Imponerande ålder

wp-1475779601465.jpg

Idag plockade jag fram ett täcke ur gömmorna och provade på Grao. Det är ett Rambotäcke som jag köpte på Travshopen i Mantorp på den tiden jag bodde där. Jag flyttade därifrån 1998, men jag tror det här täcket är från 1996. Det fyller alltså troligen 20 år i år! Täcket reades ut eftersom en travtränare hade blivit sponsrad med ett stort antal täcken – i fel storlek. Jag har för mig att jag betalade 800 kr för det – något jag på den tiden tyckte var en hisnande summa. Sådär 20 år och flera hästar senare kan jag konstatera att det var ett rätt bra köp. Till och med Hugo har haft det – och det har ändå inte någon lagning.

Koll på kvarka

wp-1475742190674.jpg

I förra numret av Ridsport skrev jag bland annat om regler och lagstiftning runt kvarka och smittspridning. Det är ju en anmälningspliktig sjukdom, men det är veterinärer och labbpersonal som är anmälningspliktiga, inte vi hästägare och stallägare.

Bästa sättet att bekämpa kvarka är att sprida kunskap om sjukdomen och hur den sprids. SVA har som vanligt bra information på sin hemsida. De skriver bland annat:

Kvarka är ingen ”luftburen” smitta utan det är slem och hostningar, direktkontakt, utrustning och människor som går emellan hästar som kan vara smittkälla.

Även HästSverige har bra information om kvarka. Om du vill veta hur smittläget ser ut just nu är kvarkakartan ett bra verktyg. Här kan du se inrapporterade fall i Sverige. Tänk bara på att det är veterinärpraktikens adress som ligger till grund, inte var stallet ligger.

Frön av mauretansk malva

Trädgård 031

Sommarens favoritblomma har nog varit den mauretanska malvan. Den har blommat från juni och blommar fortfarande.

wp-1472738204882.jpg

Nu finns det även frön, och jag delar gärna med mig av den här skönheten. Skicka ett adresserat och frankerat kuvert till mig så skickar jag tillbaka frön! Jag sådde mina inne i mars och planterade ut dem i början av maj.

Man kan inte alltid lyckas

höbal4

Jag har ju experimenterat med höbalsodling i år. Redan från början hade jag problem. Först fick jag inte balarna att brinna. Sen bestämde jag mig för att odla i dem ändå, och då såg det bra ut ett tag. Jag fick vattna ganska mycket, men det fungerade och det växte. Men så började pumporna plötsligt vissna och bli mindre. Efter ett tag insåg jag att det var sniglar som åt på dem. Jag plockade sniglar febrilt men klarade inte av att hålla tillbaka dem. När pumparna var slut gick sniglarna på morötter och lök, och slutligen även potatisen. Jag förlorade kampen och gav upp någon gång efter midsommar. Jag har lyckats skörda några små lökar, that’s it.

höbal1

Jag kommer göra ett nytt försök nästa år. Jag har en del saker jag vill förändra, och jag funderar på olika sätt att hålla sniglarna borta.

Fint besök

wp-1475518369230.jpg

Idag när när vi höll på med Arno på stallgången hörde jag en fågel som swishade i luften. ”är det en svala i stallet?” frågade jag Ulrik som stod på andra sidan om Arno. ”Nej, sa Ulrik, kom hit och kolla!”

På hans axel satt en dvärgpapegoja med precis samma färg som hans väst. Vi hade precis sett katterna i stallet så vi blev lite oroliga, men vi lyckades få med fågeln in i sadelkammaren och stänga in honom där. Jag fotade och lade ut på Facebook – på mitt eget flöde och delade i byalagets flöde. Det tog inte lång tid förrän flera i byalaget hade konstaterat att det låg en efterlysning på en likadan fågel i gruppen.

Efter ett tag fick jag kontakt med ägaren. Under tiden försökte vi göra ordning hästarna, men det var inte så lätt att gå ut och in ur sadelkammaren. Fågeln ville helt klart hänga med oss! Vi visste ju att våra katter var någonstans på gården, så vi fick vara väldigt försiktiga så fågeln inte kom ut och katterna inte kom in. Hela tiden jag tog på mig ridstövlarna hade jag fågeln på huvudet, på handen och på axeln. Han var verkligen rar och fin!

Husse kom och hämtade fågeln medan vi satt och red, och det var ett glatt återseende från båda parter. Han hade tydligen en fågelpartner hemma som saknade honom också. Tänk så snabbt det kunde bli ett lyckligt slut på detta, tack vare Facebook!

 

Lite ridbilder

wp-1475343245163.jpg

Idag tog Ulrik lite bilder när jag red Grao. Vi började ju med att känna på varandra lite försiktigt, Grao var fortfarande rätt nykastrerad när han kom och han hade ju åkt lastbil i en hel vecka för att komma hit. Nu börjar vi känna varandra lite bättre och det blir mer arbete på ridbanan. Jag har konstaterat att höger varv är jobbigare – där ramlar gärna ytterbogen ut så där får jag påminna om att hålla den på plats. Idag upptäcket jag för övrigt ett sätt att jobba med detta. Grao är inte jätteförtjust i att gå förbi våra hinder som står utanför banan. Jag lade mig på en volt i höjd med hindren i högervarv – då drog han in bogen av ren självbevarelsedrift när han passerade de läbbiga grejerna!  Jag får även tänka på rakriktningen när jag bromsar – han har mycket energi och börjar lätt slingra när jag tar ner tempot för att göra en övergång. Över huvud taget jobbar jag mycket med att göra saker enkelt och okomplicerat och inte krångla till det. Det brukar vara en bra grund för fortsatt arbete.

wp-1475343357925.jpg

wp-1475343113835.jpg

Vänstergalopperna är mina favoritstunder på ridpasset. Båda galopperna är riktigt bra – det häftigaste är att han har kraftfulla språng som verkligen är i uppförsbacke. Galoppen är dessutom mycket reglerbar, han ökar och samlar på ögonblicket. Högergaloppen är dock ännu inte lika stark som vänstergaloppen, så medan jag mest bara kan åka och njuta i vänster så är det lite mer arbete i höger.

wp-1475343034387.jpg

Även i höger är det mycket luft under frambenen!

wp-1475342996953.jpg

Höavstötande material

Jag har ett par mountainhorse-ridbyxor som jag verkligen gillar. De är sköna, sitter bra och har snygg färg. Men de är helt hopplösa att ha när man hanterar hö. Då blir det så här:

wp-1475334067434.jpg

Kunskapen om vilka material som inte attraherar hö är värdefull kunskap för den som går ut och morgonfodrar och kvällsfodrar i lite olika typer av kläder. Det absolut bästa är något otippat: Plysch. Japp, sån som man hade i myskläderna på 70-talet alltså. Själva luggen är så blank att inget hö fastnar. Därför ser jag alltid till att ha ett par mysbyxor i plysch – hästmatarbyxor helt enkelt. Annars är ju morgonrock och gummistövlar en klassisk hästmataroutfit, i alla fall i det här huset.

Träningswraps

wp-1475053142492.jpg

Vi har en bra bit att köra till vår tränare, och vi tränar dessutom ganska sent på vardagskvällarna. Det gör att vi ofta kommer hem närmare 22.30, och då är det lite väl sent för att äta kvällsmat. Hästarna ska ju också tas omhand innan vi får gå in. Äta innan träningen har vi för det mesta svårt att hinna med, det kan bli lite yoghurt på sin höjd.

Därför har jag kommit på en toppenbra lösning – jag gör wraps som vi äter i bilen på väg hem. De smakar så himla gott när vi är färdigtränade, och de är enkla och behändiga att äta i bilen.

Jag använder de största tortillabröden och fyller dem med lämpliga rester och grönsaker. Har jag inga bra rester kan jag köpa en bytta blandade salladsingredienser från butikens lunchsalladsdisk. Där finns det massa goda saker, i de som är på bilderna här är det sallad av olika sorter, tomat, avokado, rödlök, pasta med pesto och grillad kyckling. Detta toppade jag med Biggans Thai Mahal-sås. En god sås med töntigt namn!

