När vi säger att vi tränar WE är det ofta teknikmomentet vi menar. En WE-träning är nästan alltid en teknikträning där vi rider olika hinder och tränar på att göra dem så bra som möjligt. Men WE består ju av två moment till. Dressyren är sällan något problem alls. Många tränar dressyr separat, och de flesta har en rätt så bra bild av vad dressyren går ut på. Men så finns det momentet som ofta hamnar lite vid sidan. Momentet som många ryttare inte ens tänker särskilt mycket på innan de anmäler sig till tävling – förutom att de ofta har beundrat de skickliga internationella ryttarna som briljerar i momentet. Speeden.
Att rida speed är svårt. Det är lätt att både hästar och ryttare blir taggade, och den allra lugnaste ryttare kan få en adrenalinkick när startsignalen ljuder och musiken drar igång. Speeden är en viktig del av själen i WE – samtidigt kan det bli så fel om tävlingsdjävulen och adrenalinet slår till samtidigt som Cotton Eyed Joe dundrar ur högtalarna.
Vi måste träna på att rida speed. Men vi måste träna det på rätt sätt. Vi ska inte träna på att kasta oss mellan hindren och blånita vid kannan. Vi ska träna på att tänka smart. Speedsmart.
Jag hävdar att nyckeln till en bra speed ligger i hur du går banan. Även om speeden och tekniken rids på exakt samma bana kan du inte gå banan likadant för båda momenten. Du måste gå en gång och tänka teknik och en gång och tänka speed.
En bra speedritt är som en pyramid som består av tre klossar. I en pyramid är basen den största klossen – det är alltså där du kan spara allra mest tid. Basen i speedritten består i att rida alla hinder felfritt på första försöket. Felfritt innebär att inte dra på sig några straffsekunder genom att riva delar av hinder eller helt misslyckas. Gör du det tappar du riktigt mycket tid. För den som rider speed för första gången är det viktigt att bygga en bra bas och satsa på felfri och säker ritt.
När basen är stabil är det dags att lägga på mittenklossen på pyramiden. Den är lite mindre än basen – det finns inte riktigt lika mycket tid att tjäna där. Men det finns ändå en hel del att göra med en bra mittkloss. Mittklossen handlar om att rida kortaste vägen. Här återkommer vi till det där med att gå banan. Den här klossen handlar nämligen allra mest om att tänka taktiskt och kreativt. Fundera noga på hur banan ser ut. Vilka alternativa vägar finns det, både mellan hindren och i hindren? Vad har du och din häst för styrkor och svagheter? Finns det ett sätt att kapa några meter? Finns det ett sätt att rida an ett hinder för att kunna rida det så enkelt och smidigt som möjligt? Lägg upp en plan när du går banan, och tänk gärna även ut alternativ. Om hästen är lite hetare än du trodde, vilken väg är bäst då? Om hästen känns helt perfekt på hjälperna, kan du då våga att ta den där kortare vägen? Här kan du göra väldigt mycket genom att diskutera med din tränare, läsa TR och hinderbilagan noga och tänka till redan när du ser banskissen. Den här biten sitter till stor del i ditt eget huvud.
Den sista klossen är den minsta och den bräckligaste. Risken finns att när du lägger på den rasar de andra klossarna. Om det sker måste du ta bort den, ett bra fundament är viktigare för pyramiden än en vass topp. Toppbiten handlar om fart och acceleration. Att gasa helt enkelt. När de två nedersta klossarna är stabila är du mogen att försöka lägga på den översta klossen – men så fort du känner att det inte håller måste du se till grunderna igen. För att bli riktigt framgångsrik i högre klasser måste du ha alla tre bitar på plats. Du måste ha en bra acceleration, men du måste också precis lika snabbt kunna gå från explosivitet till fullkomligt lugn. Det är här speeden blir riktigt svår och det är här de skickligaste ekipagen briljerar. Men för att ta sig dit måste du bygga speedpyramiden från grunden.
