Ingen tävling att minnas

Idag gjorde vi säsongsdebut och red Lätt A:1 och Lätt A:3 på Sydslätten. Vi värmde upp redan i onsdags och åkte dit på öppen bana. Det är en jättebra grej som klubben ofta har – banan är uppbyggd några dagar innan och du kan få åka dit och visa hästen banan. Grao var spänd, men efter ett bra tag gick han riktigt fint. Vi avslutade med några linjer ur programmet.

Idag var Grao jättespänd både på framridningen och på banan. Vi tog oss igenom Lätt A:1 på något sätt, trots att han egentligen inte ville vara i närheten av kortsidan med domaren och stod emot rejält när vi red åt det hållet och jag fick verkligen balansera för att vi skulle hålla oss någorlunda på linjerna. Vi slutade på 61,25%, vilket jag tyckte var bra med tanke på hur osäkert det var. Samtidigt vet jag ju att han gjorde en del saker riktigt bra, t ex fick vi 7,5 på halt och ryggning och 7 på gångarterna. Jag fick dessutom några vänliga ord på vägen och beröm för hur jag hanterat situationen av domaren.

I Lätt A:3 är det lång bana, vilket gör att nedre kortsidan är vid insläppet. Det innebar tyvärr att vi hade två otäcka kortsidor. Då blir det liksom inte så mycket plats kvar på mitten att glänsa på. Efter ett instabilt och ojämnt travprogram och en en bra förvänd galopp följd av ett tvärstopp när vi närmade oss ena kortsidan valde jag att utgå.

Jag vet inte riktigt ännu hur jag ska resonera och vad jag ska dra för slutsatser, mer än att idag funkade det inte särskilt bra. Jag får träna vidare och troligen måste jag nog ut mer och tävla – men ärligt talat är ju inte det så kul en sån här gång.

Skafferifix

Här har vi skafferiet i två stora lådor i köket. Jag tyckte först att det var rätt praktiskt, men insåg att jag hade väldigt svårt att hålla ordning och reda i lådorna. Efter att ha hittat mjölmögel i ströbrödet ett par gånger bestämde jag mig. Något måste göras.

Igårkväll var vi på IKEA och jag handlade en ansenlig mängd glasburkar med lock. Man kunde välja lock av glas, bambu, silikon eller plast till burkarna. Efter lite fundering valde jag glas. Jag vill att det ska vara lätt att se innehållet i burkarna, och det är ju uppifrån man ser eftersom lådorna är låga.

Idag har jag rensat, slängt gammalt (vilket faktiskt var något mindre än jag trodde) och fixat i lådan där jag haft bakgrejer, och även flyttat ner en del andra torrvaror dit. Det blev bra!

Nu återstår den andra lådan, och att köpa lite fler stora burkar till t ex pasta och liknande. I den lådan är det nog dessutom mycket jag kan slänga. Jag ska även se till att få lite ordning på konserver där. Sen kommer det vara fint och lätt att hitta och ha översikt!

Vårblommor

Nu har det börjat blomma i trädgården. Jag har ju valt att ha en hel del tidiga blommor just för att det är så här års som man behöver blommorna som mest. De vilda violerna på väg till soptunnan blommar också, det luktar som en hel violask! Inomhus finns det också spår av tidig vår – tomatfröna har grott. Nästa vecka är det nog dags att plantera om dem i krukor.

Att flytta manken

Idag tänker jag bli väldigt teoretisk och utveckla en tanke jag har gällande det arbete Grao och jag gör på dressyrbanan just nu. Jag hoppas ni vill nörda lite ihop med mig!

Min tränare Olof har då och då pratat om att ”flytta manken”, att placera händerna i rätt position och sen se till att manken befinner sig mitt emellan dem. Jag har tyckt detta har gett bra resultat, men under ridpasset idag funderade jag lite mer på detta och insåg att jag faktiskt förstod vad det var som hände och varför lösningen var att ”flytta manken”.

Grao och jag har arbetat mycket med rakriktning, kanske framför allt det senaste året. Innan det hade vi liksom mycket annat som behövde prioriteras. Det jag insåg nu var att vi inte nödvändigtvis behöver vara rakriktade bara för att fötterna spårar. Problemet ser lite olika ut beroende på varv – orsaken är densamma men det yttrar sig på olika sätt. I vänster varv har jag en häst som spårar, och i mitt exempel följer voltspåret väl. Han är dessutom böjd precis i samma grad som voltspåret. Det innebär att de två viktigaste kriterierna för rakriktning är uppfyllda. Varför är vi då inte rakriktade? Jag har försökt att skissa upp det hela. Skissen är uppifrån och föreställer en häst på volt. Hovarna är placerade som om hästen står still, men resonemanget gäller förstås häst i rörelse. Linjen föreställer hästens överlinje.

Som ni ser följer både hovarnas spår och överlinjen voltens form. Men överlinjen är placerad lite innanför hovarna och voltspåret. Hästen lutar enkelt uttryckt inåt. Jag behöver alltså flytta överlinjen (tänk manken) utåt, så den hamnar mellan mina händer, rakt över hästen. Jag måste ju samtidigt fånga upp den så den inte istället ramlar utanför linjen. Det hela resulterar i klassisk ”inner skänkel mot ytter tygel-ridning”, fast jag tycker det funkar bättre om jag samtidigt tänker just att jag flyttar manken utåt.

I det andra varvet, i vårt fall höger varv, blir det ytterligare mer komplext. Han vill nämligen även där luta överlinjen åt vänster, det blir alltså utåt i det varvet. Det kompenserar vi, oklart om det är jag eller Grao, ofta med att överböja. Då hamnar bakdel och framdel på spåret, men manken hamnar utanför. Det blir alltså en knyck i halsen:

Detta känner nog de flesta som rider igen – istället för att böja hästen viker vi halsen och ytter bog ramlar ut. Det som händer för mig är att detta händer även om jag håller bogen på plats – det är inte framben och bog som ramlar ut utan hela överlinjen som liksom buktar utåt. Det jag behöver göra är att räta upp halsen, men det räcker inte. Rätar jag bara ut halsen, men låter manken vara kommer hästen att inte följa voltspåret. Jag behöver alltså flytta manken åt höger, samtidigt som jag ser till att hovarna fortsätter att följa spåret och halsen är i det närmaste rak samtidigt som hästen är ställd åt höger. Även här finns en risk att det blir för mycket och vi då ramlar inåt i volten.

Detta är ett arbete jag jobbat en hel del med, men mer intuitivt. Jag har upplevt att vi har dålig balans när överlinjen inte linjerar med hovarna och att det kränger en del. När jag får hästen att linjera även i höjdled har det känts mer stabilt.

Väder och oväder

Den här helgen har återigen dominerats av väder. Under lördagen hade jag ett möte i Stockholm. Det blåste storm, så flygturerna både upp och ner blev rätt turbulenta. När planet gungar som en båt redan när det står still i gaten förstår man att det kommer bli skakigt på riktigt.

Söndag morgon däremot var det uppehåll och det blåste inte ens särskilt mycket. Hagarna är jätteblöta av allt regnande, nu skulle det behöva bli ett längre uppehåll så det torkar upp lite.

Grao och jag åkte till Vomb och red en långtur – nästan 17 km på knappt två timmar blev det. Vi hade uppehåll, men såg spår av att det blåst ordentligt där också.

På vägen hem brakade det loss. Först lite regn, sen snö. Sen började det hagla. Jag fick köra jättelångsamt bitvis på grund av allt hagel som vräkte ner. När vi tagit oss in i stallet, och Grao stod på gången brakade det till riktigt rejält – åska!

Hela eftermiddagen har det regnat, snöat och haglat om vartannat. Ett tag var marken helt vit. Jag är verkligen glad att vi hann få en bra ridtur innan, men det är så trist för hagarna. Vi hade ju beställt hårdgörning av våra vinterhagar förra sommaren, men entreprenören hann aldrig med innan regnet kom på hösten. Det kommer vara hög prio på att få det gjort den här sommaren.

Första steget mot küren

Eftersom vi bor i Skåne är det ingen omöjlighet att rida kür även om man inte befinner sig på de högsta nivåerna i dressyr. Här finns kürcuper från Msv B-nivå, och på ännu lägre nivå, Lätt B och Lätt A, finns seniorcupen. Där rider man ”fusk-kür”, dvs programmet är ett befintligt, men du sätter själv musik till. Jag har tidigare år inte fått rida seniorcupen eftersom det finns begränsningar för vilka klasser ryttaren får ha ridit de senaste fem åren. Men nu insåg jag att det faktiskt är över fem år sedan jag red några högre klasser, så nu kan jag vara med och leka!

