Kajsa på Olsgård

Min snabbtur till verkstaden

Publicerat på 9 januari, 2018 av Kajsa / 0 kommentarer

Min snabbtur till verkstaden blev allt annat än snabb. Vi konstaterade rätt snabbt att det inte var släpet det var fel på, det var kopplingen på bilen. Vår bil har fällbart drag och kopplingen är inbyggd i själva draget. Den insatsen som man kopplar in släpets koppling i satt löst, troligtvis gör det att det är glapp.

Jag ringer till verkstaden i Ystad, och de ber mig komma direkt, och ta med släpet. Jag tycker det låter bra, och åker. Men väl där visar det sig att de inte alls lyssnat på mig på telefonen. De trodde nog att jag bara inte kunnat koppla rätt eller något sånt… När de väl insett att felet är precis det som jag sade från början konstaterar de att de inte har några lediga tider förrän om flera veckor. Då ringer jag en annan verkstad, i Skurup. (Vilket jag ju förstås borde ha gjort från början, jag var ju nästan där när jag ringde första gången). De förstår direkt vad felet är, har grejer hemma och bokar in mig lördag morgon.

Jag får skynda mig och handla och köra hem, så det inte hinner bli alltför mörkt, jag har ju bara fläckvis lysen på släpet. Under tiden pratar jag med en vän som erbjuder sig att hjälpa oss att köra hästarna till träningen vi har inbokad på torsdag.

När jag kommer hem får jag lite ångest. Tänk om verkstaden inte fattat vad de ska göra och inte kommer ha grejer hemma på lördag. Jag mailar och förtydligar. De svarar direkt att de har grejer hemma. Då mailar jag och förklarar precis vilken typ av grejer de måste ha hemma. De svarar tillbaka inom ett par minuter att de har koll på det 😀 Så nu har jag väl utmärkt mig som den där jobbiga typen som tror hon kan deras jobb bättre än de själva också!

Stranden

Så blåsta

Publicerat på 9 januari, 2018 av Kajsa / 0 kommentarer

Idag är vädret sådär snyggt, så jag blir sugen på att vara ute, tills jag går ut. Då inser jag att det blåser. Mycket. Men fint väder och möjlighet att sticka hemifrån en stund mitt på dagen lockar ju ändå till stranden, så så fick det bli. Jag funderade ett tag på vilken häst jag skulle välja, men kom rätt raskt fram till att varken Grao eller Arno kändes helt mogna att ta med utan sällskap. Det fick bli Xipo alltså. Det var tur. Vågorna var enorma, stranden smal och det blåste isande kallt när man red österut. Västerut var det medvind, mycket bättre! Tyvärr går det ju inte att bara rida åt ena hållet.

Xipo började med att tala om att strandpromenader är trams. På stranden springer man. Då talade jag om att det vettiga underlaget för att springa var där vågorna slog upp. Han svarade att han var skeptisk. Men sen kom han fram till att i valet mellan att tråk-skritta på säkert ställe och tok-galoppera on the wild side var valet lätt. Med något enstaka jämfota sidohopp vid alltför stora våganfall fick vi ett par riktigt fina galopper, tills dragkedjan på min underbara vindtäta jacka från North 66 öppnade sig på mitten helt spontant. Då tyckte jag att det var dags att avsluta. Xippan sa att han kunde leva med det.

När vi kommit upp till parkeringen och jag precis ska sitta av kommer det en tornfalk och slår sig ner på det låga staketet, bara några meter ifrån oss. Den sitter och tittar på oss, och jag inser att det enda i kameraväg jag har i närheten är mobilen. Jag halar upp den. Falken sitter kvar. Jag får fram kameran, men måste släppa tygeln för att kunna sikta och trycka av. Då kommer Xip på att han faktiskt står på gräs och kör ner huvudet med en knyck. På något sätt knycker han tyglarna över halsen, så jag sitter på hästen, som har huvudet i marken och tyglarna på backen. Jag gör ett snabbt övervägande om vilka risker en mobilbild på en falk är värd, och kommer fram till att nä, hade jag haft riktiga kameran, så fine, men en mobilbild är inte värt det. Jag hoppar av, och falken lyfter. För sakens skull knäpper jag av en bild i farten. Den blev inte bra.

