Så här i början av januari varje år bjuder Svenska Ridsportförbundets Tävlingssektion in till konvent. Det är drygt hundra personer aktiva på olika positioner och i olika grenar som samlas och diskuterar viktiga framtidsfrågor inom ridsporten. Jag har varit på plats tillsammans med större delen av WE-kommittén. Förra året var hästvälfärden viktigaste frågan, och i år fortsatte vi och fördjupade detta ytterligare. Det kändes verkligen bra att se att en del av de saker som nämndes förra året är på väg att bli verklighet, och en del har redan blivit det. Hästens väl står i centrum för arbetet med utveckling av grenarna, av framtagandet av tävlingsreglementet och även i FEIs arbete med det internationella tävlandet. Där har det ju tidigare funnits en frustration över att FEI inte alltid agerat särskilt kraftfullt i frågor som rör hästens väl, men glädjande nog ser det ut att ha blivit en viktig fråga även på deras agenda. Den dragning vi fick angående FEIs arbete bådar verkligen gott för framtiden. Nina Känsälä och Kristian von Krusenstierna pratade på ett intresseväckande och engagerande sätt om hästens välfärd utifrån des användningsområde och yrke. Ridskolehästens välfärd ser inte alltid ut på samma sätt som elithästens eller hobbyhästens – även om de alla är hästar och har samma grundläggande hästiga behov. De pratade också om hästens mentala egenskaper i förhållande till hur den används, och hur det påverkar hästens välmående. En nyhet för i år är att det finns ett hästvälfärdsråd som har som uppgift att i alla lägen se till hästens bästa inom ridsporten. Rådet är sammansatt av mycket kompetenta personer med olika bakgrund, främst forskare, veterinärer och erfarna utövare av olika slag. Det ska bli spännande att se vad de kommer uträtta.
Andra ämnen som togs upp var bland annat barnkonventionen och dess betydelse för vår sport och för föreningslivet och miljöarbete. Ridsporten står för en del miljö- och klimatpåverkan, men det lyftes även att ridsporten och hästarna faktiskt för gott med sig för miljön också.
Dessutom fick vi en inspirationsföreläsning av Linda Hammarstrand. Jag har ofta ganska svårt för den typen av tillställningar, men här blev jag verkligen positivt överraskad. Hon var klok och medryckande på ett sätt som verkligen kändes äkta, hon pratade om passion med passion. Och det är ju faktiskt passande, för är det något som jag upplever verkligen finns i ridsporten så är det just passion. Vi älskar ju alla hästar över allt annat! En viktig sak som jag tycker att hon förmedlade till oss var vikten av att fundera på hur vi alla pratar om vår sport utåt. Förmedlar vi passionen, alla de positiva värden som vi ser och som vi uppskattar så mycket?
Utöver det gemensamma programmet passade vi i kommittén på att ha egna möten, ett på lördagen och ett på söndagen. Vi träffas så sällan och har i huvudsak telefonmöten, så det är verkligen bra att kunna utnyttja tiden för vår egen del också. Jag kan konstatera att det ser ut att kunna bli ett bra verksamhetsår för vår gren, och vi kommer inom kort kunna presentera några spännande nyheter hoppas vi!
