Fina skiddagar

De senaste veckorna har jag åkt väldigt mycket tåg. Först åkte jag upp till Sandö och jobbade en vecka. Därefter tog jag tåg vidare till Åre, där Ulrik mötte upp med nattåget från Malmö. På lördagen när jag kom var det storm i Åre, och jag tillbringade kvällen på hotellet framför brasan. Morgonen efter hade det kommit nästan 30 cm nysnö. Det tog något dygn innan allt hade blivit pistat, men det gjorde ju att vi fick jättefint underlag i backarna. De sista två dagarna hade vi dessutom sol, relativt vindstilla och ganska kallt, mellan -14 och -24 grader. Båda de dagarna var gondolen till toppen dessutom öppen, så vi kunde njuta av den svindlande utsikten. Vecka 6 är en jättebra vecka tycker vi, det brukar vara bra skidåkning och det är inte så mycket folk. Vi började med att åka med bästa skidcoachen Daniel från Åre Sportshop. Vi har ju åkt med honom tidigare och vet att det alltid är toppenbra. Ulrik valde i år att åka skidor största delen av tiden – men han och Daniel var ivåg och åkte offpist med brädan några timmar också. För Ulrik var det nästan nytt – han har åkt skidor en hel del men det är över 20 år sedan. Efter det har han åkt bräda och också en del telemark. Det gjorde att vi kunde åka bättre tillsammans, och dessutom åkte vi på ganska samma nivå. Det senare inser jag ju kommer ändras, Ulriks utvecklingskurva är mycket brantare än min, så han kommer snart gå om.

Tekakor med havre

Bakmanin på Olsgård håller i sig! Idag har jag experimenterat fram jättegoda tekakor med havre i, det blir verkligen en lördagslyxfrukost!

5 dl havregryn
6 dl mjölk
150 g smör
50 g jäst
en skvätt ljummet vatten
1 tsk salt
2 msk brödsirap
vetemjöl

Blanda havregryn och mjölk och låt stå över natten. Lös upp jästen med lite ljummet vatten. Smält smöret och blanda i havreblandningen, värm den något. Blanda med jästen, tillsätt salt och brödsirap. Knåda i mjöl tills det blir en lagom kladdig deg. (Jag mäter aldrig hur mycket mjöl jag har, utan tar lite i taget tills jag är nöjd med degen).

Jäs ca 40 min

Rulla bollar som sedan kavlas ut. Jag väger bollarna så de blir lika stora. Nagga med gaffel, jäs på plåt ca 15 min.

Grädda i 220 grader i ca 12 minuter.

Anna-Lisas gifflar

När jag var ung hade jag en granne som hette Anna-Lisa. Jag hängde en hel del hos henne, och under en period hade jag en häst som bodde på deras gård. Det var förresten vintern/våren 1986 och jag glömmer aldrig hur jag den våren hängde i hennes kök, åt våfflor och en mängd andra saker hon bakade och lyssnade på nyheter på radio – först om mordet på Olof Palme och sen om Tjernobyl. Förutom våfflor, som Anna-Lisa hade massor med olika recept på (som hon gärna testade på mig) så gjorde Anna-Lisa himmelskt goda gifflar. Jag fick receptet av henne och de var under flera år mitt paradnummer också. Tyvärr lyckades jag tappa bort receptet någon gång i 20-årsåldern, och jag har då och då funderat på det och önskat att jag kunde hitta det igen. För ett par veckor sedan gjorde jag ett försök och beskrev gifflarna i gruppen Alla vi som gillar hembakat och frågade efter recept. I flödet fick jag förslag på att degen är en karlsbaderdeg – vilket stämmer precis med min minnesbild. Men den jättegoda fyllningen då? Jodå, plötsligt kommer det ett foto på ett handskrivet recept – på Anna-Lisas gifflar! Jag höll på att trilla baklänges, och i mitt huvud fick jag handstilen till att precis se ut som på mitt recept. Jag började undra om det var SAMMA Anna-Lisa. Efter lite diskussion med receptlämnaren kom vi fram till att det inte var det, men det var ju ett så roligt sammanträffande! Jag har bakat gifflarna och fyllningen är exakt rätt! Degen känns också rätt, men jag har för mig att det var ägg i gifflarna från min ungdom, precis som i karlsbaderdeg. Det var det inte i det här receptet. Jag ska testa att baka med ägg också, och skriver till det i receptet nedan – men de jag har bakat är utan ägg och de blev sagolikt goda, så äggen är knappast nödvändiga. Receptet jag fick var på en väldigt liten sats – det blev totalt 16 gifflar. Det behöver alltså dubblas eller tredubblas för att det ska bli en rimlig mängd gifflar att lägga i frysen. Precis som det recept jag minns är instruktionerna i receptet knapphändiga. Jag kompletterar dem här med hur jag gör, så mitt recept blir mer komplett. Jag har också omvandlat en del mått för att göra det enkare.

Deg:
2,5 dl grädde
100 g smör
25 g jäst
0,5 dl socker
1 ägg
lite salt
0,5 kg mjöl

Smält smöret och blanda i grädden till fingervarmt degspad. (när jag dubblar receptet kommer jag ta hälften grädde hälften mjölk tror jag) Rör ut jästen i degspadet, tillsätt ägg, socker och salt. Knåda ner mjölet lite i taget – mjölmängden anpassas så det blir en lagom kladdig deg.

Jäs degen i 45 min. Gör under tiden fyllning:

2 msk smör
3 msk socker (tror det var florsocker i orginalet, men vanligt funkar bra)
75 g mald mandel
1 äggula

Ingredienserna blandas, jag använder elvisp på långsammaste läget.

När degen jäst klart, dela den i stora bullar. En sats blir två bullar, dubbel sats fyra osv. Kavla ut bullen till en cirkel, ca 30 cm i diameter. Skär cirkeln i åttondelar, och klicka en klick fyllning på bredaste delen av varje triangel. Rulla trianglarna från basen mot toppen till gifflar, böj giffeln lätt. Placera gifflarna på plåt och låt jäsa ca 20 min. Pensla med uppvispat ägg.

Varmt vatten bäst i hästens vattenbalja

För att helt säkert ta död på alla myter om att det är bättre att fylla hästarnas vattenbalja med kallt vatten istället för varmt gjorde jag idag ett experiment. Jag hällde upp 4 liter vatten i två hinkar. Den ena var kallvatten från kranen, den andra varmvatten från kranen. Sedan ställde jag ut båda hinkarna. Klockan var då 13.30 och utetemperaturen -5 grader.

Som man tydligt kan se i grafen frös det kalla vattnet drygt en timme före det varma. Det är också uppenbart att vattnet inte har något minne – vattnet som varit varmt följer samma kylningskurva som det som inte varit varmt när det når samma temperatur. Tiden man vinner är alltså tiden det tar för det varma vattnet att bli kallt. Med större volymer än 4 liter kommer man vinna ännu mer tid än i det här experimentet. På grafen kan man i och för sig se en marginellt högre fryshastighet för det varma vattnet i slutet – men det är lätt förklarat med att solen gått ner och utomhustemperaturen sjunkit något vid det laget.

Fryser verkligen varmt vatten snabbare än kallt?

Med kylan som råder nu är det många som försöker hitta lösningar för att ha vatten i hagen till hästarna. Ett av de vanligaste sakerna man hör är att man ska fylla med kallt vatten istället för varmt, eftersom varmt vatten fryser snabbare. Det är i och för sig sant under vissa väldigt specifika förhållanden, men i det här sammanhanget vill jag hävda att det inte är något man kan räkna med. Effekten kallas Mpembaeffekten efter en glasstillverkare som undersökte om glassmassam frös snabbare om den var varm från början. Jag har skrivit mer om Mpembaeffekten här. Det är en fascinerande effekt, men den har ingen praktisk betydelse när vi ska ge hästarna vatten. Att fylla en tunna med varmt vatten kommer hålla sig frostfritt längre än att fylla med kallt. Och har det redan frusit så är det självklart lättare att tina isen med varmvatten än med kallvatten. Det är kul att känna till Mpembaeffekten – men man behöver inte tillskriva den magiska egenskaper. För att visa att detta stämmer har jag testat det hela empiriskt.

Lite sent snöstaket

För att undvika drivbildning på ridbanan har vi skaffat ett snöstaket. Det är inte så snyggt så vi tänkte att vi sätter upp det när det ser ut att bli ett behov. Tyvärr insåg vi försent att behovet uppstod häromdagen… Men för att snödrivorna på ridbanan, som nu är ca 80 cm höga, inte ska bli värre satte vi upp staketet nu. Det sitter ca 25-30 meter från ridbanan, österut. Det är ju de östliga vindarna som skapar drivor. Funktionen med staketet är att det ska skapa lä där snön lägger sig, så det inte finns snö kvar som kan lägga sig i lä från häcken på ridbanan. Höjden på staketet avpassas efter var man vill ha drivan, nu tror jag det sitter ungefär så drivan hamnar mitt i rasthagen. Nu får det i alla fall sitta uppe vintern ut. Nästa vinter ska vi nog vara förutseende och sätta upp det när vintern börjar. Det är mycket lättare att sätta upp när det inte blåser om inte annat!

Mål för 2024

Mina målsättningar med Grao och ridningen under nästa år handlar helt och hållet om kvalitetshöjning. Jag vill att vi ska fortsätta göra det vi gör, men bättre. För att nå dit har jag några saker som känns rätt uppenbart för mig att arbeta med just nu. Sen finns det garanterat en massa jag måste göra som inte är lika uppenbart i dagsläget också! Det första uppenbara som jag påbörjat arbetet med under hösten är att kunna rida lugnt och långsamt i galopp utan så mycket tryck. Vi är rätt bra på samling och kan rida långsamt med hög energi. Nu måste vi träna på att även rida långsamt med låg energi. Så småningom vill jag dessutom ha ett energireglage som är mer precist än det jag har idag. Precis som vi kan öka och minska i ett språng vill jag att vi ska kunna reglera energinivåerna och höja eller sänka efter behov. Jag ser inte det som något lätt arbete, men det är helt klart ett mål att sträva efter. En annan uppenbar sak som vi jobbar med och har kommit en bit på vägen är att få bytena mer liksidiga. En viktig nyckel där är att jag numera inte har ont i högerrumpan/högerbenet. Nu måste jag jobba upp min liksidighet som fått sig en rejäl törn av att jag gått i nästan ett år med kosntant ont. Som vanligt kommer det bli mycket dressyrträning och uteritter. Utöver det ska jag jobba med ett par-tre hinder på banan och fokusera på att lugnt kunna gå från hinder till hinder till hinder. Jag kommer även fortsätta att hoppa regelbundet på WE-vis – dvs i dressyrsadel. Även där är fokus på flyt mellan hinder, så jag kommer ha flera hopphinder och/eller WE-hinder på banan och träna på att lugtn kunna ligga och mata hinder på hinder utan att varva upp. Rent tävlingsmässigt skulle det vara riktigt roligt att rida grenens första Lag-SM.

Om jag ska försöka vara lite mer konkret så blir målet tråkigt likt förra årets – men så kan det ju vara ibland. Sen inser jag ju att det som är allra viktigast för mig är att jag och min häst har roligt ihop och trivs med att hitta på saker ihop – så jag lägger faktiskt till det i målet också.

Under 2024 vill jag fortsätta tävla Msv B och Msv A med jämna resultat. Vi ska dessutom fortsätta att ha roligt tillsammans.

Småfåglar

Under alla år vi hade Maja och Elsa ville jag inte mata småfåglar i trädgården. De var båda skickliga fågeljägare, särskilt Elsa, och det kändes inte sjysst att locka hit fåglar som de sedan tog. Men nu har vi ingen fågeljagarkatt längre, så i vinter bestämde jag mig för att ha fågelmat i magnolian, mitt på innergården. Där kan vi dessutom se fåglarna från köksfönstret, det är ju alltid kul!

Påshållare

Våra hästar får några måltider ute i hagen, och då är det praktiskt att packa grovfoder i påsar. I övrigt undviker vi onödigt packande – allt hösilage som serveras i stallet körs i en vagn istället. Påspackande är ett drygt jobb, så jag bestämde mig för att bygga en påshållare av tre enkla målarbockar. Från början hade jag tänkt göra den ihopfällbar, men när jag gjorde den i den höjd och med den storlek jag ville ha blev det inte bra – så den fick bli fast istället. Jag fick göra flera modifieringar under arbetets gång, och fundera lite för att hitta lösningar. Jag är inte helt nöjd med den, men den funkar. Om den överlever till sommaren och jag använder den regelbundet ska jag måla den och göra den lite snyggare. Jobbet med att fylla påsarna blev ändå lite enklare av den, och materialet kostade inte många kronor.

Småkaksbonanza eller jakten på Farmors drömmar

Ulrik har då och då beskrivit småkakor som han minns från sin barndom. Hans farmor bakade dem, och kallade dem Drömmar. Senare har han förstått att det inte är de kakor som vanligtvis kallas Drömmar, utan några helt andra. Före jul ställde jag en fråga i facebookgruppen Alla vi som gillar hembakat för att se om vi kunde hitta receptet. Idag har jag bakat igenom en hel radda recept och kan kanske ha kommit lite närmare mysteriet med Farmors drömmar.

Jag började med en namnlös kaka som jag fick recept på i tråden, som lät väldigt lovande. De kallades också Drömmar, men är annorlunda mot vanliga drömmar:

320gr smör
150gr socker
50gr mjöl
2tsk vanilj,
1tsk hjorthornssalt

175 grader i 10 minuter

Jag blandade allt, rullade en rulle och skar runda slantar och satte en tumme i mitten. Jag visade Ulrik och han sa – de är mycket jämnare, och farmor tog ut dem med ett litet runt mått. Så resten av degen gjorde jag på det sättet.

Under tiden som kakorna svalnade (kakor med hjorthornssalt måste ju svalna helt innan man kan smaka på dem, och det sticker i näsan när man tar ut plåten ur ugnen) gjorde jag en liten sats ”vanliga” drömmar. Tyvärr hade jag nog ugnen lite för varm i början, och kanske lite för lös smet så de flöt ut och blev alldeles för platta. Men goda!

Ulrik smakade båda sorterna, men tyckte inte att någon av dem var rätt. Vi resonerade lite och jag kom fram till att det inte är så troligt att det är kakor med hjorthornssalt. Därför avstod jag från att baka ökensand, och gick över till gaffelkakor, ett väldigt enkelt recept:

200 g smör
3,5 dl mjöl
1,5 dl socker
1 tsk vaniljsocker

175 grader i 12 minuter

Jag bakade inte ut dem som gaffelkakor, utan enligt instruktionen med ett litet runt mått och ett tumavtryck – som ska sitta assymetriskt, i ena kanten. Inte heller den här gången blev det helt rätt, men Ulrik tyckte att smaken var ganska nära! De ska vara lite tjockare och inte flyta ut. Jag har ytterligare ett recept på gaffelkakor, men med lite mer mjöl och med potatismjöl – det ska jag testa när jag köpt mer smör. Vi kommer ha gott om kakor ett tag.