Betet som engagerade

703

Gårdagens blogginlägg gick som en raket – delvis på grund av Ponnymammans blogginlägg. Det blev även en livlig diskussion på min egen facebooksida. En del av diskussionen handlade om mineraler på bete – något jag tidigare skrivit om. 

Det blev även en diskussion om huruvida jag märker ord eller inte när jag säger att det inte är betet som är problemet. Naturligtvis handlar det inte om att märka ord. Jag kan ju till exempel inte säga att det är dåligt att bo i Stockholm för att de jag känner som har begått lagbrott bor i Stockholm – och sen mena att det är att märka ord om någon ifrågasätter det? Nej, det handlar som jag sagt tidigare om att identifiera angripa själva problemet om det finns problem – inte skära brett runt problemet och förkasta det som inte är problematiskt.

Bilderna jag använt både i det här inlägget och det förra kommer för övrigt från ett unghästbete – Bassholmen i Bohusläns skärgård. Fram till 2011 gick det varje sommar ett tjugotal ett- och tvåårshingstar lösa på ön. De flottades dit och hem. Vår Hugo (Halifax e Highcruiser, f 2008) gick där sommaren 2010. Den typen av sommarkollo tror jag alla unghästar skulle må bra av!

 

Behöver man en elithäst i lätt dressyr?

Nästa nummer av tidningen Ridsport kommer handla en hel del om dressyrtävlande på breddnivå. Jag har skrivit en del av texterna och det har varit ett högintressant arbete. Jag har intervjuat flera personer som är genomtänkta och intressanta att prata med. En av dem är Caroline Johansson. Hon är en vanlig men ovanligt klok hästtjej. Anledningen till att jag pratade med henne var det här blogginlägget om sporthästavel och hopplöshet. 

Caroline vill ha roligt med sin häst. Hon vill kunna rida ut barbacka i skogen och samla kraft om hon har haft en jobbig dag på jobbet. Hon vill kunna göra roliga saker med sin häst. Och en av de roligaste saker hon vet är att träna och tävla dressyr. Och med tävla menar hon verkligen tävla och ha en chans att vinna – inte bara Lätt C/Lätt B utan gärna i alla fall medelsvåra klasser. Men går det att göra allt detta med en och samma häst, funderar hon. Och går det att ha en häst som placerar sig i låt oss säga Msv B eller Msv A som vanlig hobbyryttare. Och kan man göra andra saker med den? Går det att låta den gå i flock i stor hage? Går det att ge sig ut och galoppera över ängarna med vännerna? Går det att skritta barbacka på lång tygel och nynna för sig själv?

Jag tycker Caroline har kloka funderingar, och jag delar hennes bild av vilken typ av hästar det är som placerar sig på dressyrtävlingar. Relativt lågt i klasserna är det tydligt att känsliga kvalitetshästar som kanske dabbar sig lite ibland ändå slår de stabila hästarna som går som klockor, men mindre spänstigt och uttrycksfullt.

Jag tror det är viktigt att våga titta på detta. Är det så här? Och är det så det ska vara? Jag kan se att det kan vara positivt för dressyrsporten  – ur elitperspektiv och för att få en ”bredare elit”. Men samtidigt kan jag se att det kan vara skadligt med. Om inte gemene ryttare tycker det är roligt att tävla dressyr, eller ser det som en gren som kräver ”svåra hästar” kommer de inte vilja tävla. Och då kommer de troligtvis inte anstränga sig för att deras barn ska tävla dressyr heller. Och vem vet – där kanske vi tappade en blivande landslagsryttare?

Frågan diskuteras som sagt i flera artiklar i kommande Ridsport – missa inte det numret, jag tycker det är riktigt bra!

 

Svepande generaliseringar om hästar på bete

928

Under helgen har fiktiva bloggaren Silverbjälke skapat en del debatt med ett inlägg där han gör svepande generaliseringar om hästar på bete. Jag skrev ett svar och blev sedan ombedd av en vän att utveckla detta i ett eget blogginlägg. Det kommer här!

Så här skrev Silverbjälke:

Folk älskar ju sommarbeten… Själv tror jag det är många hästar som inte gör det och att många riktigt dåliga rundor, kass ridning & sabbade relationer mellan häst & ryttare kommer från sommarbetet.

Avelsston, Från föl till 3 år. Unghingstar. 4årsvilan… tja, det finns många jag har på beten men jag ser många som har sina hästar uppstallade, klipper dem, täckar dem, smörjer & sprayar dem, tränar & tävlar resten av året och sen får för sig att hästen vill ha semester 4-7 veckor ?

Antar det är därför man ser så många börja om med så mkt fel, så mkt lektioner till hösten.

Antar att det är därför man ser hästar som är svettiga, rastlösa, knöliga av insektsbett och står hängandes som om de vill begå självmord i hagarna.

Använder man betet som en pittoresk ursäkt för att själv ta hästledigt ett tag på sommaren ?

Verkar som många gör det och övertygar sig själva om att det är härligt för hästen.

nä………… Det är nog ganska många hästar som inte tycker det är superhärligt och ganska många hästar som efter sommaren får betala priset för sin påtvingade semester.

Inlägget är ju inte glasklart i vad kritiken går ut på, men jag sammanfattar det ungefär så här:

  • Ridningen/träningen blir lidande
  • Det blir en stor omställning för hästen
  • De får insektsbett
  • Hästarna gillar inte att gå på bete
  • Det blir jobbigt för hästarna att komma tillbaka till arbete

666

Det mesta av detta handlar ju inte ens om att hästen går på bete, utan om att han tycker att det finns omdömeslösa hästägare som abrupt förändrar allt över en dag, och samtidigt lägger ner ridningen. Jag svarade så här:

Jag har svårt att förstå det där med att ta de absolut värsta exemplen och generalisera svepande. Det som beskrivs som negativt är dålig hästhållning, inte betesgång. Det går att ha dålig hästhållning på box, i lösdrift, ja i alla uppstallningsformer som finns. Det innebär inte att de formerna generellt är dåliga.
Hästar är av naturen gjorda för att ströva, leta föda och äta gräs. Därför är det naturligtvis bra för dem att göra det. Därmed inte sagt att allt är bra bara för att det är naturligt eller att vildhästar alltid mår bra. Men vi som håller hästar har ju möjlighet att ge dem bästa möjliga förutsättningar. Att låta dem äta lagom mängd gräs, se till att de har möjlighet att röra på sig över större ytor, att de har skugga och inte plågas alltför mycket av insekter är sånt vi kan göra för att de ska ha det bra. Om hästarna är för magra eller för tjocka på betet har man ju gjort fel någonstans, och självklart är det lika viktigt att hästarna får lagom mycket mat, oavsett om den är färsk, torkad eller konserverad.
Sen förstår jag inte heller resonemanget att bete måste vara vila. Jag har alltid sen tonåren arbetat hästarna oavsett om de äter gräs eller hö eller hösilage – jag förstår helt enkelt inte riktigt varför typen av mat skulle påverka hur de jobbar.

Svaret jag fick var präglat av ännu mer svepande generaliseringar:

för många som har hästen som hobby så finns en tendens att under året lyssna på den ena experten efter den andra och styra tex energi & lynne med allt från betfor, magnesium, salter, +energipellets och maniskt väga varje måls stårfoderpåse & sen ha ett schema där hästen rids ut 3ggr i veckan, på bana 2 ggr, longeras 1 ggr och vila en dag. de styr hagtiderna på minuten och har pedantiska rutiner för allt, Sen helt plötsligt på en minut så skall allt de jobbat med under 11 månader brytas tvärt och hästen skall ha semester, de kör den till ett gräsfält och där skall den stå i 4-5 veckor. Självklart finns det ganska många individer som reagerar på det. Och självklart finns ganska många hästar som inte funkar exakt som där man slutade efter sin semester. Tankegången att bete inte alltid är för hästens bästa är utifrån det perspektivet, de som inte har dem hemma och fortsätter många av de dagliga sysselsättningarna trots sommarens utevistelse, De som har 1-2 hästar inackorderade någonstans och inte bor där hästen bor. De som anser hästen ska ha semester för att hästen är gräsätare och de själva behöver ledigt.

Som synes handlar det fortfarande inte om själva betet, utan om att ”folk” är ologiska och inkonsekventa i sin hästhållning – och han antyder att det dessutom är av lathet. Det är lite som att säga att ”det är dåligt att ha häst på box” och om någon protesterar så hävdar man att man vet många som har hästen i en box med minimimått 22 timmar per dygn och sen ute i en platt grusad hage 10×10 m två timmar per dygn – och det är ju faktiskt förskräckligt.

631

Jag vidhåller att hästar mår bra av att slippa äta torkad mat eller konserver under den tid på året då det finns färsk mat, naturligtvis i mängder som är lämpliga för individen. Jag vidhåller att den form av mat hästen konsumerar inte har med hästens eventuella träning att göra. Den har inte heller med skötsel eller brist på skötsel att göra. Jag vidhåller att stora hagar där hästarna kan röra sig är nyttigt för dem. Går det att ha dem så året runt är det bra, går det inte så är det i alla fall bättre att låta dem gå i stora hagar under betessäsongen än inte alls. Jag vidhåller att insekter oftare är ett problem för hästar som står i frimärkshagar några timmar mitt på dagen än för hästar som kan ströva över större ytor hela dygnet. (Och går hästarna ute nattetid kan de tycka att det är jätteskönt att komma in och hänga några timmar mitt på dagen, står de inne på natten blir det ju inte mycket hagtid kvar då).

Jag blir dessutom besviken över att många applåderar och sväljer de svepande generaliseringarna. Tänk om det istället blir så att ”Silverbjälke säger att bete är dåligt, så då låter jag mina hästar stå inne och bara gå i grushage fyra timmar när det är som varmast, då är jag en bra hästägare”. Jag tror inte hästarna skulle vara så mycket gladare av det.

Nej, den som vill framföra kritik och få mig att lyssna måste vara saklig och konkret. Kritisera det som är dåligt och motivera varför just det är dåligt – då blir det intressant.

Min supergoda pizza

IMG_20160624_175553290

Vi är inte så traditionsbundna av oss, och igår på midsommarafton festade vi till på vår goda hemgjorda pizza. Jag tycker vit pizza är godast, och min favorit är vit pizza med päron, grönmögelost och valnötter. Så här görs min pizza:

Det finns tre hemligheter bakom en välgräddad pizza – den ska gräddas fort, varmt och underifrån. Därför börjar jag med att sätta ugnen på undervärme och 275 grader, och sätter in en tom plåt.

Kavla ut en pizzadeg. Att göra pizzadeg är tråkigt, och vi har testat många olika färdiga. Favoriten är den som man köper fryst på Picard, men jag tycker att det funkar med såna där kylda förkavlade också. Men om jag använder en sån kavlar jag ut den lite extra.

Först täcker jag botten med en blandning av creme fraiche och ost. Jag täcker hela vägen ut till kanten, men det är förstås valfritt. Sen skivar jag över päron över hela ytan, smular över grönmögelost – helst St Agur som jag köper från Lilla Ostaffären som ligger precis bredvid Picard i Malmö. Överst lägger jag hackade valnötter.

IMG_20160624_173744548

När ugnen och plåten är varm tas plåten ut och pizzan (som ligger på ett bakplåtspapper) dras upp på den varma plåten och placeras på nedersta falsen i ugnen, där den gräddas kort och snabbt. För det mesta är 4-5 minuter lagom, men det handlar lite om vilken deg man använder hur tjock degen är och hur mycket fyllning man har. Botten ska ha en fin gyllenbrun yta på undersidan.

IMG_20160624_175546908

Sommar och dags för sommarjojo

Så här ser årets jojokort ut, inte på annat sätt.
Så här ser årets jojokort ut, inte på annat sätt.

Så här års kan man åka på Skånetrafikens sommarjojokort. Det innebär att man reser fritt i hela Skåne mellan 15 juni och 15 augusti för 650 kronor.

Sommarjojokortet är ett helt annat kort än de vanliga jojokorten, och det är ett nytt kort varje år. Vi beställer våra i förväg. Den 15 juni i år plockade jag ur mitt vanliga jojokort, lade i sommarjojokortet i plånboken och satte mig på tåget. När konduktören kommer funkar inte kortet. Hon försöker och försöker, men nej, läsaren säger att perioden är slut. Konduktören konstaterar att det kan den ju inte vara, det är ju första dagen för sommarkort idag. Efter ett tag kommer vi på vad som hänt. Jag har alltså tagit förra årets sommarkort och lagt i plånboken. Jag sitter på tåget utan giltig biljett, något som det är höga böter på… Konduktören är i alla fall snäll och skrattar åt mitt misstag. Hon låter mig åka in till Malmö, men hem får jag lösa biljett. Jag hade ju som sagt lagt ur mitt vanliga jojokort, så jag löste en mobilbiljett. Tyvärr råkade jag trycka fel vilket gjorde att jag fick faktura på biljetten. Nej, systemet är inte smidigt… (det är inte biljettautomaterna heller, jag behöver göra 14 knapptryck för att köpa en biljett från Malmö till Rydsgård).

 

Tyvärr väntad utveckling

Ridsport skriver i sin webbupplaga att tävlandet på lokala tävlingar minskat till förmån för pay and ride-arrangemang. En orsak som nämns är att ryttarna får betala ungefär lika mycket för båda arrangemangen men att vid tävling får klubben inte behålla hela kakan själv.

Jag är inte ett dugg förvånad – det här var det första jag förutspådde när licenssystemet ändrades så att lokallicensen togs bort och det infördes krav på hästlicens från lokal nivå. Tidigare kunde man börja att tävla för en kostnad om 250 kr/år -för en lokallicens. När man gick upp till regional ökade kostnaden, då behövde hästen licens och ryttarlicensen kostade 900 kr. Nu kostar alltså en licens oavsett nivå 750 kr per år – med den bra finessen som inte fanns innan att man kan betala 150 kr per tävlingsdag tills man kommit upp i 750 kr. Det är en jättebra grej!

Jag tycker det är jättebra att det anordnas träningstävlingar av olika sorter. Det är en bra möjlighet för ryttare som inte är tävlingsvana att få träna under tävlingslika förhållanden. Det är också en bra möjlighet för ekipage att få prova på en högre nivå för att se om det känns klart för att visas upp på tävling. Men det är inte tävling. Ekipagen får inte rangordnas, vilket kan vara bra när man vill testa sig själv, men tävlingsmomentet försvinner.

En annan sak som gör P&R-arrangemangen populära och enkla är att man inte behöver följa TR. Ryttare behöver inte ha grönt kort, tävlingen behöver inte ha överdomare, domaren behöver inte vara utbildad. Det gör ju naturligtvis arrangemangen enklare, men självklart finns det en stor risk att det även inverkar på kvaliteten och säkerheten. Många klubbar är ändå duktiga på att göra bra och säkra arrangemang, men det finns inget regelverk som styr detta.

Jag tycker frågan har två nivåer. Den minst viktiga är faktiskt individnivån. Om man själv är införstådd i skillnaderna mellan tävling och träning och båda möjligheterna finns är det självklart upp till var och en att välja vad som passar bäst vid varje tillfälle.

Den viktiga nivån här är strukturnivån. Vad händer om incitamenten för att arrangera riktiga tävlingar blir svagare och svagare? Kommer breddtävlandet förtvina och försvinna? Vad händer då med rekryteringen av tävlingsryttare underifrån? Vad händer med medlemsantalet i SvRF? Och hur kommer ekonomin för svenska elitsatsningar se ut? Faktum är ju att licenssystemet idag ser ut så att majoriteten av licenspengarna kommer från ryttare på lokal och regional nivå – och mycket liten andel går tillbaka till ryttarna på den nivån.

 

Är sniglar i hösilage ett problem?

Som jag skrev i ett tidigare inlägg har vi mycket sniglar här – även om det här året är betydligt bättre än det förra Sniglarna finns överallt i gräset och det är oundvikligt att få med dem när man pressar hösilage. Hur påverkar det hösilagets kvalitet? Vi vet ju att döda djur i balarna är skadligt, men gäller samma sak för skogssniglar?För fem år sedan skrev jag om detta i tidningen Ridsport utifrån en dragning av  Cathrine Haaga och Rolf Spörndly vid SLU i Uppsala. De hade gjort en analys av kvaliteten hos hösilage med sniglar i jämfört med motsvarande snigelfria hösilage.

sniglar

Sniglarna plockades i Horred på gränsen mellan Halland och Småland,i maj månad. Samtidigt gjordes en ”snigelräkning” för att ta reda på hur många sniglar per kvadratmeter det fanns. Resultatet blev högt, runt 70 sniglar per kvadratmeter, och detta alltså i ett tidigt skede på säsongen. Nära 700 unga sniglar plockades för experimentet.

För att vara säker på att vallen var helt snigelfri skördades den i Uppsalatrakten där det inte fanns några sniglar. Sniglarna klipptes i bitar på samma sätt som hade skett om de legat i vallen vid skörd. Dessutom tillreddes en blandning av snigelavföring och slem. Sniglarna och blandningen tillsattes vallprov med två olika torrsubstanshalter, 35% och 55%. Dessa ensilerades sedan i minisilos om ca 1,5 liter, liksom referensproverna utan sniglar. Efter 100 dagar analyserades proven.

Cathrine kunde då konstatera att mängderna enterobakterier och smörsyrasporer inte var högre i proven med sniglar i. En något förhöjd jästhalt kunde däremot ses, men skillnaden var inte särskilt stor. Däremot ökade mängden mjölksyra i snigel-silaget med följd att pH-värdet sjönk. Detta inverkar positivt på kvaliteten.

Sniglarna och ensilaget undersöktes också med avseende på förekomst av Clostridium Boltulinum typ C vid Statens veterinärmedicinska anstalt. Det är den bakterie som orsakar Botulism och som man är rädd för när det hamnat till exempel döda möss och harar i balarna. Glädjande nog kunde man inte hitta bakterier i ensilaget.

Slutsatsen av studien är alltså att det inte går att påvisa någon påtaglig risk för sämre kvalitet på hösilaget när vallen innehåller skogssniglar. Man ska dock komma ihåg att det i det här försöket bara användes unga skogssniglar, resultatet kan bli annorlunda om man skördar senare och får med flera, mer fullvuxna och äldre sniglar. Det finns alltså all anledning att återkomma till frågan, men än så länge har ingen uppföljning gjorts.

Vårt system för täcken

vakuum 003

Jag fick en fråga om hur vi gör med våra täcken, och kände att det krävde ett eget inlägg. Täcken tar plats, och det är ofta svårt att få blöta täcken att torka i stallmiljö, så det är ett problem man måste hantera på ett eller annat sätt. Våra lösningar är inte på något sätt revolutionerande, och det finns sånt som hade kunnat vara bättre förstås. Men på det hela taget är jag nöjd med systemet som vi har nu.

För det första ser vi till att få alla täcken tvättade när säsongen är slut. Vi lämnar våra till tvätt, men en egen tvättmaskin hade förstås varit optimalt. När de är rena och HELT torra lägger vi dem i vacuumpåsar. Det har flera fördelar. Varje täcke hamnar då i en egen genomskinlig påse vilket gör att det blir lätt att hitta och leta bland täckena. Dessutom tar de mindre plats, även om alla vacuumpåsar inte håller tätt – för det gör de inte. De dyrare är bättre än de billigare, men man får räkna med att det kommer att läcka.

vakuum 007

När ett täcke sedan är använt packar vi inte ner det i vacuumpåsen igen förrän det är tvättat. Vi har hyllor där vi kan ha ihopvikta täcken som är ”på gång”. Vi gillar inte täckeshängare i stallgången, så det har vi inte, trots att våra stallgångar är 3,5 meter breda.

Om täckena blir blöta låter vi dem i första hand torka på hästarna. Det låter kanske elakt, men om de är torra på insidan kommer det inte heller bli något genomslag, utan hästen kommer förbli torr när täcket torkar. Det är det absolut snabbaste och enklaste sättet att torka ett täcke på. Har det ändå läckt eller regnat så mycket att det blivit genomslag – eller om vi tagit av täcket för att rida och det hunnit bli genomslag under tiden så hänger vi täcket på en täckesgalge.

Täckesupphängning 003

Täckesgalgar är en fantastisk uppfinning! Vi drog oss länge för att köpa eftersom de är rätt så dyra, men vi ångrar inte en sekund att vi gjort det. Täcket hängs upp i bogspännet och den långa pinnen som är utmed ryggdelen ger hela täcket stadga. Tack vare den kan även jag, som är vertikalt begränsad, hänga upp tunga, blöta täcken högt upp.

Täckesupphängning 014 Täckesupphängning 006

Vi hänger täckena ute på vår foderloge. Detta är inte optimalt, helst skulle jag ha velat ha ett torkrum med lite värme och en avfuktare. Men som det ser ut idag har vi inte möjlighet till det, och det här fungerar bra. Jag skulle inte vilja ha många blöta täcken tillsammans med torrhö, men vi har plastat hösilage och inte så många täcken i förhållande till den stora luftvolymen på logen. För ett 155-täcke krävs det att man har möjlighet att hänga rätt så högt upp, åtminstone en 250 cm, helst lite till. Jag skulle gissa att vår upphängning är ca 280-290 cm upp. Man får också se till att det inte finns något som tar skada av fukt under täckena, risken att de droppar är stor.

Vi har sex täckesgalgar till tre hästar. Det räcker bra.

I den bästa av världar hade jag velat ha en galge till varje täcke, och så ett bra ställe där jag alltid kunde ha alla täcken hängande. Tänk så lätt det hade varit att bara plocka fram rätt täcke då, och vilken överblick man hade kunnat ha. Men jag tror ändå man hade behövt ett separat ställe för att hänga blöta täcken som ska torka.