bokstäver på. Det sista lät roligast att göra, så jag satte igång direkt. Jag hade som mest sex likadana krukor i mitt kruksortiment, och flera av dem var dessutom redan planterade i, så jag åkte och köpte åtta krukor.

Nästa steg var att måtta ut lagom stora bokstäver i ett lämpligt typsnitt och skriva ut, en bokstav per papper. Jag valde ett lite tjockare papper, 160 g, för att få stadga i mina schabloner.

Därefter skar jag ut bokstäverna med en mattkniv. För sånt som är mindre och mer detaljerat är en skalpell att föredra, men här funkade mattkniv utmärkt.

Böjda linjer är svårast, men det gick rätt bra till och med att göra ett B.

Idag åkte jag och köpte vit sprayfärg för att spraya på bokstäverna. Det första bakslaget kom när jag skulle tejpa på schablonerna på krukorna. Det är ju lite pilligt eftersom ytan inte är plan. Den är ju inte ens cylindrisk utan snarare lite konformad. Men största problemet var att färgen på krukorna släppte av tejpen! Som tur är upptäckte jag det omedelbart så jag hann inte förstöra krukorna.

Efter lite funderande kom vi fram till att det borde funka att en håller schablonen och en sprayar. Sagt och gjort, på med målarkläder och handskar, och igång!

Ärligt talat – det gick sådär. Färgen torkade inte direkt när den landade på underlaget och det kladdade och rann en del. Resultatet blev inte alls så bra som jag hade hoppats. Men det är i alla fall krukor med bokstäver på, så jag tror faktiskt jag får acceptera att de är lite kladdiga. Men nöjd är jag inte. Jag får helt enkelt plantera riktigt snygga blommor i så det blir det som hamnar i fokus.

Tävlingsträning

Vi kan ju inte direkt jobba så mycket med våra tävlingsmål i år, så hittills har jag mest fokuserat på träningsmålen. Men idag passade Grao och jag på att åka och rida en Pay&Ride på en grannklubb. Vi valde Lätt A:1 eftersom det är det vi ska rida i Seniorcupen om den nu blir av i år. Dessutom är kort bana lite mindre bana att hålla reda på för Grao.

Grao är fortfarande rätt spänd inne på banan (och inte bara när vi rider program, utan hela tiden på banan), men han överreagerar inte längre. Vi kan ta oss runt det vi ska, men spändheten gör att han inte riktigt är mellan hand och skänkel på det sätt jag vill och som jag har honom på träning. Vi red hela programmet utan några betyg under 6. Vi hade dessutom 7 eller 8 på alla moment med koefficient. Det är toppenbra! Totalt fick vi ca 68%, med inget betyg under 7 på galopprogrammet. Det känns klart godkänt, även om jag ju känner att vi absolut inte rider på toppen av vår förmåga. Vi kan mer, vi ska bara komma dit på tävlingsbanan också. Jag börjar dessutom bli sugen på att testa en Msv C på Pay&Ride, det borde inte vara omöjligt för oss.

Välkommen in Sixten

Nu när Sixten har varit hos veterinären flera gånger och dessutom har blivit kastrerad var det dags för sista steget i hans integrationsplan in i vår familj. Han har flyttat in i huset. Han tyckte det var jättespännande att gå runt i huset och spana. Trappor var märkligt, han var tvungen att pröva flera gånger. Men han kom på grejen! Det var även konstigt att gå igenom dörren, både in och ut. Två världar! Som garderoben i Narnia!

Maja och Elsa tar det hela någorlunda med ro. Maja markerade genast att jag var hennes, men det struntade Sixten i. För honom är det husse som är den viktiga människan. Elsa bevakar honom på avstånd, men allt är fredligt. Vi har också köpt en Feliway Friends som sitter i ett eluttag. Den utsöndrar samma sorts feromoner som en kattmamma som har ungar.

Under natten sov Sixten i husses kontorsstol. Husselukt var tydligen det bästa och tryggaste han kunde tänka sig. Idag har han varit ute under dagen, men nu i kväll kom han in igen.

Dagens fynd

Eftersom det blåser en del har vi inte jättestora problem med insekter här. Men det är förstås inte insektsfritt. Därför har vi en tid diskuterat att vi skulle köpa en bromsfälla, en sån där stor svart boll med vit strut över. Vi har flera kompisar som har och är mycket nöjda. Vi har dessutom räknat ut att med rätt placering bör den täcka stora delar av våra båda största hagar.

