Skidåkningen i Åre i år var minst sagt varierande. Vi hade alla väder som finns. Första dagen blåste det och var kallt. Det var dålig sikt och skidglasögonen isade igen. Backarna var rätt bra men i och med att vi inte såg så långt framför oss blev det ändå lite knepigt.
Under natten till dag två snöade det. Mycket. Jag gissar att det kom ungefär 30 cm nysnö under natten, snö som alltså inte blev pistad. För mig som inte är så duktig skidåkare blev det jobbigt. Backarna blev uppåkta och puckliga och mellan pucklarna var det bitar med blankis . Ulrik hade rätt roligt i början, men eftersom dagen gick blev det tufft för honom med i de alltmer uppkörda backarna. Jag började dessutom dagen med att bli påkörd bakifrån – i en i övrigt tom pist. Vi åkte över mot Björnen och åkte lite där, framför allt uppskattade vi liften Sadelexpressen som har en plastkupa – skönt när det blåser så mycket! Plötslig såg vi ett stort pådrag med skoterförare, hundförare och två helikoptrar. Det visade sig att det gått en lavin utanför pisten inte långt från där vi var. Tre personer hade setts i den – alla klarade sig ut på egen hand.
På tisdagen hade all snö blivit pistad, och solen sken. Forftarande blåste det lite men inte alls lika mycket. Det blev en helt fantastisk skiddag! Vi tog oss längst bort åt andra hållet, mot Ullådalen där det fanns riktigt fina backar och inte särskilt mycket folk. Tyvärr var det bara släpliftar där, så vi blev rätt trötta i benen. När vi åkt i rätt många timmar och började fundera på att ta oss tillbaka fick vi se att de hade öppnat högzon. Vi insåg att detta skulle bli vår enda chans att ta oss upp på toppen i år, så vi satte full fart mot gondolen. Det var fantastiskt fint uppe på toppen av Åreskutan! Sen fick vi jobba en del för att ta oss ner till vårt hotell och vi kom in strax innan liftarna stängde – då var vi rejält trötta och mycket nöjda!
Dagen efter kände vi av den tuffa skiddagen, vädret var dåligt igen och snön extremt tung – så vi valde att ta en lugn dag.
På torsdagen såg vädret inte lovande ut alls. Det blåste 20 m/s och ibland mer, och det regnade. Men det var ju vår sista dag, så vi fick ju försöka göra det bästa av det. Väl ute i backarna insåg vi att snön visserligen var lite långsam, men det funkade ändå rätt bra att åka. Vi tänkte åka till Björnen, men Sadelexpressen var avstängd på grund av de hårda vindarna, så vi tog oss till Ullådalen igen. Transportsträckorna var tunga för Ulrik på det dåliga glidet, han åker ju bräda och det kräver mer fart och glid än skidor. Regnet avtog och det blev någon grad kallare, ibland hade vi hagel, ibland snö och ibland faktiskt riktigt fin sol. Snön blev lite snabbare i och med att temperaturen sjönk och vi fick några timmar med riktigt fin åkning den dagen med. På grund av den kraftiga blåsten stängdes nästan alla stolsliftar och de sänkte hastigheten på släpliftarna, så det var lite segt att ta sig uppåt bara.
Summeringen är att skidåkningen var betydligt ojämnare än förra året i Funäsdalen, framför allt på grund av det växlande vädret. Vi fick en del riktigt bra åkning och en del åk som vi kunde varit utan. Ett stort plus är förstås att det är så lätt att få variation i åkningen i ett så stort system. Dessutom är backarna långa och höjdskillnaderna stora så åkningen blir rolig och effektiv.
