Utedebut

Grao och jag bestämde oss för att levla upp lite tävlingsmässigt. Eller ja, jag bokade och han genomförde är väl en rättvis beskrivning av det hela. Vi anmälde oss nämligen till en utomhustävling. För andra hästar är det kanske ingen big deal, men Grao tycker ridhus är bra, särskilt om de är sparsamt inredda. Han gillar den avskalade inredningsstilen mest, helt klart. Dessutom insåg jag när ryttarmeddelandet kom att det var inridning utifrån banan. Inte heller det är ju någon stor grej för de flesta – men jag upplever att Grao funkar bättre om han får se banan ur rätt perspektiv så att säga innan start. Jag bestämde mig för att jag inte ska göra någon grej av detta, utan vi testar och ser och drar eventuella slutsatser efter vi ridit istället för före.

Det var en fin men dimmig morgon! Vi skulle till Sösdala så det var en bit att åka, men tack vare att jag flätat kvällen innan blev det inte så himla tidigt ändå. Graos flätor sitter verkligen bra, det är inga problem att låta dem vara över natten. Någon fördel ska man väl ha av 40 cm lång och tjock man?

Väl framme var det strålande fint väder, och det fanns dessutom en jättestor släpkärra full med morötter till alla tävlande.

När jag lastade ur Grao var han lugn och nöjd och sa att han kan alla nya grejer. Faktiskt! Han fortsatte vara lugn och fin under uppsittningen, det är verkligen ett stort framsteg. Sen blev han i och för sig lite skeptisk när vi skulle gå ut på framridningsbanan. Han kan visserligen alla nya grejer, men att det står hinderstöd vid sidan av banan är väl ändå lite överdrivet?

Ännu mer skeptisk blev han när vi gick ner på tävlingsbanan, och det var en rejält spänd häst som jag styrde upp på medellinjen i första klassen, en Lätt A:3. Spändheten höll i sig, men en stor förändring mot förra hösten är att det ändå går att rida. Vi fick en del missar och ridningen kändes inte lika mjuk och harmonisk som vanligt, men vi kom runt. Vi fick 61,4%, klart godkänt tycker jag!

Andra klassen var även det en Lätt A:3, men en rosettklass, dvs inga placeringar. Alla över 60% fick rosett och alla över 64% fick rosett och plakett. Mitt mål var att komma runt på samma sätt som förra klassen eller bättre, och att inte ha några missar. Det var väl ungefär så det blev – han var fortfarande spänd och dessutom kanske lite trött, temperaturen hade gått upp en bra bit över 20 grader och solen gassade på rätt bra nere på banan som låg som i en gryta. Men vi tog oss igenom en gång till, och vi fick bara en uppenbar miss – skritten som var rakt mot ett hinderförråd som Grao tyckte var väldigt skumt blev rejält krokig och spänd. Han tyckte det var direkt korkat att skritta rakt mot det läbbiga förrådet. Vi landade på 63,86%, dvs en ynka poäng från att få både rosett och plakett!

Vi åker hem med ytterligare en erfarenhet i ryggen, en bra erfarenhet. För mig är det lite knepigt att Grao blir bromsig och inte riktigt på hjälperna när han spänner till, tidigare har han ju istället sprungit framåt. Men jag tänker att det försvinner med tiden.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *