Rakare och starkare

Graos träning går vidare och nu när vi håller alla hovar i marken på ett riktigt organiserat sätt genom hela passen har vi flyttat fokus. Nu ska vi bli rakare och starkare. Gårdagens träning hos Paulinda fick därför fokusera på det och på de två delar jag tycker var våra svaga punkter på förra helgens tävling – uppridning i galopp och travökning i de program där vi inte fick rida lätt.

I höger varv handlar arbetet mycket om att flytta bogpartiet något inåt eftersom han gärna lägger bakdelen inåt. Jag ska leda med höger tumme inåt, men inte ha händerna särskilt långt isär. Armbågen ska hela tiden ligga intill midjan, om jag tar ett ledande tygeltag inåt är det bara handen som rör sig, armbågen sitter kvar. I höger varv ska jag också vara noga med att ha en ställning åt höger.

I vänster varv handlar det mer om att korta upp yttersidan eftersom baken fortfarande gärna går åt höger, och risken finns att han sladdar genom svängarna. Han ska vara vänsterställd, men ha en lite kortare yttersida än han själv är intresserad av.

Det som märks tydligt nu är att det faktiskt är rätt jobbigt för honom att gå rak. Han springer inte alls på som en skållad råtta, utan han kan till och med bli lite seg. I vänster galopp fick jag till och med flera avbrott när jag fick tag på yttersidan, han tyckte det blev tungt och jobbigt. För att jobba upp styrkan ska jag fortsätta att vara noga med rakriktningen förstås, det blir styrketräning så fort han går rätt. Jag behöver inte göra långa pass, bättre med korta där han får arbeta rakt och rätt hela tiden, varvat med skritt på lång tygel.

Galopp/halt fungerade riktigt bra. När jag vänder upp på medellinjen ska jag för det första se till att hålla ett lagom tempo. Sen ska jag titta på C samtidigt som jag leder lite med handen åt galoppsidan, dvs åt höger i höger galopp och åt vänster i vänster galopp för att se till att han inte går på dubbla spår. Efter lite träning blev det hyfsat bra. Om jag gör halter på medellinjen ska de göras efter X så han inte stannar av sig själv när vi närmar oss.

För travökningarna fick jag flera riktigt bra metoder för fortsatt träning. Eftersom vi konstaterade att han ökar bättre under lättridning fick jag börja med det. Då blev fokus att se till att han var reaktiv för skänkeln så fort jag vände in på diagonalen, han ska veta att han ska öka och gärna suga på framåt direkt – och ge en omedelbar och tydlig respons på skänkeln. Först fick jag ge en skänkel i början och en ungefär på mitten, där han börjar svacka. Jag fick hålla ökningen några meter ut på spåret så vi inte bromsade mot väggen, han ska öka tills jag ber honom komma tillbaka, oavsett väg. Ibland gick han över i galopp, då bromsade jag på ytter, och så fort han var nere i trav ökade vi igen – så han lär sig att det går bra att öka utan att byta gångart.

När vi hade bra respons på skänkeln fick jag sitta ner innan och in i travökningen. Så fort jag kände att han inte orkade började jag rida lätt och fortsatte ökningen under lättridning, fortfarande några meter in på spåret. Sen satte jag mig ner och tog tillbaka. Det var en jättebra metod som både hjälper oss att hålla bärigheten längre i ökningarna och tränar kvaliteten på ökningarna.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *