Jag och Skånetrafiken – myggan och elefanten?

Jag har sedan jag började arbeta i Tomelilla tågpendlat dit. Det är i normala fall en behaglig resa på 27 minuter. Jag hinner skriva lite, kolla e-post och mentalt förbereda mig för dagen. De sista veckorna har det tyvärr inte fungerat så. Tåget har kommit ungefär 8 minuter sent varje dag. Det är inte hela världen, sånt får man räkna med. Men sen har vi blivit stående i Ystad ytterligare ca 25 minuter. Det gör att jag har blivit ca 35 minuter sen. Varje morgon.

Jag köpte månadskort förra veckan, vilket så här i efterhand känns rätt dumt. Jag kontaktade Skånetrafiken för att höra om de kunde pausa eller köpa tillbaka mitt månadskort. Jag fick svaret att de kunde absolut köpa tillbaka det – men eftersom det varit giltigt i sex dagar får jag bara tillbaka 20%. Jag ifrågasatte detta – det handlar ju inte om att jag ångrat mig utan att de inte kan leverera tjänsten de sålt. De svarade att reglerna gäller oavsett varför jag ångrar mig.

Om jag tittar utifrån min situation just nu har jag alltså följande alternativ:

  1. Åka med tågen och begära resegaranti för varje resa som är försenad. Det är 33 kr per resa om jag begär det som rabattkuponger. Dessa kan inte lösas in på någon av orterna jag reser emellan. Det innebär att jag inte kan boka några möten första timmen eftersom det kommer vara mycket osäkert om jag är på plats eller inte och kan få konsekvenser på hur jag kan utföra mitt arbete.
  2. Lämna tillbaka kortet och köra bil. Jag får tillbaka 20% av priset eftersom det är 6 dagar sedan jag köpte kortet. Tåget har hittills varit försenat samtliga morgnar jag har åkt. Det innebär alltså att jag får tillbaka 170 kr av de 850 jag har betalat. Det innebär att jag får betala 680 kr för de fyra resor jag gjort – varav två, båda morgnarna, har varit försenade. Dessutom har jag förstås kostnader för bilresorna.
  3. Låta bli att lämna tillbaka kortet, köra bil och försöka reklamera de resor där tåget är försenat. Eftersom jag inte får information i förväg om att det kommer bli försenat får jag alltså gissa. Jag måste också ta reda på i efterhand om tåget varit försenat eller i tid, eftersom jag bara kan begära ersättning för resa med egen bil när tåget verkligen är försenat. Ett annat problem är att Skånetrafiken egentligen begär att jag ska ha varit vid en station och blippat kortet för att de ska betala ut. Enligt konsumentvägledaren jag pratat med kan det vara en olaglig begäran, men hon var inte säker.

Efter flera kontakter med Skånetrafikens kundtjänsts chatt, där chatten avslutats av Skånetrafikens representant innan jag fått ett vettigt svar skrev jag ovanstående på deras Facebook och fortsatte:

Jag velar nu mellan de tre ovanstående alternativen. Jag tycker att alla tre är riktigt dåliga faktiskt. Finns det ytterligare något alternativ som jag inte sett? Vad råder ni er till och vilket ansvar kan ni tänka er att ta för de här problemen?

Jag fick till svar att alternativ 3 bara funkar om jag först åker till stationen och blippar kortet och konstaterar att tåget är försenat. Det alternativet innebär alltså också att jag kommer bli försenad, om än inte lika mycket. De säger även att de informerat i sina kanaler om detta. Jag kan verkligen inte hitta någon information om att detta ska påverka min sträcka. Jag har frågat efter länk till den informationen, men inte fått någon.

Det som förvånar mig allra mest är attityden gentemot mig som kund. Jag har full förståelse för att personerna på kundtjänst inte kan lösa mitt problem – men nog borde de kunna föra frågan vidare? Jag har svårt att tro att de vinner något på att vägra att betala tillbaka mina 850 kronor – eller att som jag föreslagit pausa mitt kort under tiden störningarna pågår.

 

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *