Är hästen ett redskap vi nyttjar brutalt för egen vinning eller här de våra bästa vänner? Det är en fråga som stått i centrum för den hästrelaterade debatten på olika sätt under den här sommaren. Det är en viktig fråga för oss som håller på med hästar och hästsport. Trots det har jag bitvis tyckt att debatten varit obekväm, och jag har försökt att rannsaka mig själv med varför det är så.
Framför allt är det debatten efter bilderna och filmerna från Falsterbo jag reagerat på. Jag tycker att det är jätteviktigt att diskutera hur vi använder våra hästar och varför, och hästar som far illa av brutal ridning vill jag absolut inte se. Jag var själv inte närvarande under den utpekade framridningen inne på dressyrbanan på Falsterbo, men såg en del på den vanliga framridningsbanan. Där såg jag ingenting som jag själv reagerar på som dålig eller brutal ridning.
Mitt stora problem med den här debatten är nog de låsta positioner som snabbt intas. Många upprörs och går ut hårt, och inte så mycket mot enskilda ryttare som mot tävlingsdressyren generellt. Andra försvarar tävlingsdressyren med näbbar och klor. På sitt sätt är ju det bra att debatten inte landar i personangrepp, och att debattörerna väljer att titta på helheten. Men den starka polariseringen gör debatten nyanslös, och det tycker jag är trist.
Inlägg som dessa är ett relativt säkert sätt att få många läsningar och uppmärksamhet, det är väl prövat sedan tidigare, och ju mer kategorisk du är desto fler delningar och uppmärksamhet får du. Många gillar att förfäras och uppröras.
I debatten hänvisas det dessutom rätt svepande till ”forskning” som visar att hästar far illa av att gå med kort hals. Såvitt jag vet finns det bara en riktig forskningsstudie gjord på detta, och den säger att hästens huvudposition inte har nämnvärt stor fysisk inverkan på hästen. Här behöver vi mer forskning för att verkligen veta hur hästarna påverkas av olika typer av ridning – både fysiskt och mentalt. Detta handlar om generell ridning och träningsmetoder – att det är skadligt för hästen om ryttaren brukar våld mot den är förstås självklart. Här finns det en tydlig distinktion att göra – är det hästens huvudposition som är problemet, eller ligger i själva verket problemet i att ryttaren brukar krafttag för att placera och hålla kvar huvudet där?
Om det går att få formerna för dressyren så att de premierar god ridning och dålig ridning inte belönas kommer dålig ridning vara historia.
Jag tycker inte att dagens dressyrridning är oproblematisk. Jag är övertygad om att det förekommer grov ridning och olämpliga metoder – och det måste vi förstås reagera mot. Vi behöver även ha en levande och konstruktiv diskussion om riktningen och utvecklingen inom dressyren. Vad vill vi uppnå? Vilken ridning ska premieras? Vad är det som man får bra poäng för? Hur ska bedömning och poängsystem se ut för att premiera god och harmonisk ridning?
Jag tycker absolut att dressyren och dressyrridningen ska diskuteras och granskas. Men jag är samtidigt tveksam till om det ska ske genom den här typen av bildserier och vidhängande fördömanden. Även om det är svårt, besvärligt och administrativt krångligt måste vi arbeta oss in till själva kärnfrågan:
Vad är dressyr egentligen? Och hur kan vi bedöma det på ett rättvist, begripligt och trovärdigt sätt? Ryttarna gör det som lönar sig. Om det går att få formerna för dressyren så att de premierar god ridning och dålig ridning inte belönas kommer dålig ridning vara historia.
Utöver det behöver vi personer med civilkurage som ställer sig upp på plats och protesterar när de ser personer som beter sig olämpligt. Det gäller stewards, överdomare och publik. Även tränare, veterinärer och vanliga stallkamrater har ett ansvar – både att säga ifrån och att hålla debatten levande, på ett konstruktivt sätt, utan kategoriska ställningstaganden och låsta positioner.
