En matgrej!

Under ungefär två månader har vi testat ett nytt matsystem för Xipo. Han är ju en sån där häst som petar i maten och ganska snabbt tycker att den är äcklig och begagnad när den ligger på marken. Därför testade vi att hänga upp en hel skiva hösilage i ett hönät på kvällen. Det funkade över förväntan, och nu får han i sig 12-14 kg per dygn istället för 9-10 som det var tidigare. Idag har vi testat att göra samma åt alla hästarna för att se om det fungerar för dem med. Amelia hade lite hö kvar i ett hörn, så hon blev helt villrådig – hö i båda ändar! Var skulle hon äta först? Hon kom raskt fram till att maten på marken var snabbast, så hon började där.

Arno tyckte det verkade onödigt att äta genom maskorna när man kan köra ner huvudet uppifrån och dra ut maten. Vi får se när vi går ut lite senare hur han hanterat det hela.

Grao var förstås den som blev mest förvånad. Någon hade gjort om i lägenheten och satt en grej på väggen! En mat-grej! Den utvärderades snabbt – mat = bra, grej = dåligt. Mat vann.

Jag tror ju att det kommer fungera bra för Grao, och även Arno om han inte hittar något innovativt alternativt sätt att använda nätet på – sånt är ju en del av hans spetskompetens. För Amelias del är jag däremot orolig för att hon vräker i sig allt på några timmar. Vi får väl se – och gör hon det får vi ändå testa några dagar, hon kanske sansar sig.

Hett, gott, indiskt – kycklinggryta och naanbröd

Idag gjorde vi en indisk gryta i crockpoten – den kommer vi återkomma till! Det blev verkligen jättegott.

Blanda:
1 kg kycklingfilé (utan injicerad saltlösning)
1 hackad gul lök
3-4 hackade vitlöksklyftor
1,5 dl okokta belugalinser
2 tsk spiskummin
1 tsk mald koriander
1 tsk gurkmeja
1 tsk kardemumma
1 burk krossade tomater
1 burk kokosmjölk

Koka i tre timmar på hög.

Tillsätt
1 burk kikärtor
salt, sambal oelek och lime efter smak

Koka en timme till på hög.

Till det serverade vi hemmagjorda naanbröd. Jag hade inte torrjäst hemma och hittade inget recept med vanlig jäst, så det fick bli ett med bakpulver. Det funkade utmärkt, blev jättegott det med.

7 dl vetemjöl
1 msk bakpulver
1 tsk salt
1 dl vatten
1 ägg
2 dl naturell yoghurt

Rulla till bullar som plattas ut tunt på en plåt med bakplåtspapper, grädda 8 min i 250 grader. Pensla med olja när de kommer ut ur ugnen, ät direkt.

Trassel i fordonsparken

Förra veckan hade vi ju trassel med elkopplingen mellan bil och släp. Nu är det fixat, men då dök nästa sak upp. Det blev väldigt trögt att växla fyrhjulingen. När vi köpte fyrhjulingen valde vi en Polaris eftersom vi hade en bra verkstad som kunde serva dem på hyfsat avstånd. Sen flyttade vi 40 mil.

Här verkar inte Polaris vara det vanligaste märket, och när vi skulle serva den förra året hittade jag ingen verkstad närmare än Billesholm. Det är lite problematiskt, eftersom den dessutom råkar vara några centimeter för lång för vårt släp. Då löste vi det genom att köra den till samma företags lokaler i Svedala, med lånat släp. De körde den sedan vidare med transport till Billesholm. Vi var alltså av med den rätt länge, och det var inte helt okomplicerat.

Nu kollade jag lite och upptäckte att samma företag har en verkstad i Tomelilla – och de kunde göra service där! Med lite tur skulle jag alltså kunna hyra ett släp en dag och få den fixad över dagen.  Sagt och gjort, jag åkte för att hyra ett släp. Det enda som de hade inne som funkade var ett jättestort bilsläp – men efter att de konstaterat att jag hade BE och faktiskt fick köra det fick jag hyra det för samma pris som ett mindre. Snällt!

Väl hemma lyckades jag lista ut hur jag tippade släpet, få i en växel för att köra upp och sedan få i parkeringsläge igen och lista ut hur jag trär spännbanden. Jag använder spännband för sällan, jag kommer aldrig ihåg hur man gör!

Tyvärr lyckades verkstaden inte laga fyrhjulingen över dagen, så jag fick åka hem med tomt släp. Dagen efter var de snälla och lånade ut ett släp till mig, så jag inte behövde hyra en gång till. Det innebar förstås att jag fick åka tillbaka med det också, så det blev en vända till Tomelilla idag med. Men nu kan vi sladda igen! Man är aldrig sysslolös med gård.

Träningsfunderingar

Häromdagen var jag inblandad i en diskussion om varför man rider för tränare. Det var en intressant diskussion med många olika synvinklar, både om syftet och drivkraften med att rida för tränare och vad man som ryttare vill få ut av sin träning. Jag har ju berört ämnet i flera blogginlägg förr, t ex Vad är en bra tränare?, Vad är en bra elev?,  och Till den analyserande elevens försvar.

Igårkväll var jag iväg och tränade med Grao för min tränare, och insåg återigen hur viktigt det är med ett par riktigt bra ögon på marken. Jag har arbetat mycket med rakriktningen på Grao. Igår kände jag att han i höger varv, särskilt i galoppen, flyttade ut mig på höger sida. Särskilt tydligt var det när jag ur volten skulle följa långsidan, då slängde han tydligt ut mig mot väggen och fortsatte framåt på en vinglig linje. Olof uppmärksammar detta och säger till mig att sätta mig på vänster sida och parera detta. Då tycker Grao att det där var nedrigt, fy så besvärligt det blev.

Olof förklarar då att det som han ser som kärnproblemet är att Grao är starkare i vänster bak än i höger bak. Det gör att han vill flytta mig så han tar vikten på det starka bakbenet. Dessutom vill han inte placera höger bak under tyngdpunkten utan letar efter bekvämare ställen att ha det på. Vi får gå över i vänster varv. Han förklarar att samma sak händer där, men där är det lättare för mig att reglera var jag placerar bakbenet. Jag får sitta och jobba ett tag i vänster galopp och känna hur jag får bakbenet rätt genom att driva och förhålla med yttertygeln med rätt timing. När jag hittat läget får jag gå tillbaka till höger varv och försöka få höger bak placerad rätt även där. Jag fick även med mig lite övningar hem som syftar till att stärka upp bakbenen och få dem jämnstarka.

Jag uppmärksammade själv förstås att han inte var rak, och att han flyttade runt mig i sadeln. Jag hade kanske själv kunnat arbeta på att motverka det. Men utan ögon på marken hade jag aldrig förstått grundorsaken. Jag hade kunnat bearbeta problemet men inte i grunden på det sätt som jag med tränarens insikt nu kan. Jag ser ju inte hur benen placeras under honom när jag rider – och det är inte så lätt att känna skillnaden på max någon dm på hur ett bakben placeras.

Värma pizza

Vi åt hämtpizza igår, vår närmaste pizzeria är riktigt bra. Men ingen av oss äter en hel pizza, så idag blev det pizzarester till lunch. Uppvärmd pizza är ju sådär, men vi har upptäckt att den blir riktigt bra om man värmer den i stekpannan. Ev kan man ta den 30 sek i mikron först, men sen lägger vi den bara med botten ner i stekpannan och värmer upp den. Då håller den sig frasig och fin.

Fin dag

Redan när solen gick upp i morse kändes det som om det skulle bli en fin dag. Jag jobbade på så effektivt jag kunde på förmiddagen, för att kunna rida på eftermiddagen, medan det var ljust. Det var en bra idé. Det var någon plusgrad, halvklart, nästan vindstilla och det doftade som en föraning till vår i luften. Grao var jätteduktig och arbetade på så fint. Vi arbetade vidare med att flytta sidvärts på volt i både trav och galopp, och jag tycker nog att han blivit lite starkare redan. Dessutom tränade vi lite skänkelvikningar i trav och lite förvänd galopp. Det senare blev lite ofokuserat när vår granne kom med sin häst och skulle rida – och hennes mamma parkerade sin cykel utanför banan. Den var faktiskt inte där innan! Men då var vi nästan klara, och han får ändå tillbaka fokus någorlunda nu, även när det händer saker runt omkring.

Lunchen idag åt jag på Svaneholms Slott, inte långt hemifrån. Biff med pepparsås och rostad potatis, inte dåligt för en vanlig dagens!

Slottet är ju också fint – det var här Rutger Macklean som var mannen bakom det laga skiftet i Sverige verkade.