Vårmorgon

Kontrasten till hur det var för exakt ett år sedan kan inte vara större. Då hade vi ju metervis med snö.

Nu har vi istället haft en vecka med riktiga vårkänslor och temperaturer upp över 10 grader flera gånger. I trädgården har det börjat blomma så smått.

Inne växer tomatplantorna för fullt, och jag köpte lite tulpaner till köksbordet. Jag testar knepet med att ha potatismjöl i vattnet som jag lärde mig häromdagen – jag hoppas att det gör att de står lite längre.

Första vårrundan

Vilken härlig dag det har varit idag! Det var minusgrader men friskt när jag morgonfodrade, och som vanligt såna dagar en jättefin soluppgång. Temperaturen steg raskt, och vid ettiden var det hela 12 grader. Jag åkte hemifrån vid 9 för att ha WE-träningar i Blentarp. Ett ganska stort gäng duktiga elever, några nya och många som jag känner sedan tidigare, tränade flitigt och jag tror de flesta hade roligt också. Lite extra kul var det att se min flitiga elev sedan flera år, Malin, med hennes egenuppfödda fyraåring. Det kommer bli ett riktigt bra WE-ekipage med tiden tror jag.

När jag kom hem åt vi en snabb lunch. Ulrik hade fixat stallet och förberett släpet, så vi kunde ganska snabbt lasta Grao och Xipo och ge oss iväg på utflykt. Idag tänkte vi ta en lugn tur, så vi valde Björka i Sjöbo. Det blev en riktig vårrunda! Solen sken, hästarna var nöjda och Grao skrittade på jättefint först och på lång tygel. Vi travade lite på de mjuka stigarna, och tog ett par galopper, men mest skrittade vi, tittade på utsikten och njöt.

Vi kom hem strax före fem, och släppte ut hästarna ett tag igen. Jag passade på att plantera lite julrosor och några hyacintlökar från i julas. Jag hittade också den här blommande irisen, visst är den fin! Nu blev jag sugen på att köpa lite fler irisar och ha inne – och sen sätta lökarna bredvid den här.

WE-träning för Astrid

Idag har Grao och jag tränat WE för Astrid Hedman. Det är ungefär ett år sedan vi red för henne sist och det var kul att höra att hon tyckte han hade mognat och blivit stabilare – och väldigt snyggt musklad.

Vi växlade mellan att träna hinder i trav och galopp. Vi är inte tillräckligt starka för galoppen än egentligen, men det är ändå nyttig styrketräning. Framför allt märks bristen på styrka i övergångarna, vi kan inte galoppera så samlat att det blir bra övergångar till skritt. Dessutom riskerar det att bli lite slängigt i volterna när han inte riktigt orkar sätta sig i galoppen.

En jättebra övning som vi lade rätt mycket tid på var att lägga en stor volt runt tre tunnor, och sen gå in och rida en mindre volt runt varje tunna. Vi gjorde även skrittövergångar inne mellan tunnorna. På det sättet fick vi verkligen tid att jobba med våra volter, och eftersom vi jobbar i ett varv i taget då, och inte växlar som när man rider hindret som vanligt, blir det ett bra läge att arbeta igenom hästen ordentligt. Växlingar mellan den svaga böjningen på den stora volten och den kraftigare på de mindre volterna gav mig kontroll och fick honom mellan hjälperna fint. I de små volterna ska jag ha lite mer tramp i innerstigbygeln, för att flytta ut trampet till yttersidan på den större volten, fortfarande med vikten på inner. Det gör att jag håller emot lite med ytterskänkeln och rätar ut.

Sen red vi flera hinder i rad. Jag började lektionen med att be en av dem som red innan att ge mig draghjälp över bron. Grao tvekade först, men gick över. Andra gången gick han direkt, fast lite skeptiskt. Ja, Grao kan gå skeptiskt. Det är en av hans talanger. Sen gick det bra, så när vi lade in bron mellan några andra hinder var det inga problem.

Grinden har varit en stötesten för oss länge. Nu kom vi igenom men jag kunde inte göra sista ryggningen och sätta upp den. Ryggning i vinkel gjorde han bra. Vi galopperade in och fick en lite brysk halt, men rygga kan han. Lansen gick rätt vingligt, men det är ju faktiskt inte så länge sedan vi inte ens kunde komma i närheten av den. Parallellslalomen red vi i trav och fållan i galopp. Han välte inåt i fållan men lyckades ändå komma runt i galopp. Åven bordet är ju lite svårt, men han stod i alla fall nära och efter lite trampande kunde jag lyfta kannan igen. Sammantaget var det väl ingen lysande uppvisning, men vi är i alla fall en bra bit på väg från där vi började. Dessutom var jag nöjd med att Grao funkade så bra och fokuserade mer på hindren än på saker som hände runt honom.

Pensédags

Jag vet att det är väldigt tidigt på året, men jag kunde inte låta bli. Idag öppnade Gunnebo trädgård för säsongen, och de hade rea på penséer. Det är bara ett par plusgrader idag, men sol, så det känns ju ändå lite vårigt. Penséerna får nog ändå bo någon vecka eller så i sadelkammaren innan jag sätter ut dem, men snart kommer jag mötas av blommor när jag kommer hem!

Dumt sagt

I vår vinterhage finns det en avlång remsa, ca 8×70 meter eller något. Vi brukar kalla den ”tarmen”, Den har varit avstängd nu sedan i höstas, men idag bestämde jag mig för att öppna den åt Amelia och Xipo som går i den hagen just nu. Där finns det ju en hel del torrt gräs att gå och plocka med för dem, perfekt sysselsättning och komplement till vårt kraftfulla hö. De gick glatt ut där när jag öppnade imorse, och när jag tittade till dem nu på eftermiddagen utspelade sig följande:

Xipo står vid öppningen, Amelia en bit in.

Xipo: Amelia? Är vi klara här nu så vi kan gå upp till de andra hästarna?
Amelia: Nä
Några minuter senare:
Xipo: Amelia? Måste vi vara här?
Amelia: Jo
Ytterligare en stund senare:
Xipo: Amelia? När är vi klara här?
Amelia: Sen
Det går en stund till.
Xipo: Amelia? Kan vi inte sluta äta torrt gräs och gå upp och stå i leran vid grinden ett tag?
Amelia: Tittar upp och stannar mitt i en tugga.
Xipo: Ok, jag hörde själv hur dumt det lät. Jag går ut här och tuggar på en död brännässla och är tyst.

No way

Jag har så smått börjat titta efter en ny mobil. För mig är bra kamera avgörande när jag väljer. Jag har haft en Huawei Honor 8 ett par år, och den har riktigt bra kamera och dessutom dubbla simkortsplatser. Det är så praktiskt att kunna ha både jobbtelefon och privattelefon i ett! Därför blev jag lite sugen på nian, som har en ännu vassare kamera med zeissoptik – jag vet faktiskt ingen annan mobil som har det.  Men när jag läser om telefonen hittar jag detta:

Tack vare den uppgraderade skönhetsalgoritmen blir dina porträttbilder ännu mer naturliga och imponerande. Honor 9 Lite kan känna igen ansiktskonturer och anletsdrag och sedan anpassa skönhetseffekterna efter om det är en kille eller tjej på bilden.

Där vänder jag i dörren. Varför i hela friden bygger man in funktioner för att förstärka och cementera könsroller och förlegade skönhetsideal?

Nu måste jag hitta ett annat alternativ.

Problemlösning

Efter att vår senaste P&R blev pannkaka har vi ju lite att jobba med när det gäller tävlingsridning. Därför blev jag glad när en grannklubb, Sydslättens RF, aviserade att de hade öppen bana. Jag bokade in en morgontid för att kunna träna i lugn och ro utan andra ekipage i närheten. Han klarar andra hästar bra, men kan ju vara ganska störig för andra som försöker fokusera.

Några dagar innan hörde Caroline av sig – hon var i Sverige och undrade om jag ville rida för henne. Vi bestämde att vi skulle mötas på Sydslätten så kunde hon vara med och hjälpa oss i ett läge när vi verkligen behöver hjälp.

Detta visade sig vara en bra plan. Grao var spänd och tittig, precis som på tävling, så Caroline kunde verkligen se vad som händer och hjälpa oss att hantera det. Först red vi fram i lilla ridhuset och lämnade dörren öppen, som på en vanlig framridning. Han gick fint på volten mot läktaren men tyckte dörren och grejerna som hängde där var otäcka. Därför kunde vi redan där börja med att träna på att gå förbi det otäcka och sen gå ner till den lugna volten och komma tillbaka till god ridning. Detta var en av de viktiga punkterna jag fick med mig från Caroline. När han är spänd ska jag rida bogen in och rida honom framför skänkeln på det sättet – men så fort han sänker huvudet måste jag slappna av och vara tillbaka i den vanliga ridningen. Jag ska inverka för att få ner hans adrenalinnivå och får inte ”krisrida” längre än nödvändigt, då håller jag adrenalinnivån uppe istället. Jag ska även hela tiden hitta tillbaka till en bra, lugn och taktmässig trav mellan varje adrenalinpåslag, så jag lär mig att hitta dit så snabbt som möjligt.

Caroline ville också att jag ska arbeta i ett mellanregister mer. Jag ska alltså hitta en form som ligger mitt emellan uppvärmningsformen där jag länger ut överlinjen och den mer samlade form jag sedan rider i. Väl där ska jag försöka hålla det stabilt och göra alla förändringar små och långsamma, liksom smyga på honom förändringarna. Det gäller för övrigt hela tiden när jag sen rider program. Jag ska försöka göra nyanserna mindre för att få Grao tryggare. Detta känns riktigt ovant för mig. Med Amelia behövde jag hela tiden jobba på att få nyanser, visa ett register och jobba på hennes elasticitet, så jag har ju försökt betona övergångar och sånt med henne. Men det är ju helt logiskt att det inte fungerar på samma sätt med en häst som Grao som är så helt annorlunda.

Efter ett tag gick vi in i stora ridhuset. Där fanns det dressyrstaket, höga bokstäver, blommor, domarbord, ja allt som hör en tävling till. Dessutom fanns det en elektronisk display där det rullade röd text på ena långsidan. Klart suspekt enligt Grao! Det verkade tämligen opålitligt faktiskt.

Caroline och jag var överens om att det inte var så viktigt att rida program – det var bättre att använda tiden till att hitta metoder att hantera tävlingssituationen i sig. Det är inte i programmen problemen sitter. Den röda, rullande texten fungerade utmärkt som störmoment. Han var inte alls glad åt att gå nära den! Eftersom Grao går bättre i vänster varv för tillfället bestämde vi att jag alltid ska börja i vänster varv. Jag ska absolut inte skritta innan jag går in, och jag ska försöka rida i trav med honom framför mig från början på banan. Jag kan gärna börja där han känner sig lugnare och sedan smyga mig mot det otäcka, och hålla tummarna för att jag får tillräckligt med tid. Även om jag ska ha en beredskap för att få fram honom när han står emot får det inte speglas i min kropp, för det känner han direkt. Jag måste träna på att rida avspänt men vara skärpt och beredd mentalt samtidigt. Så fort vi kommer förbi det han spänner för måste jag föregå med gott exempel och slappna av.

Oavsett vad vi tränar på hemma så ska jag på tävling bara ha två fokus – fram för skänkeln och åt sidan för skänkeln om han spänner till. Jag ska dessutom sänka händerna när han spänner till, för han vill gärna dra upp nacken vilket ökar adrenalinet samtidigt som det gör honom mindre påverkbar. Målsättningen nu ska vara på nivån ”ta mig runt programmet”, så jag ska inte försöka rida för höga poäng. Får jag dubbla spår eller andra saker som drar ner poängen ska jag inte bry mig om det i dagsläget.

Både Grao och jag var riktigt rejält trötta efter den här genomköraren. Det var verkligen väl använd tid! Även om en liten bit av mig vill visa Caroline hur duktiga vi blivit sedan hon såg oss sist var ju det här mycket mer konstruktivt och användbart 🙂 Rida under optimala förhållanden vet jag att vi kan. Nu måste vi lära oss att göra bra ifrån oss oavsett förhållanden.

 

Kakor kräsna kissar dissar

I veckan fick jag ett nyhetsbrev från Firstvet med ett enkelt recept på kattkakor. Det gick ut på att man tog ut kakor med pepparkaksformar ur tunt skivad blodpudding och torkade i ugnen. Jag tyckte det var värt att testa. Det tyckte inte katterna. Jag borde ha bakat människokakor istället.

Trendigt gör det själv-tips

Vill du haka på trenden med härligt höpanerade stövlar? Det är lätt att fixa looken själv. Börja med att gå ut i den leriga hagen. Gå sedan direkt in i foderrummet där du inte har sopat så noga. Särskilt bra blir det i år när höet är lite extra torrt och smuligt efter den torra sommaren. Klart!