Till den analyserande elevens försvar

I helgen ramlade jag in på en diskussion orsakat av Kajsa Boströms blogginlägg på Hippson, där hon svarade på några kommentarer hon fått tidigare. Kommentarerna handlade mycket om det första inlägget hon svarar på. I korthet bestod diskussionen av tränare som tyckte att den typen av elever som vill analysera och veta saker i detalj är väldigt jobbiga. Självklart har de rätt i att det inte går att skriva en ultimat och detaljerad ridlära som det sedan ”bara” är att följa. Ridning är extremt komplext och det kräver egenskaper som känsla och inte minst timing som du inte kan läsa dig till teoretiskt.

Men jag tycker ändå det är tråkigt att det raljeras så hårt och så mycket om en typ av elev som har ett par väldigt positiva egenskaper. Den första är vetgirighet och kunskapshunger. Jag tror absolut att den som verkligen vill förstå vad som händer också har en större chans att  lära sig. Jag kan förstå att det känns jobbigt att få kommentarer om att ens blogginlägg är tunna på innehåll, men drivkraften för den som kommenterar är ju att personen VILL lära sig mer.

Det andra är en teoretisk/analytisk förmåga. Även det är en tillgång i ridningen, naturligtvis kombinerat med insikten om att hästar och situationer är olika, att det är viktigt att öva upp sin känsla och sin timing. Här tror jag att det är viktigt med rätt matchning mellan elev och tränare. För en tränare som inte är särskilt analytisk blir det lätt jobbigt med en elev som är det. Det går att vara en fantastiskt skicklig tränare utan att ha analytisk förmåga eller analytiskt intresse – men kanske inte just för de här eleverna. De behöver någon som minst accepterar deras sätt att angripa ridningen, och helst som kan hänga med i funderingarna och leda dem på rätt spår.

Jag tror att det är viktigt som tränare att förstå att elever resonerar och lär på olika sätt. Jag tror också att det är viktigt att uppskatta en uppriktig önskan om att lära mer och förstå. Som elev måste du förstås också förstå att tränare fungerar och tänker olika. Jag tror däremot inte att det är nödvändigt att hitta någon som fungerar exakt som jag själv gör. Jag har haft tränare som jag kan analysera och resonera med, och tränare som jag inte har kunnat göra det med – men som ändå har kunnat lära mig massor om ridning. För ja, jag är en analyserande ryttare – i alla fall till en viss del. Och jag vill tas på allvar av mina tränare, och jag hoppas verkligen inte att min vetgirighet hånas bakom ryggen på mig och att jag ses som en ”besvärlig” elev för att jag frågar.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *