Hjälp en ridskola

I Sverige kan du få umgås med hästar och lära dig rida utan att vara född in i en hästfamilj. Du kan få ett fantastiskt intresse för livet utan att vara rik. Du kan lära dig god hästhållning och få ledarskapsträning på köpet. Allt detta tack vare ridskolorna.

I höstas drabbades Jönköpings Fältrittklubb av kvarka. Det är en stor klubb med en omfattande ridskoleverksamhet. De är även duktiga tävlingsarrangörer, jag har själv varit där och tävlat flera gånger. Kvarkan har inneburit stora bekymmer. Under lång tid har de inte kunnat ha ridskolan igång, vilket har gjort att de tappat intäkter. Samtidigt ska hästarna ha mat och skötas om – och dessutom vårdas av veterinär. Det har tagit så lång tid att deras avbrottsförsäkring har löpt ut, och nu står klubben inför stora ekonomiska problem och risk för konkurs. De har gått ut med ett upprop om hjälp. 

Ridskoleverksamheten betyder så mycket för hästsverige. Jag har swishat en liten summa för att stötta. Jag hoppas att fler gör det och förstås att deras hästar snabbt blir friska så de kan komma igång med verksamheten igen. Swishnumret är 123 667 2158

Två små steg

Idag var det 16 grader varmt vid tretiden, så jag bestämde mig raskt för att sluta sitta inne och skriva och gå ut och rida istället. Grao och jag fick ett fint ridpass med två konkreta framsteg. Det första var att jag satt upp från pallen inne på banan, utan stöd av kanten. Han är ju lite nervös vid uppsittning och tidigare har jag behövt parkera in honom i ett hörnrör att få en lugn och bra uppsittning. Idag testade jag alltså mitt i ena volten, och det gick bra.

Det andra framsteget är att galoppen kändes så stabil och bra att jag testade att rida lite förvänd också. Inte heller det var några problem alls, han arbetade på fint och balanserat och tog en kortsida i förvänd åt varje håll + ett antal serpentiner utmed långsidan.

Nu är han duschad och åter-rullad i hagen och jag och katterna sitter på innergården och njuter av den sköna kvällen. Nu hoppas jag att frysandet är slut för många månader framåt!

Det växer

 

Så här års är det ingen ände på allt som ska göras i trädgården, och jag får lätt känslan av att ligga efter, trots att vi ännu inte ens är inne i april . Mina frösådder är stora och fina, och jag har börjat härda dem genom att ställa dem utomhus under dagar när det är möjligt. Att jag har dem i en trälåda med bra handtag på underlättar! Gurkorna är ju de som ska ut sist, så de får stå kvar inne än så länge.

I växthuset lade jag ju ett lager gödsel i höstas. Det har jag nu myllat ner och jag har lagt på lite ny brunnen gödsel. Jag uppfattade jorden som näringsfattig förra året, jag tror jag var lite för försiktig med gödslandet. Därför tar jag i lite mer i år. Jag väntar med att sopa tills jag är nöjd! Gödseln på gödselstacken är verkligen fin nu, den äldsta är nästan två år gammal. Snart blir stacken hämtad, men jag har bett bonden att lämna ett par kubik så jag har till trädgården.

Julrosor

Nu blommar även den mörkröda dubbla julrosen med prickiga kronblad! Och den rosa har fler blommor än någonsin. Har jag sagt att jag gillar julrosor? Jag hade egentligen tänkt sätta en ny varje år, men i år har det faktiskt inte blivit någon.

Arno börjar ridskolan

Idag har Arno åkt iväg för att börja skolan för att bli ridhäst. Han är ju redan inkörd, så han har redan haft möjlighet att känna rätt många moment som han kommer få jobba med även i den här skolan. Vi tycker att det är viktigt att unghästarna lär sig att gå fram i alla lägen och att utbildningen inte ska specialiseras särskilt tidigt. Därför har vi valt att skicka honom till Maja, som jobbar på Hassö Eventing. Fälttävlansryttare känns helt enkelt helt rätt för den unga hästen. och här finns det dessutom en hästsyn som vi gillar och delar.

Arno tog det hela med ro. Nytt ställe? Jaja, hur gör man här då?

Dialog med en födelsedagspojke

Igår fyllde Grao sex år. Vi firade med ett ridpass och en klassisk mulledialog (läs fnorkbloggen om du vill ha koll på vad det är).

Matte: Nu är kontakten jämn och fin i båda tyglarna i höger varv, kan vi hålla det när jag svänger över till vänster?
Grao: Svänga? Galopp?
M: Nej, svänga, skritt
G: okej då… nu rörde du vänsterskänkeln! Galopp!
M: nej, jag ville att du skulle flytta in vänsterbogen lite
G: Du sa galopp!
M: Så, nu är du en duktig kille som har jämn kontakt i båda tyglarna.
G:Jag är duktig, får jag galoppera då?
M: Nej, du kan vara duktig i trav ett tag.
G: mutter
G: Matte?
M: Ja?
G: Jag har ett förslag.
M: Börjar det på g?
G: Nä, Ö faktiskt.
M: Ok, låt höra
G: Ökad galopp!
(Lusitanofnitter)
G: Hjääääääälp! Vad händer! Attack från luften! Vi drar!
M: Lugn, jag tänkte bara ta av mig jackan. Men det kanske är bäst jag sitter av?
G: Ja, det är nog jättebäst, för det där var hur läskigt som helst.
Matte sitter av och tar av jackan
G: Hjälp! Nu kommer anfallet från sidan! Jag drar!
Matte fångar in hästen och sitter upp.
G: Du rörde dig! Galopp!
M: Nej, jag satte bara tillbaka vikten på insidan, du hade flyttat ut mig.
G: Ja, jag tyckte det var bekvämare att bära dig så. Men i galopp går det bättre tycker jag.
M: Nu travar vi.
G: den här traven är lite tråkig. Är inte den här ballare?
M: Ja, du är jätteduktig, men jag tänkte att vi skulle trava. Passage kan vi spara till senare.
G: Vad är senare? Typ nu?
M: Nej, någon annan gång.
G: Jag vet! Galopp!

Är du din hästs vän?

Jag läste lite kommentarer till artikeln på Hippson som jag länkade till tidigare i veckan, den där Jenny Yngvesson svarar på läsarfrågan om hur du får din häst att tycka om dig. Många av svaren handlade om att det väl var självklart att man var vän med sin häst.

För oss idag är djuren familjemedlemmar och goda vänner. Jag tror det är en sanning för de flesta som har djur. Men frågan är hur djuren ser på oss? Ser de verkligen oss som vänner?

Jag är helt övertygad om att hästar och andra djur kan se nyttan av att hänga med oss människor. De kan också göra skillnad på olika människor. En del har de mer nytta av, andra har de mindre nytta av. Jag är även övertygad om att de kan känna förtroende för människor, och även här varierar det förstås mellan olika personer. Vi kan dessutom arbeta med dessa relationer. Vi kan se till att hästarna vill vara med oss, för vi erbjuder sådant som hästen gillar. Det kan vara att göra roliga saker ihop, att fylla deras grundläggande behov som att ge dem mat och ett tryggt ställe att vila på och vi kan utgöra en trygg punkt i skrämmande situationer.

Men ser de oss som vänner? Fyller vi deras behov av umgänge och samvaro? Nej, jag tror faktiskt inte det. Som människa kan du nog uppleva hästen som en vän som du kan anförtro dig åt, men jag tror inte den relationen går åt båda håll. Däremot kan människa-hästrelationen vara stark, men den har en helt annan karaktär.

Kadriljer i mängd

Uppvisningarna på Equitana är av rätt varierande kvalitet. Tack och lov har andelen inslag av typen ”vi vill visa upp vår mångsidiga ras och låter därför ett antal ryttare i olika typer av utrustning + ett körekipage köra runt runt på arenan ett tag” minskat och andelen uppvisningar som faktiskt är planerade och repeterade har ökat. Många är extremt skickliga, vi har sett ryttare i världsklass i olika discipliner visa upp sig på huvudarenan – och allt ingår i mässbiljetten. Kadriljer är ofta roliga att se på, och i år fick vi se flera stycken av helt olika karaktär. Det är roligt att se god ridning i kadriljer, men det finns andra saker som gör dem intressanta. Många ekipage, noggrannhet, tighta formationer och kreativa formationer är andra saker som höjer kvaliteten på kadriljen. Här nedan kommer några korta filmsnuttar med olika typer av kadriljer.

 

 

 

 

Två läsvärda inlägg om inlärning

Jag har precis läst två mycket intressanta inlägg om djur och inlärning, dels denna från Hippson där Jenny Yngvesson svarar på en läsarfråga, dels denna från the Horse Magazine där Andrew McLean delar med sig av sin kunskap.

Det finns mycket intressant och tänkvärt i båda texterna! Några punkter jag reflekterar över särskilt är t ex

  • Andrew McLeans konstaterande om att ridlära sällan handlar om träning av hästar, dvs inlärning av vad de ska göra. Hur har det blivit så?
  • Jenny Yngvessons konstaterande av att hästar som vuxit upp i en hästflock har lättare för oss att bygga en människa-häst-relation med.
  • Att hästar inte kan hantera undantag och vad det innebär vid inlärning. Vi har själva gjort ett tydligt och faktiskt nästan skrattretande misstag. När katten klöste i sofforna slängde vi ut henne. Nu har vi, helt logiskt, en katt som klöser i sofforna när hon vill ut.
  • Andrew McLeans funderingar kring hästar som lär sig ”följa fötterna”. Där känner jag att jag är ute och cyklar, jag har alltid jobbat med att hästarna ska följa mig, gå när jag går och stanna när jag stannar. Har jag en häst lös i ett ridhus eller på en ridbana när jag bygger eller tar bort hinder följer de mig. Nu inser jag svagheten i detta.
  • Båda berör också tanken om utifall hästar lär sig lättare om de ”tycker om” oss. Jag sätter citationstecken här eftersom hästar inte är människor och det är svårt att översätta mänskliga relationer till en relation mellan arter. Men jag är helt säker på att jag har lättare att kommunicera med Grao nu, när han är van vid mig och våra rutiner än när han var ny. Jag tror han litar mycket mer på mig nu, när han är van vid mig. Och jag tror faktiskt att det förtroendet är värdefullt även för inlärning.

Det här är bara lite snabba reflektioner som jag fick vid läsning av texterna. Eventuellt får jag återkomma och djupdyka i de här tankarna eller andra så småningom. Men jag rekommenderar er att läsa texterna, och välkomnar era funderingar och reflektioner kring detta, som jag tycker är så intressant.