Träning med fart och fläkt

Idag har Grao och jag haft lyxen att få hit vår sällantränare Caroline. Hon bor mesta tiden i Spanien, men när hon är hemma i Sverige brukar hon försöka komma hit och ge mig en lektion. Caroline har erfarenhet av dressyr på både halvblod och iberiska hästar – det är skönt att rida för någon som både känner till rasen och som förstår förutsättningarna för tävlingsdressyr. Omständigheterna har gjort att det är ett halvår sedan hon såg mig och Grao sist. Det var förstås rätt spännande att höra vad hon hade att säga om vårt arbete under det halvåret.

En annan sak som var lite mer akut spännande var att det blåste 18 sekundmeter. Min häst är lite vindkänslig… Men det gick faktiskt förvånansvärt bra! Vi fick till riktigt bra arbete och på det stora hela fokuserade han på rätt saker.

–Han anstränger sig och försöker verkligen fokusera på arbetet, var Carolines omdöme.

Hon var dessutom imponerad av att han inte brydde sig om de stora lastbilar och traktorer som passerade på vägen. Det har jag liksom inte ens tänkt på så, för mig är det så det är hos oss och det har han lärt sig acceptera. Men det är förstås en jättebra sak.

Hon tyckte dessutom att jag lyckats bra med det som varit mitt huvudfokus sedan sist – att länga ut halsen och få honom att arbeta i en lägre och rundare form. Däremot konstaterade hon, precis som jag ju vet, att han inte tar jämnt stöd på båda tyglarna. Därför fick jag arbeta en hel del med att hitta rätt känsla i båda varven, och sedan rida serpentiner för att träna på att snabbt växla mellan varven och hitta den nya känslan. Jag fick också instruktioner om att rida rakt fram så mycket som möjligt. När jag gör det börjar jag med att rakrikta halsen. Jag ska inte mecka så mycket med bogar och bakdel utan börja rakriktningen framifrån. Det fungerade riktigt bra!

 

Jag och Skånetrafiken – myggan och elefanten?

Jag har sedan jag började arbeta i Tomelilla tågpendlat dit. Det är i normala fall en behaglig resa på 27 minuter. Jag hinner skriva lite, kolla e-post och mentalt förbereda mig för dagen. De sista veckorna har det tyvärr inte fungerat så. Tåget har kommit ungefär 8 minuter sent varje dag. Det är inte hela världen, sånt får man räkna med. Men sen har vi blivit stående i Ystad ytterligare ca 25 minuter. Det gör att jag har blivit ca 35 minuter sen. Varje morgon.

Jag köpte månadskort förra veckan, vilket så här i efterhand känns rätt dumt. Jag kontaktade Skånetrafiken för att höra om de kunde pausa eller köpa tillbaka mitt månadskort. Jag fick svaret att de kunde absolut köpa tillbaka det – men eftersom det varit giltigt i sex dagar får jag bara tillbaka 20%. Jag ifrågasatte detta – det handlar ju inte om att jag ångrat mig utan att de inte kan leverera tjänsten de sålt. De svarade att reglerna gäller oavsett varför jag ångrar mig.

Om jag tittar utifrån min situation just nu har jag alltså följande alternativ:

  1. Åka med tågen och begära resegaranti för varje resa som är försenad. Det är 33 kr per resa om jag begär det som rabattkuponger. Dessa kan inte lösas in på någon av orterna jag reser emellan. Det innebär att jag inte kan boka några möten första timmen eftersom det kommer vara mycket osäkert om jag är på plats eller inte och kan få konsekvenser på hur jag kan utföra mitt arbete.
  2. Lämna tillbaka kortet och köra bil. Jag får tillbaka 20% av priset eftersom det är 6 dagar sedan jag köpte kortet. Tåget har hittills varit försenat samtliga morgnar jag har åkt. Det innebär alltså att jag får tillbaka 170 kr av de 850 jag har betalat. Det innebär att jag får betala 680 kr för de fyra resor jag gjort – varav två, båda morgnarna, har varit försenade. Dessutom har jag förstås kostnader för bilresorna.
  3. Låta bli att lämna tillbaka kortet, köra bil och försöka reklamera de resor där tåget är försenat. Eftersom jag inte får information i förväg om att det kommer bli försenat får jag alltså gissa. Jag måste också ta reda på i efterhand om tåget varit försenat eller i tid, eftersom jag bara kan begära ersättning för resa med egen bil när tåget verkligen är försenat. Ett annat problem är att Skånetrafiken egentligen begär att jag ska ha varit vid en station och blippat kortet för att de ska betala ut. Enligt konsumentvägledaren jag pratat med kan det vara en olaglig begäran, men hon var inte säker.

Efter flera kontakter med Skånetrafikens kundtjänsts chatt, där chatten avslutats av Skånetrafikens representant innan jag fått ett vettigt svar skrev jag ovanstående på deras Facebook och fortsatte:

Jag velar nu mellan de tre ovanstående alternativen. Jag tycker att alla tre är riktigt dåliga faktiskt. Finns det ytterligare något alternativ som jag inte sett? Vad råder ni er till och vilket ansvar kan ni tänka er att ta för de här problemen?

Jag fick till svar att alternativ 3 bara funkar om jag först åker till stationen och blippar kortet och konstaterar att tåget är försenat. Det alternativet innebär alltså också att jag kommer bli försenad, om än inte lika mycket. De säger även att de informerat i sina kanaler om detta. Jag kan verkligen inte hitta någon information om att detta ska påverka min sträcka. Jag har frågat efter länk till den informationen, men inte fått någon.

Det som förvånar mig allra mest är attityden gentemot mig som kund. Jag har full förståelse för att personerna på kundtjänst inte kan lösa mitt problem – men nog borde de kunna föra frågan vidare? Jag har svårt att tro att de vinner något på att vägra att betala tillbaka mina 850 kronor – eller att som jag föreslagit pausa mitt kort under tiden störningarna pågår.

 

Flitig helg

Pensévattenfallet växer

Så här års är det massor att göra på gården, så helgerna går åt. Det är i alla fall skönt att det är varmare och ljusare. I helgen har vi tagit itu med ett antal projekt. På lördagen var vi på däckverkstaden och satte på nya sommardäck på både släp och dragbil. Dyrt, men nu kör vi säkert i alla fall. Nya däck är en sån där utgift som känns helt onödig, fast jag egentligen vet att den är helt nödvändig. Dessutom var vi iväg och hämtade några badkar som rivits ut från en bostadsrättsförening – hästarna ska få dem i hagarna och jag hade ett jobbmöte. Lördagmiddagen åt vi på La Prima Classe i Lövestad – undrar om vi är de enda som har en ”kvarterskrog” som ligger 3,5 mil bort? God och prisvärd mat har de verkligen i alla fall. Ulrik åt pizza och jag pastaknyten fyllda med päron och gorgonzolasås. Dessutom red vi förstås varsitt pass på ridbanan.

Idag har det varit fullt fokus på trädgården. Jag började med att gå ut och röja grenar i vår ”hemliga trädgård”, den lilla trädgård som ligger bakom gästhuset. Ulrik hade sågat ner plommonträdet där, och jag har beskurit äppelträdet tidigare.

Hästarna fick lite goda grenar, resten drog jag undan för senare bränning. Jag hann precis klart med detta innan en dressyrelev kom och red en lektion på ridbanan.

Nästa projekt var att fixa en matarkabel mellan två hagar som antagligen blivit skadad – den går under vår lilla grusväg och det hade börjat knäppa betänkligt i marken där. Vi lade den nya matarkabeln i en vattenslang för att skydda den bättre.

Jag fortsatte sedan grävandet. Vi tycker att vår tujahäck utmed ridbanan växer för långsamt och jag tror att det beror på att den fätt för lite vatten. För ett tag sedan köpte jag en automatbevattning, och idag har jag grävt ner 40 meter slang utmed häcken. Nu hoppas vi att det tar fart!

Ulrik klippte gräset – det var årets andra klippning och det hade hunnit bli rejält tjockt. Jag hade även klippt upp häcken in till den lilla trädgården där vi tagit bort plommonträdet, så han kunde klippa där med. I bakgrunden syns några av de 15 säckar jord jag var och köpte i fredags eftermiddag också.

Vi har fortfarande massor kvar som måste göras i trädgården, och jag hade egentligen ambitionen att hinna ytterligare några saker den här helgen – men tyvärr räckte tiden inte till. Söndagens ridning blev ett dressyrpass för mig och ett pass med garrocha för Ulrik. Dessutom fick Grao besök av vår sadelutprovare, Olof från Ingdams. I trädgården växer det för fullt, så jag passar på att njuta av alla blommor.

 

Skitdag

Jag hade tänkt skriva något om att detta är en skitdag – vi har ett stopp i avloppet som beror på bakfall och som kommer kosta åtskilliga tusenlappar att åtgärda. Dessutom har gödselstacken blivit hämtad, så skit är liksom dagens tema.

Då läser jag om vad som händer i Stockholm – och inser att nä, det var ingen skitdag innan.

Jag hoppas alla vänner är i säkerhet. Meddela gärna på facebooks safetycheck här

 

Alla tränar på

Arno har varit på inridning i sex dagar nu. Redan efter någon dag fick vi en bild på när han hade ryttare på ryggen i stallet, och idag fick vi besked om att han travat med ryttare utan lina. Och att han är duktig förstås!

Grao tränar också flitigt. Idag har vi varit hos Olof och tränat på att ta stöd på vänstertygeln. Jag fick bekräftat att jag jobbat på rätt sätt och är på rätt väg, men vi har fortfarande rätt mycket arbete framför oss. Olof tycker i alla fall att han tar arbetet på ett bra sätt och han ser framsteg, inte minst i orken.

Alldeles strax ska jag åka iväg och hjälpa ett gäng WE-elever att träna. Eventuellt hänger Ulrik och Xipo med och tränar de också, alla måste ju få träna.

Snopet

Sverige förbereder sig för det största ridsportevenemanget på länge – i augusti kommer EM i ett flertal grenar hållas i Göteborg. Jag skriver ju inte särskilt mycket sport längre och har inte räknat med att arbeta för någon av mina tidningar under EM. Därför anmälde jag mig som volontär för att hjälpa till med press- och medierelaterade frågor under evenemanget. Jag tycker att det kan vara roligt att få bidra med de erfarenheter jag samlat på mig och vara en del av teamet under ett så stort och viktigt evenemang.

Häromdagen blev jag dock uppringd av en person från organisationen. Hon förklarade att det var fullt på avdelningen för press- och mediafrågor och undrade om jag kunde göra något annat istället? Det som de hade var ”säkerhet”, dvs att stå och vakta en övergång någonstans under tävlingarna.

Jag har principiellt inget emot att vakta övergångar. Jag har gjort det många gånger på tävlingarna på Ribersborg. Men jag är inte särskilt sugen på att ta ledigt en vecka, åka upp till Göteborg och arbeta gratis med att göra det, när jag borde kunnat göra mycket större nytta med annat.

Jag svarade att jag nog inte var intresserad av att ta ledigt för att arbeta med något där min specialkompetens inte kommer till nytta.

— Har du specialkompetens inom media då? frågade personen. Jag frågade om hon läst min ansökan? Jag har ju arbetat med ridsportpress både i nationella och internationella sammanhang i 20 år och har rätt många år som kommunikationschef i ryggen?

–Aha, svarade hon, men som sagt, där är redan fullt.

Det känns som sagt lite snopet, men på sitt sätt kan det nog vara rätt skönt också. Jag kommer säkert ha att göra, om inte annat så kommer grenarna ha möjlighet att visa upp sig, så jag har troligtvis uppgifter att fylla som ordförande för WE-kommittén under evenemanget.

Valet är gjort

Efter att ha varit på Lövstas hingstvisning i Helsingborg har vi bestämt oss. Det blir Ironman H som blir pappa till nästa föl. Han vann bruksprovet i år och fick lovord från testryttarna. 

Det innebär att vi väljer en häst som vi uppfattar som mycket bra i psyket, mjuk, harmonisk och som ser ut att vara rolig att rida.  Det vi väljer bort är ju möjligheten att registrera in fölet i hannoveranerförbundet, vilket skulle ge Amelia Elit.

Valet var både lätt och svårt. Vi gillar verkligen Ironman, men vi hade ju bestämt oss för att använda en hannoveranergodkänd hingst. Men då vi helst inte vill importera sperma tyckte vi helt enkelt inte att vi hittade någon som fyllde våra kriterier lika bra och som dessutom stod i Sverige.

Ironman ägs dessutom av min förra tränare, Anette Christensson. Hon har tränat Amelia i många år och känner väl till henne. Vi har tillsammans diskuterat för- och nackdelar med den här matchningen. Med det avelsmål vi har – en trevlig och harmonisk dressyrhäst som passar hobbyryttare med tävlingsambitioner i dressyr – tror vi att det är rätt val. Vi stärktes i det när vi såg hur bra han hanterade situationerna under hingstvisningen. Han är reaktiv, men reagerar med nyfikenhet och inte panik. En fyraåring som mycket väl hanterar arena och publik helt enkelt. Ett bra exempel var när han skulle gå ut från ridhuset genom gången  – han tittade till, sträckte på halsen för att se bättre och gick.

Vi ser verkligen fram emot att se resultatet.

 

 

 

 

 

 

 

Travfilm på begäran

Eftersom flera efterlyst film där Grao travar också lägger jag upp den enda biten med trav som blev – det är från mycket tidigt i passet, när vi joggar fram. Jag hoppas ändå att ni kan tycka att det är intressant, nästa gång jag blir filmad ska jag försöka få med lite mer trav!