Helg betyder ofta träning för oss, och den här helgen har det varit dubbel träning. Igår tränade Grao och jag för Paulinda. Det blev återigen ett ganska tufft pass, där vi höjde kraven på Grao, inget trams! Jag fick vara bestämd, emellanåt tuff, men hela tiden rättvis. Jag säger höjde kraven, men egentligen handlar det inte om höga krav – snarare att vi sänkte toleransen. Han ska gå fram för skänkeln, inte hänga på någon skänkel och driva rakt med bakbenen och inte kränga i sidled. Inte mer – men inte heller mindre.
Jag fick också jobba med ställning i nacken utan att böja så mycket i övrigt, och absolut inte vika halsen. I hörnpasseringarna var målsättningen att hela tiden lägga in ett par steg mer för att få dem långsamma och balanserade. På det hela taget gav jobbet rätt bra resultat, och vi kunde rida fin och balanserad förvänd galopp åt båda hållen och faktiskt något som börjar lika slutor i trav också. I galoppen fick jag ”sitta på bakfickorna” – ett bra sätt att få upp hästen framför mig och rida galoppen i uppförsbacke.
Idag var både Ulrik och jag iväg och tränade WE hos Julia. Det visade sig med en gång att det varit nyttig träning igår, Grao var jättefin redan på framridningen. Julia tipsade mig om att när han lägger sig inåt så kan jag höja innerhanden – inte mot mig utan rakt uppåt. Då måste Grao hitta sin balans själv. Grao är snabblärd – i alla fall i bland – och insåg snabbt detta. För att inte tappa balansen gasade han istället. Jag fick alltså vara beredd och observant på det.
Grao, liksom de flesta hästar, fungerar ju lite som en cykel. Ju mer rörelse framåt du har, desto lättare är det att hålla balansen. Cyklar du riktigt långsamt blir kraven större på att du själv är i balans och du vinglar mer för mindre viktförändringar när farten är lägre. Grao löser gärna det själv genom att gå fortare framåt. Jag vill istället att han ska hitta sin egen balans i det lägre tempot.
Vi började med tre tunnor, där just detta blev vårt fokus. Inte falla in – lyfta handen – reglera tempot. Det gick riktigt bra, men det gäller att inte tappa koncentrationen. Både Ulrik och jag fick också jobba med att överdriva böjningen i volterna – ett bra sätt att gymnastisera och öka kontrollen eftersom det kräver att vi bestämmer både böjning och voltens storlek.
Nästa hinder var ryggning i vinkel. Grao är bra på att rygga, och redan andra gången sa han ”du kan luta dig tillbaka matte, jag har koll på det här” och ryggade med turbofart. För att återta kontrollen steg för steg fick jag arbeta med att rygga, göra halt, rida fram, rygga, halt rygga igen och så vidare. Efter några vändor började han lyssna lite mer på mig för att kolla upp vad han egentligen skulle göra och det blev riktigt bra. Julia och jag pratade också lite om skillnaden mellan fysisk halt och mental halt. Hästen kan stå still med benen, fysisk halt, utan att ha gjort halt mentalt. Då måste jag stå kvar tills han även står still i huvudet och verkligen väntar på nästa instruktion.
Fållan var inget stort problem för oss, visserligen hände det att han stod emot lite något galoppsprång in men han jobbar sig runt i galopp, trots att volten är väldigt liten. Vi bröt av till skritt och gjorde en bakdelsvändning utanför, vi är inte riktigt mogna för byte + halvpiruett än.
Dagens sista hinder var trägrind. Ulrik och Xipo gör den hur bra som helst både framlänges och baklänges. Vi har svårt att ens komma nära… Grao ville gärna svänga ut baken från grinden när jag försökte göra halt vid den. Men Julia visade mig hur jag kunde rida på en liten volt bredvid grinden för att hålla baken på plats. Sen fick jag skritta på den lilla volten och göra halt på olika ställen på den, för att slutligen göra halt på volten nära grinden. Det fick räcka för oss.
Det har varit två riktigt roliga träningsdagar! Jag pratade lite med Paulinda om att rida någon P&R framöver, men vi kom överens om att jag i första hand ska träna vidare – det jobb vi gör nu kommer troligen hjälpa oss när vi åker ut och det är lika bra att klara av det först.
