När man fotar föl får man räkna med att rengöra linsen emellanåt. Det kan hamna linslöss på den.
Fjärilar är lite lättare. Och fåglar.
Ståndseländet
En av hästägarnas värsta skräck har drabbat vår hage – stånds. Igår grävde jag upp fyra plantor med rötterna – jag hoppas att det får bort dem permanent. Stånds kan i stora mängder vara dödligt för hästar.
Normalt äter inte hästar stånds i färskt tillstånd. Men finns det inte så mycket annat att äta i hagen finns det risk att hästarna provar sånt som de normalt inte äter. Torkat i hö/hösilage eller om man slagit hagen och låtit det ligga kvar är det mer aptitligt för hästar. Amelia, som går i den hagen, har i alla fall noggrant undvikit ståndsplantorna, det är bra. Nu funderar jag på om jag ska täcka området där de vuxit också, eller om det räcker med att jag grävt upp dem. Stånds är ju tyvärr rätt vanligt här i södra Skåne – när jag bott längre norrut har jag knappt sett en planta innan. Blommorna påminner lite om johannesört, men bladen ser mer ut som renfana.
Symptom på ståndsförgiftning kan vara förstoppning, diarré, magsmärtor, förlamning eller fotosensibilitet. Symptom kan komma långt efter att de ätit stånds, det kan handla om veckor eller till och med månader. Giftet lagras i kroppen en tid, så om hästarna äter lite varje dag kan mängderna byggas upp i kroppen.
Läs mer:
SVA – Statens Veterinärmedicinska Anstalt
Massagevila
Idag har Grao och Xipo fått massage. Det var första gången för Grao, och ni vet ju vad han tycker om nytt – men det här, det var toppen hälsar han! Han stod verkligen och njöt hela tiden, gäspade och snarkade och ibland tryckte han sig mot massörens händer och bad henne ta i lite till. Han var i alla fall hyfsat liksidig, vilket ju är skönt eftersom jag har jobbat hårt med att få honom dit i ridningen. Han var lite mer spänd i hals/nacke på högersidan, precis som jag erfarit i ridningen. Massören tyckte de skulle få vila två dagar efter – för att ge massagen en bra chans att verka och för att de ska vila ut eventuell träningsvärk. De går ju ute dygnet runt och rör sig lugnt hela tiden, så det är ju en bra plan. Men jag saknar att rida redan, och det är ju bara första dagen!
Fin ridbana
Vi har haft en späckad söndag idag. Vi började med att rida. Därefter tog vi ett tag med ridbanan. Jag hackade bort ogräs från två av hörnen – där vi varken rider eller kommer åt med sladden växer det en del. Det är riktigt hårt arbete, särskilt i det ena hörnet var det mycket och satt hårt. Ulrik fortsatte trimma runt kanterna. Det är också rätt fysiskt jobbigt, och måste göras minst en gång per säsong. Jag räfsade upp allt gräs som hamnade på kanten och inne på banan. Nu är det ett hörn kvar att hacka, och en kortsida + lite till att trimma, sen är banan fin igen. Eller förresten, vi behöver klippa ner några rosgrenar som sträcker sig lite för långt in också. Jag fastnade i en häromdagen, det var inte så bekvämt.
Därefter åkte vi till Everlöv igen och såg GP-küren. Det var roligt att se Paulinda Friberg vinna och dessutom en väldigt fin ritt av Charlotte Heid-Bondegaard på lusitanon Roberto des Frettes.
Hamburgerbröd
I helgen bakade jag goda hamburgerbröd. Jag använde samma recept som när jag gjorde korvbröd. Jag gjorde sex hamburgerbröd på halva degen, och nya korvbröd på resten. De blev väl stora, nästa gång ska jag göra åtta hamburgerbröd och troligen ca 10 korvbröd på en omgång deg. Men de blev både snygga och goda. Ulrik gjorde hamburgare till oss, av den nötfärs som vi köpt från en lokal köttproducent.
Mysig midsommardressyr
En av våra grannklubbar, Everlöv, anordnar alltid stora dressyrtävlingar över midsommarhelgen. Tyvärr missade vi när Ferros pappa, Ironman H, vann Lätt A:3an på över 76% i förmiddags, men vi hann se slutet av GP-klassen och hela Intermediare I-küren. GPn vanns av vår tidigare tränare Paulinda Friberg på fina Di Lapponia T – med rätt stor marginal. Tvåa var lusitanon Roberto des Frettes – det är klart jag har ett extra gott öga till bruna lusitanos som går bra i dressyren :-D. Intermediareklassen var jätterolig att titta på. Det var roliga program, bra musikval och fin ridning rakt igenom klassen. Kaxigaste programmet hade nog ändå Eva Fahlbrink, som red till hårdrock, började med byten i vartannat rakt mot domaren och avslutade med ökning – halt. Jag gillade även Linda Rönn Larsson på Cavalér som red byten i vart tredje på böjt spår med en häst som hade jätteskön stil – det kändes som om hästen liksom gick och småvisslade och dansade – tänk Singin in the rain (även om det inte var den musiken). Amalie Egholm Hebsgaard vann klassen – välförtjänt.
I morgon siktar vi på att se GP-küren. Då ska vi köra rätt direkt också – vi hade inte noterat att tävlingarna hade bytt plats sedan tidigare år!
Mammas mat verkar mumsig
Amelia får lite extramat nu, det är ju krävande att laktera – även om hennes hull fortfarande är generöst. När hon gick med Arno tappade hon ju vikt jättesnabbt och det vill vi undvika den här gången. Ferro tycker maten verkar intressant, mamma gillar den ju. Men lite konstigt är det också.
Sadelkammardetaljer
När vi inredde vår sadelkammare letade jag efter plastbackar som jag tyckte var snygga nog och hade ett rimligt pris. Jag hittade inga just då, men nu har jag hittat dessa svarta som jag tycker fungerar bra! Jag har dem i två olika storlekar, i både den låga och den höga hyllan.
Parentes – svintopaketet nere i hörnet glömde jag ta bort – jag har tätat springor under den igenbommade dörren med svinto – ett bra sätt att hålla mössen ute.
Dessutom har vi satt upp ytterligare några hjälmhängare. Jag gillar att ha hjälmarna hängande så här luftigt istället för att lägga dem på en hylla.
Misslyckat
Idag hade rossaften stått i knappt 4 dygn och det var dags att sila av den. Då ser jag detta. Hela ytan är täckt av mögel. Saften hamnade på gödselstacken (och såg riktigt läcker ut när jag hällde ut den). Då blev det varken flädersaft eller rossaft i år – tur att det ändå finns lite flädersaft kvar i frysen. Men jag hade så sett fram emot att smaka rossaften.
Att backa
Just nu har jag backat rejält med Graos träning. Vi har ju haft en rejäl svacka, en del troligen sadelrelaterat, men möjligtvis inte bara det. Jag har valt att rida väldigt enkla grejer och ha ganska låga krav. Samtidigt är jag rätt noga. Det ska vara lätt men rätt. Idag när jag red funderade jag på detta med att backa i träningen. Jag upplever att jag nuförtiden backar längre tillbaka när något inte fungerar än vad jag gjort när jag var yngre. Jag tror att ett skäl är att jag faktiskt vågar backa långt. Visst kan jag känna mig rätt misslyckad när saker som tidigare fungerat bra inte fungerar, men samtidigt är jag tryggare i att det kommer lösa sig. Jag inser ju också att lösningen inte är att göra samma sak dåligt gång på gång – jag måste backa så långt att jag faktiskt gör saker bra. En annan sak är att jag idag lägger betydligt mycket mer tid på ren grundridning än vad jag gjorde när jag var yngre. Med den första hästen var ju själva framstegen och alla nya grejer vi kunde göra för första gången bevisen på att jag utvecklades som ryttare. Nu gör jag ju inte längre saker för första gången – och jag mäter därför inte framgång riktigt på det sättet. Jag har också insett att nya saker är mycket lättare om man är bra på ”gamla saker” – dvs har bra grunder.
Därför är jag ändå inte så oroad över att just nu rida pass som motsvarar vad jag normalt gör med en treåring – men förstås med större precision och kvalitet. Att befästa grunderna och finslipa dem kommer jag alltid ha nytta av. Mycket av det här jobbet gör jag just nu dessutom i skritt. Jag har ju fortfarande inte en sadel som är perfekt till oss, utan en lånad sadel som fungerar under tiden. Jag har ju tidigare noterat med den andra sadeln att det är i galoppen som han är mest känslig, och skritten minst – så tills jag har min nya sadel väljer jag att jobba mer i skritt och mindre i galopp. En annan fördel med skritten är att det är lätt för mig att hinna med, känna agera och reagera. Jag kan helt enkelt få upp noggrannheten ytterligare ett snäpp i skritt. Jag tänker lite som när jag spelade piano – kunde jag spela stycket helt perfekt riktigt långsamt var det sen inga större problem att ta upp hastigheten till den riktiga. Det är förstås ibland tråkigare att spela eller rida långsamt – men resultatet blir bra.