Bästa skolmaten?

För ett tag sedan fick jag ett roligt uppdrag i jobbet – jag skulle fotografera skolmat till SkolmatsGastro, SM i skolmat. Jag var verkligen imponerad av hur fin maten från Smedstorps skolkök var, och hur god den såg ut! Tydligen höll juryn med mig, skolköket är nu en av fem finalister från hela Sverige. I början av nästa år kommer en jury ut och besöker skolköket för att bedöma arbetet.

För min del var det extra roligt eftersom jag inte  fotat mat tidigare – nu fick jag fundera på hur den skulle presenteras på bästa sätt, hur jag kunde ljussätta den med hjälp av ljuset från fönstren och hur bilderna skulle komponeras.

 

Dagens insikt

Idag tränade jag rätt mycket skänkelvikningar med Grao. Jag har ju tidigare insett att de blir bäst om jag ”inte anstränger mig alltför mycket”, men idag insåg jag varför det faktiskt är så.

Grao är känslig för vikthjälper och går åt sidan för ett ökat tryck av ena sittbenet. Om jag däremot anstränger mig lite mer för att vara övertydlig lägger jag till den sidförande underskänkeln. När jag gör det lättar jag lite i det sittbenet, vilket gör att vikthjälpen mer eller mindre försvinner. Resultat – en sämre skänkelvikning och en sämre sits. Lose-lose med andra ord.

Med duktig matte blir hästen också duktig – förstås.

Enklare än jag trodde

Ikväll var det dags för Xipo och få sin andra klippning för i år. Pälsen hade vuxit massor, mer än vi trodde, och det var nog pälsrekord för honom. Ulrik klippte med stora maskinen och jag tog kanterna och finliret med den lilla. Hans X blev kvar, och i mer relief än någonsin.

Jag passade även på att klippa en minimal klippning på Grao. Förra vintern hade han fortfarande portugisisk vinterpäls, ungefär som en tunn sommarpäls på andra hästar. I år har han satt lite mer päls, även om det ännu mer liknar en kraftig sommarpäls än en tunn vinterpäls. Han är ju dessutom rätt energisk under ridpassen, så jag tänkte att vi skulle mjukstarta och klippa lite på halsen med den lilla maskinen, även för att träna.

Nu visade det sig att hästen som är rädd för allt nytt och mycket som inte är jättenytt heller inte hade ett dugg emot att bli klippt. Jag har ju väldigt svårt att tro att han har blivit klippt förut, så det var ju en ny grej, men tydligen en som var acceptabel. Ok, lilla klippmaskinen som är batteridriven, tyst och lätt är ju inte jätteläbbig, men jag trodde ju inte att jag skulle kunna klippa halsen ända upp till ganaschen utan att han blev orolig alls. Nästa gång blir det nog stor maskin för honom också, jag tror han kan acceptera det. Xipo stod ju dessutom precis utanför hans box när han blev klippt, och Grao hade huvudet ute och studerade det hela uppmärksamt.

Det är lite skönt att ha hästar som inte är fuxar när vi klipper dessutom – både Xipo och Grao har mycket liten färgskillnad klippta och oklippta.

 

Vinterträdgård

Trots att det är vinter och minusgrader har det varit en del både praktiskt och mentalt trädgårdsarbete idag. Det praktiska bestod i att klippa ner vinrankan från det här

Till det här:

Jag är ju lite nybörjare på detta, så jag hoppas jag gjort någorlunda rätt. Jag sparade tre långa rankor, och klippte ner det mesta utöver det.

Dessutom har vi röjt i foderrummet och eldat en del skräp. Vi får passa på här när det inte blåser, det är ju inte så ofta.

Det mentala trädgårdsarbetet har handlat om planering. Impecta-katalogen kom nämligen igår, så nu är det hög tid att fundera på sommarens odlingar. En del rotfrukter ska det i alla fall bli, och jag funderar på ett bra ställe att ha lite pumpor och squash på – de tar för stor plats i växthuset tycker jag. Därinne ska det bli lite olika sorters tomater, fyra olika planerar jag, gurka och paprika och kanske någon chili. Sen blir det förstås lite potatis i potatislandet också.

På innergården har den ena rosen inte gett upp än, den blommar fint och har knopp.

Bra nypremiär

Idag hann vi nästan rida i sol – eller någon typ av solnedgång i alla fall. Jag skulle ju alltså sätta igång Grao efter tre veckors vila, så jag började med att longera. Han var lugnare än igår, men bockade ändå en del. Så fort han lugnat sig något och travade med sänkt huvud satt jag upp. Det var härligt att vara tillbaka på ryggen på honom, och det är verkligen jättestor skillnad på att rida honom och Arno!

På det hela taget var han jättefin. Jag tog det lugnt och red först en hel del i skritt, skänkelvikningar och volter, kollade av att hjälperna fungerade och grunderna satt. Jag hade spö i handen, men när jag skulle byta spöhand reagerade han väldigt kraftigt. Vi fick träna det lite extra, och efter ett tag fungerade det bra, även om jag fick ta det försiktigt.

