Att rida är lite som att dansa. Samspelet och harmonin är viktiga faktorer som gör dansen eller ridturen angenäm eller till och med helt fantastisk. Precis som i dansen är det en som för och en som följer – ryttaren för och hästen följer. I ett ekipage där båda för blir samspelet svårt och dansen blir oharmonisk. I ett ekipage där ingen för blir det kaos och ingen dans alls. Att den ena för och den andra följer betyder inte att den ena är överordnad den andra. Dansen ska vara precis lika trevlig för båda de inblandade. När ett danspar eller ett ekipage hittat varandra går förandet och följandet osynligt och flytande harmoniskt.
När jag rider är det dessutom så att förandet inte är helt absolut. Särskilt när vi rider ut så går det impulser åt båda håll. Jag är den som för på så sätt att jag ser till att vi håller oss på den väg jag har planerat och att vi håller ett tempo som är lämpligt för underlaget och förutsättningarna. Men ibland är det inte alls särskilt klart vem av oss som tagit initiativ till en galopp till exempel. Vi bestämmer lite tillsammans liksom. Visst är det fantastiskt att det går att ha ett så sublimt signalsystem mellan två individer av helt olika arter?