Idag tog jag alltså det första lilla steget mot en färdig kür – jag hade satt ihop en spellista med musik jag kan tänka mig, inom mitt lags tema förstås, och provred med musik i hörsnäcka. Sedan gjorde jag en grovsortering i skritt, trav och galopp. Jag har förstås redan hittat lite favoriter, men jag ska testa och suga lite mer på det innan jag bestämmer mig.

Vad det blir för musik och vilket tema vi har? Det håller jag på ett tag, men det kommer att avslöjas så småningom, jag lovar!

Inget flyt

Vissa kvällar blir saker inte riktigt som man tänkt sig. Idag visade sig solen på eftermiddagen. Jag bestämde mig att flexa ut en stund tidigare och åka hem till hästarna. På vägen hem började det blåsa, mycket. Sen började det regna. Också det mycket.

När jag kommer hem står Grao i hagen med täcket över ryggen och om halsen. Jag insåg att jag hade glömt svansrem! Stackars Grao tyckte det var jätteotäckt och vågade inte röra sig. Jag gick ut i hagen, säkrade upp täcket och lyckades övertyga honom om att han skulle följa med mig in. Jag satte upp honom på gången, och han stod och skakade – oklart om det berodde på att han var blöt och frös eller så spänd, eller båda delarna. Jag tog av täcket och tänkte att jag skulle hänga det över en boxdörr medan jag hämtade ett ylletäcke att lägga på. Då stod det klart att i alla fall en del av skakningarna berodde på spänning – han blev så rädd för täcket att han hoppade rakt upp och grimman gick sönder. Jag fick honom lugn och fick på ett varmt och fint ylletäcke och släppte in honom i en omockad box. Tre rullningar blev det. Att tvätta ylletäcke är sådär kul faktiskt.

Efter alldeles för lång tid hade jag i alla fall mockat, fixat hö och fått in de andra hästarna. Jag gick ut i den leriga hagen för att fylla hölådan till imorgon. Stöveln fastnade i leran, jag lirkade upp den men lyckades på något sätt skvätta en rejäl mängd lervälling in i stöveln.

Ulrik är på tjänsteresa, och jag var sådär sugen på att laga mat. Men jag fick en idé. Jag kunde göra en pannkaka fylld med lite tacoköttfärs från frysen. Jag tar fram köttfärsen och en gaffel för att skrapa loss en lagom portion till mig. Gaffeln gick rakt igenom plastbyttan och in i min hand.

Nu ska jag ta kväll tror jag – ska bara natta alla djur först. Håll tummarna för att jag inte klantar mig mer, det räcker för idag.

Och övrig utrustning

Kläder är bra att ha, men för att åka skidor behöver man ju annan skidutrustning. Jag köpte utrustning på 90-talet och för ett antal år sedan var den rejält daterad. Då gjorde jag mig av med den och hyrde sedan pjäxor och skidor i några år. Men efter hand har jag köpt ny utrustning och nu har jag en som jag är mycket nöjd med.

Det första jag ville köpa eget var pjäxor. Det är så viktigt att pjäxorna funkar, det är galet jobbigt med pjäxor som är ännu mer obekväma än vad välsittande slalompjäxor är. Vi åkte till Sporthuset i Ystad, en fantastiskt bra skidbutik med en kunnig och engagerad ägare.

Efter diskussioner om min skidåkning och mina fötter fick jag prova några olika par. De som passade mig absolut bäst var ett par Rossignol Alltrack. När jag bestämt mig värmdes pjäxorna upp och jag fick ta på mig dem när de var heta. Spännena drogs åt så hårt det gick och jag fick börja gå. I 30 minuter svettades, stönade och stånkade jag. Jag var beredd att hoppa ur pjäxorna efter ett tag som kändes som en evighet. Då hade det gått fem minuter. Men jag hittade en runda i butiken som jag gick ett antal gånger, sen fick jag sitta och vila och dricka lite vatten och lossa spännena något, för att sedan dra åt och gå igen. Den här processen gör att jag nu har ett par pjäxor som sitter som gjutna på mina fötter, de är stabila men klämmer inte någonstans. Jag åkte faktiskt skidor fem dagar med ett ganska elakt nageltrång i år, bara jag fick i foten i pjäxan så fungerade det bra sen.

Förra året hade jag alltså mina egna pjäxor men hyrde skidor. Men vi konstaterade att det var nästan lika dyrt att hyra bara skidor. Dessutom var jag inte särskilt nöjd med skidorna jag hyrde – så när vi kom hem började vi spana efter skidor på eftersäsongsrea. Jag pratade med en säljare på Salomon Sverige, och fick mycket bra hjälp av honom. Efter en del fundering kom jag fram till att Aira 76 CF kunde passa mig. Det var ju lite tråkigt att köpa ett par skidor jag inte skulle prova på nästan ett helt år – men nu har jag åkt med dem och är verkligen jättenöjd!

Hjälm och glasögon måste man också ha – jag har en Giro med MIPS och ett par glasögon från svenska Spektrum.

Ulrik åker ju snowboard, och har gjort det i många år. Förra året satsade även han på lite förnyelse i utrustningen. Även han tog hjälp av Salomon, och köpte en Sickstick – fult namn på snygg bräda! Han köpte även step-inbindningar – nu kan han ta på sig brädan efter liften utan att sätta sig ner.

Våra tankar om skidkläder

Nu har vi hunnit fixa och packa ihop vår skidutrustning så den är färdig att använda nästa år. Vi har båda två fått ihop utrustning som vi är väldigt nöjda med. Vår målsättning är att hitta utrustning som är funktionell och mångsidig. Då vi åker tåg kan vi inte ha med oss hur mycket som helst, utan vi vill ha smarta lösningar som kan kombineras och fungera i olika typer av väder och åkning.

När det gäller kläder är passform en extremt viktig komponent. Kläderna ska sitta bra. Det innebär att vi provar oss igenom lite olika innan vi köper. Vi har ju inte trådsmala modellkroppar, så det gäller att hitta kläder som funkar för vår kroppstyp.

Först gäller det att hitta ett bra underställ. Skidåkning går ut på att åka intensivt och bli svettig, för att sen sitta still eller stå i en lift. Det innebär att kläderna måste klara av att transportera ut fukt och dessutom hålla värme när de är fuktiga. Principen är ju samma vid ridning. Jag använder ylleunderställ från Kari Traa, och Ulrik har en yllepolyesterblandning från Pierre Robert. Fördelen med de här kläderna är att de inte luktar skunk efter några dagar heller, vi hänger alltid upp dem på vädring under natten. Är det bara några få minusgrader räcker för det mesta en underställströja under skidjackan. Är det kallare kompletterar vi med en fleeceväst i powerstrech eller om det är riktigt kallt – en sportig ylletröja. Jag har en från woolpower och Ulrik har en från Ullmax. De är dessutom mycket användbara som ridtröjor på vintern, även då med underställströja under.

På underkroppen har Ulrik knäskydd och knälånga kompressionsstrumpor i ylle. Det gör att han inte så ofta använder långkalsonger utan nöjer sig med ett par extra fleecekalsonger. Jag har också kompressionstrumpor, men har även långkalsonger när det behövs. Jag har ett par tunnare trekvartslånga och ett par hellånga från Kari Traa. Utanpå det har jag vanliga täck-skidbyxor, Ulrik har ofodrade hängselbyxor som är 20 år gamla.

Vi köpte för ett par år sedan varsin jacka från Craft för att rida i. De är jättebra, både till det och till skidåkning. Att sen jag har en rosa och Ulrik en blå av samma modell, så vi ser ut som ett par på husvagnssemester – det får vi bjuda på!

Jag tycker skidhandskar är ett jättesvårt ämne. Billiga handskar har dålig passform, och det absolut vanligaste märket, Hestra, verkar vara gjort för händer som inte har så många likheter med mina. Överlag tycker jag att handskar gjorda för skidåkning är klumpiga och passar jättedåligt. Ok, du behöver kanske inte ha så mycket finmekanik i fingrarna i backen, men jag vill ändå känna att jag har det!

Förra året hittade Ulrik till sist ett par Roeckl-skidhandskar till mig. Han beställde dem eftersom jag kan ha deras ridhandskar – och de passade! Dock är jag inte särskilt frusen om händerna, så när det inte var så kallt i Åre i år tyckte jag att de blev varma och klumpiga. Jag hittade ett par handskar från Kari Traa, som var gjorda för löpning och cykling – tunna, smidiga och med utmärkt passform. Jag köpte dem och de är nu mitt varmvädersalternativ. Utöver det kan jag tänka mig att åka skidor i mina vinterfodrade ridhandskar, även de av märket Roeckl. De är smidiga, sköna och mittemellan de båda andra i värme.