Tillbaka i selen

Idag har vi haft en intensiv hästdag. Först åkte vi med Arno till Stall Win. De har hunnit flytta sedan han var där på inkörning i våras, så det var ett helt nytt ställe för honom, om än med bekanta människor. Arnos sommarlov är alltså över och han ska tillbaka i selen – bokstavligt talat. Det blir bara en repetitionsvecka för honom den här vändan – för att se att hans färdigheter är kvar och blir befästa. Vi passade dessutom på att gosa med de fina kattungarna där, det finns nog inget sötare än kattungar.

Sen red vi våra hästar hemma. Grao skötte sig utmärkt!

Efter en snabb lunch åkte jag iväg till Vellinge där jag hade WE-träning för ett helt nytt gäng. De var duktiga och läraktiga, det är roligt att fler och fler upptäcker hur rolig vår gren är.

Efter träningarna hade vi möte i skånska WE-kommittén. Vi planerar en clinic och mingelkväll den 21 oktober i Staffanstorp – inbjudan kommer ut i veckan!

Lyckad shoppingutflykt

wp-1474746270282.jpg

Idag gjorde vi en heldagsutflykt till mina föräldrar Båstad och passade på att besöka den lilla men relativt välsorterade butiken Rider Sport. Det var framför allt deras bra utbud av bett vi var nyfikna på. Jag var ute efter ett relativt smalt, kort men ändå tungt tvådelat bett till Grao. Det blev ett Sprenger Novocontact 115 mm. Även Xipo ska få prova det här bettet, de har ju samma storlek.

Ulrik upptäckte även att de hade vardagsridstövlar som såg riktigt vettiga ut och till bra pris. Jag har ju alltid 38 i skor, och tyvärr fanns inte den storleken med vida skaft, som jag behöver. Men jag bestämde mig för att prova ett par 39 för att se hur de var – och till min förvåning passade de! Jag har ju hittills ridit med hårda lösa skaft till vardags för att inte slita på mina fina Königs, men nu kan jag lyxa med ridstövlar varje dag. De här är dessutom mjukare i skaften och därför helt ok att gå omkring med, även om jag inte går några längre stunder i stövlar.

wp-1474746179207.jpg

Utöver det blev det ett regntäcke på rea. Vi har några krav på våra täcken – de ska inte ha hals och de ska ha ett yttertyg med minst 1200 DEN tjocklek. Här hittade vi ett fint regntäcke i 1600 DEN i 135  – Xipos storlek som troligtvis även passar Grao.

wp-1474746206487.jpg

Grao har för övrigt inte haft täcke på sig innan han kom till oss. Jag har nu testat att lägga ett tunt stalltäcke på honom och det har gått bra. Med den tunna päls som han har blir det nog skönt med täcke i skånskt höst- och vinterklimat.

Det där med foderjournal

Egenodlade äpplen behöver troligen inte loggas i foderjournalen
Egenodlade äpplen behöver troligen inte loggas i foderjournalen

Den som håller djur som kan bli livsmedel, alltså inte är sällskapsdjur är skyldig att registrera sig som foderföretag och föra foderjournal. Enligt Jordbruksverket är hästen inte ett sällskapsdjur. Det innebär i praktiken att hästägare och stallägare är skyldiga att registrera sig och föra journal.

Syftet med registreringen och journalföringen är att ursprunget till allt livsmedel måste vara spårbart. Med hjälp av journalerna ska man kunna spåra vad hästen ätit, och från vilka partier det kommit.

Gränsdragningen är inte glasklar. När jag pratade med Jordbruksverket för ett antal år sedan menade det att det inte är nödvändigt att logga en morotspåse köpt i en livsmedelsaffär, men om man köper en säck morötter från en foderförsäljare så ska den registreras.

Det är stallägaren som ska registrera stallet som foderanläggning och som är ansvarig för foderjournal för alla hästar, även sådana som hyr plats i stallet.

 

Ett sätt att komma runt detta är  att skriva in i hästpasset att hästen inte är avsedd som livsmedel. För att en stallägare ska slippa registrera sig krävs alltså att samtliga uppstallade hästar i stallet har det inskrivet i sina pass.

Du kan själv skriva in uppgiften i passet, men sen måste det registreras hos registerförande organisation i Sverige. För Graos del passade jag på att göra detta när jag ändå hade skickat passet till Svenska Hästavelsförbundet för tilläggsregistrering.

Jag har frågat både SWB och SH om hur vanligt det är att de får in pass för att registrera detta – och båda organisationerna säger att det är mycket ovanligt, bara några enstaka om året.

