Kajsa på Olsgård

Det har varit lite si och så med vårt tränande på sistone, men under påsken har vi tränat för Paulinda två dagar i rad. Det är super att kunna göra det tycker jag, då kan vi lägga grunder dag ett och förhoppningsvis bygga vidare dag två.

Dag ett var fokus på rakriktning och att Grao ska acceptera skänklarna i alla lägen. Jag fick rida hela passet ett par meter innanför spåret, och så fort han krängde eller lade sig mot en skänkel fick jag säga ifrån med en rejäl skänkelhjälp för att sen släppa. Han ska acceptera att skänklarna ligger emot utan att trycka och han ska inte själv trycka sig mot dem. Det var ett tufft arbete, men efter trekvart hade vi ändå fått rätt bra resultat. Även jag har en del kroppskontroll att jobba med. Jag måste se till att hålla händerna lite längre fram på tygeln med något rakare armar, ha händerna lägre än jag vill och hålla ihop dem. Jag ska tänka att armbågen sitter fast i midjan, så om han kastar sig på bettet (händer då och då men inte jätteofta) så ska jag sitta emot med kroppen. Nu funkar det bra, tidigare har jag ju istället ”löst ut” armarna så han inte har haft något att lägga sig i utan har fått ta eget ansvar för sin balans. Jag ser det som två grader i det hela, och att vi nu har kommit en bra bit på väg där. Vi har ju inte på något sätt balansen i tyglarna utan jag kan hela tiden länga ut en eller två tyglar.

Det var ett tufft pass i varmt ridhus för både mig och Grao. Grao var svettigast. Efter dusch och rull tyckte han det var skönt att få gå och beta lite med Ferro tror jag.

Dag två var det genast när jag red fram tydligt att vi fått bra resultat dag ett. Grao gick fint på ett spår två meter innanför spåret, utan att hänga sig i handen eller lägga sig på någon skänkel. Vi kunde börja precis där vi slutat dagen innan. När Paulinda undrade vad jag ville göra sa jag att jag ville börja med att befästa det vi gjorde igår. Vi fortsatte med linjen innanför spåret, men nu lade vi till noggranna hörn också. Vi gjorde detta i både trav och galopp, innan vi tog en skrittpaus. Eller paus och paus – Grao tyckte nog inte det var så mycket paus. Jag fick rida väldigt noga även in skritten, och noga skritt är inte Graos favoritgren. Ibland tror jag det är det som är jobbigast för honom, han vill väldigt gärna växla till annan gångart.

Vi fortsatte med att rida öppna – volt – sluta, fortfarande två meter innanför spåret för att jag ska ha koll på mina ytterhjälper. I öppnan tenderar jag att böja för mycket, jag måste vara mycket mer noga med att inte vika halsen. Slutan är ju svår, och det jag fick med mig här var att ta det lugnt, se till att jag är placerad rätt och rida noga. Både Grao och jag är lite för glada åt att gasa in i övningen så vi kommer in på bredsladd.

Vi tränade även en del förvänd galopp. Även där är minst halva ekipaget lite för mycket i gasen och den andra halvan har svårt att hålla ihop det hela. Det saknas fortfarande lite styrka och balans, men det är på rätt väg.

Jag ska fortsätta att jobba med min sits också. Jag behöver vara mer noga med att sitta på rätt sida, jag ska försöka placera ytter sittben mitt i sadeln och det inre lite lägre på insidan – vilket gör att innerbenet också blir långt. Händerna ska vara stabila med tummen uppåt eller utåt, aldrig inåt. Jag kan gärna leda med innerhanden i vissa lägen och då vika handen så tummen pekar inåt. Armbågen ska hela tiden vara intill midjan. Jag ska hålla lite längre fram på tygeln än jag gör just nu, så jag får lite mindre vinkel i armbågen – de åker ibland bak bakom kroppen för jag böjer dem för mycket.

Det var två mycket givande dagar, och det var verkligen roligt att se att den tuffa första dagen gav så bra utdelning redan dagen efter.