Dressyr/Grao Duque/Träning

Bytt är bytt

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

Grao och jag har haft en mycket intensiv helg. Vi har varit på utflykt till Ölmstad, i närheten av Gränna. Jag skulle vara med på en träff med ett gäng WE-ryttare där och eftersom en tränare som jag varit nyfiken på sedan jag såg honom träna delar av det tyska landslaget i WE var där och hade träningar fick Grao följa med.

Grao fick åka före frukost på lördagen, kl 5.30 gick han förvånat in i släpet och upptäckte att det hängde frukost därinne. Han fick äta i bilen! I ärlighetens namn gjorde matte detsamma. Vi pausade dessutom för lite fika på vägen.

På lördagens träningspass stämde vi av var vi är och vad vi har för bekymmer. Jag berättade att Grao är svagare i höger och tränaren höll med. Jag fick jobba en hel del med att få honom att verkligen gå undan för höger skänkel, och jag fick med mig att jag ska arbeta tre gånger så mycket med höger bak som med vänster – dvs rider jag t ex en vänstersluta i 10 sekunder ska jag rida högerslutan i 30 sek för att på så sätt stärka upp den svagare sidan. På söndagen uppfattade vi båda Grao som jämnare, om än inte jämn. När han är så kan jag ändra förhållandena till 1:2 eller till och med 1:1,5. Jag tror han var jämnare av två anledningar – dels hade jag fått en bättre reaktion på högerskänkeln under lördagen och dels var han mindre spänd. Han blir alltid mer slingrig och sned när han är spänd, och lördagen var ju ändå första dagen på nytt ställe. På söndagen var det ju likadant!

I galoppen fick jag först jobba på att samla galoppen ordentligt och fick lite tips på hur jag kan bygga styrka och på sikt öka samlingen ytterligare. Sedan tog tränaren resolut itu med det där jag skjutit på ett tag – byten. Jag fick prova en gång först, vilket nästan fick tränaren att bryta ihop. Jag red alldeles för tyskt! Det var så fel! Problemet var att jag höll i den nya innertygeln och hindrade därmed nya inner fram att”hoppa förbi” det andra frambenet för att komma över i andra galoppen. Jag fick göra om och blockera gamla innerbogen samtidigt som jag gav den nya innerbogen frihet – och se! Ett fint byte! Vi jobbade på rätt intensivt med många byten på olika linjer, diagonal, halvt igenom, kort diagonal och serpentiner. Intensiviteten gjorde att jag inte dröjde kvar mentalt de gånger bytet inte blev bra, utan var tvungen att direkt fokusera om på att göra nästa bra. På söndagen testade vi igen, och visst blev några byten orena men på det hela var jag verkligen jättenöjd! Vi gjorde ett tiotal rena byten och några få orena. Jag fick med mig att jag ska göra 10 rena byten varje träningspass. De orena ska jag inte räkna, utan bara hoppa över. Från en av mina vänner på läktaren fick jag sedan höra två bra saker som jag ska ha med mig i det fortsatta arbetet: 1. När jag byter från vänster till höger flyttar jag vikten till höger – i bytet åt andra hållet sitter jag still. Det är troligen en viktig orsak till att jag får fler orena byten åt det hållet. Dessutom sa hon att vi oftast var efter fram när det var orent – även det är ju en bra sak när det gäller bytesinlärning. Att veta det gör mig något mindre nervös för att träna och försöka.

Vi fick även träna på att länga steglängden i traven, och jag fick bra tips att ta med hem för hur jag bäst lägger upp mina träningspass. Jag gillade också att tränaren frågade t ex ”vad tycker du om tempot nu” eller ”är det något du skulle vilja förändra just nu” – för att få mig att själv analysera och tänka efter hur jag ville ha det. Sen kunde vi resonera om han höll med eller inte utifrån mitt svar – och det var inte ett förhör utan ett sätt att se dels om vi hade samma målbild och samma bild om vad som är lagom just nu – och som sagt ett sätt att få mig att aktivt tänka på vad jag gör och inte bara följa instruktioner.

