Att flytta manken

Idag tänker jag bli väldigt teoretisk och utveckla en tanke jag har gällande det arbete Grao och jag gör på dressyrbanan just nu. Jag hoppas ni vill nörda lite ihop med mig!

Min tränare Olof har då och då pratat om att ”flytta manken”, att placera händerna i rätt position och sen se till att manken befinner sig mitt emellan dem. Jag har tyckt detta har gett bra resultat, men under ridpasset idag funderade jag lite mer på detta och insåg att jag faktiskt förstod vad det var som hände och varför lösningen var att ”flytta manken”.

Grao och jag har arbetat mycket med rakriktning, kanske framför allt det senaste året. Innan det hade vi liksom mycket annat som behövde prioriteras. Det jag insåg nu var att vi inte nödvändigtvis behöver vara rakriktade bara för att fötterna spårar. Problemet ser lite olika ut beroende på varv – orsaken är densamma men det yttrar sig på olika sätt. I vänster varv har jag en häst som spårar, och i mitt exempel följer voltspåret väl. Han är dessutom böjd precis i samma grad som voltspåret. Det innebär att de två viktigaste kriterierna för rakriktning är uppfyllda. Varför är vi då inte rakriktade? Jag har försökt att skissa upp det hela. Skissen är uppifrån och föreställer en häst på volt. Hovarna är placerade som om hästen står still, men resonemanget gäller förstås häst i rörelse. Linjen föreställer hästens överlinje.

Som ni ser följer både hovarnas spår och överlinjen voltens form. Men överlinjen är placerad lite innanför hovarna och voltspåret. Hästen lutar enkelt uttryckt inåt. Jag behöver alltså flytta överlinjen (tänk manken) utåt, så den hamnar mellan mina händer, rakt över hästen. Jag måste ju samtidigt fånga upp den så den inte istället ramlar utanför linjen. Det hela resulterar i klassisk ”inner skänkel mot ytter tygel-ridning”, fast jag tycker det funkar bättre om jag samtidigt tänker just att jag flyttar manken utåt.

I det andra varvet, i vårt fall höger varv, blir det ytterligare mer komplext. Han vill nämligen även där luta överlinjen åt vänster, det blir alltså utåt i det varvet. Det kompenserar vi, oklart om det är jag eller Grao, ofta med att överböja. Då hamnar bakdel och framdel på spåret, men manken hamnar utanför. Det blir alltså en knyck i halsen:

Detta känner nog de flesta som rider igen – istället för att böja hästen viker vi halsen och ytter bog ramlar ut. Det som händer för mig är att detta händer även om jag håller bogen på plats – det är inte framben och bog som ramlar ut utan hela överlinjen som liksom buktar utåt. Det jag behöver göra är att räta upp halsen, men det räcker inte. Rätar jag bara ut halsen, men låter manken vara kommer hästen att inte följa voltspåret. Jag behöver alltså flytta manken åt höger, samtidigt som jag ser till att hovarna fortsätter att följa spåret och halsen är i det närmaste rak samtidigt som hästen är ställd åt höger. Även här finns en risk att det blir för mycket och vi då ramlar inåt i volten.

Detta är ett arbete jag jobbat en hel del med, men mer intuitivt. Jag har upplevt att vi har dålig balans när överlinjen inte linjerar med hovarna och att det kränger en del. När jag får hästen att linjera även i höjdled har det känts mer stabilt.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *