I torsdags kväll såg jag en annons om en grovtvättmaskin till salu inte långt från oss. Vi har ett gäng täcken som inte blivit tvättade än sedan i vintras och jag har i alla år tänkt att en tvättmaskin vore bra. Några gånger har jag svarat på en annons men det har aldrig blivit affär. Nu ville jag ha den! Jag agerade snabbt och inom någon timme hade jag betalat handpenning. Igår morse åkte vi och hämtade den. Det krävdes rätt mycket baxande, fixande och precisionsbackande men vi fick in den!Nu ska den bara förankras och installeras. Jag funderar på om det går att få tag på någon som kan göra både el- och vatteninstallation eller om jag behöver ha ut både rörmokare och elektriker.
I fredags hade Grao och jag återigen ett kärt tränar-återseende, vi var hos Olof. Det är ungefär ett halvår sedan vi tränade för honom sist, så det var lite roligt att få visa upp att vi faktiskt inte stått helt stilla i utvecklingen under tiden.
Själva träningen var som vanligt höll jag på att säga ganska o-spektakulär. En sak som jag gillar med Olof är att han är så noga med grunderna. Den här gången, ungefär som för det mesta, fokuserade vi helt och fullt på att få Grao att sätta båda bakbenen rakt under sig och att bära vikt likvärdigt på båda bak. Det har ju alltid varit så att Grao hellre bär vikten på vänster bak än på höger. Vi har kommit en bra bit på väg, men har fortfarande mycket kvar. Ibland är det nog tur att man inte riktigt förstår hur mycket jobb det är innan saker blir riktigt bra – jag tycker ju hela tiden att vi gör framsteg, men trots det känns det återstående sträckan lång.
Ett problem med oliksidigheten är ju att jag har svårt att sitta på höger sida. Eftersom Grao hellre bär på vänster försvinner ju liksom ryggen under mitt sittben på höger sida och försöker jag sitta där hamnar jag lätt i tomma luften, varpå vänster sittben tar i och jag åter får vikten på vänster sida. Att sitta över ordentligt är bara halva lösningen. Den andra halvan är att putta in hästen rakt under mig. Det måste ju alltså ske från vänster sida, med vänster skänkel. Detta känns spontant lite avigt, eftersom en effekt av att han inte bär mig på höger sida är att han faller till höger. Då kan man tycka att det naturliga är att putta tillbaka honom med höger skänkel, ut till spåret, mot en stöttande vänster tygel (i höger varv alltså). Istället ska jag putta honom MER till höger, med vänster skänkel. När han sen är mitt under mig, då kan jag börja fundera på var spåret är och åt vilket håll jag vill rida.
”Du får välja om du ska följa spåret eller om du ska spåra” konstaterade Olof, och naturligtvis måste jag där prioritera att spåra och rida hästen rak. Jag ska också rida med rak hals, och sen justera manken in mellan händerna och mitt framför mig, så halsen inte är vikt där utan fortfarande rak.
Det var ett bra pass med mycket pillande och jobbande med rakriktningen, och jag fick mycket bra med mig hem att jobba med. Vi jobbade även en hel del med att få ner takten i alla tre gångarterna utan att för den skull ta mindre steg, snarare större steg och långsammare takt. Jag ska jobba med att rida mer i uppförsbacke på det sättet, även det gör ju att vikten fördelas bättre på bakbenen. Jag fick bitvis riktigt fin kadens i traven där det börjar märkas att Grao faktiskt blivit starkare. Han behöver inte längre använda fart hela tiden utan har en del styrka och balans också. Vi lade även upp en plan för hösten – det känns bra!
Måndag och tisdag den här veckan har Grao och jag varit vikarier på en dressyrkurs på Sydslätten. En kompis som var anmäld fick problem att hinna på måndagen så jag hoppade in och tog hennes plats. När jag precis bestämt det insåg jag att det var 32 grader ute. Perfekt, då fryser vi inte i ridhuset – tänkte jag inte! Det blev varmt och jobbigt, men ändå bra träning. Jag fick även frågan om jag ville vikariera för en annan ryttare på tisdagen, och tackade ja.
Igår var vädret något svalare, bara 22 grader. Dessutom upptäckte jag till min stora glädje att dressyrstaketen var uppsatta i ridhuset. Det är ju helt perfekt för oss att få träna med dressyrstaket! Vi passade på att rida sjok ur Lätt A:3 – ett program jag dessutom har svårt att träna hemma eftersom vi bara har kort bana. Glädjande nog känns det inte alls särskilt svårt. Lätt A är numera en nivå där Grao leker sig fram!
Det allra viktigaste tipset jag fick med mig var att vara försiktig med tyglarna. Grao är så reaktiv och känslig att det blir för mycket för honom när jag bromsar med tygeln, jag ska jobba mer med att bromsa med magen. Jag fick också många tillsägelser om att hålla händerna längre fram på tygeln.
Utställningen berättar om de kvinnor som funnits i renässansslottets historia – och som trots att de i många fall varit mycket mäktiga och betydelsefulla i sin tid har gömts och glömts av historien. I annexet visas dessutom den här sommaren en utställning om Ester Blenda Nordström – som ju blivit aktuell de senaste åren genom boken Ett jävla solsken och filmen Ester Blenda. Vi var med på en guidning av Den dolda kvinnomaken och såg Ester Blenda på egen hand. Båda utställningarna var mycket intressanta och väl värda att se!
För den som vill höra ännu mer om kvinnor som historieskrivningen har gömt eller glömt kan jag rekommendera podden Kvinnliga krigare. Ett avsnitt räcker precis mellan mitt hem och mitt jobb – perfekt!
Igårkväll vid 23 började bonden som har marken runt oss tröska rapsen. Vi red vid åttatiden i morse och skrittade av på stubben. Vid lunch idag var bonden redan ute och kultiverade och nu är all stubb borta. Bönderna här i Skånes bördigaste delar är i sanning effektiva, men 12 timmar är väl nästan rekordkort stubb även här.
Grao fick för övrigt jobba bra idag, han blev riden två gånger. Fast egentligen var det inte så synd om honom, han behövde inte jobba ihjäl sig. (fast han är ju inte på något sätt motståndare till att jobba, tvärtom!) Det första passet var ett ganska kort pass på banan där vi jobbade med styrkan bak med tempoväxlingar i galopp, mycket samlad och sen fram. Därefter som sagt en avskrittning runt åkrarna hemma. På eftermiddagen åkte vi till Häckeberga för att rida med en kompis på ett för oss nytt ställe. Till vår stora besvikelse var alla de mjuka skogsvägarna täckta med grov stenkross. Det var verkligen inget roligt underlag för hästarna så vi skrittade mest – men det var vacker bokskog och trevligt sällskap i alla fall!
Även om vi gillar att resa till nya ställen så konstaterar vi att vi kan ha riktigt bra semester här hemma också. Vi bor ju faktiskt på ett ställe dit väldigt många väljer att åka när de är lediga. Vi har ett okej restaurangutbud på vintern, men på sommaren kommer det dessutom till en mängd härliga brygghäng, utomhuskök och sommarpizzaställen och caféer. Idag testade vi det nya utomhusköket i slottsträdgården på Marsvinsholm – mindre än en mil bort.
Det var gott och mysigt, så vi frågade hur länge de har öppet för säsongen. Tyvärr har de bara öppet en vecka till, så vi har nog svårt att hinna dit igen. Synd, för vi var sugna på att prova deras vita pizza – den såg jättegod ut när bordsgrannarna fick den!
Sen tog vi en sväng in till Ystad och köpte glass på Glassmakeriet – vår nya favoritsmak är karamelliserad vit choklad. Ystad är knökfullt med folk så här års och det händer saker överallt. Idag var det dans på dansbanan i hamnen. Vi tittade på polenfärjan som kom in istället för att dansa.
Igårkväll tog vi en sväng i sommarkvällen med taket nere på sportbilen – så härligt med sommarnattluft i håret! Vi åkte till Stenberget och tittade på solnedgången över Malmö. Vid Stenberget ser man Lund och Malmö och ända bort till Öresundsbron, som är 4-5 mil bort. Åt andra hållet ser man över Skurup och ut över havet.
Dessutom är det förstås härligt att hänga i trädgården eller på innergården hemma – och ett kvällsdopp på sandstranden vid Mossby är också toppen!
Igår var det WE-tävlingar hos Trolleholms Ryttarförening. Grao och jag är ju inte riktigt startklara än, men vi utnyttjar såna tillfällen när klubben är generös och låter oss rida på banan efter tävlingen. Ok, det är en bit att åka, det tar en och en halv timme i varje riktning. Och så regnade det. Men visst var det värt det!
Både dressyrbanan och teknikbanan stod uppställda utomhus. Grao och jag började på dressyrbanan, det är ju så man gör. Bara det var bra träning – Grao var jättespänd och hade svårt att gå rakt utmed staketet till att börja med. Det lossnade mer och mer, men det var fortfarande rätt mycket spänningar i honom när jag bytte till teknikbanan efter ca 25 minuter. Först fick han bara gå och titta lite. Min kompis Josefine som var med oss fick gå före oss över bron. Det räcker för att han ska knalla efter, och sen var bron inget problem.
Vi skrittade runt och genom lite hinder, gjorde strategiska halter, började trava så smått och travade några hinder. Spänningarna släppte något, men han var fortfarande massor på sin vakt. Jag bad Josefine lägga ner hindret till ett pyttelågt kryss, sen skrittade vi över det en gång, sen hoppade vi! Det var ju faktiskt första gången jag hoppade själv på honom på riktigt, men han travhoppade riktigt fint även om krysset var väldigt lågt.
Efter det kände jag att spänningarna släppt såpass att jag kunde ta några hinder i galopp. Vi red tre tunnor med enkla byten och enkelslalom med bibehållen galopp, funkade bra! Jag testade även två tunnor och eftersom det kändes som om han låg bra chansade jag med ett byte. Vi har ju egentligen inte börjat träna byten än, men jag har testat några gånger när han har legat rätt. Bytet blev rent, om än inte jättemycket i uppförsbacke och bakbenen var lite för jämfota – men absolut godkänt för att inte kunna liksom!
Det var rätt roligt på slutet när jag kände att vi kunde leka lite inne på banan. Ok, han stod fortfarande emot vid några saker och han har svårt att till exempel gå nära grinden, men det hindrade oss inte från att ha riktigt roligt ett tag!
Idag åkte jag samma sträcka med honom igen, för att träna för Ulrika Pernler. Det var första gången för oss, men jag känner ju Ulrika rätt väl sen innan, och Ulrika känner till Grao bland annat från bloggen och från vad jag berättat. Vi konstaterade glatt att vi tänker väldigt lika kring träning och inlärning. Det är bra, för en känslig häst som Grao är det extra bra när det finns konsekvens i tränandet.
Jag fick flera jättebra tips med mig hem. Ett var att flytta lite åt sidan för den nya innerskänkeln på ”raksträckorna” i parallellslalomen när jag gör den i trav eller i galopp med enkla byten. I galopp med enkla byten lägger jag övergången till skritt direkt ur svängen, flyttar sidvärts i skritt (helt ok att göra det en lite längre bit än 3 steg) och fattar sen galopp. Det har två bra effekter: det ger lite mer utrymme för nästa båge och gör dessutom att hästen inte redan från början lutar sig mot innerskänkeln i den nya svängen. Ett annat var när jag tränar sidvärts över bom åt det svåra hållet. Jag har ju redan tidigare gjort så att jag börjar med bommen framför oss och sedan tar ett steg fram och avslutar med bommen under magen. Ulrika gillar den pedagogiken men hade ett par knep till i rockärmen: Hon lägger bommen riktigt nära kanten, så jag rider mellan kanten och bommen med bommen framför mig och kanten bakom mig. På så sätt undviker vi bakåttänk. Sen tipsade hon om att lägga två bommar efter varandra, men med ett mellanrum. Då kan jag börja bakom den första bommen, gå fram i mellanrummet och fortsätta med den andra under magen. Smart, ska provas!
Vi testade även repgrinden utan rep, går bra, och när jag red och Ulrika höll repet. Det gick också bra, så vi gav oss där. Repgrinden är ju jobbig för honom och då får man vara nöjd med det som går bra och känna var gränsen går.
Bordet är ett annat svårt hinder för Grao. Två tips där: 1, rid i lite öppna ställd från bordet så han från början kommer nära och har vikten mot bordet. 2. Träna med ett högt bord först så han vänjer sig vid min rörelse utan att den behöver vara så stor. Sen när det funkar kan vi sänka bordet till normalhöjd.
Ryggning i vinkel gjorde han riktigt bra, och efter att ha galopperat igenom vinkeln några gånger kunde vi galoppera in, göra halt och rygga ut. Någon gång knockade han ner en bom, men hetsade inte upp sig för det.
Det var en nöjd matte och en trött häst som åkte hem. Båda dagarna var vi dessutom rätt blöta på hemvägen, första dagen av regn, andra av svett. Nu ska vi smälta detta några dagar och sedan träna på hemmaplan.
Idag har jag städat och röjt ur foderrummet. Vi brukar ju städa ur det ett par gånger om året innan leverans av hösilage, men det är ett tag sedan jag städade så här noga. Nu ska det bli fest här!
Nu har vi varit hemma några dagar och Grao och jag är i full gång igen efter hans niodagarsvila. Glädjande nog har jag kvar den fina känslan jag hade från innan vilan – nu tycker jag verkligen det känns som om vi är på rätt väg och gör framsteg hela tiden. Jag har ju jobbat en hel del med galoppen på sista tiden, och den har blivit stark och stabil. Häromdagen utmanade jag mig själv och Grao lite och snäppte upp allt en nivå. Inspirerad av en kompis som filmat så fina halvpiruetter började jag att känna lite på rörelsen – på ren nybörjarnivå förstås. Vi red in på diagonalen med lite galoppslutakänsla och vände sedan runt lite mer än ett kvarts varv och red rakt fram på medellinjen tillbaka mot den kortsida jag kom ifrån, och så förstås ut i samma varv igen. Jag är jättenöjd med hur bra det funkade, det är ett arbete vi kan börja lägga in någon gång då och då nu.
I morse åkte jag iväg till min WE-tränare Julia och red en lektion. Vi började med att arbeta med registret i galoppen. Fram är ju aldrig några problem, så för Grao är ökningen ”vilan” i övningen. Ju mer vi jobbade desto finare samlade språng tyckte jag att vi fick – och Julia berömde oss för de framsteg vi gjort sedan vi var hos henne sist. Hon tyckte verkligen vi fått bra resultat och att träningarna för Paulinda har varit väldigt bra för oss.
Därefter visade Julia mig en jättebra övning med sex stolpar i rektangel. Jag red först på en rektangel utanför stolparna, sen lade jag volter inåt runt dem. Efter ett tag fick jag växla mellan att lägga varannan volt inåt, varannan utåt. Först testade vi vägen i skritt, sedan i trav. I traven fick jag träna på att lyfta upp och fram några steg mellan volterna, på de korta raksträckorna som blir emellan. Jag skulle inte driva, utan bara öppna upp möjligheten att ta lite större steg och se om han tog den möjligheten. Det tog en liten tid innan vi fick till det, men efter ett tag kände jag hur han faktiskt sög tag och fick upp fronten i två-tre steg innan det var dags för nästa volt. En jättebra övning!
I galoppen nöjde vi oss med att jobba med ett varv i taget, så alla volter blev inåt. Där fick jag jobba med att försöka få ner frekvensen och få honom att ta det lugnt runt, då kunde jag få lite samma känsla som i traven, att han suger framåt ett språng när han går rakt fram och sen sätter sig mer på bakbenen i volterna. Det var inte lätt, men kändes mycket nyttigt.
Vi har ju gjort ett antal bilsemestrar nu och alla har varit mycket trevliga och givande. Under hand har vi dock lärt oss en del saker som gör resan bättre. Vi delar gärna vår lista med er!
Planera lagom i förväg. Det här är en lite svår avvägning tycker jag. Vi har kört hela spektrat från ”vi drar söderut imorgon och ser var vi hamnar och hur länge vi är borta” till som i år, då alla färjebiljetter och hotell var förbokade. Att planera gör förstås resan mindre flexibel och möjligheten till impulsivitet minskar drastiskt – men faktum är att vi faktiskt har lyckats göra mer när vi varit någorlunda planerade, och framför allt får vi inte några ”meningslösa dagar”. Dessutom har vi varit med om att vi fått köra långa omvägar eller över broarna hem för att det inte funnits lediga hotellrum på lämpliga ställen.
Ska ni åka färja och kan bestämma tidigt vilka dagar ni reser ut och tillbaka går det att spara mycket pengar. I år när vi bokade ett par månader i förväg betalade vi mindre tur och retur än vi tidigare betalat för enkel resa.
Om du inte bokar hotellrum innan resan börjar – gör det senast på morgonen samma dag. Det är hopplöst tråkigt att köra från stad till stad och inse att det är fullt överallt, det blir senare och senare och ni blir hungrigare och tröttare för varje nej ni får.
Planera lagom långa etapper att köra. Räkna med att det tar längre tid än vad t ex google maps tror. Det är inte alltid så roligt att köra närmaste vägen, och på autobahn är risken för stau som försenar många timmar överhängande. En dag som är mer eller mindre dedikerad åt förflyttning kan vi planera in en sextimmarsresa, en dag då vi vill göra saker också försöker vi hålla restiden på pappret till under fyra timmar.
Stau och umleitnung är vanliga irritationsmoment. Vi navigerar med hjälp av både kartbok, gps och till viss del även google maps i telefonen. Dessutom är det viktigt att vara uppmärksam och läsa skyltar. Den här sommaren har vi inte hamnat i en enda stillastående stau, mycket på grund av noggrann planering. Däremot har vi hamnat i otaliga omledningar -ibland väl skyltade och ibland ordentligt bristfälligt skyltade. Om gps-en inte uppmärksammat vägbygget vill den ofta leda tillbaka dig ut på den avstängda vägen – då gäller det att ta till de andra navigationsmetoderna för att komma rätt.
När ni bokar hotell – fundera på vad som är viktigt. Vill ni kunna promenera ut och äta och se er omkring eller är det ok att behöva köra för att komma till centrum? Vill ni ha parkering på hotellet eller är det ok att leta parkering i omgivningarna? Wifi och luftkonditionering är andra viktiga saker att ha koll på – vi saknade AC på några av våra hotell den här resan, jobbigt när det var 38 grader och sol ute – rummet hinner inte kylas ner under kvällen även om temperaturen sjunker.
För oss är det inte viktigt att frukost ingår om hotellet ligger i en någorlunda stor stad. För det mesta får du minst lika bra frukost till lägre pris på ett café. Tänk bara på att det kan vara svårt i mindre städer på helger, särskilt söndagar!
Se till att ha något intressant att lyssna på i bilen. Vi brukar se till att ha ljudböcker på minneskort för att inte vara beroende av internetuppkoppling. Den kan fläckvis vara dålig och i t ex Schweiz rätt dyr. Ibland gör vi ett soundtrack för resan på spotify också 🙂 En annan fördel med att lyssna på något på bilradion är att trafikmeddelandena går igenom.
Se till att ha vattenflaskor i bilen, och vill du ha något annat att dricka kan det vara smart att handla i butiker och ha med. Vi köper gärna körsbär, jordgubbar och annat utmed vägen som färdkost.
Lunchpausen kan vara svårplanerad. Alltför många gånger har vi åkt in till en mindre stad och fått yra runt länge innan vi hittat något vettigt att äta – de pauserna tar lång tid och blir ofta en besvikelse. Därför har vi valt att antingen välja en lite större stad, planera in att det tar rejält med tid och se det som en del av turistandet eller att köpa något snabbare utmed vägen. Den här resan har vi köpt kyckling i en grillvagn utmed vägen en gång, ätit på Burger King en gång och Domino’s pizza en gång. Det blir inte de mest minnesvärda luncherna men ger mer tid på ankomstplatsen. (Dessutom var faktiskt både kycklingen och Dominos pizzabullar rätt gott).
Var uppmärksam för omgivningarna och följ ingivelser och impulser – och se till att det finns utrymme för det i planeringen. Några av de roligaste saker vi stött på har varit saker vi sett utmed vägen och reagerat på.
Restaurangval – när vi kört en hel dag och börjar leta restaurang på måfå i en främmande stad finns det risk att vi går och går och blir hungrigare och surare. Vi har lärt oss att en bra taktik är att kolla på t ex tripadvisor eller booking var det finns en klunga restauranger och gå dit. En av höjdarna den här resan var Schnizelbank i Heidelberg. Den hittade Ulrik på tripadvisor, precis intill där vi stod just då. Vi hade aldrig sett den inne på bakgatan annars, och den såg rätt sunkig ut så vi hade nog inte gått in utan rekommendationerna.
Planera så du är i en större stad på söndagen, mindre städer är helt stängda – eller välj ett trevligt hotell där det uttryckligen står att den egna restaurangen är öppen.
Diesel är billigare i de flesta europeiska länder än i Sverige – men se upp för de stora mackarna utmed autobahn, där kan den vara flera kronor dyrare per liter!
Vid navigering in och ut ur större städer – välj alternativet ”bästa väg” på gpsen om du har ett sådant alternativ. Vi väljer gärna att köra vackra vägar, men i städerna kan det innebära att vi får se långt fler villaområden än vi önskar.
Betalvägar är en annan sak att beakta. Vi växlar mellan att ställa in ”undvik betalvägar” och att tillåta dem beroende på var vi är. Den här gången råkade vi köra igenom tunneln i Rostock och fick betalar 4€, helt i onödan eftersom det finns en bro som till och med hade varit bättre för oss… Däremot blev det jättestor skillnad på restid i alperna när vi tillät betalvägar – de långa tunnlarna kostar ofta pengar och det är absolut värt att betala för att åka dem istället för pyttesmå serpentinvägar (fast det är mysigt att ta några serpentinvägar och få lite utsikt också, men det tar galet lång tid att ta sig framåt, vi hade en snitthastighet på 36 km/h i fyra timmar en av dagarna!)
Att promenera i städerna är mysigt. Är det så varmt som den här resan är barnpuder en bra sak att ha i handväskan. Det minimerar risken för skav både i skorna och på andra ställen. Vattenflaska i lagom storlek är också smart, och vi har gärna hatt på oss i solen. Jag som fotar en del tycker det är svårt med både solglasögon och keps, men min virkade blå hatt funkar bra. Vettiga skor är förstås också bra att ha.
