Efter inlägget om tränare har jag fått en del reaktioner från tränare som menar att många elever glömmer sin egen roll. Det är två parter i tränar/elevförhållandet, och de tycker att det är viktigt att även tänka igenom sin roll som elev för att få ut mesta möjliga av träningen.
Att vara tränare och elev är i grunden inte ett jämlikt förhållande. Eleven köper en tjänst av tränaren. Det gör att jag tycker att kraven på eleven ser annorlunda ut. Tränaren kan ställa krav på eleven för att det är det som behövs för att de ska nå det gemensamma målet – elevens och elevens hästs utveckling. Eleven kan ställa krav på tränaren eftersom den faktiskt köper en tjänst av tränaren. Men det är eleven som måste styra nivån på kraven. Om eleven inte vill utvecklas så är det strängt taget elevens problem.
Men här tror jag en tydlighet i kommunikationen är viktig. För att kunna ha den tydligheten behöver eleven ha funderat igenom och verkligen analyserat VAD hen vill ha ut av träningen, och om det är rimligt. Det senare är dessutom en lämplig diskussionsuppgift för parterna tillsammans. Vad är syftet med vår träning? Hur ser förutsättningarna ut? Vilka förutsättningar kan tränaren påverka, vilka kan eleven påverka och vilka kan de påverka tillsammans? Finns det förutsättningar som inte går att påverka? Eller förutsättningar som eleven inte VILL påverka? Det vill säga: hur ser ramarna ut för vårt gemensamma arbete, vem ansvarar för vad och vilka mål är rimliga för oss att sätta upp.
Båda tränarna som reagerat menar att det är meningslöst att träna elever som inte arbetar bra mellan lektionerna. Jag skulle inte vilja kalla det meningslöst – under förutsättning att tränaren och eleven har kommit överens om att det är så det kommer fungera. Vill eleven träna då och då för att det är kul, men inte har några direkta ambitioner att utvecklas måste det också vara okej. Men då är det förstås viktigt att förstå att det inte kommer att ske så mycket framsteg. För eleven som är ambitiös och vill utvecklas gäller det förstås att kunna förvalta träningen och arbeta med den mellan träningstillfällena, särskilt om de är relativt glesa. Även här är ju kommunikationen en nyckelfråga – och ansvaret ligger då på stor del på eleven som är beställare att definiera VAD den beställer. En bra tränare säger då dessutom ifrån om de inte vill arbeta på det sättet – tränaren måste på samma sätt vara klar med vilken tjänst de vill och kan sälja.
Allt det här är givetvis lättare om det är vuxna elever. Barn vet inte alltid vad de vill, och det är inte de som är direkta beställare av träningen – det är ju oftast deras föräldrar. Då får en del av dialogen föras med föräldrarna, men med lyhördhet för barnets önskemål och ambitioner. Det gäller dessutom framför allt för föräldrarna att vara observanta på att ett barns ambitioner kan svänga relativt fort. Det som var hela livet ena månaden behöver inte vara det ett halvår senare.
