Min snabbtur till verkstaden blev allt annat än snabb. Vi konstaterade rätt snabbt att det inte var släpet det var fel på, det var kopplingen på bilen. Vår bil har fällbart drag och kopplingen är inbyggd i själva draget. Den insatsen som man kopplar in släpets koppling i satt löst, troligtvis gör det att det är glapp.
Jag ringer till verkstaden i Ystad, och de ber mig komma direkt, och ta med släpet. Jag tycker det låter bra, och åker. Men väl där visar det sig att de inte alls lyssnat på mig på telefonen. De trodde nog att jag bara inte kunnat koppla rätt eller något sånt… När de väl insett att felet är precis det som jag sade från början konstaterar de att de inte har några lediga tider förrän om flera veckor. Då ringer jag en annan verkstad, i Skurup. (Vilket jag ju förstås borde ha gjort från början, jag var ju nästan där när jag ringde första gången). De förstår direkt vad felet är, har grejer hemma och bokar in mig lördag morgon.
Jag får skynda mig och handla och köra hem, så det inte hinner bli alltför mörkt, jag har ju bara fläckvis lysen på släpet. Under tiden pratar jag med en vän som erbjuder sig att hjälpa oss att köra hästarna till träningen vi har inbokad på torsdag.
När jag kommer hem får jag lite ångest. Tänk om verkstaden inte fattat vad de ska göra och inte kommer ha grejer hemma på lördag. Jag mailar och förtydligar. De svarar direkt att de har grejer hemma. Då mailar jag och förklarar precis vilken typ av grejer de måste ha hemma. De svarar tillbaka inom ett par minuter att de har koll på det 😀 Så nu har jag väl utmärkt mig som den där jobbiga typen som tror hon kan deras jobb bättre än de själva också!
