Rätt och fel i hästvärlden – om åsikter, forskning och anekdotisk bevisföring

Det senaste året har debatten om hur vi behandlar våra hästar tagit fart. Och det är förstås bra! Forskningen kring hästars välfärd har tagit fart och på vissa håll börjar vi se resultat. När det gäller underlag känns det som om vi kommit en bra bit på väg, och painface-forskningen är mycket intressant för vår strävan att minska hästars lidande och ge dem så bra förutsättningar som möjligt.

Diskussionen om hård ridning och hur vi ska utrusta hästen är förstås också bra. Vi vill ju prestera tillsammans med våra hästar och att de ska ha så bra förutsättningar som möjligt. Men tyvärr är det sällan särskilt starka kopplingar mellan forskningen och allmänt tyckande. Jag tycker att jag oftare och oftare läser väldigt starka åsikter som till exempel

— Alla nosgrimmor är djurplågeri. Varför ska vi binda ihop nosen på våra hästar?
— Kandar är ett sätt att plåga hästen
— Bettlöst är alltid det snällaste mot hästen
— Ju mindre utrustning, desto bättre för hästen

Över huvud taget känns det som om ”no-iron-rörelsen” (bettlöst, bomlöst, barfota) har fått relativt starkt fäste hos många breddryttare – det finns starka åsikter om att det är snällare för hästen att slippa dessa järn-attiraljer. Men är det verkligen så? Jag har hittills inte sett någon övertygande forskning som visar att det är så. Jag tror snarare att det är slutsatser dragna från fall med missbruk av utrustning.

Missbruk är självklart aldrig rätt, men jag tycker det är viktigt att skilja på bruk och missbruk. Bara för att det går att dra hårt i ett stångbett betyder det inte att du måste göra det. Bara för att det går att dra åt en nosgrimma hårt betyder det att hästen mår bäst av att inte ha någon alls.

Jag tror ju istället att rätt utrustning till rätt häst, rätt inpassad är det bästa. Jag har t ex ridit de flesta av mina hästar med en löst spänd engelsk nosgrimma i många år. Därför fick Grao också det. Min tränare frågade varför jag inte hade någon aachen-rem på honom. Pinsamt nog var jag tvungen att svara att jag inte reflekterat över vad som var bäst för honom utan bara kört på med samma utrustning som jag haft på mina andra hästar. Tränaren bad mig prova att sätta på en aachenrem, som han menade skulle stabilisera bettet och mildra tygelns inverkan. I och med att remmen ligger och håller mot bettet blir handen helt enkelt lite mjukare. Jag testade, givetvis utan att dra åt hårt, och ja, jag tycker att kontakten blev mjukare av det. Nu går han på två träns med två olika bett, det ena har aachen-grimma, det andra en remontgrimma.

Amelia är ett tydligt exempel på en häst som är lyckligare om hon får ha skor, i alla fall fram. Bak verkar inte vara så viktigt, men hon är verkligen inte bekväm med att vara oskodd fram. Vi försökte ha henne barfota under förra dräktigheten, men hon gillade det inte.

I hästvärlden finns det många som har åsikter och synpunkter. En del är underbyggda. Andra är anekdotiska – dvs de bygger på erfarenheter från enskilda fall. Ta mitt exempel med Amelia ovan. Om jag utifrån det säger ”Amelia trivs bäst med skor, åtminstone fram” är det inte anekdotisk bevisföring. Det är en observation som gäller henne. Om jag istället säger: ”Hästar måste ha skor fram, annars trivs de inte” eller till och med ”det är djurplågeri att inte sko hästar fram” och använder Amelia som argument – då är det anekdotisk bevisföring. Jag tar ett enda exempel och generaliserar utifrån det. Sen är det naturligtvis inte fel att använda sig av sina erfarenheter från olika fall. ”På Amelia fungerade det bra att sätta på skor fram, det skulle kanske kunna fungera på en annan häst som visar samma beteende?”

Forskning innebär att du gör en studie. Denna ska beskrivas så ingående och vara så generell att en annan forskare ska kunna upprepa studien och få samma resultat. Först när det är uppfyllt presenteras resultatet som ett resultat. Därför väger forskning så mycket tyngre än den anekdotiska bevisföringen.

