Igår var jag träningsvikarie igen – den här gången var det Ulrik som inte hade möjlighet att utnyttja sin träning. Jag hoppade gärna in – jag har inte ridit för hans tränare innan, men jag har tyckt att träningarna sett väldigt bra ut. Tränaren har några fler lusitanos i träning, dessutom – alltid kul när tränaren har lite koll på rasen.
Vi började med att jobba med det som är mitt huvudfokus just nu – rakriktning. Den här tränaren jobbar med precis samma principer och tekniker som jag känner igen från träningarna för Paulinda och Olof, så jag tycker att vi ganska snabbt kom till bra arbete och fick rätt bra resultat. Det handlar ju om att bygga rätt styrka, så rakriktningen löser sig ju inte på en lektion, men det blev ett konstruktivt arbete tycker jag.
Då jag ska tävla på lång bana i helgen passade vi dessutom på att rida programlinjer – jag har ju bara kort bana hemma så det är svårt att få linjerna riktigt bra. Här kom också passets största aha-upplevelse. När jag red linjen skänkelvikning på diagonalen in till x – följ medellinjen – volt upptäckte tränaren att om jag gav en eftergift precis när jag gick ur skänkelvikningen och fortsatte rakt fram fick jag en riktigt fin och rak linje. Dessutom blev formen och spänsten bra in i volten – där jag dock ska passa tempot så det inte går för fort. Vi testade detta några gånger, och det blev bra varje gång. Då testade vi att göra samma på en vanlig uppridning på medellinjen – vänd upp, rid fram och ge en mindre eftergift. Det funkade där med! Nu hoppas jag att det funkar när vi tävlar också.