På vägen hem slutade båda blinkerserna på släpet att fungera. Jag hade hämtat det från service i morse, och besiktat det ua direkt efter det. Jag ringde verkstaden, och de fixar det självklart direkt – så nu blir det en snabbsväng dit också.

Stranden

Äntligen strandväder

Publicerat på 7 januari, 2018 av Kajsa / 0 kommentarer

Idag var det strålande sol! Jag vet att vi sett någon solglimt någongång, men det känns faktiskt som om det var första fina dagen sedan september. Strandväder alltså! Vi är nog nästan mer på stranden ”off-season” eftersom det är då man får rida där. Vi lastade Xipo och Grao och åkte till Sandhammaren. Det är vår absoluta favorit-ridstrand, vidsträckt i två väderstreck eftersom du kan välja att rida på sydkusten eller östkusten här vid Skånes östra hörn.

Idag var stranden helt fantastisk! Det har varit ca 5-6 minus under natten och någon enstaka minus på dagen, så hela den breda stranden var fast och fin, men med svikt. ”Ett snabbt underlag” konstaterade hästarna nöjt, och fick övertalas att inte testa underlagets hela kapacitet.

För Grao var det ju premiär på Sandhammaren, och han var rätt spänd till en början. Det var svårt att få honom att skritta, utan det var gångarterna passage och bock som var mest utnyttjade. Första galoppen fick vi blåsa av för att det blev lite väl livat, men på hemvägen kunde vi galoppera fint sida vid sida.

Det var rätt mycket folk och hundar ute, och de flesta verkar bli glada av att se oss och hästarna också. Många vinkar och frågar om de får fota, och flera sa att de tyckte det såg så härligt ut när vi red.

Tyvärr fick jag själv inga foton, Grao är inte tillräckligt stabil för att jag ens ska få för mig att dra upp telefonen på ryggen på honom än.

När vi körde hem körde vi mot 2018 hittills vackraste solnedgång. Med ett vackert djupblå hav mot den scharlakansröda solnedgången var den helt i klass med vilken sammetstavla från 70-talet som helst.

Grao Duque/Träning

Ett år äldre

Publicerat på 5 januari, 2018 av Kajsa / 0 kommentarer

Hästar räknas ju i årgångar snarare än faktiska år. Arno som är född den 26 juni och alltså i praktiken är ganska exakt tre och ett halvt år räknas alltså numera som en fyraåring. Grao har då hunnit bli sju nu, och är alltså inte en unghäst längre.

Under gårdagskvällens träning visade han faktiskt att han även utbildningsmässigt och ridmässigt har blivit äldre. Vi har ju haft en kortare vintervila, och nu var det dags att komma igång med träningen igen – så vi bokade träningar två dagar i rad, onsdag och torsdag den här veckan. Efter förra årets vila fick vi backa en hel del när vi kom igång igen, och han var rätt instabil att rida. Så var det inte alls i år, och Olof konstaterade att vi den här gången kunde fortsätta där vi slutat. På onsdagsträningen fick vi arbeta en hel del med att flytta undan för innerskänkeln på volt. Det var svårt, och blev lite tokigt ibland, med viss frustration som följd.

Igår fortsatte vi med samma arbete, och någon slags pollett hade nog trillat ner under natten. Det gick mycket lättare och humöret var jämnare, istället för att låsa sig och bli frustrerad försökte han och provade sig fram. Vi växlar en hel del mellan att inverka och placera honom och att lämna över ansvaret för balans och tempo till honom. Det är roligt att se hur han mer och mer klarar av att ta det ansvaret och inte ta tillfället i akt att dra iväg i full kareta eller bli osäker, vilket hände tidigare. Överlag var han fantastisk att sitta på. Vi fick ett par riktigt fina förvända galopper och avslutade med en spänstig, luftig och taktfast trav där jag kunde reglera steglängden. Det var verkligen så att han hade blivit ett år äldre, vi har ju passerat nyår. Jag hoppas att den här träningen sätter tonen för det kommande året, då kommer vi kunna ha så himla roligt!