Grao Duque

Hoppitano

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

Grao och jag har börjat hoppa små stockar i skogen, sådär upp till 40-50 cm. Och han gör det jättebra! Än så länge travar jag mot, han hoppar av fint och mjukt och med fin teknik och landar i galopp. Okej, han kanske hoppar lite högre än han behöver ibland, men det är fina och mjuka hopp. Han kanske har lyssnat på Amelia som hävdar att hindret bara anger önskad lägstanivå på språnget?

Snart får jag ta mig i kragen och hoppa lite på banan med honom också.

Bete/Foder/Grovfoder

Finns det näring i höstbetet?

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

Våra hästar går fortfarande ute dygnet runt. Vi har ställt in dem någon enstaka natt då och då när vädret är dåligt, men på det hela taget sover de fortfarande ute. Våra hagar är rätt nedbetade så vi har gett grovfoder i hagen under flera veckor. Men hur är det med gräset så här på hösten, finns det verkligen någon näring i det fortfarande?

Frågan om när det är dags att stalla upp har många aspekter i sig – och mycket handlar ju om vad som fungerar bra i det enskilda fallet. Djurskyddslagen säger att hästar får gå ute dygnet runt utan skydd för väder och vind så länge betestillväxt sker. Det innebär att det inte finns något specifikt datum för när hästarna måste stallas in eller ha tillgång på lösdrift, det varierar stort mellan norra och södra Sverige – och från år till år.  Här i sydkåne är det inte ovanligt att det är grästillväxt så sent som i november.

Gräs slutar att växa när jordtemperaturen går ner under 5 grader. I praktiken innebär det att lufttemperaturen kan gå ner under 5 grader kortare perioder eftersom jorden reagerar långsammare – men är temperaturen ofta under 5 grader kommer även jordtemperaturen sjunka ner under. 

Gräs behöver även sol och vatten för att växa. Under högsommaren är det ofta bristen på nederbörd som begränsar betestillväxten. Betet blir mindre produktivt och samma yta som kunde försörja många hästar under vår och försommar räcker till ett mindre antal hästar. Ofta kommer det en regnperiod under hösten. Det gör att betet återigen kan skjuta fart och volymen kan öka. 

I ett bete som växer kraftigt ökar även näringsinnehållet, framför allt proteinet. En tumregel är att bete är som mest produktivt när det är ca 15 cm långt. Då når solen ner i botten på gräset och den goda tillväxten gör att gräset även har högt näringsinnehåll. Höstbetet är för det mesta inte lika kraftigt som det tidiga vårbetet, men under perioder med riklig nederbörd följt av sol och värme kan det närma sig samma nivåer. 

Även sockerhalten i gräset kan variera en hel del under hösten, särskilt om temperatursvängningarna är stora. Den som har en häst som ligger inom riskzonen för fång bör vara särskilt försiktig under den perioden, speciellt om det blir frostnätter. 

Den första frosten är för övrigt något för alla hästägare att vara lite försiktiga med, eftersom det kan finnas en förhöjd kolikrisk för hästar som äter frostnupet gräs. Detta gäller framför allt om de äter på fastande mage. Om du vill släppa ut hästarna i gräshage när det fortfarande är frost är det bra att först fodra hö, så de är mätta när de går ut. Torrt, gammalt gräs är inte heller lika känsligt för frost som färskt gräs är. 

När du ska börja stödutfodra hästarna som går på bete beror på lite olika saker. Är det betesbrist? Dvs är mängden bete för liten för antalet hästar i hagen? Då behövs extra grovfoder. Är betet näringsfattigt? Det är ofta fallet när gräset är högt, gulaktigt och förvuxet. Då behöver hästarna också extra foder för att inte tappa hull. Dessutom kan det vara bra att börja fodra med vinterns grovfoder de sista två-tre veckorna på betessäsongen för att få en bra invänjning. Ett alternativ är att låta hästarna beta på dagen och komma in och äta grovfoder på natten, det ger en mjukare övergång. 