Men forskningen har inte alla svar – inte än och troligtvis aldrig. Därför måste vi även titta på individer och lära oss förstå deras signaler och reaktioner – och reagera på dem på individuell nivå. Att generalisera utifrån fördomar eller enskilda fall hjälper ingen häst.

Ogräslunch

Det är kallt och eländigt men ogräset växer. Idag hade jag dålig fantasi när det gäller lunch, men efter lite tänkande stekte jag lite kyckling, vitlök och kirskål ihop. Detta serverade jag ihop med en portion risotto som jag hittade i frysen. Det blev en riktigt god ogräslunch.

Lättridning för mer harmonisk tävlingsintroduktion

De första tävlingarna är ofta rätt spända – både för ryttaren som debuterar och för den unga hästen. För hästen finns det konstiga saker att titta på och för ryttaren är det nervöst att bli tittad på. I värsta fall accelererar dessutom ryttaren och hästen varandra här. Innan startsignal kan du jogga och rida lätt, men så går startsignalen. Ryttaren måste sätta sig ner i traven och börja följa rätt linjer. Det säger sig själv att det finns risk för att det inte blir alltför harmoniskt.

Ulrika Pernler är ridlärare, domare, tränare och ryttare och säkert många fler saker. Hon är en person som sett mycket och hon är klok. Nu har hon gjort en skrivelse om att införa lättridning i de lättaste programmen för att ge orutinerade hästar och ryttare bättre förutsättningar att få en bra start på sitt tävlande. Innan hon skickar in den vill hon gärna ha namnunderskrifter. Här skriver du under om du håller med.

Jag tror inte att lättridning bara är nyttigt för nybörjar-ryttare. Jag tror att de som har allra mest att vinna på detta är de unga mycket rörliga hästarna. Lättridningen kan hjälpa dem att slappna av och komma upp med ryggen, något som är mycket svårare om du sitter ner på en spänd häst. I många framgångsrika dressyrländer finns unghästprogram med lättridning tillåten redan idag – och även i de lättaste fälttävlansprogrammen.

Massor med WE

Hittills har det varit mycket WE för oss under påsken. I onsdags hade jag min vanliga träning i Sturup och på torsdagkvällen passade vi på att åka dit och rida på banan, som hade fått stå kvar. Igår på långfredagen var jag utanför Tomelilla och hade träning för ett gäng och idag har vi varit hos Julia och tränat. Eller egentligen är det ju Ulrik som tränar för henne, jag är med och försöker att inte vara så mycket i vägen.

Dessutom passade Grao och jag på att prova en sadel. Den var jättefin, men tyvärr inte 17 tum som det stod i annonsen, utan 16,5. Det kändes väl trångt för mig, så jag fick avstå. Om någon vet en Passier Optimum 17 tum med kåpor som är max 40 cm långa till salu får ni gärna tipsa!

Vädret idag var inte särskilt kul, och det är verkligen skönt att Julia har ridhus. Vi hann ändå bli rejält våta under de stunder vi var ute. Dessutom blev förstås både Grao och jag rätt svettiga. Han är ju nervös i främmande ridhus – men det går helt klart åt rätt håll och blir bättre och bättre.

Amelia gick ute utan täcke under tiden vi var borta, och hon sa till att hon verkligen ville komma in när vi kom! De fick stå inne en timme och äta lunch, sen fick alla hästar gå ut – med täcken. Vi håller sakta på att få tillbaka värmen vi med. Det blir inget trädgårdsarbete idag.

Mer förberedelser

Vädret har ju blivit kallt, blåsigt och regnigt och inte alls inbjudande till trädgårdsarbete. Trots det är det en del som måste göras, och idag bet vi ihop och lade några timmar i trädgården. Det huvudsakliga projektet idag var att påbörja arbetet med odlingslådor av pallkragar i den hemliga trädgården som vi röjde förra helgen.

Vi lade markduk ovanpå gräset. Det är så mycket att gräva överallt och hela tiden, så jag bestämde mig för att det inte var nödvändigt här. Längs med kanterna blir det tegelstenar. De två pallkragarna ska bli dubbla på höjden så småningom. Runt kragarna ska vi fylla på grus. Jag hoppas att gruskanten gör kragarna lite mer oattraktiva för sniglarna – de är min största odlingsfasa.

Jag har även börjat preparera fyra höbalar för årets höbalsodlingsförsök. De står på den tömda gödselplattan – hoppas det kommer fungera och att solen når dit tillräckligt mycket.

Jag är egentligen rätt sugen på att plantera ut i växthus, balar och sätta potatisen, som vi ska odla under halmtäcke. Men prognosen ser inte så kul ut, nästa vecka är det ill och med risk för minusgrader någon natt. Men jag hoppas att det inte dröjer alltför länge. Glasverandan är full av utplanteringsklara växter.

 

Sommarens ridläger

Nu har vi bestämt datum för årets ridläger hos oss! Det blir 7-9 juli, dvs första helgen på Falsterbotävlingarna. Caroline Dahlstedt har dressyrlektioner och jag har WE-lektioner. Det kommer finnas möjlighet att rida en dressyrlektion och en WE-lektion varje dag, och ni väljer själva om ni vill rida enskilt eller i grupp. För de som vill bo över går det bra hos oss – dock kan det bli nivån ”madrass på golvet” om det är många som vill göra det. Hästövernattning hjälps vi åt att fixa – våra fyra boxar kommer finnas tillgängliga då vi har våra hästar ute. Ytterligare en hage kan finnas och vi kan även hjälpa till med uppställning i närheten om detta inte räcker. Jag tar emot anmälningar på mail.

Curiouser and curiouser said Alice – Svar från Skånetrafiken

Som jag skrev i inlägget igår så nekar Skånetrafiken till att betala tillbaka mitt periodkort eftersom de menar att förseningarna var aviserade i förväg. Jag frågade var den informationen fanns och fick följande svar:

Hej Kajsa! I samband med tidtabellskiftet i december så anpassades tidtabellen utifrån arbetet som pågår nu. Restiden förlängdes på alla resor på sträckan för att räkna in den försening som arbetet skapar. Tågen har alltså haft förlängd restid under hela året för att räkna in de förseningar som uppstår under arbetets gång. Iochmed att förseningen redan är inräknad i tidtabellen så har det inte funnits någon information ute om förseningar på sträckan.

Förseningarna under föregående vecka har uppstått då det finns många aktörer som kör på banorna. En aktör har inte anpassat sina tidtabeller efter arbetet, vilket har rubbat flödet för övriga tåg.

Då vi har anpassat tidtabellen för att kompensera för förseningen, så är det vanlig förseningsersättning som gäller. Det finns tyvärr inte möjlighet att pausa ett periodkort.

 Jag frågade vidare:
Men jag har ju fortfarande bara tre skitdåliga alternativ att välja på. Vilket av dem rekommenderar ni?
Svar:
Vi rekommenderar dig att fortsätta resa kollektivt. Om förseningar skulle uppstå så har du rätt att ansöka om ersättning. Förhoppningsvis avtar förseningarna på sträckan snart.
Jag:
Ok, jag hoppas ni har rätt. Det känns taskigt mot uppdragsgivaren att vara sen varenda dag. Men det betyder alltså att det svar jag fick tidigare – att jag ska räkna med 35minutersförseningar dagligen fram till slutet av maj – inte stämmer? Ni kommer iaf försöka lösa detta?
Svar:
Det är Trafikverket som samordnar trafiken på spåren och arbetar på en lösning till detta. Förseningarna är redan inräknade i restiden. När trafiksituationen är löst så ska du inte behöva räkna med ytterligare förseningar för arbetet.
Fattar jag det rätt om de alltså säger att  jag inte får tillbaka pengarna för att de har informerat. Skälet till att de inte har informerat om förseningarna är att de redan har räknat in dem i tidtabellen. Sen har det ändå blivit ännu mer förseningar men de tänker ändå inte betala tillbaka kortet eftersom de förseningarna inte borde ha uppstått eftersom de hade räknat in eventuella förseningar i tabellen, som ändå felar med drygt 100% restid varje morgon, vilket de beklagar?
Eller finns det någon som kan tolka åt mig?
Jag brukar inte ha några problem med läsförståelsen, men här tappar de mig, det erkänner jag.
Det enda som är helt glasklart är att de inte tänker betala tillbaka mitt kort. Sen kan det vara så att de löser problemen så förseningarna upphör. Det kan också vara så att de inte gör det.