Tankar och funderingar

Det är för billigt med frakt

Publicerat på 3 januari, 2018 av Kajsa / 0 kommentarer

Ända sedan vi flyttade in här har frysutrymme varit ett problem. Ett frysskåp är inte mycket plats, och jag har dragit mig för att till exempel baka eller köpa storköp av något eftersom det resulterar i en allt svårare omgång frys-tetris varje gång. Nu har vi dessutom båda jobb där det är svårt att gå ut och äta lunch, dvs vi behöver kunna ha med oss matlådor. Det tar också frysutrymme, och nu fick jag nog. På mellandagsrean beställde jag en frysbox som komplement till frysskåpet. Fri frakt, leverans till dörren om 14 dagar, jättebra! Men efter fyra dagar fick jag en avisering om att mitt paket från firman jag köpt frysboxen av finns att hämta på ICA i Skivarp. Jag blev konfunderad och kollade min beställningsbekräftelse. Jovisst, där står det att de ska leverera till dörren den 10 januari. Jag ringde företagets kundtjänst och fick svaret. Jag hade köpt med en termometer till frysen, det var ett paketerbjudande. Det var termometern som nu hade kommit till ICA. Jag hade ju naivt trott att den skulle hänga med frysen?

Nåväl, jag hämtar paketet:

Som ni ser är även detta paket väldigt överdimensionerat i förhållande till innehållet. Jag kan bara dra en enda slutsats av detta. Det är alldeles för billigt med frakt. Det verkar inte finnas någon anledning alls att anstränga sig.

Ridning/Väder

Bita ihop och bara göra

Publicerat på 31 december, 2017 av Kajsa / 0 kommentarer

För det mesta är det ju roligt att rida, men idag, med regn och tilltagande blåst handlade det mest om att bita ihop och bara göra. Arno gjorde det bra, han tycker ju liksom alltid att det är roligt att göra saker och bryr sig inte så mycket om omständigheterna. Grao var mer tveksam. Vi fick ett jobbigt pass på spänd häst, ett sånt som vi faktiskt inte haft på länge. Men när vi var klara och skulle skritta av på grusvägen och motvinden piskade regn i ansiktet på oss – då var det hans tur att bita ihop och bara göra.

att skriva/Tankar och funderingar

Så bra att det borde vara gratis

Publicerat på 28 december, 2017 av Kajsa / 0 kommentarer

Har ni någon gång varit på restaurang och ätit riktigt gott – och konstaterat att ”det här var så bra att det borde vara gratis”? Eller finns det något annat som ni tycker är så himla bra att det borde vara gratis, så att alla kan få del av den här fantastiska prylen, tjänsten, middagen, vad det nu är?

Troligen inte. Möjligtvis har ni nöjt konstaterat att ”det här var verkligen värt sitt pris”. Rätt sannolikt tycker ni nog att resonemanget ovan låter väldigt bakvänt. Men om ni tänker er att det är journalistik det handlar om så är jag säker på att ni också har läst kommentarerna. Någon delar en intressant rubrik. Flera går in för att titta, och upptäcker besviket att artikeln är bakom en betalvägg. De går ut och kommenterar sin besvikelse. Det är på något sätt begripligt, det är klart man blir besviken om man blir nyfiken och vill läsa något och det kommer ett hinder – du måste betala för att få läsa. Rätt ofta kommer även kommentarer till tidningen i stil med ”ni borde skämmas över att sätta detta bakom betalväggen. Det är så viktigt/intressant/bra skrivet att fler skulle ha nytta av att läsa det”.

Kontrar man då med ”det kanske till och med är så bra att det är värt att betala för att läsa” kan svaret bli ”det är så bra att även de som inte är intresserade nog att betala borde läsa”. Men det är ju ungefär som att säga till en sushirestaurang ”er sushi är så bra att den borde vara gratis, för de som inte gillar sushi skulle nog uppskatta den och de är ju inte beredda att betala för sushi”.

Bra journalistik tar tid eftersom den kräver en hel del research. Bra journalistik kräver även en yrkesskicklig journalist. Denna journalist behöver få betalt för att kunna lägga den tid som krävs. Det går delvis att finansiera journalistik med reklam, men det är svårt att finansiera riktigt bra journalistik bara med reklam. Borde vi inte istället lära oss att tänka: Det här var bra, det är värt att betala för!