För vår del börjar det nog dra ihop sig för permanent installning snart. Här är det inte temperaturen som är problemet utan helt enkelt att vi vill att hästarna ska komma in och torka upp om det regnar mycket.

Grao Duque/Tävling

Utedebut

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

Grao och jag bestämde oss för att levla upp lite tävlingsmässigt. Eller ja, jag bokade och han genomförde är väl en rättvis beskrivning av det hela. Vi anmälde oss nämligen till en utomhustävling. För andra hästar är det kanske ingen big deal, men Grao tycker ridhus är bra, särskilt om de är sparsamt inredda. Han gillar den avskalade inredningsstilen mest, helt klart. Dessutom insåg jag när ryttarmeddelandet kom att det var inridning utifrån banan. Inte heller det är ju någon stor grej för de flesta – men jag upplever att Grao funkar bättre om han får se banan ur rätt perspektiv så att säga innan start. Jag bestämde mig för att jag inte ska göra någon grej av detta, utan vi testar och ser och drar eventuella slutsatser efter vi ridit istället för före.

Det var en fin men dimmig morgon! Vi skulle till Sösdala så det var en bit att åka, men tack vare att jag flätat kvällen innan blev det inte så himla tidigt ändå. Graos flätor sitter verkligen bra, det är inga problem att låta dem vara över natten. Någon fördel ska man väl ha av 40 cm lång och tjock man?

Väl framme var det strålande fint väder, och det fanns dessutom en jättestor släpkärra full med morötter till alla tävlande.

När jag lastade ur Grao var han lugn och nöjd och sa att han kan alla nya grejer. Faktiskt! Han fortsatte vara lugn och fin under uppsittningen, det är verkligen ett stort framsteg. Sen blev han i och för sig lite skeptisk när vi skulle gå ut på framridningsbanan. Han kan visserligen alla nya grejer, men att det står hinderstöd vid sidan av banan är väl ändå lite överdrivet?

Ännu mer skeptisk blev han när vi gick ner på tävlingsbanan, och det var en rejält spänd häst som jag styrde upp på medellinjen i första klassen, en Lätt A:3. Spändheten höll i sig, men en stor förändring mot förra hösten är att det ändå går att rida. Vi fick en del missar och ridningen kändes inte lika mjuk och harmonisk som vanligt, men vi kom runt. Vi fick 61,4%, klart godkänt tycker jag!

Andra klassen var även det en Lätt A:3, men en rosettklass, dvs inga placeringar. Alla över 60% fick rosett och alla över 64% fick rosett och plakett. Mitt mål var att komma runt på samma sätt som förra klassen eller bättre, och att inte ha några missar. Det var väl ungefär så det blev – han var fortfarande spänd och dessutom kanske lite trött, temperaturen hade gått upp en bra bit över 20 grader och solen gassade på rätt bra nere på banan som låg som i en gryta. Men vi tog oss igenom en gång till, och vi fick bara en uppenbar miss – skritten som var rakt mot ett hinderförråd som Grao tyckte var väldigt skumt blev rejält krokig och spänd. Han tyckte det var direkt korkat att skritta rakt mot det läbbiga förrådet. Vi landade på 63,86%, dvs en ynka poäng från att få både rosett och plakett!

Vi åker hem med ytterligare en erfarenhet i ryggen, en bra erfarenhet. För mig är det lite knepigt att Grao blir bromsig och inte riktigt på hjälperna när han spänner till, tidigare har han ju istället sprungit framåt. Men jag tänker att det försvinner med tiden.

