Träningsfunderingar

Häromdagen var jag inblandad i en diskussion om varför man rider för tränare. Det var en intressant diskussion med många olika synvinklar, både om syftet och drivkraften med att rida för tränare och vad man som ryttare vill få ut av sin träning. Jag har ju berört ämnet i flera blogginlägg förr, t ex Vad är en bra tränare?, Vad är en bra elev?,  och Till den analyserande elevens försvar.

Igårkväll var jag iväg och tränade med Grao för min tränare, och insåg återigen hur viktigt det är med ett par riktigt bra ögon på marken. Jag har arbetat mycket med rakriktningen på Grao. Igår kände jag att han i höger varv, särskilt i galoppen, flyttade ut mig på höger sida. Särskilt tydligt var det när jag ur volten skulle följa långsidan, då slängde han tydligt ut mig mot väggen och fortsatte framåt på en vinglig linje. Olof uppmärksammar detta och säger till mig att sätta mig på vänster sida och parera detta. Då tycker Grao att det där var nedrigt, fy så besvärligt det blev.

Olof förklarar då att det som han ser som kärnproblemet är att Grao är starkare i vänster bak än i höger bak. Det gör att han vill flytta mig så han tar vikten på det starka bakbenet. Dessutom vill han inte placera höger bak under tyngdpunkten utan letar efter bekvämare ställen att ha det på. Vi får gå över i vänster varv. Han förklarar att samma sak händer där, men där är det lättare för mig att reglera var jag placerar bakbenet. Jag får sitta och jobba ett tag i vänster galopp och känna hur jag får bakbenet rätt genom att driva och förhålla med yttertygeln med rätt timing. När jag hittat läget får jag gå tillbaka till höger varv och försöka få höger bak placerad rätt även där. Jag fick även med mig lite övningar hem som syftar till att stärka upp bakbenen och få dem jämnstarka.

Jag uppmärksammade själv förstås att han inte var rak, och att han flyttade runt mig i sadeln. Jag hade kanske själv kunnat arbeta på att motverka det. Men utan ögon på marken hade jag aldrig förstått grundorsaken. Jag hade kunnat bearbeta problemet men inte i grunden på det sätt som jag med tränarens insikt nu kan. Jag ser ju inte hur benen placeras under honom när jag rider – och det är inte så lätt att känna skillnaden på max någon dm på hur ett bakben placeras.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *