Nu har vi varit hemma några dagar och Grao och jag är i full gång igen efter hans niodagarsvila. Glädjande nog har jag kvar den fina känslan jag hade från innan vilan – nu tycker jag verkligen det känns som om vi är på rätt väg och gör framsteg hela tiden. Jag har ju jobbat en hel del med galoppen på sista tiden, och den har blivit stark och stabil. Häromdagen utmanade jag mig själv och Grao lite och snäppte upp allt en nivå. Inspirerad av en kompis som filmat så fina halvpiruetter började jag att känna lite på rörelsen – på ren nybörjarnivå förstås. Vi red in på diagonalen med lite galoppslutakänsla och vände sedan runt lite mer än ett kvarts varv och red rakt fram på medellinjen tillbaka mot den kortsida jag kom ifrån, och så förstås ut i samma varv igen. Jag är jättenöjd med hur bra det funkade, det är ett arbete vi kan börja lägga in någon gång då och då nu.
I morse åkte jag iväg till min WE-tränare Julia och red en lektion. Vi började med att arbeta med registret i galoppen. Fram är ju aldrig några problem, så för Grao är ökningen ”vilan” i övningen. Ju mer vi jobbade desto finare samlade språng tyckte jag att vi fick – och Julia berömde oss för de framsteg vi gjort sedan vi var hos henne sist. Hon tyckte verkligen vi fått bra resultat och att träningarna för Paulinda har varit väldigt bra för oss.
Därefter visade Julia mig en jättebra övning med sex stolpar i rektangel. Jag red först på en rektangel utanför stolparna, sen lade jag volter inåt runt dem. Efter ett tag fick jag växla mellan att lägga varannan volt inåt, varannan utåt. Först testade vi vägen i skritt, sedan i trav. I traven fick jag träna på att lyfta upp och fram några steg mellan volterna, på de korta raksträckorna som blir emellan. Jag skulle inte driva, utan bara öppna upp möjligheten att ta lite större steg och se om han tog den möjligheten. Det tog en liten tid innan vi fick till det, men efter ett tag kände jag hur han faktiskt sög tag och fick upp fronten i två-tre steg innan det var dags för nästa volt. En jättebra övning!
I galoppen nöjde vi oss med att jobba med ett varv i taget, så alla volter blev inåt. Där fick jag jobba med att försöka få ner frekvensen och få honom att ta det lugnt runt, då kunde jag få lite samma känsla som i traven, att han suger framåt ett språng när han går rakt fram och sen sätter sig mer på bakbenen i volterna. Det var inte lätt, men kändes mycket nyttigt.