Wrapen sveper jag in i folie – först en bit runt basen, den sitter kvar under tiden som vi äter. Sedan en bit om toppen för att hålla allt på plats. Den är enkel att ta bort när vi ska äta.

wp-1475053160042.jpg

 

Kan grovfodret vara för bra?

 

Häromdagen fick jag en intressant fråga från Caroline, som driver bloggen Carolines hästdröm. Hon funderade på om grovfodret kan vara för bra – det vill säga att det är för höga värden i det.

Det är en intressant fråga där det korta svaret förstås är ja – det kan det. Men som vanligt är det ju inte riktigt så enkelt. Här tänkte jag fokusera på energi och protein. Att makromineralinnehållet skulle vara skadligt högt är inte sannolikt, och även när det gäller mikromineralerna är det svårt att komma upp i för höga nivåer med bara grovfoder.

Alla hästar behöver en viss mängd mat att tugga på för att tarmsystemet ska må bra. Ofta pratar vi om gränsvärden neråt för torrsubstans – TS. Ett absolut minimivärde är ca 1,2 kg TS per 100 kg häst. Här ska man tänka på att allt som hästen äter räknas med – står den på halm och tuggar i sig av halmbädden är det också TS som hästen äter.

En lättfödd häst måste vi dessutom hålla koll på att den inte får i sig för mycket näring. Framför allt gäller det energi. Olika grovfoder har olika energiinnehåll, och blir energiinnehållet åt det högre hållet begränsar det mängden grovfoder hästen kan äta. En lättfödd häst som får i sig för mycket energi blir tjock. (observera att energi i fodret inte har med energi i ridningen att göra)

När det gäller protein är hästarna oftast lite mer toleranta mot ett överskott som kommer från grovfoder. Men även här kan det bli för mycket för hästen .Det kan vara så att den totalt får i sig för mycket näring från grovfodret. För en svårfödd häst kan det även vara problem om energi/proteinkvoten blir hög. Då kan det gå åt energi för att bryta ner proteinet, vilket gör att energin inte räcker till för att hålla hästens hull.

Ofta hör man att det kan vara bra att komplettera ett kraftigt hö eller hösilage med halm eller gräsfröhalm för lättfödda hästar. Det kan bli lite av en tankevurpa. Halm innehåller inget protein, men en del energi – ca 40-70% av vad hö normalt ligger på. Man minskar alltså proteinet rejält och energin något genom att byta ut en del mot halm. Om du har ett ”bra” grovfoder som har högt proteininnehåll men inte alltför högt energiinnehåll kan det alltså vara en bra strategi. Om proteinet är lite lägre och energin hög är det inte alls en bra idé. Då gäller det istället att kompensera med ett proteinrikt grovfoder, till exempel lusern.

För många hästar är det bra att hitta ett näringsrikt grovfoder. Det kan göra att de klarar sig bra utan andra tillskott. Men det näringsrika fodret kan även stjälpa foderstaten på några olika sätt:

-Hästens behov täcks med en för liten giva. Hästen får inte tillräckligt mycket TS. Dessutom kan tuggtiden bli för kort. Hästar är gjorda för att söka föda stor del av dygnet och de behöver hålla matsmältningsapparaten igång. Därför mår de inte bra när fodret blir för effektivt. Där kan det fungera att hitta metoder för att bromsa ythastigheten och på så sätt få en mindre giva att räcka längre tidn.

-Om det är energin i fodret som är för hög kan det bli svårt att öka proteinintaget utan att energin slår i taket eftersom alla proteinfoder även innehåller någon mängd energi. Dessutom måste tuggtiden och TS-behovet tillgodoses

– För mycket protein i fodret behöver inte vara ett problem, många hästar klarar rätt stort överskott av protein från grovfoder. Men du bör vara medveten och observant på effekterna.