Idag frågade en kollega om jag ville följa med henne till Ryttare&Häst på Flyinge efter jobbet. Det sa jag förstås inte nej till! Hon provade ut en hjälm och jag strosade runt och tittade. Och vad fick jag syn på, om inte en bromsfälla – med 50% rabatt! Jag köpte den på studs! Tyvärr körde jag vår lilla sportbil, så jag hade inte en sportslig att packa den säkert i bilen (och när man tillbringat hela dagen med att bli utdragen ur kraschade bilar känns sånt än viktigare). Därför ligger den nu i kollegans bil – jag får ta en annan bil till jobbet imorgon, så jag får ju ändå hem den till helgen.

Markörtjänst

Idag har jag orsakat två trafikolyckor på jobbet. En på förmiddagen och en på eftermiddagen. Jag körde en minibuss, väjde för ett vildsvin och kraschade i vajerräcket. Båda bilarna som var efter mig blev inblandade, den ena av dem körde av vägen och voltade.

Som tur är handlade alltihop om övning för blivande räddningsledare. Jag och två kollegor hoppade in som markörer, dvs personer som spelar skadade och som de som övar ska hantera och rädda. Vi hade varsitt inspel, med instruktioner om hur vi ska agera och vilka skador vi har. Jag hade tagit mig ut ur bilen själv, men mina båda kollegor skulle bli utplockade ur sina bilar. De hade smärta i rygg och nacke, så det var viktigt att de togs ut med varsamhet. Min ena kollega satt dessutom fast så de var tvungna att klippa upp taket för att få ut henne.

Det är verkligen intressant och lärorikt, och inte minst imponerande att se hur skickligt och effektivt alla jobbade. Hatten av för mina skickliga kolleger – lärarna på räddningstjänstutbildningarna – och alla studerande förstås.

Minus fyra kulor

Idag har mängden manlighet minskat en del på vår gård. Både Ferro och Sixten har varit hos veterinären och blivit kastrerade. Det är praktiskt att kunna lämna in båda på en gång! Jag önskar bara att hästräkningen hade varit ungefär lika stor som katträkningen 😀

Vi hade ju tänkt kastrera Ferro stående hemma, men hans kanal var för vid, så vi vågade inte det. När man kastrerar stående går det ju inte att sy bukhinnan och med så vid kanal finns det en liten risk för tarmframfall. Den risken var vi inte alls sugna att ta, så vi valde istället att kastrera honom liggande och sövd, så bukhinnan blev sydd. Vi valde att kastrera på Svedala Veterinärpraktik. Jag gillar att Catharina som är veterinär där söver och har uppvak i ridhuset. Även om det sällan händer något vid sövning av hästar minskar ändå risken för olyckliga fall och skador på t ex nacke när det inte är en massa väggar i vägen. Jag har varit med vid kastration av en äldre häst där innan, för ett reportage i Ridsport, så jag har sett hela proceduren. Det gjorde jag däremot inte idag. Vi lämnade av båda djuren på morgonen och åkte och hämtade dem, kastrerade och klara på eftermiddagen. Sixten har dessutom blivit chipmärkt och vaccinerad – nu är han en riktig huskatt!

Grindträning

Ett av de hinder Grao har svårt för i WE är grinden. Han har ju inte svårt med själva momenten, han är mycket manövrerbar i alla riktningar, men han är ju rädd för repet och då blir det problem. Jag har tränat detta lite sporadiskt. Men sporadiskt är ju ingen bra taktik för träning egentligen. Ett skäl till att träningen blivit sporadisk är att vi inte har någon bra grind. Vi har haft en enkel variant med två slalomstolpar, men den blir förklarligt nog väldigt rank. Det är ytterligare en grej som inte är bra när jag ska träna en skrajsen häst.

Härom veckan bestämde jag mig för att det var dags att ta itu med lite systematisk grindträning. Mitt första steg blev alltså att åka och köpa två bra plasthinderstöd, såna från Safety Systems. Det är ju något vi har användning av på många sätt, och jag ville verkligen ha lätta och bra hinderstöd. Tidigare har jag haft tunga i trä på metallfot – men de tog vi inte ens med oss i flytten hit till Skåne.

Nu ställer jag upp en repgrind varje ridpass på banan. Hittills har jag tränat först avsuttet med repet i handen, och sedan uppsuttet med repet hängandes på ena stolpen. Jag kommer ta detta väldigt väldigt lugnt och verkligen inte stressa utan befästa varje steg. Idag testade jag även att göra halt bredvid grinden med repet upphängt. Inget mer, men det räcker bra. Han ville inte så så nära repet första gången utan trängde bort från det. Jag gjorde halt där det blev och gjorde om några gånger och kom successivt närmre.