Det bådar inte gott

De första åren här jobbade jag hårt med att plocka mördarsniglar. De fanns överallt och förstörde många av mina odlingar. Under torkåret 2018 försvann de i princip helt, och även 2019 var nästan helt fritt från sniglar. Tyvärr tror jag att den milda vintern har gett dem en möjlighet att komma tillbaka igen. Idag var ridbanan full av små små sniglar, jag har haft ihjäl ett femtiotal! Jag vågar inte tänka på hur många det är på ställen där de inte syns lika bra, de är än så länge bara ett par-tre centimeter långa.

Föra och följa

Att rida är lite som att dansa. Samspelet och harmonin är viktiga faktorer som gör dansen eller ridturen angenäm eller till och med helt fantastisk. Precis som i dansen är det en som för och en som följer – ryttaren för och hästen följer. I ett ekipage där båda för blir samspelet svårt och dansen blir oharmonisk. I ett ekipage där ingen för blir det kaos och ingen dans alls. Att den ena för och den andra följer betyder inte att den ena är överordnad den andra. Dansen ska vara precis lika trevlig för båda de inblandade. När ett danspar eller ett ekipage hittat varandra går förandet och följandet osynligt och flytande harmoniskt.

När jag rider är det dessutom så att förandet inte är helt absolut. Särskilt när vi rider ut så går det impulser åt båda håll. Jag är den som för på så sätt att jag ser till att vi håller oss på den väg jag har planerat och att vi håller ett tempo som är lämpligt för underlaget och förutsättningarna. Men ibland är det inte alls särskilt klart vem av oss som tagit initiativ till en galopp till exempel. Vi bestämmer lite tillsammans liksom. Visst är det fantastiskt att det går att ha ett så sublimt signalsystem mellan två individer av helt olika arter?

Impulsköp

Jag råkade impulsköpa en 660-liters soptunna på fyra hjul. Nu kan vi köpa mycket havre i taget 😀 På vår förra gård hade vi förresten en trasig frysbox som havrelår. Det funkade alldeles utmärkt. I sidofacket hade vi mineraler, och havre i stora lådan. Helt musfritt och det gick bra att skriva foderstater och annat på boxen med whiteboardpennor. Fördelen med den här är att den är flyttbar – praktiskt i vårt foderrum där vi försöker ha allt flyttbart – på hjul eller på pall så vi kan flytta med palldragare. Men det kan vara så att jag kommer behöva en pall för att nå ner till botten…

Odlingar

I helgen hade jag planerat att plantera om tomaterna och grönkålen som vuxit sig alldeles för långa i pluggbrättet. Jag ställde dem dumt nog inte ute på glasverandan där det är lite svalare och ljusare, utan i köksfönstret för att jag skulle se dem och komma ihåg att vattna. Det gick alltså sådär.

När jag sen skulle plantera i helgen insåg jag att jag inte hade någon jord alls. Jag köpte en påse på kvällen, men hann inte plantera, så idag tog jag itu med det. I pluggbrättet sätter jag sju av varje sort. Nu väljer jag ut de fyra starkaste och planterar i krukor. Jag har en lysrörsarmatur som egentligen är en skrivbordslampa som jag sätter över, inställd med timer. Dessutom står de i ett hörn av söder- och västerfönster så ljuset brukar räcka. Temperaturen är 16-18 grader, även det tycker jag brukar vara lagom. Jag har också lärt mig att sätta en etikett i varje kruka. Av erfarenhet.

Küren tar form

I helgen har vi tagit några steg till mot en färdig kür – eller egentligen handlar det ju om en musiksatt Lätt A:1. Jag gissar att det finns folk som är lite nyfikna på det rent praktiska arbetet, så jag tänkte göra en enkel beskrivning av hur jag och Ulrik har jobbat. Jag utgår alltså från ett färdigt program, ska jag göra en riktig kür måste jag ju allra först sätta ihop ett program som passar mig och min häst, som lyfter våra styrkor och visar fram våra bästa sidor. Det här handlar alltså bara om att sätta musik till programmet.

Först måste jag välja lämplig musik. Vi har ett tema i vårt lag, så jag plockade ut ett antal låtar på temat, det blev en spellista på ungefär 40 minuter. Sen red jag med musik i öronen och kände hur låtarna kändes att rida till. Efter det valde jag ut 2-4 för varje gångart.

Nästa steg var att filma programmet. Jag hade ju det redan filmat från tidigare tävlingar, så jag har använt mig av en sådan film. Filmen är ändå hyfsat färsk, så jag tror att den kan stämma rätt bra. Efter att ha tittat på den, funderat och lyssnat på musik valde jag ut fyra låtar som jag vill använda mig av.

Nästa steg var att klocka programmet. Jag skrev ut ett protokoll och använde mig av tidmarkeringarna på filmen. Jag satte första halten till noll och noterade sedan tidkoder för varje rörelse.

Efter det gjorde jag en grovplanering av vid vilka punkter jag vill ha musikbyte. En del är väldigt givna, som till exempel när man byter huvudgångart. Andra är lite mer flytande och möjliga att variera.

Sen var det dags för oss att lära oss ett musikediteringsprogram – ingen av oss kunde något sedan innan. Efter att ha kollat runt lite fastnade vi för gratisprogrammet Audacity. Det är hyfstat enkelt att hantera och gör precis det vi vill. Efter ytterligare lite letande hittade vi en vettig instruktionsfilm vi kunde titta på för att lära oss grunderna också.

Nästa steg är att börja klippa ihop och låta musiken tona in och tona ut. Med det förarbete vi hade gjort gick det relativt lätt, men det är förstås lite pilligt att hålla reda på allt och göra det helt rätt. Jag hade ju dessutom satt halten som noll, vilket är rätt vettigt, men det innebär att vi måste lägga på tiden för inridningsmusiken (för mig 18 sek) på tidskoderna. Det är lätt att glömma! Jag köpte musiken på Itunes och laddade hem den. Sedan laddade vi upp alla låtarna i Audacity och körde dem som fyra parallella ljudspår. En låt kommer tillbaka, så den ligger andra gången som ett femte ljudspår. På så sätt kan vi förskjuta styckena i förhållande till varandra och använda precis de bitar av låtarna som vi vill.

Nu har jag en testvariant som jag ska rida till. Vi tror inte den är helt bra, utan vi får nog arbeta lite mer med den, men då är det bra att ha testat en gång innan. Slutligen kan man exportera det hela till mp3-format från audacity och ha en ljudfil.

När det gäller kür och upphovsrätt är principen att arrangören betalar till STIM, precis som de gör när de själva väljer musik och spelar på tävlingsplatsen.

Ingen tävling att minnas

Idag gjorde vi säsongsdebut och red Lätt A:1 och Lätt A:3 på Sydslätten. Vi värmde upp redan i onsdags och åkte dit på öppen bana. Det är en jättebra grej som klubben ofta har – banan är uppbyggd några dagar innan och du kan få åka dit och visa hästen banan. Grao var spänd, men efter ett bra tag gick han riktigt fint. Vi avslutade med några linjer ur programmet.

Idag var Grao jättespänd både på framridningen och på banan. Vi tog oss igenom Lätt A:1 på något sätt, trots att han egentligen inte ville vara i närheten av kortsidan med domaren och stod emot rejält när vi red åt det hållet och jag fick verkligen balansera för att vi skulle hålla oss någorlunda på linjerna. Vi slutade på 61,25%, vilket jag tyckte var bra med tanke på hur osäkert det var. Samtidigt vet jag ju att han gjorde en del saker riktigt bra, t ex fick vi 7,5 på halt och ryggning och 7 på gångarterna. Jag fick dessutom några vänliga ord på vägen och beröm för hur jag hanterat situationen av domaren.

I Lätt A:3 är det lång bana, vilket gör att nedre kortsidan är vid insläppet. Det innebar tyvärr att vi hade två otäcka kortsidor. Då blir det liksom inte så mycket plats kvar på mitten att glänsa på. Efter ett instabilt och ojämnt travprogram och en en bra förvänd galopp följd av ett tvärstopp när vi närmade oss ena kortsidan valde jag att utgå.

Jag vet inte riktigt ännu hur jag ska resonera och vad jag ska dra för slutsatser, mer än att idag funkade det inte särskilt bra. Jag får träna vidare och troligen måste jag nog ut mer och tävla – men ärligt talat är ju inte det så kul en sån här gång.

Skafferifix

Här har vi skafferiet i två stora lådor i köket. Jag tyckte först att det var rätt praktiskt, men insåg att jag hade väldigt svårt att hålla ordning och reda i lådorna. Efter att ha hittat mjölmögel i ströbrödet ett par gånger bestämde jag mig. Något måste göras.

