WEx2

Igår var det WE-tävlingar hos Trolleholms Ryttarförening. Grao och jag är ju inte riktigt startklara än, men vi utnyttjar såna tillfällen när klubben är generös och låter oss rida på banan efter tävlingen. Ok, det är en bit att åka, det tar en och en halv timme i varje riktning. Och så regnade det. Men visst var det värt det!

Både dressyrbanan och teknikbanan stod uppställda utomhus. Grao och jag började på dressyrbanan, det är ju så man gör. Bara det var bra träning – Grao var jättespänd och hade svårt att gå rakt utmed staketet till att börja med. Det lossnade mer och mer, men det var fortfarande rätt mycket spänningar i honom när jag bytte till teknikbanan efter ca 25 minuter. Först fick han bara gå och titta lite. Min kompis Josefine som var med oss fick gå före oss över bron. Det räcker för att han ska knalla efter, och sen var bron inget problem.

Vi skrittade runt och genom lite hinder, gjorde strategiska halter, började trava så smått och travade några hinder. Spänningarna släppte något, men han var fortfarande massor på sin vakt. Jag bad Josefine lägga ner hindret till ett pyttelågt kryss, sen skrittade vi över det en gång, sen hoppade vi! Det var ju faktiskt första gången jag hoppade själv på honom på riktigt, men han travhoppade riktigt fint även om krysset var väldigt lågt.

Efter det kände jag att spänningarna släppt såpass att jag kunde ta några hinder i galopp. Vi red tre tunnor med enkla byten och enkelslalom med bibehållen galopp, funkade bra! Jag testade även två tunnor och eftersom det kändes som om han låg bra chansade jag med ett byte. Vi har ju egentligen inte börjat träna byten än, men jag har testat några gånger när han har legat rätt. Bytet blev rent, om än inte jättemycket i uppförsbacke och bakbenen var lite för jämfota – men absolut godkänt för att inte kunna liksom!

Det var rätt roligt på slutet när jag kände att vi kunde leka lite inne på banan. Ok, han stod fortfarande emot vid några saker och han har svårt att till exempel gå nära grinden, men det hindrade oss inte från att ha riktigt roligt ett tag!

Idag åkte jag samma sträcka med honom igen, för att träna för Ulrika Pernler. Det var första gången för oss, men jag känner ju Ulrika rätt väl sen innan, och Ulrika känner till Grao bland annat från bloggen och från vad jag berättat. Vi konstaterade glatt att vi tänker väldigt lika kring träning och inlärning. Det är bra, för en känslig häst som Grao är det extra bra när det finns konsekvens i tränandet.

Jag fick flera jättebra tips med mig hem. Ett var att flytta lite åt sidan för den nya innerskänkeln på ”raksträckorna” i parallellslalomen när jag gör den i trav eller i galopp med enkla byten. I galopp med enkla byten lägger jag övergången till skritt direkt ur svängen, flyttar sidvärts i skritt (helt ok att göra det en lite längre bit än 3 steg) och fattar sen galopp. Det har två bra effekter: det ger lite mer utrymme för nästa båge och gör dessutom att hästen inte redan från början lutar sig mot innerskänkeln i den nya svängen. Ett annat var när jag tränar sidvärts över bom åt det svåra hållet. Jag har ju redan tidigare gjort så att jag börjar med bommen framför oss och sedan tar ett steg fram och avslutar med bommen under magen. Ulrika gillar den pedagogiken men hade ett par knep till i rockärmen: Hon lägger bommen riktigt nära kanten, så jag rider mellan kanten och bommen med bommen framför mig och kanten bakom mig. På så sätt undviker vi bakåttänk. Sen tipsade hon om att lägga två bommar efter varandra, men med ett mellanrum. Då kan jag börja bakom den första bommen, gå fram i mellanrummet och fortsätta med den andra under magen. Smart, ska provas!

Vi testade även repgrinden utan rep, går bra, och när jag red och Ulrika höll repet. Det gick också bra, så vi gav oss där. Repgrinden är ju jobbig för honom och då får man vara nöjd med det som går bra och känna var gränsen går.

Bordet är ett annat svårt hinder för Grao. Två tips där: 1, rid i lite öppna ställd från bordet så han från början kommer nära och har vikten mot bordet. 2. Träna med ett högt bord först så han vänjer sig vid min rörelse utan att den behöver vara så stor. Sen när det funkar kan vi sänka bordet till normalhöjd.

Ryggning i vinkel gjorde han riktigt bra, och efter att ha galopperat igenom vinkeln några gånger kunde vi galoppera in, göra halt och rygga ut. Någon gång knockade han ner en bom, men hetsade inte upp sig för det.

Det var en nöjd matte och en trött häst som åkte hem. Båda dagarna var vi dessutom rätt blöta på hemvägen, första dagen av regn, andra av svett. Nu ska vi smälta detta några dagar och sedan träna på hemmaplan.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *