Högsta- och lägstanivåer

Grao går alltid bäst i ridhus, och helst i ridhus som han har varit i innan och känner till. Hemma på vår utebana har han stenkoll på allt. En tunna som har flyttats, en katt som smyger eller en flock småfåglar som sitter i buskarna, allt får honom spänd och ofokuserad. För att inte tala om blåst, och det har vi gott om här. Det enda som inte berör honom är faktiskt trafiken på vägen utanför, gott det!

Det kan vara lite frustrerande emellanåt. Jag åker iväg och rider en lektion och han går som en klocka. Jag kommer hem och klarar inte av att rida utmed spåret. Men härom dagen slog det mig ändå vilken stor skillnad det har blivit även hemma, när han är spänd. Ok, vi kan inte alltid rida rakt och snyggt och framför allt spänner han till ordentligt till och från. Men jag insåg att det vi gör hemma är ju att höja vår lägstanivå, sakta men säkert. På lektionerna kan vi arbeta med att höja högstanivån, men det här arbetet med att få en bättre lägstanivå är ju egentligen minst lika viktigt. Särskilt om man börjar på en så låg lägstanivå som vi gjort!

Från att vara i princip omöjlig att påverka när han spänt till har vi gått till ett läge där jag i alla fall har något att säga till om. Och numera kan jag ofta distrahera honom genom att t ex lägga en volt när jag känner att det är på gång. Jag kan även rida i alla gångarter förbi det läbbiga, även om vägen och formen kanske inte är de prydligaste just då. Men vi kommer tillbaka till avspänning och spänst, och det går fortare och fortare.

Inför förra tävlingen sa Ulrik något i stil med ”ni kan få vad som helst mellan 48 och 72 procent”. Och det kändes väldigt sant. Jag visste att vår lägstanivå var låg. Men också att vi hade en hyfsad högstanivå. Nu var ju alla förutsättningar så bra att vi kunde ligga nära vår högstanivå. Men så kommer det ju inte alltid vara, och då är det inte jättekul att ha en lägstanivå på typ 50%. Kan vi höja upp den en bit så är det ju väldigt värdefullt för oss, där vi är nu. Jag får helt enkelt lägga vissa pass på det, och sedan arbeta för att komma vidare utbildningsmässigt och kvalitetsmässigt på de pass där det fungerar. Idag har jag till exempel haft ett jättefint pass hemma på vår bana – så det går ju där med, även om vi inte ligger uppe på högstanivån och pressar.

Jättegod äppelkaka

Idag var vi sugna på äppelkaka, och vi ville gärna testa något nytt. Efter lite sökande hittade Ulrik ett recept på hemmets veckotidning som jag gjorde – och oj så god den blev! Vi åt den med glass till, men den funkar garanterat med vaniljsås eller grädde också. Den är rätt söt, så det gäller att inte snåla med äpplena. Jag delar med mig av receptet här – mest för att inte råka ut för det som hänt mig tidigare, att nätrecept som jag använt avpubliceras.

Först gör man en kolatopping:
150 g smör
2 dl råströsocker
2 msk ljus sirap
½ dl vispgrädde
3 dl havregryn
2 dl vetemjöl
½ tsk salt

Smält smöret. Blanda i råsocker, sirap och vispgrädde och koka upp. Blanda i övriga ingredienser.

Skala, kärna ur och klyfta ca 6 äpplen och lägg i en smord form, ca 20 cm i diameter. Häll över toppingen och grädda i 200 grader i ca 20 minuter.

Fixarhelg

Den här helgen har vi fixat och pysslat en massa på gården. Det började redan innan frukost. Jag gick ut för att mata hästarna och insåg att vi inte hade någon el i stallet. Det var jordfelsbrytaren som slagit ifrån, och någonstans var det fortfarande kortslutning, den gick inte att slå på igen. Tyvärr har vi inte automatsäkringar och propparna är väldigt dåligt uppmärkta, men efter att ha provat att ta bort dem en i taget upptäckte vi att det var en som var omärkt som orsakade felet. Vi skruvade ur den och började undersöka var vi inte hade ström. Först hittade vi inget ställe, men till sist upptäckte vi att det var uttaget där elaggregatet till hagarna sitter. Det satt en utomhus-skarvsladd i det andra uttaget där, och när vi tog bort den funkade allt. Det hade ju regnat rejält igår, så det hade väl blivit fukt i sladden – den hänger nu inne och torkar upp.

Nästa sak var att montera den här skohållaren jag köpt på Biltema. Det ska egentligen vara dubbelt så många tungor på den, men vi valde att bara sätta dit varannan. Den sitter alltså mellan tak och golv, och hjälper oss att hålla ordning på alla benskydd.

Nu hänger de luftigt och bra, och varje skiva är roterbar, så det är lätt att både hänga upp och hitta.

I och med att det regnat en massa skulle vi också dela av ena hagen för att undvika att hästarna trampar sönder det bra betet. Den hagen är ändå rejält stor, det är över en hektar hage inne i skogsdungen och runt kanterna. Men först fick vi laga punkteringen på kärran som vi har till fyrhjulingen (eller egentligen är kärran till gräsklipparen, men vi drar den med fyrhjulingen. Om någon skulle råka veta en billig liten släpkärra med kulkoppling eller traktorkoppling som går att dra med fyrhjulingen som är till salu får ni gärna säga till). Under tiden vi gjorde det monterade vi även den reservskottkärra som vi köpte för ett tag sedan. Den är rätt mycket mindre än vår ordinarie, men fungerar bra när vi behöver ha en extra, och dessutom var den billig!

När vi delat av hagen och testade strömmen i staketet upptäckte vi att vi hade ett spänningsbrott någonstans. Genom att mäta på lite olika ställen kom vi fram till att det var en bit gammal tråd som inte ledde ström längre. Efter att den blivit utbytt mot aluminiumtråd hade vi full spätta igen.

Sedan städade Ulrik grillen för säsongen, och jag sopade ur en massa kastanjelöv ur hängrännorna. Dessutom lagade jag en kvast, mer om det i ett separat inlägg senare i veckan.

Mönsterklippning

Nu är det klipptider och överallt i mitt facebookflöde ser jag att kompisar klipper sina hästar. Jag kommer inte klippa någon i år – Amelia arbetar ju inte alls och Grao har fortfarande såpass tunn vinterpäls att det inte behövs. Men jag tänkte ändå visa de mönsterklippningar jag gjort tidigare, och berätta hur jag gjort dem.

Jag har valt att göra olika mönster på rumpan på hästarna, de sista åren har jag gjort monogram av hästarnas initialer. A-et är alltså på Amelias rumpa, H-et på Hugos. När det blir dags att klippa Grao, för det kommer det säkert bli om några år, tror jag att han kommer få ett eget monogram av GD – för Grao Duque.

Jag börjar med att designa det jag vill ha på datorn och skriva ut. Det brukar vara lagom att göra det så det får plats på en A4. Sedan klipper jag ut.

Mallen fäster jag sedan på rumpan med dubbelhäftande tejp eller häftkuddar.

Jag har kommit fram till att blåsprej fungerar bra för att föra över mallen. Det finns säkert hudvänliga sprayfärger i andra nyanser att få tag på också, men den här flaskan hade vi ju redan i stallet – praktiskt!

Därefter tar jag bort mallen. Här sitter fortfarande häftkuddarna kar.

Därefter klipper jag bort allt som är färgat. Som avslutning klipper jag förstås hela hästen, eller den klippning jag vill ha på övriga hästen. Jag gör för det mesta en lite större spårklippning.

Här kommer ytterligare några klippningar som jag gjort genom åren. Först en fransk lilja.

Det här året hade Amelia flames på baken – rövflames!

Vad är bra i lätt klass?

På sista tiden har jag läst lite olika inlägg om dressyr och dressyrbedömning i lätt klass, och jag inser att frågan ”vad är bra i lätt klass?” inte är så lättbesvarad. Är det en riktigt bra ritt i låt oss säga Lätt B om en häst går igenom programmet med en bärighet och form som fungerar i St Georg? Eller är det andra kvaliteter som är viktiga i Lätt B än i Msv A? Ska formen vara en annan? Ska domaren premiera andra saker? Vid läsning av TR framgår detta inte alls. Det står att hästen ska gå i en form som gör att den med lätthet kan genomföra rörelserna som ingår. Sedan beskrivs de olika nyanserna i gångarterna och rörelserna utifrån ett ideal. Men det står inget om vad som är det optimala i olika klasser.

Det kan ju vara ett tecken på att ”ju bättre desto bättre” gäller. Det vill säga att du för att få låt oss säga över 80%  i Lätt B bör rida det på i det närmaste svårklassnivå. Samtidigt blir ju det rätt konstigt, eftersom de lättare klasserna är utbildningsklasser för såväl ryttare som hästar. Tävlingsekipage strävar givetvis efter att rida den klass där de är anmälda och där de passar in utifrån utbildningsnivå så bra som möjligt. Men är det då lämpligt att försöka rida Lätt B på en yngre häst i en svårklassform? Eller ens i en medelsvårform? Det menar nog de flesta att det inte är.

Samtidigt kan det ju inte vara så att ”i den här klassen rider man si, och i den här rider man så”. Det måste finnas en kontinuitet i utbildningen. Du utbildar för att komma vidare, inte för att bli bäst på en viss nivå. Den ena nivån måste leda vidare till nästa, på ett naturligt och självklart sätt.

Men hur vet vi då vad som är den optimala Lätt B-formen? Vad är målbilden? Hur skulle en 100%-ig ritt i Lätt B se ut?

 

Poletter som trillar

Gårdagens träning kändes som ett stort steg framåt för Grao och mig. Han har ju gått rätt bra sista tiden, och igår kunde vi ta avstamp i det och lyfta oss ytterligare en bit. Vi började med att jobba med grundkvaliteten i trav och galopp. I traven fick jag länga formen och nu är det inte tomt bakifrån längre. Det finns garanterat mycket mer att hämta, men det är helt klart på rätt väg. I galoppen var det små små nyanser som var det huvudsakliga arbetet. Grao svarar ju för tanken mer eller mindre, så vi experimenterade med att korta lite, lite och sen tänka framåt lite lite. Vi fortsatte även arbetet med att höja formen och få ner språngfrekvensen något.

Efter det fortsatte vi med travarbete. Jag fick först rida utmed spåret med honom ställd lite inåt. Sedan växlade jag och ställde utåt och varvade lite. Efter det fick jag ställa utåt några steg för att sedan gå in på en diagonal i skänkelvikning. I spegeln såg det riktigt bra ut.

Efter en kort skrittpaus fortsatte vi med galoppen. Jag fick börja med att rida svaga serpentiner utmed spåret för att övergå till att vända halvt igenom och gå ut på spåret i förvänd. Vi klarade oss genom hela kortsidan i båda varven – och där var vi definitivt nöjda för dagen.

 

Kul resultat av jobb

I våras blev jag tillfrågad av Lärarnas Riksförbund, LR, om jag ville skriva ett kapitel i en bok om integration åt dem. Det gjorde jag förstås gärna! Jag intervjuade tre före detta lärare som sinsemellan arbetat väldigt olika som volontärer. Det som de hade gemensamt alla tre var att de är engagerade personer som hade mycket intressanta berättelser. Nu har boken kommit!

Vi tränar WE

I helgen skulle Ulrik träna WE för Julia, och jag bestämde mig för att jag ville vara med och träna på riktigt, inte bara rida med när han tränar. Grao har ju varit med hos Julia ett antal gånger, och han var väldigt lugn och fin redan från början. Vi började med att rida galopp utmed spåret och lägga 10-metersvolter på varje långsida. Jag fick dessutom flytta lite i öppna efter volterna eftersom Grao gärna tränger inåt, särskilt i vänster varv.

Sedan red vi enkelslalom, jag i trav. Första vändan var Grao lite taggad efter galoppen, men Julia sa till mig att bara sitta och mata på – han behöver bli trygg i det han gör genom upprepning. Det gick rätt fort för honom att lugna ner sig och göra övningen bra. Jag fick även testa att vända mot väggen efter sista pinnen och att lägga en volt runt den sista. Det var bra sätt att komma åt den där vänstersidan.

Sedan red vi lite sidvärts över bom. Eller Grao och jag gjorde det bakom bom, eftersom jag inte vill trassla till saker för honom genom att ha en bom under magen just nu. Det var första gången han testade detta, och här var han jättefin åt vänster, men hade lite svårare åt höger.

Under tiden vi väntade på Ulrik testade vi även att rida mot och intill den fasta grinden. Grao tyckte det var lite läbbigt, men han gick med på att stå intill så länge den inte rörde sig. Jag kunde även sträcka mig efter den och hålla i den om vi och grinden var helt stilla. Det är en bra början i alla fall.

Sedan var det parallellslalom. Även här red Grao och jag i trav, och vi fick jobba med att ta ut svängarna ordentligt. Även här kom vi åt den vänstra sidan rätt bra, när jag höll rätt linje.

Vi avslutade med ryggning i korridor. Det har vi inte gjort innan, men Grao är bra på att rygga, och han gjorde det hur bra som helst. Vi till och med fattade galopp i första steget ur ryggningen sista gången.

Det är förstås rätt mycket arbete kvar innan Grao är WE-häst, men det är roligt att vi faktiskt kan börja arbeta med hindren nu.