Äntligen blommar det för fullt i trädgården och jag har kunnat plocka årets första blombukett. Det mesta är ungefär tre veckor senare än normalt, men nu är tempot högt. Idag ska det bli 22 grader på eftermiddagen och det ska vara sommarvärme ett par dagar till innan det går ner till 10-14 grader igen. Jag måste sätta full fart i trädgården, helt plötsligt ligger jag ju efter!
Vi hade en späckad helg, även denna helg. En av sakerna jag hann med var att vara pressansvarig på Sydslättens nationella dressyrtävlingar med GP som högsta klass. Här kommer en massa bilder!
Idag fick jag en väldigt omtänksam present av Ulrik. Han hade hittat ett par ridbyxor i materialet corkshell, en typ av softshell med kork i. Det gör att materialet ska vara betydligt varmare än vanlig softshell. De är lite tjockare också, och när jag provade dem idag kändes de tydligt varmare än mina vanliga softshellbyxor. Dessutom var de snygga, sköna och satt väldigt bra! Det är NÄSTAN så jag ser fram emot när det blir lite kallare så jag kan använda dem.
Mina frösådder har vuxit rejält och nu har jag en djungel av tomatplantor, gurkplantor, squash-, pumpa- och paprikaplantor. Tack vare mina kvadratiska krukor och praktiska trälådor har jag ändå lyckats hålla odlingarna rätt hanterbara. Om någon vecka eller så är det dags för tomaterna och paprikorna att flytta ut i växthuset, gurkorna följer efter någon vecka senare. Pumpa och squash ska ut på friland.
Vad som händer i Svenska Akademin vet vi förstås väldigt lite om. Men alla de uttalanden som gjorts under sista veckan ger ändå en del ledtrådar. Och det ger ingen smickrande bild av patriarkala maktstrukturer direkt. Jag häpnar över uttalandena från det gubbgäng som nu i princip själva utgör akademien. Men framför allt sörjer jag över att den sidan går segrande ur detta. Att Sara Danius, som försöker utöva ett modernt ledarskap är den som knuffas ut. Hon som vill ta tag i skiten som legat under mattan i årtionden offras för att gubbar som hävdar att ett brev som beskriver övergrepp ”inte innehöll något intressant” ska kunna sitta kvar. Eller för den delen gubbar som själva accepterat både jäv och andra konstigheter under sin tid som ständig sekreterare – och sedan beskyller henne vara sämst för att det är osämja i gruppen. Osämja som troligen beror på att de fortfarande vill sopa saker under mattan istället för att ta itu med dem och reda ut eländet. Och detta handlar alltså om saker som skedde innan hon själv var med i akademien, och när de som skriker högst var ansvariga.
Jag tycker också att frågan om jäv är lite intressant och märklig. Helt klart har det förelegat ett jäv. Helt klart borde Katarina Frostensson sagt ifrån om att hon var jävig. Men samtidigt har ju inte den kulturen funnits alls i akademien. Det verkar ha varit ok att jäva lite hit och lite dit. Och dessutom var hon väl inte ensam om att känna till jävssituationen? Den borde ha varit bekant för alla ledamöterna kan jag tycka.
Det tog över 100 år för Svenska Akademin att välja in sin första kvinna – Selma Lagerlöf. Det tog ytterligare ungefär 100 år innan Sara Danius blev den första kvinnliga ständiga sekreteraren. Ändå var alltså inte akademien mogen för en kompetent kvinna som inte lallar med i de manliga maktstrukturerna.
Jag har själv haft erfarenhet av att försöka ha ett modernt ledarskap i en tidigare patriarkal struktur. Jag vet hur svårt det är, och då handlade det ändå inte om en hemlig akademi med ett par hundra år på nacken. Det kanske gör att jag känner lite extra för Sara Danius idag. Eller så är det helt enkelt så att hon framstår som klok och kompetent och sansad, till skillnad från många andra röster som hörts senaste veckan.
Jag önskar Sara Danius allt gott och konstaterar att utan henne kommer det nog ligga gammal skit under mattorna och stinka ett bra tag till.
Vår katt Elsa har kommit på en bra sak. När människorna går i trappen till övervåningen kan katten springa före och köra ut huvudet genom spjälorna. Då blir det perfekt höjd för människorna att klia bakom öronen. Särskilt på kvällen har detta blivit en rutin för henne, men även vid andra tillfällen passar hon på. Det kan till och med hända att hon kommer och hämtar och föreslår att någon av oss ska gå upp för trappen.
I augusti levererade Göteborg till hästfolket och bjöd EM i hoppning, dressyr, para och körning. Det var fina tävlingar och svenska framgångar. Den här helgen har Göteborg levererat igen, om än i något mindre skala.
Göteborgs Fältrittklubb arrangerade sin första WE-tävling någonsin, och gjorde det grymt bra! Det märks att de har arrangörserfarenhet i andra grenar, och att de läst in sig på sin nya gren bra. Ett extra plus får vi ge till alla de supertrevliga funktionärerna och att de lyckats locka dit en för dessa sammanhang rejäl publik. Ett mycket uppskattat inslag var de två shetlandsponnyerna som utan ryttare visade alla banor för publiken, samtidigt som speakern förklarade. På banan var det massor med fina växter, vilket gav en extra känsla av klass till de utmärkta banorna med lagom avvägda svårigheter inbyggda.
Även sportsligt var det fina tävlingar. I den högsta klassen, svår klass, var det fyra startande – och alla fyra levererade mycket bra ridning. Tävlingen blev jämn och det var spännande ända till slutet. Sånt här vill vi se mer av!
Som grädde på moset var ju vädret helt fantastiskt. Jag körde hemifrån vid 5.30 med en vacker soluppgång i ryggen. När jag lämnade Göteborg vid femtiden visade biltermometern på 20 grader i skuggan. Jag stannade i Kungsbacka och gick och satte mig på en uteservering och åt. Det tog ju lite mer tid än att stanna på vägen och äta i all hast, men med så fint väder var det värt det.
Jag gillar nötchoklad med hela nötter väldigt mycket – men köper det inte så ofta. Jag har helt enkelt svårt att hitta någon som är tillräckligt bra. De vanligaste felen är att det är för lite nötter eller att själva chokladen inte är av tillräckligt bra kvalitet. Ett tag hade Anton Berg nötter doppade i ljus choklad. De var bra! Men dem har jag inte sett på många år nu. Utomlands finns det några sorter jag tycker är bra, men i Sverige tycker jag det är jättesvårt att hitta tillräckligt bra. Förra veckan såg jag att Lindt hade en choklad med 34% hela hasselnötter. Det lät ju toppen! Och den var rätt god, men det var någon konstig krisp i den som jag inte gillade. Vid närmare läsning på paketet visade det sig att det även fanns krossade karamelliserade nötter i den. Det vill jag inte ha! Jag vill helt enkelt ha hela hasselnötter av bra kvalitet blandade med choklad av bra kvalitet – och generöst med nötter i förhållande till chokladen.
Jag insåg att det bara finns en sak att göra. Egen. Så idag gjorde jag ett första försök. Jag började med att skålla nötterna för att försöka bli av med det bruna skalet. Det gick inte så bra. Skalet lossnade helt enkelt inte.
Efter det fyllde jag en silikonform med nötter och smälte Fazer Blå i vattenbad.
Jag hällde på chokladen och ställde in i kylskåpet.
Resultatet? Sådär. ”Skållningen” gjorde att nötterna smakade kokta, chokladen tycker jag blev sämre efter smältning och jag hade missbedömt hur mycket choklad som behövdes. Utseendet blev anskrämligt, smaken ok men långt ifrån den där perfekta som jag är ute efter. Nu ska jag jobba vidare på detta och förfina tekniken.
Nu är penséerna utplacerade – en månad senare än normalt. Just därför bestämde jag mig för att inte göra om förra årets vattenfall av penséer som jag planerat. Det kändes helt enkelt som för mycket jobb för lite för kort tid. Jag planerar istället att vara tidigare ut med sommarblommorna än andra år, penséerna kommer få ca 6 veckor bara. Därför blev det några enkla krukor och inget mer avancerat.
Vädret är fortfarande ljuvligt vårigt, och jag, Josefine och Monica träffades på stranden efter jobbet idag – Monica till fots som vår säkerhetsansvarige och fotograf, Josefine på sexåriga Hoppsan och jag på Arno.
Hoppsan är en ganska cool häst, men på stranden tyckte hon att det ändå var tryggt att ha med erfarne Arno. Arno är ju inte jätteerfaren, men vi lät bli att berätta det för honom och själv är han ju övertygad om att han är det. Båda hästarna var jätteduktiga och vi människor njöt av den fina kvällen, några härliga galopper på rad och sida vid sida och till sist ett rejält fotbad. Det var rätt mycket vågor, men idag tyckte Arno att det ändå gick bra att gå ut upp till knäna. Då ville inte Hoppsan vara sämre, utan knallade ut hon med.