 

Var tvungen att testa

wp-1474395195512.jpg

Idag friserade jag Grao bakom öronen – det är tydligt att han har varit klippt där tidigare, och nu var det en flera centimeter lång stubb som jag ville ha bort. Han tyckte det var rätt mysigt att bli pysslad med, så jag passade på att testa att fläta. Jag insåg ju att det troligen skulle bli bäst med en bena och en fläta på varje sida, men så ambitiös var jag inte idag utan det fick bli en längsgående, utanpåliggande fläta. Det blev bylsigt. Manen är helt enkelt för tjock, så ska jag fläta på allvar måste det bli en på varje sida. Han fick ha kvar flätan när jag red, det är rätt skönt att inte ha man runt händerna. Jag har ju aldrig haft någon häst med så här kraftig man, så det här är en helt ny värld för mig!

Ännu en änglatrumpet

wp-1474381890440.jpg

Genom facebookgruppen Vi som älskar änglatrumpeter fick jag ju i vintras ett gäng frön av tre olika sorter. En sort fick jag inte upp någon riktig planta av, men de andra två har vuxit och blivit fina. Nu var det dags för den andra sorten, en arborea, att få sina första blommor. Jag tycker de är jättefina med den gräddvita färgen och de långa spetsarna på blommorna.

wp-1474381866936.jpg

Återuppstånden

wp-1474221190400.jpg

Förra året köpte jag en rolig amaryllis till jul. Sen glömde jag den bakom en gardin. Helt plötsligt upptäckte jag att den blommar igen! Den har fått några droppar vatten någon gång då och då, men absolut inte varje gång jag vattnat blommorna.

Toppenbra hederspris

wp-1474221268050.jpg

När Ulrik vann den medelsvåra WE-klassen i Trolleholm vann han en spångrep från Sverigegrepen. Det var verkligen ett fantastiskt bra hederspris! Jag var först lite tveksam till det svängda skaftet. Jag har försökt sopa med en kvast med sånt svängt ”anatomiskt” skaft och det är väldigt obekvämt och opraktiskt. Men den här grepen har flera stora fördelar.

Den första och allra bästa är själva grephuvudet som är format som en skopa eller djup skyffel. Man sveper upp det man ska ta upp, lutar den lite så bajset rinner ner i skålen och skakar lite. Tack vare de skålade kanterna stannar allt som ska kvar och det som ska ramla igenom gör det.

Nästa fördel är handtaget som är format som en stor kvadrat där varje sida är som ett handtag. Det går alltså att greppa den på lite olika sätt vilket ger en bra flexibilitet.

Slutligen – det böjda skaftet. Jag konstaterade snabbt att det är en helt annan sak att mocka med svängt skaft jämfört med att sopa. Här fyller svängen en funktion, den ger skaftet stabilitet. Det enda negativa är att den är något för lång för mig, jag hade gärna haft ett något kortare skaft.

Jag väljer numera i princip alltid den här grepen när jag mockar, och jag skulle verkligen kunna rekommendera den för dem som har en grep stående i ridhuset. Genom att skopan är större och har bättre kanter än de vanliga spängreparna borde den vara perfekt för den som behöver mocka en enstaka bajs i ridhuset.

WE för alla och utflykt

wp-1474221605665.jpg

Idag anordnade Skånes Parakommitté WE för alla på Malmö Ridklubb. Jag var där en stund och presenterade mig som ordförande i WE-kommittén och tittade lite på träningarna, som hölls av Marika Lundh, WE-domare och medlem i parkkommittén.. Det är verkligen jättekul att parakommittén gör detta, jag hoppas att deras inspirerande träff lockar fler att fortsätta med grenen.

Eftersom vi ändå var i Malmö, och med bil passade vi på att göra en utflykt i södra delen av stan och Limhamn också. Första stoppet var kalkbrottet i Limhamn, som Ulrik sa var ”nästan lika stort som det i Slite”. Sen såg vi på en skylt att det var Europas största kalkbrott… Men vi tror ända att det i Slite kan vara djupare även om detta är större till ytan.

wp-1474221645065.jpg

Efter det åkte vi till utsiktsplatsen vid öresundsbron, där man har fin utsikt över bron, Malmö och Köpenhamn.

wp-1474221430973.jpg

Nästa stopp var småbåtshamnen i Limhamn. Vi gillar verkligen att gå på bryggor och titta på båtar, det finns så många vackra båtar. Vi fastnade särskilt för det här lilla underverket, som jag senare fick reda på var en minitolva, en skalenlig modell av stora tävlingsbåtar. Den är fullt seglingsbar och har till och med en egen klass i paralympics.

wp-1474221380146.jpg

Väl hemma blev det hemgjord pytt i panna på en del av fransyskan som vi helgrillade igår. 

 

Det funkade inte

wp-1474110131002.jpg

Arno har en väldigt oral period och tuggar på allt han kommer åt. Uppbindningen utanför hans box är särskilt utsatt. Vi brukar hänga den åt sidan, men ibland kommer han åt ändå, och det är inte så kul att ta i ett vältuggat rep. Igår fick jag ett tips – linda om aluminiumfolie. Jag tyckte det lät jättesmart, vem vill väl bita i folie?  En gång men aldrig mer, tänkte jag och rullade in repet i folie.

wp-1474110068281.jpg

Det funkade inte.