Grao Duque/Träning

Vikarie igen

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

Igår var jag träningsvikarie igen – den här gången var det Ulrik som inte hade möjlighet att utnyttja sin träning. Jag hoppade gärna in – jag har inte ridit för hans tränare innan, men jag har tyckt att träningarna sett väldigt bra ut. Tränaren har några fler lusitanos i träning, dessutom – alltid kul när tränaren har lite koll på rasen.

Vi började med att jobba med det som är mitt huvudfokus just nu – rakriktning. Den här tränaren jobbar med precis samma principer och tekniker som jag känner igen från träningarna för Paulinda och Olof, så jag tycker att vi ganska snabbt kom till bra arbete och fick rätt bra resultat. Det handlar ju om att bygga rätt styrka, så rakriktningen löser sig ju inte på en lektion, men det blev ett konstruktivt arbete tycker jag.

Då jag ska tävla på lång bana i helgen passade vi dessutom på att rida programlinjer – jag har ju bara kort bana hemma så det är svårt att få linjerna riktigt bra. Här kom också passets största aha-upplevelse. När jag red linjen skänkelvikning på diagonalen in till x – följ medellinjen – volt upptäckte tränaren att om jag gav en eftergift precis när jag gick ur skänkelvikningen och fortsatte rakt fram fick jag en riktigt fin och rak linje. Dessutom blev formen och spänsten bra in i volten – där jag dock ska passa tempot så det inte går för fort. Vi testade detta några gånger, och det blev bra varje gång. Då testade vi att göra samma på en vanlig uppridning på medellinjen – vänd upp, rid fram och ge en mindre eftergift. Det funkade där med! Nu hoppas jag att det funkar när vi tävlar också.

Gården

Ett litet steg

Publicerat på av Kajsa / 1 kommentar

För snart fem år sedan skrev vi på ett avtal om fiber med Skurups Elverk. I vårt område var det en ovanligt hög andel hushåll som skrev på, och det lät som om hög andel skulle ge förtur. Nä, så var det inte. Bredbandprojektet i kommunen har gått smärtsamt långsamt, och vi hamnade i princip sist. Nu under det senaste året är det tydligen en granne som sätter sig på tvären och vägrar skriva på markavtal. Vad jag förstår så är det hopplöst, förr eller senare kommer det ändå grävas – men det var ju det där med senare. Det ser ut som om förseningen kan bli uppemot ett år till. Eller mer, vår erfarenhet är ju att det hela tiden blir mer. Vi har hört nästa höst ganska många höstar nu. Men nu har vi i alla fall fått en skylt! Det känns lite signifikativt att det på vår skylt står att vi beställt fiber. Inte något om att någon bygger fiber, vilket ju är det vanliga på skyltarna. Vi har dålig internetuppkoppling och dålig TV-mottagning, så vi ser verkligen fram emot att få fiber. Någon gång.

Uteritter

Landrover och maserati

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

Höstlördag och strålande höstväder innebar att vi packade in hästarna och tog en tvåtimmarstur i Vomb. Det är verkligen vår nya favoritskog, jag tror den har allt! Ulrik konstaterade dessutom att samma sak gäller våra lusitanohästar. De är både landrover och maserati, i samma häst. I Vomb får vi dessutom utnyttja det fullt ut. Det finns jättefina skogsstigar där vi har glädje av sportbilsegenskaperna – accelaration, kurvtagning och körglädje kombinerat med en hel del fart. Vi rider dessutom till och från i obanad mer oländig terräng – där kommer de terränggående egenskaperna fram. Ulrik har ju tidigare haft islandshäst, men han tycker att våra lusar är mer terränggående än den. De tar sig fram i princip över allt!

Här är rundorna som vi red idag och förra veckan. Vi har hittat några favoritstigar i området, men på det hela taget fungerar det alldeles utmärkt att komponera ihop en runda efter önskemål – hur långt, hur fort och vilken typ av terräng. Idag avslutade vi med en lång skrittsträcka utmed sjön – vackert och rejält branta backar så hästarna fick verkligen jobba.

Dressyr/Grao Duque/Träning

Rakare och starkare

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

Graos träning går vidare och nu när vi håller alla hovar i marken på ett riktigt organiserat sätt genom hela passen har vi flyttat fokus. Nu ska vi bli rakare och starkare. Gårdagens träning hos Paulinda fick därför fokusera på det och på de två delar jag tycker var våra svaga punkter på förra helgens tävling – uppridning i galopp och travökning i de program där vi inte fick rida lätt.

I höger varv handlar arbetet mycket om att flytta bogpartiet något inåt eftersom han gärna lägger bakdelen inåt. Jag ska leda med höger tumme inåt, men inte ha händerna särskilt långt isär. Armbågen ska hela tiden ligga intill midjan, om jag tar ett ledande tygeltag inåt är det bara handen som rör sig, armbågen sitter kvar. I höger varv ska jag också vara noga med att ha en ställning åt höger.

I vänster varv handlar det mer om att korta upp yttersidan eftersom baken fortfarande gärna går åt höger, och risken finns att han sladdar genom svängarna. Han ska vara vänsterställd, men ha en lite kortare yttersida än han själv är intresserad av.

Det som märks tydligt nu är att det faktiskt är rätt jobbigt för honom att gå rak. Han springer inte alls på som en skållad råtta, utan han kan till och med bli lite seg. I vänster galopp fick jag till och med flera avbrott när jag fick tag på yttersidan, han tyckte det blev tungt och jobbigt. För att jobba upp styrkan ska jag fortsätta att vara noga med rakriktningen förstås, det blir styrketräning så fort han går rätt. Jag behöver inte göra långa pass, bättre med korta där han får arbeta rakt och rätt hela tiden, varvat med skritt på lång tygel.

Galopp/halt fungerade riktigt bra. När jag vänder upp på medellinjen ska jag för det första se till att hålla ett lagom tempo. Sen ska jag titta på C samtidigt som jag leder lite med handen åt galoppsidan, dvs åt höger i höger galopp och åt vänster i vänster galopp för att se till att han inte går på dubbla spår. Efter lite träning blev det hyfsat bra. Om jag gör halter på medellinjen ska de göras efter X så han inte stannar av sig själv när vi närmar oss.

För travökningarna fick jag flera riktigt bra metoder för fortsatt träning. Eftersom vi konstaterade att han ökar bättre under lättridning fick jag börja med det. Då blev fokus att se till att han var reaktiv för skänkeln så fort jag vände in på diagonalen, han ska veta att han ska öka och gärna suga på framåt direkt – och ge en omedelbar och tydlig respons på skänkeln. Först fick jag ge en skänkel i början och en ungefär på mitten, där han börjar svacka. Jag fick hålla ökningen några meter ut på spåret så vi inte bromsade mot väggen, han ska öka tills jag ber honom komma tillbaka, oavsett väg. Ibland gick han över i galopp, då bromsade jag på ytter, och så fort han var nere i trav ökade vi igen – så han lär sig att det går bra att öka utan att byta gångart.

När vi hade bra respons på skänkeln fick jag sitta ner innan och in i travökningen. Så fort jag kände att han inte orkade började jag rida lätt och fortsatte ökningen under lättridning, fortfarande några meter in på spåret. Sen satte jag mig ner och tog tillbaka. Det var en jättebra metod som både hjälper oss att hålla bärigheten längre i ökningarna och tränar kvaliteten på ökningarna.

Skörd/trädgård

Tornplundring gav blått mos

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

I våras gjorde vi ju potatistorn. Idag var det dags att plundra det första, ett med en blå potatis, tyvärr har lappen blekts så den inte går att läsa men jag tror sorten heter antingen Bergerac eller Salad blue. Bergerac klingar mer bekant, men bilderna på Salad blue ser mer ut som mina potatisar, så lite osäkert läge!

Jag öppnade nätet och knuffade omkull övre delen av tornet. Och visst fanns det potatis!

Skörden är inte jättestor, men det fanns ändå en hel del. Jag konstaterade att det var mer potatis ju längre ner i tornet jag kom – jag tror helt enkelt tornet har hållit fukten bättre längre ner. Nästa år får vi blöta tornet ordentligt våning för våning när vi konstruerar det, och kanske vara lite flitigare med vattning än vad vi varit i år. Vi kanske ska varva i lite hästgödsel också?

Potatisarna var i alla fall fina och väldigt rena – och riktigt goda dessutom! Det finns troligen potatis kvar i tornet för minst en måltid till för oss, sen får vi knäcka ett annat torn, med en annan sort.

Dressyr/Tävling

Vi har tävlings-bootcamp

Publicerat på av Kajsa / 0 kommentarer

Grao och jag har inte tävlat på ett år. Helt enkelt för att det känns rätt meningslöst att betala några hundra för att gå in, kasta sig för en blomma och sen bocka i fem minuter. Istället har vi jobbat på hemmaplan med att lyssna på matte och gå fram för skänkeln i alla lägen, och med att inte bocka och så. För en månad sen ungefär kände jag att det var dags att göra ett diagnostiskt test av vår träning. Och då Grao funkar bra med att göra ”likadant” tänkte jag att han skulle få tävla så många gånger på en helg att det blev likadant att tävla. Jag såg att Sydslätten hade en bra tävling den här helgen, där vi kunde rida Lätt B & Lätt A både lördag och söndag.

I fredags åkte vi och red på banan då klubben återigen anordnade öppen bana dagen före tävling. Det är så bra! Jag skrittade länge, och fick ur en hel del spänning ur kroppen med tiden. Sen red vi några linjer ur lördagens program och nöjde oss.

Lördagen började med Lätt B:2. Mitt mål med klassen var 1. ta mig runt 2. inget drama. Vi lyckades bra med det! Jag styrde bara runt och fick låga poäng 56%, men bättre det än explosioner tänkte jag. Därefter Lätt A:3. Målet nu var att känna att jag kan börja rida lite mer inne på banan, men fortfarande lite ljummet tempererat så vi höll oss på mattan. Även det tycker jag gick riktigt bra! Domaren var densamma som i klassen innan och även här blev det låga poäng, ca 58%. Jag var iväg ensam, men det visade sig att en vän hade filmat oss!

Idag red vi först Lätt B:1. Jag blev lite chockad när jag kom in i ridhuset, det var som att gå in i en bastu! Det har ju varit närmare 30 grader, kvavt och sol hela helgen, så inte så konstigt egentligen. Programmet kändes ändå riktigt bra, och när poängen kom bekräftades känslan, 68,9%, bara en enda poäng efter ledaren. Ett av ekipagen efter lade sig först, men det blev en gul rosett! Här är galoppen:

Vi hade bara 40 minuter mellan starterna, så jag hade egentligen inte tänkt att sitta av. Men med tanke på att Grao kändes fin men lite trött bestämde jag mig för att ändå göra det. Jag drack själv lite vatten, promenerade runt litegrann och satt upp när det var knappt 20 min till min start. Jag fortsatte skritta kanske 10 min och gjorde bara några övergångar mellan alla gångarter innan jag red in i collectingring där jag skrittade tills jag fick gå in på banan. Inne på banan red jag på och gjorde ett gäng fattningar för att känna att jag hade honom framme.

Vi kämpade på i värmen, och för första gången någonsin kände jag att ångan tog helt slut hos Grao! I den avslutande galoppökningen sjönk framdelen ner och jag kände att han sa – förresten jag skiter nog i att öka. Jag valde att inte pressa, vi var färdiga och jag var jättenöjd efter att ha ridit ett stabilt program helt utan missar. Vi landade på 65,1% och blev tvåa i en klass som var så liten att det bara var en placerad.