Hästar räknas ju i årgångar snarare än faktiska år. Arno som är född den 26 juni och alltså i praktiken är ganska exakt tre och ett halvt år räknas alltså numera som en fyraåring. Grao har då hunnit bli sju nu, och är alltså inte en unghäst längre.
Under gårdagskvällens träning visade han faktiskt att han även utbildningsmässigt och ridmässigt har blivit äldre. Vi har ju haft en kortare vintervila, och nu var det dags att komma igång med träningen igen – så vi bokade träningar två dagar i rad, onsdag och torsdag den här veckan. Efter förra årets vila fick vi backa en hel del när vi kom igång igen, och han var rätt instabil att rida. Så var det inte alls i år, och Olof konstaterade att vi den här gången kunde fortsätta där vi slutat. På onsdagsträningen fick vi arbeta en hel del med att flytta undan för innerskänkeln på volt. Det var svårt, och blev lite tokigt ibland, med viss frustration som följd.
Igår fortsatte vi med samma arbete, och någon slags pollett hade nog trillat ner under natten. Det gick mycket lättare och humöret var jämnare, istället för att låsa sig och bli frustrerad försökte han och provade sig fram. Vi växlar en hel del mellan att inverka och placera honom och att lämna över ansvaret för balans och tempo till honom. Det är roligt att se hur han mer och mer klarar av att ta det ansvaret och inte ta tillfället i akt att dra iväg i full kareta eller bli osäker, vilket hände tidigare. Överlag var han fantastisk att sitta på. Vi fick ett par riktigt fina förvända galopper och avslutade med en spänstig, luftig och taktfast trav där jag kunde reglera steglängden. Det var verkligen så att han hade blivit ett år äldre, vi har ju passerat nyår. Jag hoppas att den här träningen sätter tonen för det kommande året, då kommer vi kunna ha så himla roligt!