Jag tycker det allra bästa skulle vara om det fanns ett system där du lätt och enkelt kunde betala en liten engångskostnad när du vill läsa en artikel i en tidning som du normalt inte läser. Du ska inte behöva öppna ett särskilt konto eller betala separat – utan det kanske skulle kunna fungera så att du får en räkning varje månad eller när du nått ett minimibelopp, t ex 100 kr? Eller att du lägger den på autogiro förstås. Men alla tidningar skulle vara samlade ihop, och betaltjänsten fördelar sedan till respektive tidning. Du som läsare ska inte behöva bry dig om vilken tidning det är, du klickar bara i att du är villig att betala t ex 5 kr för att läsa artikeln ifråga.

Jul

Skånsk jul

Publicerat på 25 december, 2017 av Kajsa / 0 kommentarer

Sen jag flyttade till Skåne har jag lärt mig några nya saker om julen. Den första är att julen inleds med lillejulafton. Jag fattade först ingenting när folk pratade om lillejulafton och till och med butiker skrev hur de var öppna denna dag. Det handlar alltså om den dag som vi andra helt prosaiskt kallar 23 december.

En annan sak jag noterade när jag var i affären på just lillejulafton var hur många det var som köpte ”röd saft”. Det är alltså för att här äter de saftsås till gröten, inte sirap och kanel som vi vanliga människor gör. Saftsåsen funkar även till Ris a la malta.

Sen är det brunkålen då. Nä, den är inte någon favorit faktiskt. Grönkål är också vanligt här, och det tycker jag är godare.

En tradition som vi själva skapat sedan vi flyttade till Skåne är att vi går ut och äter julbord på julafton. Det gör att vi inte lagar någon julmat alls hemma. Tyvärr är det rätt svårt att hitta ställen som har öppet på julafton, och de som har det blir snabbt fullbokade. Här pratar vi om att planera julen i tid – i september måste du ha bokat.

I år blev det Riviera i Båstad för andra året i rad. Det är dessutom ett av de bästa julborden – god, vällagad mat i lagom mängder, och ett jättefint efterrättsrum med både efterrätter och hemgjort godis. Den mycket mandliga ostkakan med hjortronsylt var en favorit!

Jul/Roligt med häst

God jul-kadrilj

Publicerat på 24 december, 2017 av Kajsa / 0 kommentarer

Vår senaste jultradition är att rida kadrilj på Sydslätten på julmorgonen – det var andra året i rad för Ulrik och Xipo. Grao fick inte förtroendet förra året, men i år fick han vara med och testa.

Vi började med att fixa frisyrer på hästarna. Xipo fick rött glitter, Grao vitt. Grao var mycket skeptisk. Alla hade julkläder också – Ulrik och jag hade röda tröjor, hästarna hade röda benskydd resp lindor, jag hade rödgrönrutigt schabrak och Ulrik vitt med röda broderier.

Vi kom iväg lite senare än planerat, men ändå i ok tid. Men då hade vi inte räknat med att de skulle stå och blockera vägen helt med betlastning… Vi fick backa och vända och köra en annan väg, och kom vram med andan i halsen.

Vi blev tillfrågade om vi ville rida först. Vi konstaterade att Ulrik gärna kunde göra det, men att Grao och jag saknade viss stabilitet för det förtroendet. Det blev Ulrik och Cilla som red först, precis som förra året – de sköter de positionerna utmärkt!

Grao och jag blev ihopparade med en annan häst och placerade sist. Den andra hästen blev irriterad när vi skulle upp vid sidan och slog. Vi aktade oss, och tur var det. Hästen blev ännu mer irriterad och bockade av sin husse. Husse valde att utgå, så vi blev uddahäst sist. För vår del var det rätt bra. Grao var jättespänd men höll sig hyfsat i skinnet – men ett par gånger blev det hela lite för mycket för honom. Då kunde jag bara gå åt sidan, lugna honom och sedan ansluta igen. Han slapp också känna sig trängd mellan en annan häst och väggen – det är något vi måste träna lite mer på.

Det här är verkligen en mysig jultradition! Ulrik och Xipo är dessutom väldigt bra på det – Grao och jag har lite mer att arbeta på där – det finns klar förbättringspotential.

En God Jul önskar vi på Olsgård!

Resor och utflykter

Kväll i Köpenhamn

Publicerat på 22 december, 2017 av Kajsa / 0 kommentarer

Igårkväll tog vi en sväng till Köpenhamn. Vi gick en sväng på stan och tittade på julmarknader och gick på Tivoli. Det är så mysigt och stämningsfullt!