Polarisering som vapen

Starka åsikter åt ena eller andra hållet – som jag skrivit i tidigare blogginlägg är det en framgångsfaktor om du vill bli läst och delad idag. Det svenska lagomet är borta, tiden för eftertanke och nyanser likaså. Stark, förenklad och tydlig är det som gäller, oavsett ståndpunkt. 

Detta leder konsekvent till en starkare polarisering. Är du för eller emot? Att ta plats i ett läger är förstås bekvämt. Där kan du få stöttning och hjälp med argument, du kan fördjupa ditt resonemang och ingå i en gemenskap. Tillsammans har ni dessutom en fiende som är lika tydlig som ni själva är. 

Det här med polarisering är i sig ingenting nytt. Det har funnits i alla tider. Bor du i din by eller grannbyn? Är du syntare eller hårdrockare? Är du arbetare eller överklass? Varför skojar vi om norrmän? 

Men den där goa samhörigheten har ju en baksida också. Samtidigt som du har lätt att identifiera dig med ditt eget gäng får du svårare och svårare att förstå den andra sidan. Det uppstår splittring. Splittring och oförmåga till inlevelse och förståelse i ett samhälle riskerar att skapa ett hårt samhälle, där tilliten minskar. Ett polariserat samhälle med svag tillit är ett sårbart samhälle. Det innebär alltså att du kan försvaga ett samhälle helt enkelt genom att elda på starka åsikter – oavsett vilken sida det handlar om. Genom att öka polariseringen skapar du splittring. Detta är ju inte heller något nytt i sig – redan romarna hade strategin att söndra och härska. Det här är något som Säpo menar sker här och nu. Antagonister påverkar svensk debatt med syftet att skapa splittring. Om du vill läsa mer är även den här artikeln på ämnet intressant.

Det är kan vara rätt jobbigt. Att våga stå upp för en åsikt känns ju som en bra sak. Att våga säga ifrån mot sådant som är fel, att stå upp för det du tror på, idel bra saker! Men hur gör du för att i det läget inte skapa ökad polarisering? Det går ju inte heller att bara humma med och acceptera att idioti tillåts breda ut sig bara för att inte skapa bråk? Med det förhållningssättet hade vi inte alls kommit särskilt långt i samhällsutvecklingen. Det krävdes proteströrelser för att slaveriet skulle avskaffas, arbetarrörelser för att få rimliga arbetsvillkor och rättvisa förhållanden, högljudda sufragetter för att kvinnor skulle bli myndiga, få rösträtt och räknas som likvärdiga människor. 

Därför tänker jag inte ens ställa mig på barrikaderna och skrika ut lagomets lov. Jag kommer bara stilla och i all tysthet uppmana till eftertanke och konsekvensanalys, i ett lagom lågmält blogginlägg som inte väcker särskilt starka känslor. Jag ser bristerna med lagom, precis som jag ser riskerna med polarisering. Jag tycker det finns många viktiga samhällsfrågor som är värda att kämpa för. Det ska vi göra, men jag önskar och hoppas att vi samtidigt kan klara av att då och då stiga ut och titta med ett annat perspektiv på frågan. Att vi kan ha inlevelse och fantasi nog att inte hamna i plakatargument, utan faktiskt våga ta in många perspektiv. Då minskar vi i alla fall risken för indelningen i vän och fiende. 

En annan viktig sak är förstås att vara observant och medveten. Är det någon som försöker radikalisera din åsikt? Eller bara stärka en starkt polariserad syn? Då är det dags att ta sig en funderare. Vem och varför?