Därefter red jag lite stora volter, åttvolter och utmed spåret på mjuka vägar i trav. Han var mer lösgjord och mindre oliksidig än jag befarat, och tuffade på med jämn bjudning. Jag bestämde mig för att det räckte för idag och skrittade av på lång tygel. Det gick bra tills han tvärvände för att katten jagade något utanför ridbanan. Jag fick rätt på honom och bestämde mig att halvlång tygel var good enough för idag.

På förmiddagen var vi och köpte salt till ridbanan. Det kommer behövas om vi ska rida imorgon. Jag har dessutom precis skrivit klart en artikel om saltning av ridbanor och hur det påverkar miljön och hästarnas ben – den kommer i Ridsport efter nyår!

Dan före dan

Dagen jag räknar ner till är inte julafton, utan dagen då Grao ska sättas igång efter vilan. Nu har han alltså vilat i tre veckor och det är dags att komma igång igen. Det enda jag har gjort med honom under de här veckorna är att jag några gånger tagit ut honom på ridbanan i grimma och longerlina och låtit honom springa/bocka av sig lite energi. Det har känts nödvändigt, då hagen just nu inte inbjuder till så mycket spring och lek – men i övrigt har jag velat att han ska få vara ifred så mycket som möjligt.

Energi har han gott om, och konditionen är det inget större fel på heller just nu. Idag fick han gå ut på banan och springa så benen inte ska vara fullt så spralliga imorgon – hoppas jag. Ulriks kommentar när han såg honom var ”är du säker på att du ska sitta på den där imorgon?”. Det är ju planen, men jag ska försöka ge det så goda förutsättningar som möjligt. Det ska verkligen bli kul att börja jobba med honom igen. Parallellt med honom fortsätter jag att rida Arno ett par gånger i veckan. Han har också en del energi på lina, men är mycket skötsam när jag rider. På det hela tycker jag att han är en rätt okomplicerad treåring. Han går i den gångart och tempo jag sätter honom i tills jag ber om en förändring, han varken gasar eller tappar tempo. Han svänger dit jag vill, lyssnar på skänklar och följer tyglar. Vad mer kan man begära av en treåring?

Bra dag fortsatte

När jag stod och mockade igårkväll ringde Ulrik och undrade om vi skulle gå på musikquizet på Upp eller Ner i Ystad. Det var ju en lysande ide´. Vi har varit där innan och det är ett bra quiz och dessutom god mat. Klockan var dock nästan sex och han hade inte lämnat jobbet än, så jag sa att han fick skynda sig hem så skyndade jag mig med hästarna. Vi var nästan klara samtidigt, Ulrik fick bara hjälpa mig ge havre, och så kastade vi oss iväg. Halvvägs såg vi blåljus längre fram, och köer. Vi slår på trafikmeddelandena men hör inget. Precis innan köerna börjar kan vi svänga av söderut och passera på småvägarna. Vi parkerar i Ystad tio i sju, nöjda.

Men det var fullt! När vi varit på quiz där tidigare har det absolut inte varit det. Snopet. Men något borde vi ju äta när vi ändå var i Ystad, så vi gick vidare. Då kom vi på att Pinchos öppnat i Ystad – det testar vi!

Där fanns det plats, vi laddade ner appen och beställde. Det blev en god och mysig kväll ändå, och jag fortsatte dessutom spa-stämningen med en läskande mojito.

En bra dag är en spa-dag

Idag har jag haft det jättelyxigt! Jag hade fått ett presentkort på heldagsspa, lunch och behandlingar av Ulrik, och nu kändes det som det var rätt läge att utnyttja det.

Jag turbojobbade ett par timmar på morgonen, och sen åkte jag iväg till Mossbylund, bara några kilometer hemifrån. Jag tänkte att jag skulle köpa en lyxig badtidning på vägen, men tyvärr var utbudet i den lilla affären i det lilla samhället inget vidare, så det blev ingen.

Det visade sig inte vara något problem – på spaavdelningen fanns det massor med tidningar. Jag läste såväl Gods och Gårdar som Residence och Forskning och Framsteg, verkligen lyxigare än att bara välja en! Jag började alltså på med att bada i de båda poolerna, en med varmare vatten, sådär 38 grader, och en med lite kallare, kanske 30. Den varmare var utomhus, liksom den härliga bubbelpoolen. Jag växlade mellan att bada, sitta i bastun och att sitta framför brasan och äta frukt, dricka kaffe och läsa. Det var riktigt slött och härligt! När jag blev sugen gick jag bara ut i caféet med badrock på och åt lunch. Jag valde en god varmrökt lax.

På eftermiddagen hade jag först en stenmassage. Det är en sån där riktigt skön och lyxig massage, som inte går ut så mycket på att fixa musklerna som på att det ska vara skönt och mysigt. Det var det! De 60 grader varma lavastenarna som både läggs på kroppen och används i massagen gör det extra mysigt. Dessutom var det värme underifrån – massagebänken var alltså uppvärmd.

Efter det blev det en ansiktsbehandling, även det på en bänk som var uppvärmd.

Nu är jag varm utifrån och in, och känner mig så i så gott som nyskick. Jag har verkligen slappat, varit ego och haft det  bra – en riktigt lyxig present!