Igårkväll var vi på IKEA och jag handlade en ansenlig mängd glasburkar med lock. Man kunde välja lock av glas, bambu, silikon eller plast till burkarna. Efter lite fundering valde jag glas. Jag vill att det ska vara lätt att se innehållet i burkarna, och det är ju uppifrån man ser eftersom lådorna är låga.

Idag har jag rensat, slängt gammalt (vilket faktiskt var något mindre än jag trodde) och fixat i lådan där jag haft bakgrejer, och även flyttat ner en del andra torrvaror dit. Det blev bra!

Nu återstår den andra lådan, och att köpa lite fler stora burkar till t ex pasta och liknande. I den lådan är det nog dessutom mycket jag kan slänga. Jag ska även se till att få lite ordning på konserver där. Sen kommer det vara fint och lätt att hitta och ha översikt!

Vårblommor

Nu har det börjat blomma i trädgården. Jag har ju valt att ha en hel del tidiga blommor just för att det är så här års som man behöver blommorna som mest. De vilda violerna på väg till soptunnan blommar också, det luktar som en hel violask! Inomhus finns det också spår av tidig vår – tomatfröna har grott. Nästa vecka är det nog dags att plantera om dem i krukor.

Att flytta manken

Idag tänker jag bli väldigt teoretisk och utveckla en tanke jag har gällande det arbete Grao och jag gör på dressyrbanan just nu. Jag hoppas ni vill nörda lite ihop med mig!

Min tränare Olof har då och då pratat om att ”flytta manken”, att placera händerna i rätt position och sen se till att manken befinner sig mitt emellan dem. Jag har tyckt detta har gett bra resultat, men under ridpasset idag funderade jag lite mer på detta och insåg att jag faktiskt förstod vad det var som hände och varför lösningen var att ”flytta manken”.

Grao och jag har arbetat mycket med rakriktning, kanske framför allt det senaste året. Innan det hade vi liksom mycket annat som behövde prioriteras. Det jag insåg nu var att vi inte nödvändigtvis behöver vara rakriktade bara för att fötterna spårar. Problemet ser lite olika ut beroende på varv – orsaken är densamma men det yttrar sig på olika sätt. I vänster varv har jag en häst som spårar, och i mitt exempel följer voltspåret väl. Han är dessutom böjd precis i samma grad som voltspåret. Det innebär att de två viktigaste kriterierna för rakriktning är uppfyllda. Varför är vi då inte rakriktade? Jag har försökt att skissa upp det hela. Skissen är uppifrån och föreställer en häst på volt. Hovarna är placerade som om hästen står still, men resonemanget gäller förstås häst i rörelse. Linjen föreställer hästens överlinje.

Som ni ser följer både hovarnas spår och överlinjen voltens form. Men överlinjen är placerad lite innanför hovarna och voltspåret. Hästen lutar enkelt uttryckt inåt. Jag behöver alltså flytta överlinjen (tänk manken) utåt, så den hamnar mellan mina händer, rakt över hästen. Jag måste ju samtidigt fånga upp den så den inte istället ramlar utanför linjen. Det hela resulterar i klassisk ”inner skänkel mot ytter tygel-ridning”, fast jag tycker det funkar bättre om jag samtidigt tänker just att jag flyttar manken utåt.

I det andra varvet, i vårt fall höger varv, blir det ytterligare mer komplext. Han vill nämligen även där luta överlinjen åt vänster, det blir alltså utåt i det varvet. Det kompenserar vi, oklart om det är jag eller Grao, ofta med att överböja. Då hamnar bakdel och framdel på spåret, men manken hamnar utanför. Det blir alltså en knyck i halsen:

Detta känner nog de flesta som rider igen – istället för att böja hästen viker vi halsen och ytter bog ramlar ut. Det som händer för mig är att detta händer även om jag håller bogen på plats – det är inte framben och bog som ramlar ut utan hela överlinjen som liksom buktar utåt. Det jag behöver göra är att räta upp halsen, men det räcker inte. Rätar jag bara ut halsen, men låter manken vara kommer hästen att inte följa voltspåret. Jag behöver alltså flytta manken åt höger, samtidigt som jag ser till att hovarna fortsätter att följa spåret och halsen är i det närmaste rak samtidigt som hästen är ställd åt höger. Även här finns en risk att det blir för mycket och vi då ramlar inåt i volten.

Detta är ett arbete jag jobbat en hel del med, men mer intuitivt. Jag har upplevt att vi har dålig balans när överlinjen inte linjerar med hovarna och att det kränger en del. När jag får hästen att linjera även i höjdled har det känts mer stabilt.